Ozena
Ny medlem
Hej.
Sedan många många år har jag drömt om att bli MC-ägare. När den "rätta åldern" för tung mc infann sig blev jag student under tre år.
-Glöm hoj, tänkte jag.
Under tre vårar/somrar/höstar satt man som en barnunge som blivit bestulen på spaden i sandlådan och surade så fort man hörde en MC passera i närheten. I oktober-05 fick jag möjligheten att inköpa en välskött och lämplig första hoj. Sagt och gjort, låna pengar av snälla föräldrar, köpa hojen och ställa in den i varmgarage direkt. Teoriprovet avklarades 12 december.
Månaderna gick, snart dags. Handledare ordnades, alla formella papper var klar, bara ut och köra när vägarna är bara. Jag blev extra lycklig av den sena våren och de stora mängder snö som föll
Fram med hojen i april, putsa, titta, putsa och titta lite till. Nu visade det sig dessvärre att den första handledaren helt plötsligt inte var så villigt inställd att köra hoj längre, kanske lika bra. Har man inte "tagit fram hojen" den 6:e maj när solen gassar och kvicksilvret visar på 21 grader kanske man inte är sådan hojfantast ändå.
Nåväl, ny handledare. Denna gång blev det fullträff. En tidigare arbetskamrat som visat sig leva större delen av sommaren på sadeln och som mer än gärna hjälper till.
I fredags var det det dags för den första åkturen, kom alldeles nyss hem från min andra åktur. Nu är jag fast i MC-träsket.
Startar hojen, drar i väg efter kajen och känner en värmande vind mot bröstet. Färden rasar vidare efter en förvisso relativt tråkig E4 men sedan....
In mot ett vackert landskap med ömsom öppna ängar som vätter mot vackra sjöar kombinerat mät tät vacker granskog. Vitsippor som börjat slå ut i vägdiken och en enorm sol som värmer färden. Att med alla sinnen kunna ta in landskapet är en otrolig upplevelse (undantaget en välgödslad åker
). Nåväl, efter 2 timmar med efterföljande kramp i "smajl-musklerna" bar det åter in i stan med följande intryck:
¤ Detta var nog bland det bästa jag varit med om (jag är endast novis)
¤ Jag kommer aldrig sluta åka MC.
¤ Finns det något bättre sätt att utforska Sverige än på en sadel?
¤ Vilket vackert land vi lever i.
¤ Vad är vinter mot sommar?
¤ Behövs terapi när man kan åka MC? Finns någon bättre medicin?
¤ Jag vill ha mer, mer, mer.
Imorgon fortsätter MC-åkandet. Nu bär det av på jobbet. Uppkörning den 30 maj.
Vi ses i sommar!
Sedan många många år har jag drömt om att bli MC-ägare. När den "rätta åldern" för tung mc infann sig blev jag student under tre år.
-Glöm hoj, tänkte jag.
Under tre vårar/somrar/höstar satt man som en barnunge som blivit bestulen på spaden i sandlådan och surade så fort man hörde en MC passera i närheten. I oktober-05 fick jag möjligheten att inköpa en välskött och lämplig första hoj. Sagt och gjort, låna pengar av snälla föräldrar, köpa hojen och ställa in den i varmgarage direkt. Teoriprovet avklarades 12 december.
Månaderna gick, snart dags. Handledare ordnades, alla formella papper var klar, bara ut och köra när vägarna är bara. Jag blev extra lycklig av den sena våren och de stora mängder snö som föll
Fram med hojen i april, putsa, titta, putsa och titta lite till. Nu visade det sig dessvärre att den första handledaren helt plötsligt inte var så villigt inställd att köra hoj längre, kanske lika bra. Har man inte "tagit fram hojen" den 6:e maj när solen gassar och kvicksilvret visar på 21 grader kanske man inte är sådan hojfantast ändå.
Nåväl, ny handledare. Denna gång blev det fullträff. En tidigare arbetskamrat som visat sig leva större delen av sommaren på sadeln och som mer än gärna hjälper till.
I fredags var det det dags för den första åkturen, kom alldeles nyss hem från min andra åktur. Nu är jag fast i MC-träsket.
Startar hojen, drar i väg efter kajen och känner en värmande vind mot bröstet. Färden rasar vidare efter en förvisso relativt tråkig E4 men sedan....
In mot ett vackert landskap med ömsom öppna ängar som vätter mot vackra sjöar kombinerat mät tät vacker granskog. Vitsippor som börjat slå ut i vägdiken och en enorm sol som värmer färden. Att med alla sinnen kunna ta in landskapet är en otrolig upplevelse (undantaget en välgödslad åker
). Nåväl, efter 2 timmar med efterföljande kramp i "smajl-musklerna" bar det åter in i stan med följande intryck:¤ Detta var nog bland det bästa jag varit med om (jag är endast novis)
¤ Jag kommer aldrig sluta åka MC.
¤ Finns det något bättre sätt att utforska Sverige än på en sadel?
¤ Vilket vackert land vi lever i.
¤ Vad är vinter mot sommar?
¤ Behövs terapi när man kan åka MC? Finns någon bättre medicin?
¤ Jag vill ha mer, mer, mer.
Imorgon fortsätter MC-åkandet. Nu bär det av på jobbet. Uppkörning den 30 maj.
Vi ses i sommar!
