blacktriple
Har två Aprilior!
Numera sitter det ett klistermärke med bansiluetten till Nurburgring på min hoj.
David lurade med mig på äventyr med BMW sportklubb. Nu har jag ju ingen BMW så jag plockade med hojen istället.
För de som inte vet är nordslingan, om det inte är tävling, allmän enkelriktad betalmotorväg med fri fart. Den byggdes färdigt 1927, är knappa 21 kilometer lång, har 33 vänstersvängar, 40 högersvängar, 750 meter lång start och målraka och en höjdskilldad på 300 meter.
Största stigning är 17% och brantaste nerförsbacke är på 11%.
Vädret är väldigt omväxlande i eiffelbergen. I söndags snöade det. riktigt ordentligt till och med. Jag stod i färd med att gå ut precis när det började regna. Tänke att man kan ge det 5 minuter och se om det slutar. 5 minuter senare snöade det. Ytterligare 5 minuter senare stängde de banan på grund av att en hoj hade gått av. Det var bara att puttra hem försiktigt och skrapa snö från visiret hela tiden. Det var en ny erfarenhet för mig, att köra hoj i snöstorm.
Hursomhelst, vi bodde i ett gasthaus inne i Nurburg by. Granne med BMW M testcenter, knappa kilometern från påsläppet och ett par hundra meter från GP-slingan.
Vår värd, frau Helga Krämer, var en mycket bestämmd dam. Hade man beställt frukost till 09.00 gällde det att koma 09.00 och inte 09.02. Jag känner till folk som i ett synnerligen häftigt bakrus vaknat av att frau Helga står i rummet med en köttyxa, skikande "Freustyck. Jetzt!"
Kan någon gissa vem...
Omgivningen kring banan är helt racingbaserad. Allt handlar om racing. I restaurangerna är väggarna fulla med talvor med bilar, hojar och förare. I hörnorna av rummen står trofeer, typ spoilers, noskoner från F1-bilar, motordelar och liknande. Maten från menyerna har namn inspirerade från racingens värld. Allt handlar om racing, precis allt. Den som är det minsta lilla motorintresserad borde inte missa detta lilla smoltronställe som luktar motorolja och avgaser.
Med hoj bör man dock ta det lilla lugna. Min intution var att överleva och kunna köra hojen hem. Det är inte alla som gör det. Sista varvet jag gjorde blev jag omkördf av en tysk på en R1 SP vid klostertal, 12 kilometer in. Jag hann tänka "fan vad han kör snabbt". När jag rundat nästa kurva och såg honom bakifrån hann jag tänka "fan vilket mysko spår han har". Ögonblicket senare smällde det. Snabbt som attan fick jag stopp på min hoj och börja springa mot honom för att se om han levde. Han verkade vara ganska oskadd fast hojen var totalmos. 
Resterna av hojen låg mitt på banan och innan vi hunnit få ner någon att bromsa trafiken i den synnerligenn snabba kurvan kom det en viper med fyra låsta hjul i runt 200 och touchade hojen. Då stod jag ett par meter från tillsammans med föraren. Läskigt. När trafiken sen lugnat sig lite släpade jag och en annan hojen över banan, ut på gräset. Efter det var det bara att börja plocka plast, glasfiber och kolfiberdelar. Jag hade ingen aning om att en motorcykel kunde gå i så många delar...
För övrigt är jag förvånansvärt oöm i rumpan trots 80 mil hoj igår...
Bilder, givetvis!
David lurade med mig på äventyr med BMW sportklubb. Nu har jag ju ingen BMW så jag plockade med hojen istället.
För de som inte vet är nordslingan, om det inte är tävling, allmän enkelriktad betalmotorväg med fri fart. Den byggdes färdigt 1927, är knappa 21 kilometer lång, har 33 vänstersvängar, 40 högersvängar, 750 meter lång start och målraka och en höjdskilldad på 300 meter.
Största stigning är 17% och brantaste nerförsbacke är på 11%.
Vädret är väldigt omväxlande i eiffelbergen. I söndags snöade det. riktigt ordentligt till och med. Jag stod i färd med att gå ut precis när det började regna. Tänke att man kan ge det 5 minuter och se om det slutar. 5 minuter senare snöade det. Ytterligare 5 minuter senare stängde de banan på grund av att en hoj hade gått av. Det var bara att puttra hem försiktigt och skrapa snö från visiret hela tiden. Det var en ny erfarenhet för mig, att köra hoj i snöstorm.
Hursomhelst, vi bodde i ett gasthaus inne i Nurburg by. Granne med BMW M testcenter, knappa kilometern från påsläppet och ett par hundra meter från GP-slingan.
Vår värd, frau Helga Krämer, var en mycket bestämmd dam. Hade man beställt frukost till 09.00 gällde det att koma 09.00 och inte 09.02. Jag känner till folk som i ett synnerligen häftigt bakrus vaknat av att frau Helga står i rummet med en köttyxa, skikande "Freustyck. Jetzt!"Kan någon gissa vem...
Omgivningen kring banan är helt racingbaserad. Allt handlar om racing. I restaurangerna är väggarna fulla med talvor med bilar, hojar och förare. I hörnorna av rummen står trofeer, typ spoilers, noskoner från F1-bilar, motordelar och liknande. Maten från menyerna har namn inspirerade från racingens värld. Allt handlar om racing, precis allt. Den som är det minsta lilla motorintresserad borde inte missa detta lilla smoltronställe som luktar motorolja och avgaser.
Med hoj bör man dock ta det lilla lugna. Min intution var att överleva och kunna köra hojen hem. Det är inte alla som gör det. Sista varvet jag gjorde blev jag omkördf av en tysk på en R1 SP vid klostertal, 12 kilometer in. Jag hann tänka "fan vad han kör snabbt". När jag rundat nästa kurva och såg honom bakifrån hann jag tänka "fan vilket mysko spår han har". Ögonblicket senare smällde det. Snabbt som attan fick jag stopp på min hoj och börja springa mot honom för att se om han levde. Han verkade vara ganska oskadd
fast hojen var totalmos. Resterna av hojen låg mitt på banan och innan vi hunnit få ner någon att bromsa trafiken i den synnerligenn snabba kurvan kom det en viper med fyra låsta hjul i runt 200 och touchade hojen. Då stod jag ett par meter från tillsammans med föraren. Läskigt. När trafiken sen lugnat sig lite släpade jag och en annan hojen över banan, ut på gräset. Efter det var det bara att börja plocka plast, glasfiber och kolfiberdelar. Jag hade ingen aning om att en motorcykel kunde gå i så många delar...
För övrigt är jag förvånansvärt oöm i rumpan trots 80 mil hoj igår...
Bilder, givetvis!
