Det blev ytterligare en viktig poängplats i helgens kombinerade SM- och SO-deltävling på Karlskoga motorstadion, men det kunde lika gärna ha slutat på andra kvalet.
Denna helg hade jag återigen hjälp av Micke och Bander (Eller Piff och Puff som dom numera kallas i depån) vilket känns riktigt skönt. Skönt när man kan slappna av helt och bara koncentrera sig på körningen. Får ju inte ens göra frukost själv nu för tiden...
Fredagens första träningspass kändes allt bara avigt och stelt, körde riktigt dåligt och hade svårt att få något flyt i körningen. Det var riktigt kallt på morgonen, och det var svårt att få upp temperaturen i däcken, vilket i samband med Karlskoga Motorstadions katastrofala beläggning gjorde det lite marigt. Fick till 1.13.680 som bästa tid och fick skämmas...
Till sista träningspasset på eftermiddagen så hade temperaturen stigit ganska mycket och det gick att ladda lite mera. Fick till lite bättre flyt i körningen men det kändes fortfarande långt ifrån bra. Körde 1.12.778 på sista passet, med en liten tröst var att jag blåste förbi Estländaren Maanus Jershov så det bara dammade om det på andra passet. Maanus ligger på 2:a plats i SO tabellen, bara en poäng framför mig. Så enda målet för helgen var att ha honom bakom mig på söndagen.
På fredagskvällen blev det grillning hos Jimmy Borgh med hela gänget, riktigt roligt som vanligt.
Vi fick även tillfälle att skåla i champagne och gratulera unga Robert Gull som kommit in i Red Bull Rookies Cup som går i samband med MotoGP (VM).
Robban kom in bland dom 22st som togs ut av nästan 2000 sökande. Ett stort grattis till Robban!
Kvällen avslutades med film i bussen. Jag var nog den enda av oss tre som såg hela filmen...
Lördag, kval.
Kom ut bland dom första på banan. Körningen kändes lite bättre och jag fick upp lite låga 1.12 tider på depåtavlan vilket kändes helt okej. Satte 1.12.180 redan på tredje varvet, vilket var personbästa.
Men ändå kändes det inte bra. Hamnade i lite trafik och tappade flytet, och gick därför in i depån efter varv 8:a. Vilade en stund och fick lite vatten. Funderade på att kliva av och vara nöjd med min tid, men bestämde mig sedan för att gå ut och göra ett sista försök, det vara bara 4-5 minuter kvar på passet så jag skulle inte hinna få många flygande varv. Fick till 1.11.860 på allra sista varvet. Personbästa igen, riktigt skönt!
Den tiden räckte till en 6:e plats efter första kvalet. Kände mig nöjd med placeringen, särskilt med tanke på att körningen fortfarande inte kändes bra.
Andra kvalet, och nu skulle jag putsa lite ytterligare på mitt nya personliga rekord. Hade fått lite tips om andra spårval i trösen och ejes och lite andra växlingspunkter som jag ville prova. Blev utsläppt i andra gruppen, vilket inte blev bra eftersom både Peter Carvall och Kenneth Nilsson kom med i gruppen före mig. Jag hade hoppats på att jag kunna ta rygg på dom två som var lite snabbare än mig, och på så vis pressa mina tider ytterligare. Men redan på tredje varvet kunde jag se att Kenneth gjorde ett misstag i snabbvänstern och var ute och körde enduro på gräset. Jag kom ikapp honom och när han kom ut på banan igen så var jag precis i ryggen på honom. Perfekt, här skulle det åkas.
