Tyvärr kunde inte den så värdefulle chefsmekanikern Peter vara med den här helgen, så efter att ha haft lyxen med 2 mekaniker helgen innan i Knutstorp, fick jag nu klara mig helt själv. Typiskt!
Det bar iväg mot Karlskoga i skaplig tid, i en mazdabuss packad med kirurgisk precision. Efter att ha knölat in allt med skohorn och vaselin, så är inte en kubikcentimeter någonstans i skåpet outnyttjad.
Märker innan avfärd att en bladfjäder gått av på vänster bak, typiskt. Drar ihop det med en slangklämma och hoppas att den alltid så pålitliga Mazdan inte ska svika den här gången heller.
Väl framme i depån hittar jag en bra plats och börjar lasta av och packa upp, vilket är ett slitjobb när man är själv. Men allt går bra, och jag hinner t.om. kränga däck på kvällen.
Träning fredag:
Ut på första passet som är ett långpass på 40 minuter. Går ut på bättre begagnade däck och får upp rätt bra fart från början. Hojen känns fortfarande bra efter Jockes magiska touch nere i Knutstorp. Efter halva passet flyger Simon förbi i en jäkla fart. Hmmm, vad bråttom han har då, tänkte jag och jag tar rygg på honom. Funkar bra och jag sätter parsonbästa med 1.13.35 enligt laptimern. Börjar tro att en 1.12 tid inte ska vara omöjlig den här helgen. Funderar på att gå in och vila lite efter 20 minuter, men känner mig rätt pigg och körningen känns bra, så jag ligger kvar en stund till. Helt plötsligt flaggas passet av. Och jag undrar varför, men det visar sig visst att passet är slut, och jag har visst legat ute i 40 minuter i sträck. Tiden går fort när man har roligt... Körde visst på ångorna på slutet också, hade inte mycket soppa kvar när jag kom in...
Andra passet, med lite sämre begagnade däck. Känner mig seg och har svårt att tända till riktigt som vanligt på eftermiddagen. Blir så lång och seg väntan mellan passen när man bara kör två om dagen.
Får inget flyt i åkningen, och noterar 1.14.3 som bästa tid.
Dämpade mitt missnöje med att kränga däck och äta godis.
Kvällen avslutades med ljug i Bennys tält, eftersom han varit så kvicktänkt att investera i infravärme när kvicksilvret trillade ur termometern på kvällen.
Inför första kvalet på lördagen krängs det på bättre beggade däck (dom som jag körde racet på Knutstorp), och sen ska det ut och gasas.
Körningen känns okej, ligger i en del trafik och vi verkar jämnsnabba så jag ligger kvar ute. Hojen känns nu återigen nervös och svajig ut på rakan. Sätter några låga 1.14 tider och får inte till det riktigt. Mot slutet av passet har jag riktigt dåligt grepp bak, och kan inte ladda på ut ur kurvorna ordentligt. Lyckas inte komma ner på 1.13 tider ens, och är riktigt missnöjd. Inspekterar bakslangen efter passet, och kan lätt förstå varför det var lite halkigt. Däcket är extremt ruggat på höger sida, och är färdigt för miljöstationen. Typiskt...
Köper ett beggat medium, 190' slick av Martin som också kör Bridgestone. Jag kör jag annars på soft, 180' bak, men tänkte att nu har jag inte mycket att förlora, så jag kan lika bra testa något annat.
Det andra bakdäcket känns mycket bättre, det känns redan på utvarvet, hojen blev lite stadigare.
Hamnar i en del trafik i början på kvalpasset, och känner faktiskt att jag är snabbare än en del av dom. Tar beslutet att gå in i depån en sväng och hitta en lucka. Kommer ut igen, och nu börjar 1.13 tiderna dyka upp på laptimern. Får upp P-10 på depåtavlan, ligger alltså 10:a på det här kvalpasset.
Lyckas få till en 1.13.600 som bästa tid, 10:a på andra kvalpasset, och 13:e totalt. Känner mig nöjd med placeringen, men inte med tiden. Att det ska vara så svårt att få till en 1.12 tid...
Söndag, några polare och föräldrarna dyker upp innan det är dags för warmup, kul som vanligt. Har haft riktigt bra stöd den här säsongen.
