magnus_moss
Racing is life!
- Gick med
- 11 Aug 2003
- Ort
- västkusten
- Hoj
- Kawasaki Supersport, KTM Supermono, ISR Forgotten Era, Honda CB750
Varför händer sådant här alltid mig????
Det var ju såååå trevligt allting, familjen på biltur till Gotland! Ett snabbt beslut, rappa bokningar och vi var på väg!!! Vi hade klarat av Harry Potter-utställningen i Norrköping, bilat söderut längs E22, övernattat på ett mysigt B&B utanför Oskarshamn och rullat in till en fin strand där vi badade och mös i solen tills det var dags att åka färja till Gotland. Vältajmat rullade vi in till färjeterminalen 23 minuter innan avgång. ”Toppen, I TID för en gångs skull!!!!!” Livet lekte. Just då!
Lämnar fram biljetterna
- Tackar! Jaha du… Nu ska vi se, du har plats för familjen men inte bilen på utresan, och bil+familj på hemresan... Du har alltså inte biljett för bilen på utresan, så bilen du sitter i kan du inte ta med!
Blev alldeles kall; nej nej nej inte IGEN.
- Men kan du då vara snäll och boka en bilbiljett då tack, sa jag och langade över ICA-kortet.
- Tyvärr, det är fullt på bildäck, men du kan ställa dig i stand by-kön.
- Toppen, kommer vi med då?
- Nej, tyvärr, det är fullt!
Här träder den geniala frun in och yttrar:
- Magnus! Vi parkerar bilen och går ombord!
- BRA!!!! Finns det en långtidsparkering?
- Jaaaaa….men ombordstigningen stänger om 8 minuter!
- HOPPA IN I BILEN! Var ligger parkeringen?
- Jaaaaaa….. samma väg tillbaka som ni kom. Men det går en genväg upp längs staketet där, uppe därborta bakom liksom! Hoppas ni hittar en plats, det brukar vara fullt….
Under den närmaste minuten fick V70:n bekänna färg; antispinn-lampan lös konstant, fälgarna fick ett par repor till, Klara skrek ”BRA PAPPA!” när vi med ett elegant ryck i handbromsen korrigerade en liten felnavigation. In på långtidsparkeringen och bad ”Hoppas det finns en plats Hoppas det finns en plats Hoppas det finns en plats Hoppas det finns en plats,…..” Och där, längst in fanns en liiiten lucka mellan två bilar!!!
Skrek till familjen att ”Hoppa ur”, gled in med 10 cm lucka på höger sida, ålade mig ur, rusade bort till biljettautomaten allt medan frun rutinerat samlade ihop allt löst i bilen. Med famnen full av saker och rullväskan efter började vi springa. Full fart! Möter en människa och ropar
-Vilken väg till terminalen?
-Tror du är sent ute grabben, båten går snart! säger mannen upplysande.
- För helvete, VAR ÄR BÅTEN????????
-Däråt! skriker mannen, och "LYCKA TILL!"
Puchar hårt nedför gatan, skriker till frun att ”Jag håller båten!!!” och lägger in en spurt!!!!! In i terminalen, uppför trapporna, och fram till luckan:
- Är vi i tid????
- Jajamensan, det är tre minuter till avgång.
- YES!!!!!
Får våra platsbiljetter, travar ett par trappor till, kommer till en bagageincheckning. Kvinnan tittar på oss med famnarna fulla av strandtofflor, gympaskor, badlakan, blöta badbyxor, strandmadrasser och säger:
- Man få bara ha ett handbagage!
- Vi fick lite bråttom, säger jag och behåller elegant lugnet.
- Ja det ser så ut, säger tjejen, ler vacker och räcker fram en svart sopsäck:
- Vill ni ha en säck att packa i?
- LYSANDE, säger jag och vi tömmer ner allt i säcken, knyter ihop den och lägger upp den och rullväskan på bandet.
- Ska vi sätta på en bagagelapp, säger jag?
- Det behövs nog inte, ni är de enda som reser med sopsäck!