In i esset kom Roger Carlsson flygandes, han kör riktigt fort. Nere i Ejes bromsar han sig även förbi Kenneth precis framför mig, och mitt i kurvan tappar han fästet och gå omkull. Den herrelösa hojen blir kvar på banan och glider och snurrar precis framför oss. Jag hinner knappt tänka förrän jag ser Kenneth klippa Rogers kraschade Suzuki mitt på och flyger rätt upp i luften. Med ett hopp som skulle göra vilken crossåkare som helst stolt ser jag Kenneth flyga över Rogers hoj, krampaktigt hängandes fast i sin flygande Honda. Han är säkert 1 meter upp i luften, och det är en minnesbild som jag kommer att ha kvar när jag är 80år.
Jag hinner se att Kenneth landar på hjulen på andra sidan innan min fokus flyttas till Rogers kanande hoj. Shit, har några hundradelar på mig att ta ett beslut. Höger? Vänster? Höger? Jag väljer höger sida och gör ett desperat försök att undvika den blåa Suzukin. Precis när jag tror att jag har klarat mig så snurrar den runt och sen smäller det.
PANG! Jag känner en snabb, stickande smärta i min vänstra fot och hela min hoj studsar 1 meter åt sidan. Hinner tänka Shit, inte bra, innan jag inser att hojen nu är på väg rakt ut mot gräset. Försöker få kontroll över cykeln, och instinktivt bryter jag ner hojen åt vänster. Vinglandes fram och tillbaka så lyckas jag hålla hojen på asfalten, och framförallt på hjulen...
Oj oj oj, det var RIKTIGT nära tänker jag, och börjar nu känna en bultande smärta i min vänstra fot. Fotpinnen känns också konstig och jag försöker titta ner medans jag kör hojen mot depån. Stöveln ser hel ut i alla fall, men fotpinnen känns krokig och växelpedalen är borta.
Väl inne i depån inspekterar vi skadorna och inser att det är färdigåkt för det här passet. Fotpinnen och växelpedalen har fått sig en smäll, växelstaget är av, Quickshiftern är krokig, och kåporna är spräckta och trasiga på flera ställen. Senare märkte vi också att grenröret fått sig en smäll och att kylarfästet hade slagits loss.
Dalar ner till 7:e plats under andra kvalet.
Medans jag haltar iväg till sjukstugan för att besikta min fot hos tävlingsläkaren så börjar Micke och Bander på hojen. Dom får ihop växellänkaget och fotpinnen riktigt bra, och senare på kvällen plastar dom ihop kåporna lite provisoriskt. Riktigt bra skruvat!
Kvällen rundas sedan av med en plankstek på restaurang inne i Karlskoga med Svidi, Alicia, DonQ, Sunkan, Bander, och Micke eftersom det är Johnnys födelsedag.
Söndag, warmup!
Var lite orolig över hur hojen skulle funka efter reparationerna, och hade bara en kort 10 minuters warmup på mig för att testa hojen och dom nya spårvalen som det inte blev mycket med på sista kvalet.
Gick ut och kände mig för lite, och hojen funkade klockrent. Hann även prova dom nya spårvalen lite grann, men körde med rätt goda marginaler. Körde 1.11.850 utan att ta i, och personbästa igen! Kändes bra!
Söndag race!
Var riktigt nervös innan racet. Det var mycket folk som hade kommit hemifrån för att kolla, och vi känner ju alla till min historia på Gelleråsen. Mycket krascher har det blivit.
Eftersom första böjen efter starten är riktigt trång sedan dom byggde om banan, så var min taktik klar. Gör en bra start, och ligg tight på innern så att ingen kan komma och göra något dumt innanför mig, så jag blir omkullkörd. Sedan skulle jag ta det lugnt, inte göra några dumma misstag och spara på krafterna. 20 varv är långt, och jag kände på mig att jag skulle stumna på slutet. Skulle också hålla ett extra öga på Estländaren Maanus Jershov som ligger tvåa i SO tabellen, bara 1 poäng före mig. Kommer jag före honom så är jag tvåa!
