Synkronisering.
Bilar har synkringar, motorcyklar har duktiga förare.
När du byter växel flyttar skiftgaffeln (nu pratar vi vanliga lådor här, jag har ingen aning vad BMW har hittat på) ett växeldrev som har klackar på sig från skårorna på ena bredvidliggande drevet till det andra. För att du ska kunna dra klackarna ur sina lägen måste de vara kraftlösa dvs du kan inte växla vid fullt pådrag -friktionen blir för stor. När klackarna sedan skall in i andra drevet måste dreven som ska kopplas in ha samma hastighet annars kopplar de inte in utan bara "spinner" på ytan. Det är detta som sliter på klackarna och gör att tvåans växel hoppar ur på flitigt wheelade R1

r.
När du använder kopplingen snurrar dreven fritt, kraftlöst. Detta gör att växlingen sker med mindre risk för slitage. Dock klonkar det rejält eftersom det bara är en kort stund som dreven håller samma hastighet och du har ingen möjlighet att påverka deras hastighet. Vid växling utan koppling kan du själv tima in rätt varvtal genom att motorns retardation är konstant.
Det finns inga regler på hur du gör dvs vid vilka varvtal, tider osv utan du får köra på känn. Det är jäkligt snabba växlingar, dock. Du ska nog inte fundera för mycket på hur det funkar utan bara prova dig fram.
Jag upplever att en växling utan koppling sliter mindre på lådan om man gör det med känsla. Växlar du så att det skrapar när växeln går i så håller du på att sabba lådan.
Den teknik jag använder är att lägga en viss kraft på växelspaken (50 % ?) precis innan det är dags att växla och när jag beslutar mig för att växla dippar jag bara gasen lite och växeln glider in som ett barnafinger i en syltburk.
Testa, prova dig fram först på mellanvarv och sedan när du tycker att du kan det så provar du på högre varv med mer kraft. Fjötta inte! Växla med myndighet men inte gorillakraftigt så ska du se att det funkar!
Så, nu har jag gjort dig ännu mer förvirrad!
Mvh pilsner