Varmt, varmt, och varmt...
Så kan man beskriva B-racet i Linköping.
Klarblå himmel och stekande sol hela dagen!
Målsättningen med helgen var väl egentligen en topp-10 placering, men innerst inne så kände jag att topp-5 inte borde vara omöjligt efter dom senaste resultaten. Märkligt nog så kändes det som att det var hårdare konkurrens på en B-tävling här hemma i sverige, än det var på Scandinavian Open racet nere i Danmark sist.
(Eller också är det jag som kör sämre nu)
På första kvalet kom jag igång rätt så bra, fick upp ett bekvämt tempo redan från början, och rätt så tidigt så dök det upp P-03 på depåtavlan.
Weee... Första startled!
Började pressa lite mer mot mitten av passet, men P-03 stod sig hela passet, och mot slutet så gjorde värmen sig påmind, och jag började få problem att koncentrera mig, och blev riktigt trött. Riktigt nöjd med placeringen dock, men tiden 55.474 (som iofs är tangerat personbästa) var jag inte alls nöjd med. Kör ju som en äldre dam...
Andra kvalet, nu jäklar...
Ut och tog rygg på Håkan och Fredrik. Laddade så mycket jag orkade, och fösökte läsa deras spårval och bromspunkter för att lära mig lite, provade ett annat spår i torparn. Låg ute hela passet och försökte, men till min stora besvikelse så blev det ingen förbättring på tiden, men jag stod kvar som 3:a sammanlagt.
Hur svårt ska det va egentligten?
Fick ordentligta krampkänningar i underarmarna mot slutet på passet, vilket var lite oroväckande. Drog mig till minnes hur det gick förra året på det här racet. Då låg på en fin 13:e plats (min allra första poämgplats) när armarna stumnade med några varv kvar, och jag blev 16:e, precis utanför poängplats... Surt!
I vilan mellan sista kvalet och racet försökte jag få i mig lite mat, och massor med vatten. Fick även ordentlig massage på underarmarna för att försöka få igång blodcirkulationen (Tack massör Ida!
).
Racet då!
Kom iväg rätt så bra från startlinjen, men fick alldeles för mycket framhjulslyft på ettan och tvåans växel (inte lätta att tygla dom här grymma Kawworna, visst Sandstream
) Fick slå av lite för att få ned framhjulet i backen. Vips, så var två förare förbi, men med en sen inbromsning i första böj, och lite vassa armbågar i esset så var jag uppe på fjärde plats, och sedan ganska snabbt uppe på 3:e igen. Nu började jakten!
Håkan och Fredrik drog igång ett rätt högt tempo i täten, men det gick att hänga på rätt bra i början. Hade en roligt fight med Oscar Fyhrman om tredjeplatsen några varv (som sedan stöp på näsan i esset precis bakom mig tydligen). Men sen kom Petter på sin R1 som skjuten ur en kanon, och jag låg 4:a. Grabbarna i täten började nu dra ifrån, samtidigt som jag kunde se på depåtavlan att jag började öppna upp en skaplig lucka bakåt.
Låg lite i ingemansland i mitten av racet, ända till det som inte fick hända hände... Underarmarna började stumna ordentligt med tre varv kvar...
Nu kunde jag se hur varvtiderna ökade, samtidigt som luckan bakåt minskade kraftigt. Nu blev det ett febrilt räknande i huvudet. Jag tappade typ en sekund per varv, och det var 3-4 varv kvar. Och luckan var drygt 3 sekunder. Shit! Peter vevade som en galning med armarna, och pekade bakom mig vid varje passering... Jag bet ihop och tog i så mycket jag orkade....
Och klarade 4:e platsen med 0.159 sekunder.... Puuuuuuh....
Håkan och Fredrik var ju inte mycket att göra åt, en klass för sig!
Direkt efter racet var jag faktiskt riktigt besviken. Det kändes som jag hade häng på en eventuell pallplats, och det kändes mer som att jag förlorat en 3:e plats, än att jag vunnit en 4:e plats. Var också lite besviken på att jag stummnat i armarna, fysiken ska ju inte direkt vara min svaga sida så mycet som jag tränar fys med hockeyn.
Men när allt sjunkigt in, så är jag riktigt nöjd.
4:e plats, och tangerat personbästa är ju inte så illa ändå...
Och tittar man tillbaka på säsongen hittils så har jag blivit 11:a, 9:a, 3:a, och 4:a. Att jämföra mot förra årets 23:a, 17:e, 16:e, 10:e... Så jag är grymt nöjd...
Ett stort tack till alla som kom ner och kollade och hjälpte till (Peter, Teresia, Ida, Morsan, Farsan, Micke, Bellon, Andreas mfl.). Och ett stort tack till alla sponsorer såklart!