Starten går, och jag kommer iväg riktigt bra från linjen. Kommer ut bra till höger och petar i tvåan, fortfarande med bra. Men sen händer nåt konstigt. Folk kör om mig till höger och vänster, och jag är alldeles för försiktig i inbromsningen, och där kommer några till. Jag ligger på vita linjen på innern, och pang så kommer det in förare på innern ändå. Han måste åka på gräset hinner jag tänka. In i första böj blir det nu VÄLDIGT trångt. Jag får en knuff från höger och vinglar till lite. Pang, åker in i någon till vänster också precis när vi lagt ner hojarna i högerkurvan. Någon mer smiter förbi i accelerationen ut ur kurvan eftersom jag fick ett bedrövligt spår av allt knuffande. Känner en kraftig frustration, vad är det som händer. Jag har kontakt med hojar överallt, och folk bara flyger förbi. Måste ha gjort min sämsta start någonsin. Räknar efter lite snabbt efter esset, och jag ligger på 14:e plats. Bromsar om någon nere i Ejes, och en till i hårnålen. Får upp P-12 på depåtavlan på första varvet. Katastrof! Det värsta av allt är att jag ser Estländaren långt före mig.
Nu börjar upphämtningen, laddar som en galning dom första varven och lyckas köra om någon på varje varv i inledningen. Där rök ju min taktik om att spara på krafterna.
På 5:e varvet är jag uppe på 8:e plats och börjar nu komma upp i tempo lite. Körningen känns bättre och bättre, och jag ligger och tampas med #93 Christoffer Bergman. Jag är om honom ett par gånger efter långa rakan, men han är bra på bromsarna och slår tillbaka. På 12:e varvet lyckas jag ta honom, och är före, uppe på en 7:e plats igen alltså. Tillbaka där jag började. Tyvärr kommer han om igen på varv 13 och jag är alldeles för trött och stum i underarmarna för att kunna slå tillbaka. Nu börjar det bli en kamp mot varven. Jag har helt kört slut på mina krafter och det blir en fight bara för att få stopp på hojen i inbromsningarna. Hela tiden får jag upp P-08 och +0.5 på tavlan. Har alltså någon precis i hasorna, och jag känner att jag inte kommer orka hålla honom bakom mig. Svär lite för mig själv i hjälmen och biter ihop.
Vi kommer ifatt en varvning i höfartsvänstern innan högern ut på start/mål. Jag blir lite upphängd bakom men dyker på innern i högern efter. Precis när jag passerar hör jag ett par korta däckskrik och tänker Shit, körde jag omkull varvningen nu? Jag tyckte att jag lämnade ordentligt med plats. Nästa varv är det gulflagg i start/mål kurvan, men jag ser ingen hoj. Får då upp P-08 och +6 på depåtavlan och inser att det var den som jagade mig som gått omkull vid varvningen. Efter inbromsningen nere i trösen vänder jag på huvudet och ser att det är långt bak till nästa förare. Slår nu av på tempot ordentligt och satsar nu bara på att ta mig i mål. Mjölksyran formligen sprutar ur öronen....
Lyckas ta mig i mål som 8:a och räddar några viktiga poäng.
Är riktigt missnöjd efter racet. En bedrövlig start, och sen tog krafterna helt slut. När jag tittar på resultaten efteråt så ser jag att jag kört snabbare varvtider än dom 3 närmsta förarna framför mig. Hade jag bara gjort en skaplig start så jag var med där uppe redan från början, och inte stumnat på slutet så hade jag kanske blivit 4:a eller 5:a istället. Riktigt surt!
Men en tröst var att Estländaren inte fick några poäng alls, och att jag med mina 8 poäng ändå tog ett steg uppåt både i SM och SO tabellen. Så nu ligger jag 2:a i Scandinavian Open sammandraget, och 8 i SM sammandraget. Så egentligen är jag riktigt nöjd! Hela helgen kunde ju lika gärna ha tagit slut på andra kvalet med lite otur.
Nu får jag ladda batterierna i två veckor innan det är dags för säsongens sista race nere på Falkenberg som återigen är ett kombinerat SM och SO race! Då är det riktigt viktigt att göra ett bra resultat!
