Naturligtvis är det så. Det var ju lite det jag ville påvisa i mitt inlägg. Mina döttrar har fått välja själva, sedan att jag mer än gärna har sett just intresse i motorvärlden som positivt.
Dom har ju testat, dans (äldre dotterns kommentar efter 1 år: Här händer ju inget), gymnastik (var kul en termin och ingen av dom ville fortsätta) och så har det fortsatt med massor av sporter. Det dom däremot har fastnat för är innebandy som dom båda är duktigt aktiva i och även simning som båda älskar.
Desto fler saker dom testar desto fler sporter kan dom ha en relation till och känna vad som passar. Vi har dock satt ett krav att man inte bara kan lägga av utan att verkligen försökt. Så har man anmält sig så kör man en hel säsong vare sig det är kul eller inte.
Nästa sport på agendan är tydligen Taekwondo vad jag fattat det som.
Man skall ju också ta med skolan i beräkningen, det kan inte bara var sport varje dag. Vi har satt gräns vid två sporter som är själv valda och en som vi bestämmer (det sistnämnda är simkunskap då vi bor vid havet). Om dom hittar en sport dom vill satsa på så drar det lätt iväg i tid, vilket medför flera dagars träning i veckan. Man skall ju hinna med annat i livet och dom skall orka sporten, skolan och kompisar. Dygnet har bara 24 timmar och veckan bara 7 dagar
Men jag är extremt stolt och även nöjd att mina döttrar tycker om motorsport, plus i kanten är ju att det går bra oxå. Men jag skulle vara lika stolt och nöjd med i stort sett vilken annan sport som helst, bara dom älskar det.
Sedan när det gäller rädsla så är det ofta beroende av hur föräldrar agerar och beter sig. Tänk logiskt! Ställ inte barnet bakom avgasröret och sparka igång på fullvarv. Sätt på dom hörselskydd, starta den på avstånd och låt den stå på tomgång. Gå närmre med barnet i handen så det kan gå bakåt om det vill. Det vanligaste är ju att föräldern (företrädesvis mamman) håller barnet i famnen och när någon stjärna startar hojen så rycker mamman (eller pappan) till och då blir barnet rädd och kan inte ta sig från "faran". Barn reagerar på alla hög och plötsliga ljud, det är ju ett av människans försvarsmekanismer. Se till att barnet är berett, ser vad som händer och därmed kan koppla ljudet till vad det kommer ifrån. Åk till en crossklubb eller bandepå och låt barnet bekanta sig med ljud och upplevelse innan ni sätter dom på en båge. Låt dom testa först gången på en maskin som inte låter så förtvivlat, tex en PW50.
Som någon annan redan sagt: Det är ofrånkomligt att barnen blir inblandade i det intresse som föräldern har. Men det är inte automatik på att dom får samma intresse.
Sedan kan man ju inte avsäga sitt eget liv och intresse bara för att man skaffar barn, man får bara anpassa det
[Edit] Det var nog någon annan du menade hoppas jag
Sedan är det ingen skillnad på en fotboll och en cross. Jag förväntar mig att mina döttrar använder de saker jag köper om dom bett om dom. Faller intresset så är det lika lätt att sälja crossen som att slänga fotbollen. Ingen skillnad i förväntningar här iallafall.
Lillans Husqvarna har hon kört 5 gånger 2010, men den står och samlar damm precis som fotbollen i garaget när hon inte vill använda den. Växer hon ur den så säljs den, sedan får vi se om hon vill ha en ny. Fördelen med att vara lillasyster i detta läge är att hon kan låna storasysters om det kniper
). Hon har ju haft de flesta olika crossar, både två och fyrtakt. Sedan har hon haft fyrhjuling och minimoto. Det bästa var nog när hon fick en metanoldriven radiostyrd bil i ett års present
.
?