Så kan man beskriva B-racet i Linköping.
Klarblå himmel och stekande sol hela dagen!
Målsättningen med helgen var väl egentligen en topp-10 placering, men innerst inne så kände jag att topp-5 inte borde vara omöjligt efter dom senaste resultaten. Märkligt nog så kändes det som att det var hårdare konkurrens på en B-tävling här hemma i sverige, än det var på Scandinavian Open racet nere i Danmark sist.
(Eller också är det jag som kör sämre nu)
På första kvalet kom jag igång rätt så bra, fick upp ett bekvämt tempo redan från början, och rätt så tidigt så dök det upp P-03 på depåtavlan.
Weee... Första startled!
Började pressa lite mer mot mitten av passet, men P-03 stod sig hela passet, och mot slutet så gjorde värmen sig påmind, och jag började få problem att koncentrera mig, och blev riktigt trött. Riktigt nöjd med placeringen dock, men tiden 55.474 (som iofs är tangerat personbästa) var jag inte alls nöjd med. Kör ju som en äldre dam...
Andra kvalet, nu jäklar...
Ut och tog rygg på Håkan och Fredrik. Laddade så mycket jag orkade, och fösökte läsa deras spårval och bromspunkter för att lära mig lite, provade ett annat spår i torparn. Låg ute hela passet och försökte, men till min stora besvikelse så blev det ingen förbättring på tiden, men jag stod kvar som 3:a sammanlagt.
Hur svårt ska det va egentligten?
Fick ordentligta krampkänningar i underarmarna mot slutet på passet, vilket var lite oroväckande. Drog mig till minnes hur det gick förra året på det här racet. Då låg på en fin 13:e plats (min allra första poämgplats) när armarna stumnade med några varv kvar, och jag blev 16:e, precis utanför poängplats... Surt!
I vilan mellan sista kvalet och racet försökte jag få i mig lite mat, och massor med vatten. Fick även ordentlig massage på underarmarna för att försöka få igång blodcirkulationen (Tack massör Ida!
).Racet då!
Kom iväg rätt så bra från startlinjen, men fick alldeles för mycket framhjulslyft på ettan och tvåans växel (inte lätta att tygla dom här grymma Kawworna, visst Sandstream
) Fick slå av lite för att få ned framhjulet i backen. Vips, så var två förare förbi, men med en sen inbromsning i första böj, och lite vassa armbågar i esset så var jag uppe på fjärde plats, och sedan ganska snabbt uppe på 3:e igen. Nu började jakten!Håkan och Fredrik drog igång ett rätt högt tempo i täten, men det gick att hänga på rätt bra i början. Hade en roligt fight med Oscar Fyhrman om tredjeplatsen några varv (som sedan stöp på näsan i esset precis bakom mig tydligen). Men sen kom Petter på sin R1 som skjuten ur en kanon, och jag låg 4:a. Grabbarna i täten började nu dra ifrån, samtidigt som jag kunde se på depåtavlan att jag började öppna upp en skaplig lucka bakåt.
Låg lite i ingemansland i mitten av racet, ända till det som inte fick hända hände... Underarmarna började stumna ordentligt med tre varv kvar...
Nu kunde jag se hur varvtiderna ökade, samtidigt som luckan bakåt minskade kraftigt. Nu blev det ett febrilt räknande i huvudet. Jag tappade typ en sekund per varv, och det var 3-4 varv kvar. Och luckan var drygt 3 sekunder. Shit! Peter vevade som en galning med armarna, och pekade bakom mig vid varje passering... Jag bet ihop och tog i så mycket jag orkade....
Och klarade 4:e platsen med 0.159 sekunder.... Puuuuuuh....
Håkan och Fredrik var ju inte mycket att göra åt, en klass för sig!
Direkt efter racet var jag faktiskt riktigt besviken. Det kändes som jag hade häng på en eventuell pallplats, och det kändes mer som att jag förlorat en 3:e plats, än att jag vunnit en 4:e plats. Var också lite besviken på att jag stummnat i armarna, fysiken ska ju inte direkt vara min svaga sida så mycet som jag tränar fys med hockeyn.
Men när allt sjunkigt in, så är jag riktigt nöjd.
4:e plats, och tangerat personbästa är ju inte så illa ändå...
Och tittar man tillbaka på säsongen hittils så har jag blivit 11:a, 9:a, 3:a, och 4:a. Att jämföra mot förra årets 23:a, 17:e, 16:e, 10:e... Så jag är grymt nöjd...
Ett stort tack till alla som kom ner och kollade och hjälpte till (Peter, Teresia, Ida, Morsan, Farsan, Micke, Bellon, Andreas mfl.). Och ett stort tack till alla sponsorer såklart!
Last edited:
