swlabr
Gudomlig sporthojare
Jag erkänner att jag var skraj i brallan när jag skulle ta ut hojen första gången för våren. Fyra månader utan att ha suttit i sadeln. Men så fort jag lossa på gasen och lyfte fötterna från marken kändes allt så välbekant. Jag ägnade ju större delen av förra året åt övning, uppkörning och sen 400 mil på vägarna. För att komma ut på vägen från där jag bor måste jag börja med lite snårig krypkörning. Som sagt, nervös innan, men väl i sadeln kände jag "helvete vad vältränad man är på det här". Så på sätt och vis, tack för hårda krav för att bli godkänd för A kortet. Det jag tycker är svårast att få igång är att ha blicken överallt. Så naturligtvis körde jag mot rött en gång, såg det inte förrän jag var i höjd med rödljuset. Stadshusbron på väg mot tegelbacken, precis när bron vätter neråt. Lurigt trafikljus, men så jävla slarvigt. Tur ingen snut var i närheten...
Mycket av det tekniska som spårval, kurvor, inbromsningar, krypkörning, själva hanterandet av hojen, sitter som smäck!
Hur går premiären för er?
Mycket av det tekniska som spårval, kurvor, inbromsningar, krypkörning, själva hanterandet av hojen, sitter som smäck!
Hur går premiären för er?

Last edited: