Reagerar konstigt på stress...

[Maxout]

Har alltid varit den som stressar även fast man inte behöver. Har alltid känslan att tiden inte räcker till vad man än gör. Nu ihelgen har jag fått en känsla av att det trycker mot bröstet och jag får svårare att andas. Det hela började med att hjärtat klappar i minst dubbelhastighet vad jag än gör.

Idag åkte jag i bilen kände det där hela tiden men då började jag flåsa och hjärtat pumpar för fullt, var tvungen att stanna 2ggr på den 3mils sträcka jag åkte var rädd att svimma ett tag.

Väldigt konstigt tycker jag då jag bara är 20år å fysiskt aktiv, på jobbet iaf.

Idéer? ska besöka doktorn nångång i veckan om det inte slutar, rätt bra nu men det finns där.

 

[Dr.Bike]

Har alltid varit den som stressar även fast man inte behöver. Har alltid känslan att tiden inte räcker till vad man än gör. Nu ihelgen har jag fått en känsla av att det trycker mot bröstet och jag får svårare att andas. Det hela började med att hjärtat klappar i minst dubbelhastighet vad jag än gör.

Idag åkte jag i bilen kände det där hela tiden men då började jag flåsa och hjärtat pumpar för fullt, var tvungen att stanna 2ggr på den 3mils sträcka jag åkte var rädd att svimma ett tag.

Väldigt konstigt tycker jag då jag bara är 20år å fysiskt aktiv, på jobbet iaf.

Idéer? ska besöka doktorn nångång i veckan om det inte slutar, rätt bra nu men det finns där.

Du är farligt nära en hopklappning, och det du känner är panikångest.
Troligen ett förstadium till antingen stressrelaterad hjärtinfarkt eller så får du en stroke.
Du ska till doktorn i morgon!! Hör du det!!

 

[Svanen]

En stroke kan man få utan att märka det, i princip.

Doktor Oktor Nästa!

 

[Blip]

Du är farligt nära en hopklappning, och det du känner är panikångest.
Troligen ett förstadium till antingen stressrelaterad hjärtinfarkt eller så får du en stroke.
Du ska till doktorn i morgon!! Hör du det!!

Håller med, panikångest. Har själv haft samma symptom under en stressig period med jobb, husbygge, barn etc. Det var bara att lägga om vanorna. Ta det lugnt ett tag och låta bli alla måsten. Jag tvivlar inte på att man kan få infarkt eller stroke av det men det där är inte jag utbildad att bedöma.

Du bör nog tänka över ditt liv och göra några förändringar.

 

[General E]

Med den info du har skrivit så:
Du har klassiska symptom på ångest.
Oroa dig inte så mycket!

Åk till sjukan när det passar bra, dom får in masssa sådana som du. De kommer att lyssna på hjärtat för säkerhets skull men i 9999 av 10000 är det inga problem. Så länge du inte röker eller har hjärtsjukdom i släkten så är du troligtvis safe. Risken att en 20åring får stroke är väldigt liten.
Att du tror att du skall svimma beror på att du hyperventilerar, gör inte det.

På sikt lär dig stesshantering, googla så finns det massa alternativ så hittar du några som passar dig.

 

[floodi]

panikångest kanske har för mig att det ska bli sådär då.
gå till doktorn , och se till o få lite ångestdämpande eller nått sånt där gutt.
piller med rosa elefanter på. Näe kanske inte är nån bra ide , jag vet inte
men gå till läkarn med dig för fan.

 

[Långa farbron]

Piller är skit,varför bota symptomen istället för att lösa problemet.

Läkaren lär inte kunna hjälpa dig ändå,mer än att säga -du är stressad.


Det är du själv som måste styra upp ditt liv och leverne.

 

[Thundercat]

Har alltid varit den som stressar även fast man inte behöver. Har alltid känslan att tiden inte räcker till vad man än gör. Nu ihelgen har jag fått en känsla av att det trycker mot bröstet och jag får svårare att andas. Det hela började med att hjärtat klappar i minst dubbelhastighet vad jag än gör.

Idag åkte jag i bilen kände det där hela tiden men då började jag flåsa och hjärtat pumpar för fullt, var tvungen att stanna 2ggr på den 3mils sträcka jag åkte var rädd att svimma ett tag.

Väldigt konstigt tycker jag då jag bara är 20år å fysiskt aktiv, på jobbet iaf.

Idéer? ska besöka doktorn nångång i veckan om det inte slutar, rätt bra nu men det finns där.

