Kom hem för 1 /12 timme sedan. Tagit tre öl för att lugna kroppen. (har fått rosentaggar i mig, blivit getingstucken och vurpat tre (!) gånger)
Körde nybörjarenduro för FMCK idag. Har kört lite grusväg o annat tidigare. Detta var lite annorlunda!! Vi började lite snällt med bromsningar. Inga problem. Sen över till hopp över hålor. Hur jag än gasade, landade jag med framhjulet i guppet. Jag for som en vante hit o dit. Att jag höll mig uppe e ett rent mirakel.
Sen frågade Jonas (som höll i kursen) om alla skulle med ut på slingan. Javisst,svarade vi alla (jag oxå ovetandes). Ut på banan...Det var INTE en nybörjarbana!!!!!!!! När vi kom till en BRANT backe tvekade jag. Det kändes INTE "nybörjare". Upp nu, hojtades det bakom mig. Skam den som ger sig, tänkte jag. Upp för backen i en massa sand och en jävla massa träd. Jag klarade det, tänkte jag, medan jag fick en sladd o gick i backen
. Insåg att jag inte skulle klara resten av backen. Medan alla skulle köra vidare skulle jag nerför "snälla" backan. HA! Min hoj stod på snedden och mina fötter nådde inte ner, vilket resulterade i att jag RULLADE ner... (utan hoj). Maken hade vansinnigt roligt.
När de andra (erfarna) körde spåret, roade jag mig med att klota igen (!) på den snälla banan. Funderade på att ge upp enduro o börja köra glidare istället...
Men skam den som ger sig. När ömheten har lagt sig och blåmärkena e väck, ska jag ut igen....
(Dessutom sade killarna att om man inte klotar minst ett par gånger, har man inte kört ordentligt. Får tro på dem...hehehe)
Körde nybörjarenduro för FMCK idag. Har kört lite grusväg o annat tidigare. Detta var lite annorlunda!! Vi började lite snällt med bromsningar. Inga problem. Sen över till hopp över hålor. Hur jag än gasade, landade jag med framhjulet i guppet. Jag for som en vante hit o dit. Att jag höll mig uppe e ett rent mirakel.
Sen frågade Jonas (som höll i kursen) om alla skulle med ut på slingan. Javisst,svarade vi alla (jag oxå ovetandes). Ut på banan...Det var INTE en nybörjarbana!!!!!!!! När vi kom till en BRANT backe tvekade jag. Det kändes INTE "nybörjare". Upp nu, hojtades det bakom mig. Skam den som ger sig, tänkte jag. Upp för backen i en massa sand och en jävla massa träd. Jag klarade det, tänkte jag, medan jag fick en sladd o gick i backen
. Insåg att jag inte skulle klara resten av backen. Medan alla skulle köra vidare skulle jag nerför "snälla" backan. HA! Min hoj stod på snedden och mina fötter nådde inte ner, vilket resulterade i att jag RULLADE ner... (utan hoj). Maken hade vansinnigt roligt.När de andra (erfarna) körde spåret, roade jag mig med att klota igen (!) på den snälla banan. Funderade på att ge upp enduro o börja köra glidare istället...
Men skam den som ger sig. När ömheten har lagt sig och blåmärkena e väck, ska jag ut igen....
(Dessutom sade killarna att om man inte klotar minst ett par gånger, har man inte kört ordentligt. Får tro på dem...hehehe)
)