R.I.P alla bortgågna hojåkare

[AleX]

Många tänker: De händer inte mig
Men bevisligen så händer de en hel del.
Tanken har funnits där att de händer inte mig...
Att jag skulle bli där e fortfarande i stadiet de händer inte mig men att man kommer kracha är med varje dag man e ute o leker.

Men samtidigt så för att undvika att det drabbar något annat så hålls lek o stunts utanför andra oskyddade trafikanter..

Vad ni än gör när ni e ute o kör så tänk på att de e fler än ni tror som kommer sakna er


Till er som denna vägen redan kört Vila i Frid
Och som sagt ni lever kvar i allas hjärtan.

 

[LiCrO]

Lev livet så du blir vän med döden
- Astrid Lindgren

 

[Drkosmos]

Får rysningar över hela kroppen.

Men det finns bara En sak man kan vara säker på,
och det är att alla ska vi den vägen vandra förr eller senare.

För att återse gamla bekanta.....................

 

[Hightuned]

Tycker inte om att tänka på det, det är ju en risk man är beredd att ta för att åka hoj. Det tragiska är är inte att dö när man gör någonting man älskar utan att släkt och vänner som blir kvar för bära den tunga bördan. Ibland så kännar jag mig faktiskt som en riktig egoist, speciellt när man vet med sig vilka små marginaler det är när man gasar på allmän väg. Då slår det mig även vad orättvis världen är, att jag som kraschat ett gäng gånger var av 2ggr så alvarligt att det blev helikopter och intensiven, fortfarande sitter här och har kommit undan med brutna ben medans andra har haft otur och hamnat under en bil eller i ett träd?. Så mina tankar ligger hos alla er som förlorat någon, och alla ni som skadat er så att ni fått svåra men av era skador ni behöver omtanken mer än dom som gått bort.

 

[User123]

Du borde istället ägna en tanke på vad du skriver i dina inlägg. Ärligt talat så tror jag du skiter i min döda morsa.

Folk bryr sig, mer eller mindre.

 

[Ken Keniff]

Lev livet så du blir vän med döden
- Astrid Lindgren

Fint citat men undrar om anhöriga håller med.

 

[Catman]

Min far var en hängiven MC-åkare i många år.
Han var på massor av FIM-rallyn runt om i världen och var nästan varje ledig stund ute på hojen..
För några år sean fick han lägga av då kroppen inte orkade med riktigt och ytterligare ett år senare så fick han diagnosen lungcancer. Han överlevde i tre år till med en elakartad tumör i lungan och hann med två fulla behandlingar. Den tredje fick avbrytas, då han var för svag. Han mottog den första behandlingen på min 30-årsdag i April -01 och avled i sviterna av den tredje lunginflammationen den 14/1-03. Han somnade lungt och stilla på sjukhuset efter att ha varit inlagd i ca 1 vecka.

Den enda trösten i allt djävla elände var att han hann och få se sitt barnbarn och att vi firade julen ihop.

Detta skrev jag dagarna efter hans död och mycket av det stämmer nog in på förlorade hojkompisar också.

Vila i frid ni alla.....tankar till de efterlevande:

Jag såg dig, men du såg inte mig.
Jag rörde din hand, men du märkte inget.
Jag pratade med dig, men du svarade inte
Jag ropade åt dig att du skulle vakna, men det gjorde du inte.
Du låg bara där och sov, så fridfullt.
Jag skrek åt dig att du skulle vakna, men du forsatte att sova.
Du kommer inte någonsin att vakna mer.
Du sover den eviga sömnen som inte jag kan väcka dig från.
Du såg så fridfull ut, så lugn och så orädd.
Äntligen hade du somnat in och lämnat ditt lidande.
Din själ svävar nu fritt och tyngdlöst.
Kvar är bara ditt skamfilade skal och och resterna av en ståtlig kropp.
En skugga av ditt forna jag som bara ligger där.
Jag hoppas att du har det bättre nu, var du än är.
Jag antar att du ser oss och att du ler mot oss.
Jag skall alltid minnas dina skratt och ditt leende.
Jag skall alltid minnas dig, min far, för alltid och för evigt

 

[Torkel]

