Hej Hojvänner!
Jag får tacka er alla för era uppmuntrande ord, det stärkte vill jag lova!
Jag är oerhört glad att jag lever!
Det är en fruktansvärt skrämmande situation när man vet att man är på väg rakt in i en bil och vet att det är inget man kan göra åt det.
Nu är jag hemkommen från sjukhuset och mår ganska bra. Min kropp är mörbultad och vänster arm är bruten på några ställen. Kort sagt så hade jag en enorm portion tur och jag hoppas att läkningen kommer fortsätta så bra som den hittills gjort.
Vad som hände var att jag å en polare åkte sträckan utefter Landvettersjön. Sen stannade vi å tog en paus på busshållplatsen som ligger precis i slutet av vägen. Vi bestämde oss för att ta samma väg tillbaka å började åka, jag först.
Efter första kurvan noterar jag en mötande bil som kommer. Precis innan vi möts svänger den plötsligt vänster...PANG...jag träffar bilen i dess högra främre sida och får en rejäl flygtur. Tiden som förflöt till ambulansen kom kändes oändlig och var det värsta jag varit med om.
Nu är jag på gång igen

och hoppas att det löser sig även med försäkring å polis å grejer. Trökigt att hojen blev skrot men jag kan alltid ånjuta synen av era hojar innan ni drar iväg från GP!
Måste ju naturligtvis kännas vädigt tråkigt även för er att en sån fin blå skönhet till NINJA har gått ur tiden, det fanns ju inte så många av dem här!
För övrigt kan jag meddela att det jobbar sanslöst många vackra brudar på Sahlgrenska, helt otroligt

. Undrar om det inte bör finnas en Civilingenjör på varje avdelning som ser till att alla patienter kan koppla upp mot sporthoj å dylika sidor då de ligger och har tråkigt. Får undersöka det!
Man läker nog bättre om det är snygga sköterskor än gamla nunnor som det var förr!
Ja, tack igen för allt stöd! Jag kanske får bli nån slags matrialförvaltare eller nått åt er tills jag är frisk nog att börja igen.
Mvh FÖRGÖRAREN