Här kommer en mycket sen racerapport från B-racet på Gelleråsen den 24:e.
Kom till depån på fredagen, hann besikta hojen, få upp tältet, lasta ur bussen, och komma i säng skapligt. Hade satt 1.17 tider på senaste onsdagsträningen, så jag var lite orolig att jag inte skulle kvala in.
Första kvalet:
Strul med förarmötet (vad hände egentligen?) gjorde att jag blev väldigt sen. Stressade på mig grejerna och hoppade på hojen, Peter (chefsmekanikern) hade redan plockat av värmarna som jag fick låna av Oscar, grymt sjysst förresten Oscar..
Stendött batteri, klantigt. Fick rulla igång hojen och stressa ut på första kvalet. Inte optimala förberedelser direkt...
Fick upp ett par 1.16 och 1.17 tider på laptimern på första varven, redan personbästa. Kändes bra...
På varv 5 fick jag upp min första 1.15 tid på laptimern och hade tummen upp av Peter när jag passerade varvet efter, vilket betydde att jag var 32:a eller bättre.
Efter varv 7 hamnade jag i mycket trafik, och valde att gå in i depån en snabbis. Pratade med Peter och drack vatten, hade 1.15.8 på officiella tidtagningen och låg på en grymt bra 14:e plats.
Åkte ut igen men lyckades inte förbättra mig, låg dock konstant på höga 1.15 och låga 1.16 på laptimern vilket kändes bra.
Andra kvalet:
Generellt sett så brukar alla förbättra sig till andra kvalet, och jag kände mig därför inte allt för säker på min 14:e plats. Försökte ladda så gott det gick och fick till ett par snabba varv i början. Hade 1.15.4 på laptimern. Hade fortfarande tummen upp från Peter vid passeringarna och låg alltså bland dom 32 bästa.
Gick in i depån och vilade lite i mitten på passet, snackade lite med Peter och drack lite vatten. Hade 1.15.2 som bästa tid och låg fortfarande bland som 32 bästa.
Gick ut igen och på andra passeringen viftade Peter på med armarna att jag skulle öka, trodde att jag inte längre låg topp 32 och laddade som en galning. Passeringen efter visade laptimern 1.14.880. Satte sen ett par låga 1.15 tider, sen gick jag in i depån när det började dugga lite lätt, och det bara återstod minuter av kvalpasser.
Peter meddelade att jag satte 1.14.830 som bästa tid enligt den officiella tidtagningen, vilket gav mig en 21:a plats på gridden, två startled framför Andreas (DaWeazel) som normalt sett är snabbare än mig.
Jag var grymt nöjd, hade sänkt mitt personbästa med ytterligare nästan 2 sekunder. Allt kändes jävligt bra...
Racet:
Har ju gjort riktigt dåliga starter i år, och tänkte nu prova att ha lite högre varv på motorn i starten för att få lite mer driv.
Provstarten på uppvärmningsvarvet gick riktigt dåligt, men mest för att jag missade dragläget lite, varvet kändes okej.
Stod på gridden och väntade på att den röda lampan skulle slockna och kände mig nu nervös för första gången på hela dagen.
Starten gick och jag kom iväg grymt bra, tog hela mitt startled, och startledet framför mig in i första böj. Gjorde min bästa start någonsin, äntligen!!!
Sen blev det trångt i första böj, hade kåpkontakt med flera förare i första böj vilket är en rätt ”intressant” upplevelse när man ligger med knät i backen.
S-kurvan efter det tappade någon placering, men var fortfarande med bra. Låg nu 17-18 någonstans skulle jag tro. Jag hade bra kontakt med dom framför och började redan känna vittring på min första poängplats.
Låg bakom en förare som jag kände att jag var snabbare än, men hade svårt att komma förbi. Bromsade om honom i ”Trösen” ut på varv 2. Men gjorde sen en miss och han kom om igen. Låg nu bakom och kände mig uppehållen, det började bli en lucka till gruppen fram för och jag kände att jag var tvungen att komma om honom för att inte luckan skulle bli allt för stor, hade ju chans på mina första poäng.
På fjärde varvet laddade jag ordentligt ut på start/mål rakan och tänkte ta honom i inbromsningen till ”Trösen” igen. Kom inte tillräckligt nära, men försökte ändå. Blev alldeles för sen inbromsning, och jag fick ta i ordentligt för att försöka få stopp på hojen. Bakhjulet lyfte i inbromsningen och hojen vek sig lite, jag var tvungen att börja svänga nu om jag inte skulle köra av. Släppte ut bromsen lite för att få ner bakhjulet i marken så jag kunde börja lägga ner hojen, men hojen hade vikt sig lite för mycket och när bakhjulet väl kom ner i asfalten hade hojen ändrat riktning och jag fick ett ordentligt kast, och returkast, och ett till. Sen small det, och det blev svart. Kvicknade till när jag låg på magen och gled på asfalten med hojen över mig i full fart.
Hann inte tänka allt för mycket förrän jag var ute i sandfållan och den var damm och lecakulor överallt. Jag tumlade runt varv på varv och det kändes som jag aldrig skulle stanna.
Låg till slut stilla i lecakulorna på mage med ansiktet nedåt, hela hjälmen och munnen full med sand. Lite yr i huvudet försökte jag känna efter vart det gjorde ont någonstans.
Kunde röra på fötterna och händerna iaf. Hade grymt ont i armbågen, knäet, och axeln. Låg kvar en stund och försökte hämta andan.
Funktionärerna var snabbt på plats och hjälpte mig undan bakom räcket och drog bort vraket till hoj. Blev genomgången av läkaren som beslutade att ta ut ambulans och säkerhetsbil på banan för att få in mig till sjukstugan.
Medan vi väntade på ambulansen satt jag bredvid hojen och försökte se över skadorna. Såg inte bra ut.
Efter undersökning av läkaren i sjukstugan så visade det sig att jag hade nån form av mjukdelsskador i knäet (var ordentligt svullet), blåslagen armbåge med brännsår, stukad handled, och en lättare hjärnskakning, men inget allvarligt.
Blev frisläppt efter en halvtimme kanske och kunde linka tillbaka till tältet och hojen.
Morsan och Farsan väntade utanför, så oroliga som bara föräldrar kan vara =O).
Kollade över hojen när jag kom tillbaka, och det ser dyrt ut.
Alla kåpor är bara skrot, bakramen sned, tanken bucklig, kåpglaset krossat, bromsgrepp, handtag, och bromsvätskebehållaren trasigt, fotpinnen på höger sida borta, kåpställningen sned, alla kraschpuckarna är trasiga.
Eventuellt måste jag köpa ny hjälm också eftersom det verkar som jag landade på hakan efter att hojen kastade av mig, den är riktigt skrapad på framsidan och på visiret.
Men mest skadat är nog självförtroendet, så jäkla klantigt…
Jag som alltid kör på säkerhet, blir hellre 18:e och tar mig i mål, än att chansa. Fattar inte vad jag höll på med, blev väl alldeles för ivrig när jag kände att jag hade häng på poängplats, och så många man känner kommit och tittat på tävlingen. Det hade ju gått så jäkla bra resten av helgen.
Var ändå inte allt för missnöjd när vi lastat upp allt och var på väg hem. Öm i kroppen satt jag och var irriterad över hur klantig jag varit, och hur dyrt det kommer bli att få ihop hojen till nästa tävling. Men jag har ju ändå sänkt mitt personbästa med nästan 2 sekunder på kvalen, och jag gjorde en riktig kanonstart på racet.
Det gäller att hitta det positiva…
Nästa tävling är SM finalen den 15-15/8 nere på Knutstorp.
Kom till depån på fredagen, hann besikta hojen, få upp tältet, lasta ur bussen, och komma i säng skapligt. Hade satt 1.17 tider på senaste onsdagsträningen, så jag var lite orolig att jag inte skulle kvala in.
Första kvalet:
Strul med förarmötet (vad hände egentligen?) gjorde att jag blev väldigt sen. Stressade på mig grejerna och hoppade på hojen, Peter (chefsmekanikern) hade redan plockat av värmarna som jag fick låna av Oscar, grymt sjysst förresten Oscar..

Stendött batteri, klantigt. Fick rulla igång hojen och stressa ut på första kvalet. Inte optimala förberedelser direkt...
Fick upp ett par 1.16 och 1.17 tider på laptimern på första varven, redan personbästa. Kändes bra...
På varv 5 fick jag upp min första 1.15 tid på laptimern och hade tummen upp av Peter när jag passerade varvet efter, vilket betydde att jag var 32:a eller bättre.
Efter varv 7 hamnade jag i mycket trafik, och valde att gå in i depån en snabbis. Pratade med Peter och drack vatten, hade 1.15.8 på officiella tidtagningen och låg på en grymt bra 14:e plats.
Åkte ut igen men lyckades inte förbättra mig, låg dock konstant på höga 1.15 och låga 1.16 på laptimern vilket kändes bra.
Andra kvalet:
Generellt sett så brukar alla förbättra sig till andra kvalet, och jag kände mig därför inte allt för säker på min 14:e plats. Försökte ladda så gott det gick och fick till ett par snabba varv i början. Hade 1.15.4 på laptimern. Hade fortfarande tummen upp från Peter vid passeringarna och låg alltså bland dom 32 bästa.
Gick in i depån och vilade lite i mitten på passet, snackade lite med Peter och drack lite vatten. Hade 1.15.2 som bästa tid och låg fortfarande bland som 32 bästa.
Gick ut igen och på andra passeringen viftade Peter på med armarna att jag skulle öka, trodde att jag inte längre låg topp 32 och laddade som en galning. Passeringen efter visade laptimern 1.14.880. Satte sen ett par låga 1.15 tider, sen gick jag in i depån när det började dugga lite lätt, och det bara återstod minuter av kvalpasser.
Peter meddelade att jag satte 1.14.830 som bästa tid enligt den officiella tidtagningen, vilket gav mig en 21:a plats på gridden, två startled framför Andreas (DaWeazel) som normalt sett är snabbare än mig.
Jag var grymt nöjd, hade sänkt mitt personbästa med ytterligare nästan 2 sekunder. Allt kändes jävligt bra...
Racet:
Har ju gjort riktigt dåliga starter i år, och tänkte nu prova att ha lite högre varv på motorn i starten för att få lite mer driv.
Provstarten på uppvärmningsvarvet gick riktigt dåligt, men mest för att jag missade dragläget lite, varvet kändes okej.
Stod på gridden och väntade på att den röda lampan skulle slockna och kände mig nu nervös för första gången på hela dagen.
Starten gick och jag kom iväg grymt bra, tog hela mitt startled, och startledet framför mig in i första böj. Gjorde min bästa start någonsin, äntligen!!!
Sen blev det trångt i första böj, hade kåpkontakt med flera förare i första böj vilket är en rätt ”intressant” upplevelse när man ligger med knät i backen.
S-kurvan efter det tappade någon placering, men var fortfarande med bra. Låg nu 17-18 någonstans skulle jag tro. Jag hade bra kontakt med dom framför och började redan känna vittring på min första poängplats.
Låg bakom en förare som jag kände att jag var snabbare än, men hade svårt att komma förbi. Bromsade om honom i ”Trösen” ut på varv 2. Men gjorde sen en miss och han kom om igen. Låg nu bakom och kände mig uppehållen, det började bli en lucka till gruppen fram för och jag kände att jag var tvungen att komma om honom för att inte luckan skulle bli allt för stor, hade ju chans på mina första poäng.
På fjärde varvet laddade jag ordentligt ut på start/mål rakan och tänkte ta honom i inbromsningen till ”Trösen” igen. Kom inte tillräckligt nära, men försökte ändå. Blev alldeles för sen inbromsning, och jag fick ta i ordentligt för att försöka få stopp på hojen. Bakhjulet lyfte i inbromsningen och hojen vek sig lite, jag var tvungen att börja svänga nu om jag inte skulle köra av. Släppte ut bromsen lite för att få ner bakhjulet i marken så jag kunde börja lägga ner hojen, men hojen hade vikt sig lite för mycket och när bakhjulet väl kom ner i asfalten hade hojen ändrat riktning och jag fick ett ordentligt kast, och returkast, och ett till. Sen small det, och det blev svart. Kvicknade till när jag låg på magen och gled på asfalten med hojen över mig i full fart.
Hann inte tänka allt för mycket förrän jag var ute i sandfållan och den var damm och lecakulor överallt. Jag tumlade runt varv på varv och det kändes som jag aldrig skulle stanna.
Låg till slut stilla i lecakulorna på mage med ansiktet nedåt, hela hjälmen och munnen full med sand. Lite yr i huvudet försökte jag känna efter vart det gjorde ont någonstans.
Kunde röra på fötterna och händerna iaf. Hade grymt ont i armbågen, knäet, och axeln. Låg kvar en stund och försökte hämta andan.
Funktionärerna var snabbt på plats och hjälpte mig undan bakom räcket och drog bort vraket till hoj. Blev genomgången av läkaren som beslutade att ta ut ambulans och säkerhetsbil på banan för att få in mig till sjukstugan.
Medan vi väntade på ambulansen satt jag bredvid hojen och försökte se över skadorna. Såg inte bra ut.
Efter undersökning av läkaren i sjukstugan så visade det sig att jag hade nån form av mjukdelsskador i knäet (var ordentligt svullet), blåslagen armbåge med brännsår, stukad handled, och en lättare hjärnskakning, men inget allvarligt.
Blev frisläppt efter en halvtimme kanske och kunde linka tillbaka till tältet och hojen.
Morsan och Farsan väntade utanför, så oroliga som bara föräldrar kan vara =O).
Kollade över hojen när jag kom tillbaka, och det ser dyrt ut.
Alla kåpor är bara skrot, bakramen sned, tanken bucklig, kåpglaset krossat, bromsgrepp, handtag, och bromsvätskebehållaren trasigt, fotpinnen på höger sida borta, kåpställningen sned, alla kraschpuckarna är trasiga.
Eventuellt måste jag köpa ny hjälm också eftersom det verkar som jag landade på hakan efter att hojen kastade av mig, den är riktigt skrapad på framsidan och på visiret.
Men mest skadat är nog självförtroendet, så jäkla klantigt…
Jag som alltid kör på säkerhet, blir hellre 18:e och tar mig i mål, än att chansa. Fattar inte vad jag höll på med, blev väl alldeles för ivrig när jag kände att jag hade häng på poängplats, och så många man känner kommit och tittat på tävlingen. Det hade ju gått så jäkla bra resten av helgen.
Var ändå inte allt för missnöjd när vi lastat upp allt och var på väg hem. Öm i kroppen satt jag och var irriterad över hur klantig jag varit, och hur dyrt det kommer bli att få ihop hojen till nästa tävling. Men jag har ju ändå sänkt mitt personbästa med nästan 2 sekunder på kvalen, och jag gjorde en riktig kanonstart på racet.
Det gäller att hitta det positiva…
Nästa tävling är SM finalen den 15-15/8 nere på Knutstorp.