Du är nära utbrändhet eller har ångestattacker. Gå till vårdcentralen imorgon, ingen idé att åka till akuten för de följer inte upp fallet på lång sikt. De ser bara till att det blir bra för stunden.

 

[Wiseguy]

Kanske dags att boka tid hos husläkaren och kolla blodtrycket.
Inte för att skrämma dig men det skadar inte att kolla.

 

[wizlow]

Upplevde exakt samma sympton som dig förra vinter, jag gick till läkaren och pratade lite. Tog bloddtyck, lyssnade på hjärta osv. allt såg bra ut tills dom kollade mitt blodvärde dom trodde jag gick på steroider för jag hade på tok för mycket röda blodkroppar. Fick diagnosen långvarig vätske och sömmnbrist. Började lägga om mina sovtider och drack 2-3 liter vatten om dagen på 1 vecka mådde jag superbra och har mått prima sen dess

 

[AxlySM]

Hände samma sak för mig förra vintern (16 år då).. Och vintern innan det med, fast inte lika allvarligt då kanske.

Mörker hela dagarna, stress i och utanför skolan, lungsjukdom x antal månader, tidigare hjärtmuskelinflamation (stressade ännu mer med rädsla för något liknande igen), illamående, ont i magen, osv osv.. Slutade med att armar och ben domnade bort, och att jag kastade mig ur bilen, sprang in på NÄL och däckade. Ungefär.

Jag tyckte egentligen inte att jag hade så mycket att stressa för i mitt liv, när jag jämförde med andra.. Men vilopulsen låg på i princip 80-90 hela tiden, oavsett vad jag gjorde.. Men efter ett tag när allt lagt sig och våren kom, var jag nere på 40 igen, ungefär samma effekt som efter jag kollat hjärtat med ultraljud första gången. Så skönt att se att det verkligen var som det skulle.


Blabla, långt tjöt, men vad du behöver är definitivt att komma bort ett slag från vardagen, utan att känna ångest för det dessutom!

Hjärtklappning GÅR att tänka bort! Jag gjorde det i somras när symptomen började yttra sig igen. Försök fokusera på något annat, även om det är svårt (typ när man ligger i sängen och skall sova)!

Edit: Sömnvanorna gör väldigt mycket ja! Är uppe sent nu igen märker jag.. Fast det är svårt att få nog av tjejen.

 

[Lugn]

Du kan prata med en beteendevetare om du behöver hjälp med att analysera vad stressen/oron beror på, eller om du vill ha förslag på åtgärder. Det handlar inte alltid bara om att minska stressen, utan om hur du hanterar den. En långvarig sjukskrivning är inte att föredra (om inte din läkare anser att du absolut inte bör jobba såklart). Lär dig hur DU klarar av stressen istället för att till varje pris undvika den.

Att inte oroa sig för allting är ett bra sätt att börja på.

Lycka till!

 

[Mirran]

Har också varit med om liknande, jag domnade bort i armarna och benen också..man blir ju verkligen rädd!!

I mitt fall vet dom inte riktigt vad det berodde på, fick ialla fall en grundlig genomgång av hjärtat och lungorna..

Uppsök läkare så dom får kolla upp dig, man känner sig alltid lungnare då!!

 

[Putte]

Som sagt.. TILL LÄKARN MED DIG!!! pronto!!

 

[xyx]

Har alltid varit den som stressar även fast man inte behöver. Har alltid känslan att tiden inte räcker till vad man än gör. Nu ihelgen har jag fått en känsla av att det trycker mot bröstet och jag får svårare att andas. Det hela började med att hjärtat klappar i minst dubbelhastighet vad jag än gör.

Idag åkte jag i bilen kände det där hela tiden men då började jag flåsa och hjärtat pumpar för fullt, var tvungen att stanna 2ggr på den 3mils sträcka jag åkte var rädd att svimma ett tag.

Väldigt konstigt tycker jag då jag bara är 20år å fysiskt aktiv, på jobbet iaf.

Idéer? ska besöka doktorn nångång i veckan om det inte slutar, rätt bra nu men det finns där.

Som så många andra skrivit så är det du känner panikångest.
Tipset för att bli av med symptomet på studs är att säga "jag får en panikattack" högt. Det rinner av dig då. Alternativet är att knapra bensodiazepiner - ingen höjdare.
MEN, det betyder inte att du inte ska ska uppsöka läkare för o få kollat upp det och utreda orsakerna.