Ut och kör, hamnar i en klunga med ett gäng förare som kvalat in framför mig, och hänger utan problem med i deras tempo. Vi ligger och kör på stadiga 1.13 tider hela passet, och det känns riktigt bra inför racet.
Dags för race:
Från min 13:e startposition (mitt bästa kval på torrt någonsin) var tanken att göra en skaplig start, köra hårt första varven, och sen förhoppningvis hålla min 13:e plats in i mål, och kassera in lite fler SO poäng.
Lampan slocknar och jag kommer iväg rätt bra, tar ett par gubbar på väg ner i trösen, väljer yttern då det ofta är trafikstockning på innern så här långt bak i fältet. En liten chansning då det är lätt att bli avtryckt. Men det går bra och jag rundar ett par till på yttern på väg bort mot "esset". Fältet börjar nu räta ut sig lite och jag gör ett snabbt överslag hur jag kan ligga till... Räknar efter hur många jag kan ha kört om, men ser nog att det är lättare att räkna dom framför mig. Få se, där har vi Niklas, Anders, Simon, och någon mer... Shit, jag ligger ju för fan FEMMA!
Passerar start/mål på första varvet, och mycket riktigt står det P-05 på depåskylten. Grabbarna (och gubben) framför börjar nu dra ifrån, tempot är högt (för att vara mig) och det blir en ordentlig lucka. Känner att jag håller upp lite folk bakom mig (dom har ju kvalat typ 2 sekunder bättre än mig så). Dalar väl ner till en 8-9:e plats efter några varv och ligger där och fightas lite. Tempot känns bra, fast jag har inte hunnit sätta på laptimern ännu så jag får inga tider, typiskt.
På varv 14 ligger jag på en 10:e, och har en skaplig lucka ner till 11:e. Känner att mitt soft bakdäck börjar protestera lite ut ur kurvorna nu, och börjar även bli lite trött. Bäst att konservera krafter och däck så man räcker hela vägen in nu.
Har lite häng på 9:e när det är dags för varvning. Blir lite hängandes bakom ett tag, är alldels för snäll när det ska köras om som vanligt. Kommer förbi på varv 16 och laddar på för att komma ikapp igen. Får på en bra utgång ur hårnålen, petar i fyran som vanligt och ger på gas i någon sekund innan jag viker ner för snabbvänstern. Kommer in lite väl fort, och missbedömer helt ingången till kurvan. Viker ner för sent och känner att det här går fan inte. Gräskanten börjar komma nära nu, och på någon tusendels sekund tar jag beslutet att räta upp, bromsa, gå ut på gräset, och försöka ta mig in på banan igen. Men så fort jag kommer ut på gräset så smäller det bara till... Ouch, tappar luften.. Himmel, jord, himmel, jord, himmel, jord... Börjar fundera på om jag nånsin ska stanna... Det blir tyst och svart någon sekund (tror jag), sen när jag öppnar ögonen igen så ligger jag stilla och stirrar rakt ner i gräset... Aj som fan...och helvete vad klantigt...
Innan jag ens hinner tänka glasfiberspackel så är en funktionär framme och hjälper mig upp, börjar känna efter lite och har nog inte speciellt ont någonstans tror jag. Vinglar bort mot hojen för att bedöma hur mycket det kommer svida i plånboken, men funktionären styr iväg mig åt andra hållet. "Vänta, jag ska bara kolla hur det gick med...", Nej du ska hitåt, avbryter han.. Och där står en ambulans och väntar...
"Men jag behöver inte..." Jodå, avbryter han igen... "Alltså, jag mår bra". Kom så går vi säger han, som nu fått sällskap av en sjukvårdare...
Lommar uppgivet iväg mot mitt nya transportmedel, och får snällt sitta upp... Måttligt road, men förstår ändå att dom måste göra sitt jobb...
Blir väldigt bra och snabbt omhändertagen i sjukvårdsstugan, och får gå därifrån med svansen mellan benen efter bara några minuter när farbror doktorn besiktat mig.
Går in i tältet utan att säga ett ord till någon, sätter mig ner och begrundar situationen något. Bestämmer mig för att vara arg i några sekunder, sparkar omkull däckstraven och kastar handskarna i golvet (något könsord kan ha sluppit ut också), sen var det färdigt.
