Japp, då var vi då hemma igen, efter en tvådagarstripp till Västerås.
Målet med resan var att inhandla en hoj åt Carro, en av två kvinnliga medlemmar i ADHD MC. Utbudet hade före resan finkammats, och en CBR600 från 1995 utvaldes som lämpligt objekt.
Resan började 14.15 på fredagen, när Carro hämtade mig i en lånad Volvo 740 med dryga 37.000 mil på mätaren. En bil som har sett sina bästa dagar, helt enkelt, men som mot alla odds stod pall för MrGooFys oömma behandling under dit- och hemresa.
En släpvagn av modell störst hämtades ute på Sobacken, och sedan bar det av med kompassriktning norrut.
Efter alldeles för få matpauser ankommer vi vid 21-tiden Västerås i vår ädla springare, och söker sovplats hos Carros syster. En omgång Trivial Pursuit spelades, och undertecknad avgick precis som väntat med segern. Hur många "pluppar" Carro och MrGooFy fick låter jag vara osagt, men jag kan i alla fall räkna dem på ena handens fingrar. Totalt.
Efter en natts skedsovning (nej, inte med MrGooFy) vaknade vi vid 9-tiden och fick så sakteliga fart på hjärnverksamheten tillräckligt mycket för att kunna ta ett konkret beslut att bryta upp från det tillfälliga hemmets trygga vrå och ge oss iväg på hojjakt.
Efter förvånansvärt få vilsekörningar möter vi den potentielle säljaren, och besiktning börjar.
Första intrycket av hojen: otroligt fint skick, både visuellt och maskinellt
Andra intrycket av hojen (efter provkörning): behöver växellådsrenovering
Det skambud som erbjöds var verkligen ett skambud, varför vi utan vidare dröjsmål inledde Projekt Hemfärd utan hoj, när undertecknad får (läs: offentliggör) den såhär med facit i hand mycket bra idéen att hälsa på en vän och tillika sporthoj.com-moderator, nämligen Ninja-Mackan.
Sällskapet beger sig ut till Mackans arbetsplats, där vi träffar en något stressad lunchätande förmåga. Vi kommer överrens om att låta honom jobba lite till, varför vi går iväg och smaskar i oss varsitt MaX-deluxemeal med extra allt. Vid 16-tiden återvänder vi till Siba, och beger oss ut mot Mackans garage.
Väl där faller Carro pladask för den Mattias-dekalade elakt gröna Superbiken i Mackans ägo, en ZX-7R från 1997. Förhandlingar och kaffedrickande inleddes, och årets underligaste hojaffär var snart ett faktum, och vi slapp åka tomhänta hem.
Nu är vi hemma, och hojen står i tryggt förvar. Bilder dyker upp imorgon.
Jaja... Det var inte såå slumpmässigt. Jag hade Mackans hoj i tankarna redan innan vi åkte upp, men sa inte så mycket om det.
Målet med resan var att inhandla en hoj åt Carro, en av två kvinnliga medlemmar i ADHD MC. Utbudet hade före resan finkammats, och en CBR600 från 1995 utvaldes som lämpligt objekt.
Resan började 14.15 på fredagen, när Carro hämtade mig i en lånad Volvo 740 med dryga 37.000 mil på mätaren. En bil som har sett sina bästa dagar, helt enkelt, men som mot alla odds stod pall för MrGooFys oömma behandling under dit- och hemresa.
En släpvagn av modell störst hämtades ute på Sobacken, och sedan bar det av med kompassriktning norrut.
Efter alldeles för få matpauser ankommer vi vid 21-tiden Västerås i vår ädla springare, och söker sovplats hos Carros syster. En omgång Trivial Pursuit spelades, och undertecknad avgick precis som väntat med segern. Hur många "pluppar" Carro och MrGooFy fick låter jag vara osagt, men jag kan i alla fall räkna dem på ena handens fingrar. Totalt.
Efter en natts skedsovning (nej, inte med MrGooFy) vaknade vi vid 9-tiden och fick så sakteliga fart på hjärnverksamheten tillräckligt mycket för att kunna ta ett konkret beslut att bryta upp från det tillfälliga hemmets trygga vrå och ge oss iväg på hojjakt.
Efter förvånansvärt få vilsekörningar möter vi den potentielle säljaren, och besiktning börjar.
Första intrycket av hojen: otroligt fint skick, både visuellt och maskinellt
Andra intrycket av hojen (efter provkörning): behöver växellådsrenovering
Det skambud som erbjöds var verkligen ett skambud, varför vi utan vidare dröjsmål inledde Projekt Hemfärd utan hoj, när undertecknad får (läs: offentliggör) den såhär med facit i hand mycket bra idéen att hälsa på en vän och tillika sporthoj.com-moderator, nämligen Ninja-Mackan.
Sällskapet beger sig ut till Mackans arbetsplats, där vi träffar en något stressad lunchätande förmåga. Vi kommer överrens om att låta honom jobba lite till, varför vi går iväg och smaskar i oss varsitt MaX-deluxemeal med extra allt. Vid 16-tiden återvänder vi till Siba, och beger oss ut mot Mackans garage.
Väl där faller Carro pladask för den Mattias-dekalade elakt gröna Superbiken i Mackans ägo, en ZX-7R från 1997. Förhandlingar och kaffedrickande inleddes, och årets underligaste hojaffär var snart ett faktum, och vi slapp åka tomhänta hem.
Nu är vi hemma, och hojen står i tryggt förvar. Bilder dyker upp imorgon.
Jaja... Det var inte såå slumpmässigt. Jag hade Mackans hoj i tankarna redan innan vi åkte upp, men sa inte så mycket om det.
Last edited:
