CalleE skrev:
Intressant ämne!
Kanske är det så att evolutionen skulle kunna göra att så många som möjligt får det så bra som möjligt genom att rensa ut dåliga genkombinationer och rensa genpoolen lite?
Världen börjar bli för trångbodd helt enkelt, dåliga genkombinationer skapar problem, kanske mentala? men också fysiska så att folk föds med sådana defekter att de inte kan ta hand om sig själva, är det då ett värdigt liv och det faktum att vi med moderna mediciner/teknik KAN hålla en sådan individ levande, men vad är det för liv? Ibland visar handikappade individer upp sådan livsglädje att de skänker lycka till sin omgivning, men mår de bra med smärtan att inte vara som alla andra, kanske inte kunna deltaga i vissa aktiviteter osv?
Vart går smärtgränsen för hur barmhärtiga vi ska vara?
Många tankar på en gång och jag väljer att hålla mig till de rent evolutionära aspekterna av ditt inlägg.
Det ligger ett grundläggande fel i att säga att dåliga genkombinationer skapar problem. Det grundläggande problemet är att man inte förstått att evolutionen och för den delen genetiken är värdeneutral. I evolutionens värld finns inte ordet "undermålig", "misslyckad" eller för den del felaktig. Det finns bara "ny avkomma" eller "inte ny avkomma". Den individ som bidrar till återväxten och säkrandet och utvecklandet av den genetiska informationen är med på den evolutionära banan, den som misslyckas är evolutionärt död, även om den skulle ha ett lågnt liv.
Nåväl, varför utrotar vi då inte alla anlag som vi som medveten varelse anser vara obsoleta, vi bär trots allt på en hel del genetiskt skräp. Jo, för att om vi utrotar ett eller flera anlag är det borta för alltid.
Men är inte det bra det då?
Nope.
Ett kort exempel. Det finns en sjukdom som kallas sickelcell-anemi. Blodkroppen blir diskoid och kan inte ta upp lika mycket syre som en normal blodcell. Detta är en genetiskt betingad sjukdom som innebär att ork och kraft försämmras avsevärt hos den individ som bär på sjukdomen. Mao så borde sjukdomen radera ut sig själv, då det innebär sämmre förmåga för individen att leva sitt liv. Och så är i princip fallet, då sjukdomen är mycket sällsynt i hela världen, utom i ett band runt ekvatorn. Hmmm..... Det visar sig nämligen att personer som har sickelcell-anemi är resistenta mot malaria. Alla som har friska blodceller kan bli attackerade av malaria och därmed minskas deras överlevnadschanser radikalt (malaria är för övrigt den sjukdom som dödar flest mäniskor per år, tragiskt nog en sjukdom som det finns medicinering mot till ett billigt pris, men dock inte tillräckligt billigt).
Det jag pekar på är att en egenskap som ger dig goda överlevnadschanser här ger dig försämmrade chanser någon annan stans. En egenskap som ger dig försammrade chanser idag, kan vara en egenskap som gör det lättare för dig i morgon. För att mänskligheten skall säkra sin överlevnad behövs så stor spridning som möjligt på genomet. Både det mänskliga och det hos andra arter.
Helsikr vad OT jag blev nu.
gladh