Hojen kommer levererad och jag börjar titta över skadorna. Ser inte så farligt ut. Toppkåpan är sopor (men det nya kåpglaset har klarat sig av någon märklig anledning), bromsgrepp, och handtag verkar lite krokigt, bromsvätskebehållaren, luftintaget, kåpställning, växelpedalen, kraschpuckarna böjda, buckla i tanken (den fick ju vara hel i några veckor i alla fall...
), lite repor på ljuddämparen, annars ser det bra ut... Jaja, har ju hela vintern på mig nu....
Blir nästan mera irriterad över tiderna när jag får resultatet på racet. Körde 1.13.0, ingen 1.12 tid alltså... Fan också...
Morsan och Farsan hjälper som vanligt till att riva tältet och packa, dom sliter som djur, och det går rätt fort trots att jag sitter och surar, eller står och snackar skit med andra hela tiden.
Stort tack!!!!!
I bussen på vägen hem har jag svårt att bestämma mig för hur missnöjd jag är. Så jäkla klantig vurpa, från min bästa placering i torrt. Missade några fina, och välbehövliga poäng. Skrotade den fina hojen igen, och bucklade till tanken igen som vi slitit med så mycket för att få fin. Kom inte ner under 1.13, så jäkla surt...
Samtidigt finns det en del gött också. Satte personbästa på första träningen, och igen på andra kvalet. Förbättrade mig till andra kvalet för första gången nånsin, brukar ALLTID tappa på sista kvalet. Gjorde återigen en kanonstart, och låg ända uppe på en 5:e plats. Låg på en ganska säker 10:e plats, och garanterade poäng innan jag kraschade...
Så det finns ju en del positivt att ta med sig ändå, även fast hojen i skåpet bakom mig ser ut som skit igen, och jag sitter på förarplats och har ont överallt. Högertassen har svullnat upp lite nu, och likaså höger handled. Känns som jag har den fetaste träningsvärken i nacke och rygg...
Jaja, får ju vila hela måndagen innan det är dags för hockeyträning på kvällen... Och cykeln har jag ju hela vintern på mig att fixa...
Ses på banorna nästa år....
Det bar iväg mot Karlskoga i skaplig tid, i en mazdabuss packad med kirurgisk precision. Efter att ha knölat in allt med skohorn och vaselin, så är inte en kubikcentimeter någonstans i skåpet outnyttjad.
Märker innan avfärd att en bladfjäder gått av på vänster bak, typiskt. Drar ihop det med en slangklämma och hoppas att den alltid så pålitliga Mazdan inte ska svika den här gången heller.
Väl framme i depån hittar jag en bra plats och börjar lasta av och packa upp, vilket är ett slitjobb när man är själv. Men allt går bra, och jag hinner t.om. kränga däck på kvällen.
Träning fredag:
Ut på första passet som är ett långpass på 40 minuter. Går ut på bättre begagnade däck och får upp rätt bra fart från början. Hojen känns fortfarande bra efter Jockes magiska touch nere i Knutstorp. Efter halva passet flyger Simon förbi i en jäkla fart. Hmmm, vad bråttom han har då, tänkte jag och jag tar rygg på honom. Funkar bra och jag sätter parsonbästa med 1.13.35 enligt laptimern. Börjar tro att en 1.12 tid inte ska vara omöjlig den här helgen. Funderar på att gå in och vila lite efter 20 minuter, men känner mig rätt pigg och körningen känns bra, så jag ligger kvar en stund till. Helt plötsligt flaggas passet av. Och jag undrar varför, men det visar sig visst att passet är slut, och jag har visst legat ute i 40 minuter i sträck. Tiden går fort när man har roligt... Körde visst på ångorna på slutet också, hade inte mycket soppa kvar när jag kom in...
Andra passet, med lite sämre begagnade däck. Känner mig seg och har svårt att tända till riktigt som vanligt på eftermiddagen. Blir så lång och seg väntan mellan passen när man bara kör två om dagen.
Får inget flyt i åkningen, och noterar 1.14.3 som bästa tid.
Dämpade mitt missnöje med att kränga däck och äta godis.