Hur kommer det sig att jag inte är förvånad????
Det var ju såååå trevligt allting, familjen på biltur till Gotland! Ett snabbt beslut, rappa bokningar och vi var på väg!!! Vi hade klarat av Harry Potter-utställningen i Norrköping, bilat söderut längs E22, övernattat på ett mysigt B&B utanför Oskarshamn och rullat in till en fin strand där vi badade och mös i solen tills det var dags att åka färja till Gotland. Vältajmat rullade vi in till färjeterminalen 23 minuter innan avgång. ”Toppen, I TID för en gångs skull!!!!!” Livet lekte. Just då!
Lämnar fram biljetterna
- Tackar! Jaha du… Nu ska vi se, du har plats för familjen men inte bilen på utresan, och bil+familj på hemresan... Du har alltså inte biljett för bilen på utresan, så bilen du sitter i kan du inte ta med!
Blev alldeles kall; nej nej nej inte IGEN.
- Men kan du då vara snäll och boka en bilbiljett då tack, sa jag och langade över ICA-kortet.
- Tyvärr, det är fullt på bildäck, men du kan ställa dig i stand by-kön.
- Toppen, kommer vi med då?
- Nej, tyvärr, det är fullt!
Här träder den geniala frun in och yttrar:
- Magnus! Vi parkerar bilen och går ombord!
- BRA!!!! Finns det en långtidsparkering?
- Jaaaaa….men ombordstigningen stänger om 8 minuter!
- HOPPA IN I BILEN! Var ligger parkeringen?
- Jaaaaaa….. samma väg tillbaka som ni kom. Men det går en genväg upp längs staketet där, uppe därborta bakom liksom! Hoppas ni hittar en plats, det brukar vara fullt….
Under den närmaste minuten fick V70:n bekänna färg; antispinn-lampan lös konstant, fälgarna fick ett par repor till, Klara skrek ”BRA PAPPA!” när vi med ett elegant ryck i handbromsen korrigerade en liten felnavigation. In på långtidsparkeringen och bad ”Hoppas det finns en plats Hoppas det finns en plats Hoppas det finns en plats Hoppas det finns en plats,…..” Och där, längst in fanns en liiiten lucka mellan två bilar!!!
Skrek till familjen att ”Hoppa ur”, gled in med 10 cm lucka på höger sida, ålade mig ur, rusade bort till biljettautomaten allt medan frun rutinerat samlade ihop allt löst i bilen. Med famnen full av saker och rullväskan efter började vi springa. Full fart! Möter en människa och ropar
-Vilken väg till terminalen?
-Tror du är sent ute grabben, båten går snart! säger mannen upplysande.
- För helvete, VAR ÄR BÅTEN????????
-Däråt! skriker mannen, och "LYCKA TILL!"
Puchar hårt nedför gatan, skriker till frun att ”Jag håller båten!!!” och lägger in en spurt!!!!! In i terminalen, uppför trapporna, och fram till luckan:
- Är vi i tid????
- Jajamensan, det är tre minuter till avgång.
- YES!!!!!
Får våra platsbiljetter, travar ett par trappor till, kommer till en bagageincheckning. Kvinnan tittar på oss med famnarna fulla av strandtofflor, gympaskor, badlakan, blöta badbyxor, strandmadrasser och säger:
- Man få bara ha ett handbagage!
- Vi fick lite bråttom, säger jag och behåller elegant lugnet.
- Ja det ser så ut, säger tjejen, ler vacker och räcker fram en svart sopsäck:
- Vill ni ha en säck att packa i?
- LYSANDE, säger jag och vi tömmer ner allt i säcken, knyter ihop den och lägger upp den och rullväskan på bandet.
- Ska vi sätta på en bagagelapp, säger jag?
- Det behövs nog inte, ni är de enda som reser med sopsäck!
Hur kommer det sig att jag inte är förvånad????
Last edited:
kände dom inte igen en racinglegend.Du hade antagligen inte en Mozz 22 Tischa på dej, för då hade de nog fixat en VIPplats för bilen