Denna helg hade jag återigen hjälp av Micke och Bander (Eller Piff och Puff som dom numera kallas i depån) vilket känns riktigt skönt. Skönt när man kan slappna av helt och bara koncentrera sig på körningen. Får ju inte ens göra frukost själv nu för tiden...
Fredagens första träningspass kändes allt bara avigt och stelt, körde riktigt dåligt och hade svårt att få något flyt i körningen. Det var riktigt kallt på morgonen, och det var svårt att få upp temperaturen i däcken, vilket i samband med Karlskoga Motorstadions katastrofala beläggning gjorde det lite marigt. Fick till 1.13.680 som bästa tid och fick skämmas...
Till sista träningspasset på eftermiddagen så hade temperaturen stigit ganska mycket och det gick att ladda lite mera. Fick till lite bättre flyt i körningen men det kändes fortfarande långt ifrån bra. Körde 1.12.778 på sista passet, med en liten tröst var att jag blåste förbi Estländaren Maanus Jershov så det bara dammade om det på andra passet. Maanus ligger på 2:a plats i SO tabellen, bara en poäng framför mig. Så enda målet för helgen var att ha honom bakom mig på söndagen.
På fredagskvällen blev det grillning hos Jimmy Borgh med hela gänget, riktigt roligt som vanligt.
Vi fick även tillfälle att skåla i champagne och gratulera unga Robert Gull som kommit in i Red Bull Rookies Cup som går i samband med MotoGP (VM).
Robban kom in bland dom 22st som togs ut av nästan 2000 sökande. Ett stort grattis till Robban!
Kvällen avslutades med film i bussen. Jag var nog den enda av oss tre som såg hela filmen...
Lördag, kval.
Kom ut bland dom första på banan. Körningen kändes lite bättre och jag fick upp lite låga 1.12 tider på depåtavlan vilket kändes helt okej. Satte 1.12.180 redan på tredje varvet, vilket var personbästa.
Men ändå kändes det inte bra. Hamnade i lite trafik och tappade flytet, och gick därför in i depån efter varv 8:a. Vilade en stund och fick lite vatten. Funderade på att kliva av och vara nöjd med min tid, men bestämde mig sedan för att gå ut och göra ett sista försök, det vara bara 4-5 minuter kvar på passet så jag skulle inte hinna få många flygande varv. Fick till 1.11.860 på allra sista varvet. Personbästa igen, riktigt skönt!
Den tiden räckte till en 6:e plats efter första kvalet. Kände mig nöjd med placeringen, särskilt med tanke på att körningen fortfarande inte kändes bra.
Andra kvalet, och nu skulle jag putsa lite ytterligare på mitt nya personliga rekord. Hade fått lite tips om andra spårval i trösen och ejes och lite andra växlingspunkter som jag ville prova. Blev utsläppt i andra gruppen, vilket inte blev bra eftersom både Peter Carvall och Kenneth Nilsson kom med i gruppen före mig. Jag hade hoppats på att jag kunna ta rygg på dom två som var lite snabbare än mig, och på så vis pressa mina tider ytterligare. Men redan på tredje varvet kunde jag se att Kenneth gjorde ett misstag i snabbvänstern och var ute och körde enduro på gräset. Jag kom ikapp honom och när han kom ut på banan igen så var jag precis i ryggen på honom. Perfekt, här skulle det åkas.
In i esset kom Roger Carlsson flygandes, han kör riktigt fort. Nere i Ejes bromsar han sig även förbi Kenneth precis framför mig, och mitt i kurvan tappar han fästet och gå omkull. Den herrelösa hojen blir kvar på banan och glider och snurrar precis framför oss. Jag hinner knappt tänka förrän jag ser Kenneth klippa Rogers kraschade Suzuki mitt på och flyger rätt upp i luften. Med ett hopp som skulle göra vilken crossåkare som helst stolt ser jag Kenneth flyga över Rogers hoj, krampaktigt hängandes fast i sin flygande Honda. Han är säkert 1 meter upp i luften, och det är en minnesbild som jag kommer att ha kvar när jag är 80år.