Kvällen avslutades med ljug i Bennys tält, eftersom han varit så kvicktänkt att investera i infravärme när kvicksilvret trillade ur termometern på kvällen.
Inför första kvalet på lördagen krängs det på bättre beggade däck (dom som jag körde racet på Knutstorp), och sen ska det ut och gasas.
Körningen känns okej, ligger i en del trafik och vi verkar jämnsnabba så jag ligger kvar ute. Hojen känns nu återigen nervös och svajig ut på rakan. Sätter några låga 1.14 tider och får inte till det riktigt. Mot slutet av passet har jag riktigt dåligt grepp bak, och kan inte ladda på ut ur kurvorna ordentligt. Lyckas inte komma ner på 1.13 tider ens, och är riktigt missnöjd. Inspekterar bakslangen efter passet, och kan lätt förstå varför det var lite halkigt. Däcket är extremt ruggat på höger sida, och är färdigt för miljöstationen. Typiskt...
Köper ett beggat medium, 190' slick av Martin som också kör Bridgestone. Jag kör jag annars på soft, 180' bak, men tänkte att nu har jag inte mycket att förlora, så jag kan lika bra testa något annat.
Det andra bakdäcket känns mycket bättre, det känns redan på utvarvet, hojen blev lite stadigare.
Hamnar i en del trafik i början på kvalpasset, och känner faktiskt att jag är snabbare än en del av dom. Tar beslutet att gå in i depån en sväng och hitta en lucka. Kommer ut igen, och nu börjar 1.13 tiderna dyka upp på laptimern. Får upp P-10 på depåtavlan, ligger alltså 10:a på det här kvalpasset.
Lyckas få till en 1.13.600 som bästa tid, 10:a på andra kvalpasset, och 13:e totalt. Känner mig nöjd med placeringen, men inte med tiden. Att det ska vara så svårt att få till en 1.12 tid...
Söndag, några polare och föräldrarna dyker upp innan det är dags för warmup, kul som vanligt. Har haft riktigt bra stöd den här säsongen.
Ut och kör, hamnar i en klunga med ett gäng förare som kvalat in framför mig, och hänger utan problem med i deras tempo. Vi ligger och kör på stadiga 1.13 tider hela passet, och det känns riktigt bra inför racet.
Dags för race:
Från min 13:e startposition (mitt bästa kval på torrt någonsin) var tanken att göra en skaplig start, köra hårt första varven, och sen förhoppningvis hålla min 13:e plats in i mål, och kassera in lite fler SO poäng.
Lampan slocknar och jag kommer iväg rätt bra, tar ett par gubbar på väg ner i trösen, väljer yttern då det ofta är trafikstockning på innern så här långt bak i fältet. En liten chansning då det är lätt att bli avtryckt. Men det går bra och jag rundar ett par till på yttern på väg bort mot "esset". Fältet börjar nu räta ut sig lite och jag gör ett snabbt överslag hur jag kan ligga till... Räknar efter hur många jag kan ha kört om, men ser nog att det är lättare att räkna dom framför mig. Få se, där har vi Niklas, Anders, Simon, och någon mer... Shit, jag ligger ju för fan FEMMA!
Passerar start/mål på första varvet, och mycket riktigt står det P-05 på depåskylten. Grabbarna (och gubben) framför börjar nu dra ifrån, tempot är högt (för att vara mig) och det blir en ordentlig lucka. Känner att jag håller upp lite folk bakom mig (dom har ju kvalat typ 2 sekunder bättre än mig så). Dalar väl ner till en 8-9:e plats efter några varv och ligger där och fightas lite. Tempot känns bra, fast jag har inte hunnit sätta på laptimern ännu så jag får inga tider, typiskt.
På varv 14 ligger jag på en 10:e, och har en skaplig lucka ner till 11:e. Känner att mitt soft bakdäck börjar protestera lite ut ur kurvorna nu, och börjar även bli lite trött. Bäst att konservera krafter och däck så man räcker hela vägen in nu.