Samma sak hände mig ett par gånger för 2-3 år sen när jag var i en psykiskt väldigt pressande situation. Att snacka om det hjälpte mig att sätta ett finger på vad orsaken var så att jag kunde bli av med panikångesten.

 

[Zee]

Har alltid varit den som stressar även fast man inte behöver. Har alltid känslan att tiden inte räcker till vad man än gör. Nu ihelgen har jag fått en känsla av att det trycker mot bröstet och jag får svårare att andas. Det hela började med att hjärtat klappar i minst dubbelhastighet vad jag än gör.

Idag åkte jag i bilen kände det där hela tiden men då började jag flåsa och hjärtat pumpar för fullt, var tvungen att stanna 2ggr på den 3mils sträcka jag åkte var rädd att svimma ett tag.

Väldigt konstigt tycker jag då jag bara är 20år å fysiskt aktiv, på jobbet iaf.

Idéer? ska besöka doktorn nångång i veckan om det inte slutar, rätt bra nu men det finns där.

Ta dig till läkaren fort som fan!!!!

Dessutom behöver du snacka med ngn som kan hjälpa dig ändra ditt livsbeteende, dvs med långsiktiga mål. Det kommer inte att hjälpa om du bara vilar en vecka. Det är ditt beteendemönster du måste ändra.

 

[Ninja-Lisa]

Bensodiazepiner är inget man vill bli beroende av, och alltså undviker man det in i det längsta. Jag tycker faktiskt att det är lite skrämmande att folk börjar hojta om lugnande och benso direkt här i tråden.

Och detdär med att åka in till läkaren ögonaböj. Vill man ha en ordentlig kroppslig genomgång ska man kontakta sin vårdcentral - inte åka och sätta sig på akuten. Symtomen ska såklart tas på allvar, men risken för att det är något kroppsligt är pytteliten. På vårdcentralen får man (förhoppningsvis) gott om information, uppföljning och slipper bli undersökt i korridoren. Och om det behövs; en remiss till psykiatrin.

Och kanske räcker det tillochmed med att veta att det inte är något farligt, för att det ska kännas bättre.

 

[timm]

Jag blev sjukskriven i september 2003 för "utbrändhet". Jag var helt hemma i ungefär ett år innan jag kunde börja jobba 25%. Under den tiden kunde jag i princip inte göra någonting, inte köra bil, inte träffa folk, inte åka och handla, jobbigt att prata i telefon osv etc mm.
Symptomen du beskriver har ju flera här redan sagt handlar om panikångest och det kan man väl bara hålla med om.
Jag gick till läkaren då på hösten -03 och fick piller. Visst blev det intressantare, men efter ett tag "behövde" kroppen mer och mer för att till slut bli spattig. Jag gick knappt att ha i möblerade rum, humöret pendlade från riktigt dyster till superhajpat spattig... Fick remiss till psykolog - fick andra piller (Lithium), men kände att ingenting längre var roligt.
Slutade med dem och slutade med de andra pillerna också och gav mig f#n på att det här skulle jag fixa ändå. En livsföringsändring behövs. Det behöver kanske inte vara så mycket dock. Sånt är ju rätt individuellt. Idag jobbar jag 75%, men steget dit har varit rätt omständigt och jobbigt. Jag kan inte rekommendera utbrändhet till någon - knappt ens min värsta fiende (men kan kanske diskuteras )
****
Du behöver åka till din läkare/vårdcentral och snacka i lugn och ro med någon som kan hjälpa dig vidare INNAN det går helt åt helvet! Ju tidigare man tar itu med problemen destå lättare är det att åtgärda!

Krya på sig!

 

[xyx]

Bensodiazepiner är inget man vill bli beroende av, och alltså undviker man det in i det längsta. Jag tycker faktiskt att det är lite skrämmande att folk börjar hojta om lugnande och benso direkt här i tråden.

Nu var det ju jag som skrev det, och det var inte direkt en rekommendation - snarare tvärt om, avrådande.

Samtalsstöd/terapi är det som hjälper.

 

[RacerKeld]

Bensodiazepiner är inget man vill bli beroende av, och alltså undviker man det in i det längsta. Jag tycker faktiskt att det är lite skrämmande att folk börjar hojta om lugnande och benso direkt här i tråden.

Det beror på hur man har det. Om man inte kan somna pga stress, blir mer stressad av inte att somna och så vidare - då kan piller var ganska bra att få folk att lugna ner. Om man får t ex 6 piller och användar dom vid behov, då är risken att bli beroende inte stor.

Min poäng är, att även om man bör undvika dom, kan dom i vissa fall var bra.