Har väl egentligen inte skrivit någon detaljrapport.
Jag och roffe_s här på forumet var ute och tog en fintur söndagen den 12:e augusti efter att ha fullkittat hans GSXR1000 med Öhlinsgrejjer. Tänkte ge den en ordentlig provtur så vi tuffade iväg med siktet inställt på Västerbottens inland där alla fina vägar finns. Vi tuffade på där och hade det utomordentligt bra med stopp för både räkmacka med Trocadero samt mjukglass. Efter sagda mjukglass i Boliden så åkte vi vidare med siktet inställt på Norsjö, en by ett antal mil norr om Boliden. Dit har dom nämligen lagt ny asfalt på vägen sedan förra säsongen och vi hade inte kört den sedan dess. Dessutom är det troligtvis Norrlands finaste väg ur kurv- och natursynpunkt.
Sagt och gjort så styrde vi kosan ditåt efter mjukglassen. Vad vi inte gjorde var att torka av våra äckligt kladdiga visir (i alla fall mitt) utan vi styrde vidare utan att tänka på det mer. Men på vägen mot Norsjö så började vi få solen i ögonen så vi slog av på tempot rätt bra. Solen blir mer och mer störande men framförallt börjar kroppen göra sig påmind. Vid detta lag har vi kört drygt 30 mil i gott tempo med bara ett ordentligt stopp. Nåja, vi tuffar vidare utan större dramatik men så kommer en vänstersväng som faller inåt rätt bra och denna lyckas jag pga ovan nämnda omständigheter (sol i ögonen, skitigt visir, trött) missbedöma, så jag hamnar utanför asfalten i ca 90-100km/h. Hade jag panikfokuserat i diket hade jag nog åkt rakt fram och det hade gott sämre men lyckas få den att fortsätta efter vägkanten. Fortsätter köra i gruset ett antal meter innan framhjulet till slut skär ner i diket (väldigt grovt grus) och jag skickas som en projektil genom luften och landar på min vänstra sida och bryter foten samt skrapar upp knät rätt illa och axeln hoppar ur led en kort stund (gammal idrottsskada).
Hojen ligger ca 10m bort uppochner och har landat i en vägtrumma. Försöker resa mig upp men känner att foten inte riktigt är som den ska så jag kravlar mig sakta upp ur diket och lägger mig i vägrenen i väntan på att Roffe ska vända och komma tillbaka (låg ca 50m efter han). Efter det blev det ambulans ner till Skellefteå och därefter vård.
Mindre rolig avslutning på säsongen men det kunde ha gått bra mycket sämre. Man får vara glad för det lilla helt enkelt.