Förstår inte den negativa attityden.
.
Jag ber om ursäkt, det var inte menat som negativ kritik. Det är med ett svagt ogillande jag noterar den cyniska tonen i mitt inlägg. Jag slår ut med armarna och skyller ifrån mig med att jag spenderat de senaste tio åren med att trolla med knäna och fiffla med hushållsbudgeten för att kunna lägga de sista korvörena på racing och därav är det lätt hänt att det gurglar upp ett rejält tomteskratt när den klassiska rookiebudgeten kommer på tal. Axexxs har rätt, det var lättare och billigare förr, en gång i tiden räckte faktiskt 5000 kr gott och väl för en hel racinghelg, men inte idag, inte på långa vägar. Jag blir både glad och ledsen när jag ser ZS's budget, glad över att äntligen se en nykter bild av verkligheten, men samtidigt ledsen och tänker "Fan, är det verkligen så här illa? Ja, det är nog så".
Men jag gillar frågeställningen och frågeställaren, den antyder ett slags ovetande och en förhoppning om ett positivt svar, lite blåögt sådär. Det är bra! Än så länge sträcker sig min cynism endast till racing, annars är det skygglapparna på och bara hopp i baljan! Men det jag försökte säga, som kanske inte riktigt kom fram ordentligt, är att budgeten, ekonomin eller pengarna är sekundära, i alla fall för mig trots mina ekonomiska tillkortakommanden. Det primära är alternativkostnaden, alltså det man försakar. Att fnula ihop en budget är lätt och roligt, att försöka tänka sig in i hur RR kommer att påverka hela ens vardag kan däremot vara svårt att föreställa sig.
Kläder, bara en sån sak. Jag öppnar dörrarna till min garderob och konstaterar att det är en sorglig syn. Hela mitt yttre lider av tio års vanvård. Att bygga en garderob kräver både tid och pengar.
Vänner. Genom RR får man ett nytt umgänge som man kommer att trivas bättre med än bekanta som man blivit påtvingad i olika sammanhang, men ens nya vänner bor över hela landet och är svåra att träffa. När ens gamla vänner pratar i mun på varandra om hur de hanterar sin medelålderskris genom att plåga sig igenom En Svensk Klassiker får man själv sitta vackert tyst och drömma sig bort till en fullgasacceleration förbi start-mål. Man är inte där liksom, där dom andra är.
Privatliv. En förstående omgivning är en förutsättning. För om man först måste betala för racingen och sen dessutom kompensera på hemmaplan blir det dubbelt så dyrt. Det var faktiskt den enda kolumnen jag saknade i ZS's budget ark, det måste betyda att han antingen är singel eller har en förstående omgivning.
Frånvaro. Alla dessa ändlösa timmar i garaget kommer inte från ingenstans, de tas från någon och/eller något. Myspys i soffan, disk, tvätt, städ, laga mat, läsa läxor med barnen, vattna blommorna, klippa gräsmattan, förtroendeuppdrag, o s v, o s v. Alla saker man köper/får införskaffas oftas på udda ställen och på udda tider. T ex brände jag en hel vardagkväll på att åka till Gustav utanför Uppsala för att få ett par special-special pluggar till styrändarna.
Jag menar inte att låta neggo, verkligen inte, jag vill bara lyfta fram att det finns andra saker, som inte ryms i en budget men som faktiskt väger tyngre än pengar. På gott och ont.