Jag hinner se att Kenneth landar på hjulen på andra sidan innan min fokus flyttas till Rogers kanande hoj. Shit, har några hundradelar på mig att ta ett beslut. Höger? Vänster? Höger? Jag väljer höger sida och gör ett desperat försök att undvika den blåa Suzukin. Precis när jag tror att jag har klarat mig så snurrar den runt och sen smäller det.
PANG! Jag känner en snabb, stickande smärta i min vänstra fot och hela min hoj studsar 1 meter åt sidan. Hinner tänka Shit, inte bra, innan jag inser att hojen nu är på väg rakt ut mot gräset. Försöker få kontroll över cykeln, och instinktivt bryter jag ner hojen åt vänster. Vinglandes fram och tillbaka så lyckas jag hålla hojen på asfalten, och framförallt på hjulen...
Oj oj oj, det var RIKTIGT nära tänker jag, och börjar nu känna en bultande smärta i min vänstra fot. Fotpinnen känns också konstig och jag försöker titta ner medans jag kör hojen mot depån. Stöveln ser hel ut i alla fall, men fotpinnen känns krokig och växelpedalen är borta.
Väl inne i depån inspekterar vi skadorna och inser att det är färdigåkt för det här passet. Fotpinnen och växelpedalen har fått sig en smäll, växelstaget är av, Quickshiftern är krokig, och kåporna är spräckta och trasiga på flera ställen. Senare märkte vi också att grenröret fått sig en smäll och att kylarfästet hade slagits loss.
Dalar ner till 7:e plats under andra kvalet.
Medans jag haltar iväg till sjukstugan för att besikta min fot hos tävlingsläkaren så börjar Micke och Bander på hojen. Dom får ihop växellänkaget och fotpinnen riktigt bra, och senare på kvällen plastar dom ihop kåporna lite provisoriskt. Riktigt bra skruvat!
Kvällen rundas sedan av med en plankstek på restaurang inne i Karlskoga med Svidi, Alicia, DonQ, Sunkan, Bander, och Micke eftersom det är Johnnys födelsedag.
Söndag, warmup!
Var lite orolig över hur hojen skulle funka efter reparationerna, och hade bara en kort 10 minuters warmup på mig för att testa hojen och dom nya spårvalen som det inte blev mycket med på sista kvalet.
Gick ut och kände mig för lite, och hojen funkade klockrent. Hann även prova dom nya spårvalen lite grann, men körde med rätt goda marginaler. Körde 1.11.850 utan att ta i, och personbästa igen! Kändes bra!
Söndag race!
Var riktigt nervös innan racet. Det var mycket folk som hade kommit hemifrån för att kolla, och vi känner ju alla till min historia på Gelleråsen. Mycket krascher har det blivit.
Eftersom första böjen efter starten är riktigt trång sedan dom byggde om banan, så var min taktik klar. Gör en bra start, och ligg tight på innern så att ingen kan komma och göra något dumt innanför mig, så jag blir omkullkörd. Sedan skulle jag ta det lugnt, inte göra några dumma misstag och spara på krafterna. 20 varv är långt, och jag kände på mig att jag skulle stumna på slutet. Skulle också hålla ett extra öga på Estländaren Maanus Jershov som ligger tvåa i SO tabellen, bara 1 poäng före mig. Kommer jag före honom så är jag tvåa!