Det är underligt vilken inverkan en låt som Mad World har.
I kombination med Rollers film så blir jag starkt påmind om alla jag känner som har gått bort. Jag har ett antal kompisar som begått självmord, min flickväns bästa kompis avled i en mc-olycka i våras, allt detta kommer upp till ytan och det är extremt jobbigt men också bra. Bra för att vi inte ska glömma de personer som en gång fanns omkring oss och var en del av vår vardag. Det är jobbigt att prata om dem men för den skull ska man inte undvika det, förstår precis hur du tänkte när du startade den här tråden Ravetrancer.
Varje dag när jag åker till jobbet åker jag förbi den plats där en kille dog för bara några veckor sedan i en mc-olycka (Skäggetorp). Nu sitter det fastskruvade lyktor på lyktstolpen, inte en utan fem... Blommor på marken, hälsningar, mera ljus. Min reaktion på detta är givetvis sorg för hans skull men också insikten att jag har ett ansvar att ta hand om mitt liv och göra det så bra jag kan, inte slösa bort det framför TV'n, inte isolera mig från mina vänner, inte reta upp mig för skitsaker. För att göra en lång historia kort: var glad att du lever!

 

[Ravetrancer]

Min far var en hängiven MC-åkare i många år.
Han var på massor av FIM-rallyn runt om i världen och var nästan varje ledig stund ute på hojen..
För några år sean fick han lägga av då kroppen inte orkade med riktigt och ytterligare ett år senare så fick han diagnosen lungcancer. Han överlevde i tre år till med en elakartad tumör i lungan och hann med två fulla behandlingar. Den tredje fick avbrytas, då han var för svag. Han mottog den första behandlingen på min 30-årsdag i April -01 och avled i sviterna av den tredje lunginflammationen den 14/1-03. Han somnade lungt och stilla på sjukhuset efter att ha varit inlagd i ca 1 vecka.

Den enda trösten i allt djävla elände var att han hann och få se sitt barnbarn och att vi firade julen ihop.

Detta skrev jag dagarna efter hans död och mycket av det stämmer nog in på förlorade hojkompisar också.

Vila i frid ni alla.....tankar till de efterlevande:

Jag såg dig, men du såg inte mig.
Jag rörde din hand, men du märkte inget.
Jag pratade med dig, men du svarade inte
Jag ropade åt dig att du skulle vakna, men det gjorde du inte.
Du låg bara där och sov, så fridfullt.
Jag skrek åt dig att du skulle vakna, men du forsatte att sova.
Du kommer inte någonsin att vakna mer.
Du sover den eviga sömnen som inte jag kan väcka dig från.
Du såg så fridfull ut, så lugn och så orädd.
Äntligen hade du somnat in och lämnat ditt lidande.
Din själ svävar nu fritt och tyngdlöst.
Kvar är bara ditt skamfilade skal och och resterna av en ståtlig kropp.
En skugga av ditt forna jag som bara ligger där.
Jag hoppas att du har det bättre nu, var du än är.
Jag antar att du ser oss och att du ler mot oss.
Jag skall alltid minnas dina skratt och ditt leende.
Jag skall alltid minnas dig, min far, för alltid och för evigt

 

[Mavve]

Man tar en risk och det vet man. Fast ute på en fin väg tänker man inte att man skall trilla, men det räcker med ett litet misstag, kanske lite för hög hastighet eller mötande på smal väg som du inte var beredd på sen är det slutkört

Skänker en tanke till de nämnda här....

750RR

 

[Iceman1975]

Fick ju en tårar i ögonen av att läsa detta..

Fint skrivet Ravetrancer!!!!!

//Nichlas

 

[Emmi]

Fint skrivet...
Jag var med vid Mavves olycka, en av de tre av oss som kom fram till honom först. Det var ruggigt otäckt, och man får tacka något ovanståend att det gick så bra, både för mej och honom och alla andra som har haft tur.

 

[Bobbo V]

Sänder en tanke till alla som har mist en familjemedlem eller en kompis.

 

[Prillan73]

Fint skrivet............tårarna går inte att hålla tillbaka..........

*varma tankar*

 

[ApriliaRS]

Kände inte honom men får ändå tårar i ögonen :'(

 

[Gixxer Rolle]

Börjar fundera på om det är värt riskerna med att köra hoj, jag tänker även på mina barn och om det är värt att riskera att pappa kanske inte kommer hem en dag för att han har varit ute och kört hoj. Nu blir det ännu mera

 

[955i]

Deppigt värre... värre än att skära lök.

Fint skrivet och jag har fått min största tankeställare någonsin tror jag.

Man skall vara rädd om livet, sina nära och kära, men inte heller glömma att leva livet, vi lever trots allt bara för en stund och den stunden är just nu.