Har lite häng på 9:e när det är dags för varvning. Blir lite hängandes bakom ett tag, är alldels för snäll när det ska köras om som vanligt. Kommer förbi på varv 16 och laddar på för att komma ikapp igen. Får på en bra utgång ur hårnålen, petar i fyran som vanligt och ger på gas i någon sekund innan jag viker ner för snabbvänstern. Kommer in lite väl fort, och missbedömer helt ingången till kurvan. Viker ner för sent och känner att det här går fan inte. Gräskanten börjar komma nära nu, och på någon tusendels sekund tar jag beslutet att räta upp, bromsa, gå ut på gräset, och försöka ta mig in på banan igen. Men så fort jag kommer ut på gräset så smäller det bara till... Ouch, tappar luften.. Himmel, jord, himmel, jord, himmel, jord... Börjar fundera på om jag nånsin ska stanna... Det blir tyst och svart någon sekund (tror jag), sen när jag öppnar ögonen igen så ligger jag stilla och stirrar rakt ner i gräset... Aj som fan...och helvete vad klantigt...
Innan jag ens hinner tänka glasfiberspackel så är en funktionär framme och hjälper mig upp, börjar känna efter lite och har nog inte speciellt ont någonstans tror jag. Vinglar bort mot hojen för att bedöma hur mycket det kommer svida i plånboken, men funktionären styr iväg mig åt andra hållet. "Vänta, jag ska bara kolla hur det gick med...", Nej du ska hitåt, avbryter han.. Och där står en ambulans och väntar...
"Men jag behöver inte..." Jodå, avbryter han igen... "Alltså, jag mår bra". Kom så går vi säger han, som nu fått sällskap av en sjukvårdare...
Lommar uppgivet iväg mot mitt nya transportmedel, och får snällt sitta upp... Måttligt road, men förstår ändå att dom måste göra sitt jobb...
Blir väldigt bra och snabbt omhändertagen i sjukvårdsstugan, och får gå därifrån med svansen mellan benen efter bara några minuter när farbror doktorn besiktat mig.
Går in i tältet utan att säga ett ord till någon, sätter mig ner och begrundar situationen något. Bestämmer mig för att vara arg i några sekunder, sparkar omkull däckstraven och kastar handskarna i golvet (något könsord kan ha sluppit ut också), sen var det färdigt.
Hojen kommer levererad och jag börjar titta över skadorna. Ser inte så farligt ut. Toppkåpan är sopor (men det nya kåpglaset har klarat sig av någon märklig anledning), bromsgrepp, och handtag verkar lite krokigt, bromsvätskebehållaren, luftintaget, kåpställning, växelpedalen, kraschpuckarna böjda, buckla i tanken (den fick ju vara hel i några veckor i alla fall...
), lite repor på ljuddämparen, annars ser det bra ut... Jaja, har ju hela vintern på mig nu....Blir nästan mera irriterad över tiderna när jag får resultatet på racet. Körde 1.13.0, ingen 1.12 tid alltså... Fan också...
Morsan och Farsan hjälper som vanligt till att riva tältet och packa, dom sliter som djur, och det går rätt fort trots att jag sitter och surar, eller står och snackar skit med andra hela tiden.
Stort tack!!!!!
I bussen på vägen hem har jag svårt att bestämma mig för hur missnöjd jag är. Så jäkla klantig vurpa, från min bästa placering i torrt. Missade några fina, och välbehövliga poäng. Skrotade den fina hojen igen, och bucklade till tanken igen som vi slitit med så mycket för att få fin. Kom inte ner under 1.13, så jäkla surt...
Samtidigt finns det en del gött också. Satte personbästa på första träningen, och igen på andra kvalet. Förbättrade mig till andra kvalet för första gången nånsin, brukar ALLTID tappa på sista kvalet. Gjorde återigen en kanonstart, och låg ända uppe på en 5:e plats. Låg på en ganska säker 10:e plats, och garanterade poäng innan jag kraschade...
Så det finns ju en del positivt att ta med sig ändå, även fast hojen i skåpet bakom mig ser ut som skit igen, och jag sitter på förarplats och har ont överallt. Högertassen har svullnat upp lite nu, och likaså höger handled. Känns som jag har den fetaste träningsvärken i nacke och rygg...
Jaja, får ju vila hela måndagen innan det är dags för hockeyträning på kvällen... Och cykeln har jag ju hela vintern på mig att fixa...
Ses på banorna nästa år....