Starten går, och jag kommer iväg riktigt bra från linjen. Kommer ut bra till höger och petar i tvåan, fortfarande med bra. Men sen händer nåt konstigt. Folk kör om mig till höger och vänster, och jag är alldeles för försiktig i inbromsningen, och där kommer några till. Jag ligger på vita linjen på innern, och pang så kommer det in förare på innern ändå. Han måste åka på gräset hinner jag tänka. In i första böj blir det nu VÄLDIGT trångt. Jag får en knuff från höger och vinglar till lite. Pang, åker in i någon till vänster också precis när vi lagt ner hojarna i högerkurvan. Någon mer smiter förbi i accelerationen ut ur kurvan eftersom jag fick ett bedrövligt spår av allt knuffande. Känner en kraftig frustration, vad är det som händer. Jag har kontakt med hojar överallt, och folk bara flyger förbi. Måste ha gjort min sämsta start någonsin. Räknar efter lite snabbt efter esset, och jag ligger på 14:e plats. Bromsar om någon nere i Ejes, och en till i hårnålen. Får upp P-12 på depåtavlan på första varvet. Katastrof! Det värsta av allt är att jag ser Estländaren långt före mig.
Nu börjar upphämtningen, laddar som en galning dom första varven och lyckas köra om någon på varje varv i inledningen. Där rök ju min taktik om att spara på krafterna.
På 5:e varvet är jag uppe på 8:e plats och börjar nu komma upp i tempo lite. Körningen känns bättre och bättre, och jag ligger och tampas med #93 Christoffer Bergman. Jag är om honom ett par gånger efter långa rakan, men han är bra på bromsarna och slår tillbaka. På 12:e varvet lyckas jag ta honom, och är före, uppe på en 7:e plats igen alltså. Tillbaka där jag började. Tyvärr kommer han om igen på varv 13 och jag är alldeles för trött och stum i underarmarna för att kunna slå tillbaka. Nu börjar det bli en kamp mot varven. Jag har helt kört slut på mina krafter och det blir en fight bara för att få stopp på hojen i inbromsningarna. Hela tiden får jag upp P-08 och +0.5 på tavlan. Har alltså någon precis i hasorna, och jag känner att jag inte kommer orka hålla honom bakom mig. Svär lite för mig själv i hjälmen och biter ihop.
Vi kommer ifatt en varvning i höfartsvänstern innan högern ut på start/mål. Jag blir lite upphängd bakom men dyker på innern i högern efter. Precis när jag passerar hör jag ett par korta däckskrik och tänker Shit, körde jag omkull varvningen nu? Jag tyckte att jag lämnade ordentligt med plats. Nästa varv är det gulflagg i start/mål kurvan, men jag ser ingen hoj. Får då upp P-08 och +6 på depåtavlan och inser att det var den som jagade mig som gått omkull vid varvningen. Efter inbromsningen nere i trösen vänder jag på huvudet och ser att det är långt bak till nästa förare. Slår nu av på tempot ordentligt och satsar nu bara på att ta mig i mål. Mjölksyran formligen sprutar ur öronen....
Lyckas ta mig i mål som 8:a och räddar några viktiga poäng.
Är riktigt missnöjd efter racet. En bedrövlig start, och sen tog krafterna helt slut. När jag tittar på resultaten efteråt så ser jag att jag kört snabbare varvtider än dom 3 närmsta förarna framför mig. Hade jag bara gjort en skaplig start så jag var med där uppe redan från början, och inte stumnat på slutet så hade jag kanske blivit 4:a eller 5:a istället. Riktigt surt!
Men en tröst var att Estländaren inte fick några poäng alls, och att jag med mina 8 poäng ändå tog ett steg uppåt både i SM och SO tabellen. Så nu ligger jag 2:a i Scandinavian Open sammandraget, och 8 i SM sammandraget. Så egentligen är jag riktigt nöjd! Hela helgen kunde ju lika gärna ha tagit slut på andra kvalet med lite otur.
Nu får jag ladda batterierna i två veckor innan det är dags för säsongens sista race nere på Falkenberg som återigen är ett kombinerat SM och SO race! Då är det riktigt viktigt att göra ett bra resultat!
Last edited:
