Jag hade sett fram emot att få gå och se Troja som har premiär idag. Hade hoppats på en bra film i stil med en av de bästa filmerna genom tiderna nämligen Gladiator. Nu har jag suttit och läst lite recensioner och filmen blir totalsågad!! 
jaha, det var ju kul 
Nedan följer ett exempel från en recension. Har någon här redan laddat ner den och sett den?
I och för sig är Brad Pitt en bra skådis, men jag har hela tiden varit tveksam till honom i denna roll.
RIKTIGT PÅKOSTAD Hollywoodfilm är sällan usel. Den har en hög lägstanivå, en kapitalismens kvalitetssäkring som grundar sig på publikens lägsta gemensamma nämnare och som hindrar den från att falla lika handlöst som, säg, svensk ungdomsfilm eller tyska thrillers om Estonia.
Ibland uppstår en spricka i systemet. Då sipprar "Troja" igenom.
Av en av litteraturhistoriens stora berättelser, "Iliaden", har tyske regissören Wolfgang Petersen ("Das boot", "Perfect storm") skapat en meningslös och helt försumbar såpa om mäns våld mot städer. Det är ett förminskningsnummer som är nästan skickligt i sig, lite som när amerikansk tv gjorde sitcom av nazisternas fångläger i "Hogans hjältar" på 60-talet -- bara oändligt mycket tråkigare och mindre begåvat.
Bister blick
Det är ganska lätt att peka ut var "Troja" misslyckas.
För det första saknar den helt dynamik i dramaturgin; redan första scenen är svulstig som en prinsessbakelse och sedan klingar det liksom aldrig av.
Dialogen är klippt ur ett bajsnödigt pedagogiskt historiespel från 1895, där varenda replik är av typen "Vill du kriga kommer det alltid fler krig" -- åtföljd av bister manlig blick -- och redan efter en halvtimme är man ju helt mätt på det där. Då är det drygt två timmar kvar.
Tandborste på hjälmen
För det andra saknar Petersen blick för det stora i det lilla. Allt i "Troja" är stort -- och ointressant -- som en uppstoppad elefant. Jämför gärna med "Gladiator", ett skolexempel på hur man bygger ett historiskt drama: Där fanns en styrka i den personliga tragedin parad med ett kolsvart, allmänmänskligt drag som gjorde att filmen kändes tidlös trots att rollfigurerna hade spikklubbor i händerna.
"Troja" känns varken historisk eller aktuell. Det är bara Brad Pitt med en tandborste på hjälmen.
Brad Pitt, ja. För det tredje: Att låta honom spela världshistoriens störste krigare, Akilles, är som att rollbesätta Linus Wahlgren som Mike Tyson.
Jag sitter där och ser miljonerna passera revy på duken, allt medan Orlando Bloom tvingas plocka upp Legolas gamla pilbåge igen för scenen "Slaget vid Helms klyfta III" samtidigt som den budgetberusade Petersen hoppar ut och in ur "Iliaden" som det passar honom. Överallt dör folk, ofta av oklara orsaker, och inte ens det verkar engagera vare sig regissören eller skådespelarna.
Det finns risk för en uppföljare. Bara du kan stoppa den, och du vet precis hur. (TT Spektra)
jaha, det var ju kul Nedan följer ett exempel från en recension. Har någon här redan laddat ner den och sett den?
I och för sig är Brad Pitt en bra skådis, men jag har hela tiden varit tveksam till honom i denna roll.
RIKTIGT PÅKOSTAD Hollywoodfilm är sällan usel. Den har en hög lägstanivå, en kapitalismens kvalitetssäkring som grundar sig på publikens lägsta gemensamma nämnare och som hindrar den från att falla lika handlöst som, säg, svensk ungdomsfilm eller tyska thrillers om Estonia.
Ibland uppstår en spricka i systemet. Då sipprar "Troja" igenom.
Av en av litteraturhistoriens stora berättelser, "Iliaden", har tyske regissören Wolfgang Petersen ("Das boot", "Perfect storm") skapat en meningslös och helt försumbar såpa om mäns våld mot städer. Det är ett förminskningsnummer som är nästan skickligt i sig, lite som när amerikansk tv gjorde sitcom av nazisternas fångläger i "Hogans hjältar" på 60-talet -- bara oändligt mycket tråkigare och mindre begåvat.
Bister blick
Det är ganska lätt att peka ut var "Troja" misslyckas.
För det första saknar den helt dynamik i dramaturgin; redan första scenen är svulstig som en prinsessbakelse och sedan klingar det liksom aldrig av.
Dialogen är klippt ur ett bajsnödigt pedagogiskt historiespel från 1895, där varenda replik är av typen "Vill du kriga kommer det alltid fler krig" -- åtföljd av bister manlig blick -- och redan efter en halvtimme är man ju helt mätt på det där. Då är det drygt två timmar kvar.
Tandborste på hjälmen
För det andra saknar Petersen blick för det stora i det lilla. Allt i "Troja" är stort -- och ointressant -- som en uppstoppad elefant. Jämför gärna med "Gladiator", ett skolexempel på hur man bygger ett historiskt drama: Där fanns en styrka i den personliga tragedin parad med ett kolsvart, allmänmänskligt drag som gjorde att filmen kändes tidlös trots att rollfigurerna hade spikklubbor i händerna.
"Troja" känns varken historisk eller aktuell. Det är bara Brad Pitt med en tandborste på hjälmen.
Brad Pitt, ja. För det tredje: Att låta honom spela världshistoriens störste krigare, Akilles, är som att rollbesätta Linus Wahlgren som Mike Tyson.
Jag sitter där och ser miljonerna passera revy på duken, allt medan Orlando Bloom tvingas plocka upp Legolas gamla pilbåge igen för scenen "Slaget vid Helms klyfta III" samtidigt som den budgetberusade Petersen hoppar ut och in ur "Iliaden" som det passar honom. Överallt dör folk, ofta av oklara orsaker, och inte ens det verkar engagera vare sig regissören eller skådespelarna.
Det finns risk för en uppföljare. Bara du kan stoppa den, och du vet precis hur. (TT Spektra)
