freddexwing
дьявол
stoffer skrev:
Visst, kanske blir lite OT men i alla fall:
Sen någon gång runt 20 har jag haft "sömnparalyser" (SP). När man somnar så sker allting i ett antal steg , du blundar, medvetandet kopplas bort, kroppsrörelse (utom ögon och hjärta) kopplas bort (för att man inte ska röra sig till sina drömmar). När man får en sömnparalys (hypnagog hallucination) så sker stegen i fel ordning, det liksom glappar till så att kroppsrörelserna kopplas bort innan medvetandet, du befinner dig i ett stadie där du är helt eller delvis medveten men helt orörlig. Man hallucinerar friskt! Både ljud och syner, ofta förknippade med skräck. Tex rovdjur som morrar på ens bröst. För mig är det närvaro av någon i rummet som mina hallucinationer oftast handlar om. En silhuett av någon som stirrar på mig och pratar eller om jag tex ligger på sidan kan det vara någon som rör sig bakom mig och jag bara ser hur skuggan rör sig. Väldigt väldigt väldigt skräckinjaganade. Medvetandenivån i detta läget är typ: "Jag gillar motorcyklar och idag är det torsdag, klockan är tjugo i elva och jag har en sömnparalys."
Först tänkte jag att det var något fel, sömnparalyser kan vara tecken på tex Narkolepsi. Men jag har inga besvär i övrigt förutom väldigt kort insomningstid (5 min vid normal vakenhet på dagen) och kommer väldigt snabbt in i REM-sömn, ibland på några sekunder. Jag fick göra lite tester på KS. Verkade okej.
Hur som, jag blev ganska intresserad av sömnparalyser och började läsa mer och mer om det, det var då jag kom i kontakt med Lucida drömmar (som jag tidigare inte alls drömt).
Lucida drömmar (LD) är kort och gott att du är medveten i din vanliga nattdröm, du kan med din vilja påverka vad som ska hända vad du vill uppleva osv. Normalt när jag fick en sömnparalys greps jag av panik, försökte spänna varje muskel i kroppen för att vakna, men nu lärde jag mig istället att se mina rädslor i vitögat och fortsätta och sakta gled sömnparalysen över i en LD.
Den första LDn jag drömde var enkel, jag föll bara ut sängen och bara föll, jag insåg att jag kunde flyga så jag svängde runt lite, medvetandegraden är i detta läge "Yes! En LD, fan vad coolt, jag heter fredde och bor där och där och är si och så gammal". Jag flög runt lite och vaknade faktiskt lite besviken, det var inte SÅ coolt som jag hoppats på, trodde att flyga skulle vara skönare än det var.
Några dagar senare så är det dags igen, jag är en jätte som liksom står på jordklotet och skjuts upp som en rymdraket, helt galet, det gick säkert i ett par mach, jag känner hur kroppen komprimeras och jag blir kortare, det gick helt jävla sinnessjukt fort och jag bara skriker, farten avtar och jag vänder i luften och åker ner mot jorden igen. Vaknar på vägen ner med ett leende på läpparna, det var det coolaste jag varit med om, fy fan vad fett jävla grymt det var. Jag insåg hur coola LD är.
Sen började jag träna på att drömma LD i tid och otid, sömnparalyserma blev en genväg till LD och jag ville såklart lära mig att drömma LD utan att det börjar med en sömnparalys.
Det finns två saker man måste skaffa, tro och vilja, det är ENBART det som det handlar om för att kunna drömma en LD. Jag tränade på att kunna slappna av väldigt mycket fysiskt men vara väldigt aktiv psykiskt samtidigt för att kroppen ska somna men behålla medvetandet.
För mig var monoton musik bra, tex trance för att bli riktigt avslappnad och sakta sakta känner man hur man somnar in och där gäller det att inte tappa kontrollen utan hela tiden focusera på något, tex 3D-figurer som rör sig framför dej. Man måste ha en bra koncentration och kunna focusera på vad du gör.
Jag försöker bygga upp en känsla i kroppen av att steg för steg gå nerför en stege i ett mörkt hål. Tillslut är du väldigt avslappand, nästan som i trance, eller kanske tom mer avslappnad du känner hur ljuden tynar bort och du "sover", medveten.
Nästa steg blir att komma in i drömmen. Det finns några saker som funkar bra för mig, att visualiera mig själv i en spegel framför mig och sen försöka få personen i speglen att röra sig. Eller att jag försöker tex sätta mig upp. Lyckas det så känner man liksom hur man glider ur kroppen. Har man flax kan det blir en "Out of body experience, OOBE" helt plötsligt sitter du i din säng och ser din kropp ligga där och sova, du kan gå runt i din lägenhet, gå genom väggen in till grannen och andra rätt sjuka saker. En riktigt sjuk känsla är om man tex somnar på höder sida och gör en OOBE så när jag känner att den börjar avta så lägger jag mig på andra hållet, på vänster sida bara för att känna hur kroppen vrids ett halvt varv in i den "riktiga" kroppen, en riktigt sjuk känsla. Eller så kan det bli en LD.
Den kan liksom börja precis hur som helst men drömmer du en LD så kommer du garanterat att känna att det är en LD eftersom känslan är så påtaglig. Även här handlar det väldigt mycket om tro och vilja. Tro på dig själv och viljan att "ta för sig" av vad som erbjuds, att se det som helt självklart. Att bara känna hur man lättar från marken och börjar flyga för att du vet att du kan det. Vanliga tankar om fyskiska lagar och sånt är bara att slå bort. Nu är du i din egen värld, där kan du känna och göra vad som helst. Tänk att det står en tiger framför dej, så gör det det. Du känner tigerns päls under dina händer och känner lukten av tiger, eller i alla fall du känner det som du tror skulle vara lukten av tiger. Du kanske facineras av hur snäll den är, det är ju du som har kontrollen. Hmm varför inte åka till någon spännade plats?
Ju mer kontroll och focus ju mer kan jag påverka vad som händer, ju mindre focus ju mindre kan jag styra vad som händer, det är liksom inte helt svart utan börjar med samma "rekvisita" som i en vanlig dröm med skillnaden att du kan byta ut den mer eller mindre beroende av hur bra kontroll och focus du har.
Det finns lite klassiska experiment att göra, det när man testar om man är full och ska föra ihop ens båda pekfingrar och se om de träffar, gör man det i en LD så träffar man alltid exakt oavsett hur snabbt du gör det eller som du gör det bakom ryggen, det är ju bara i ditt huvud som det sker.
Ju mer kontroll ju längre brukar en LD funka för mig. Vill man vakna, man kanske upplever det väldigt obehagligt (det kan bli liksom "snedröm", bara en påtaligt äcklig obehaglig känsla) så är det bara att tänka att man ska vakna, eller ropa ens namn ett par gånger så vaknar man snabbt. Det finns ingen risk att liksom "fastna" i en LD. Skit samma har du kommit igång med LD så kommer din strävan vara att drömma LD så ofta och länge du kan. När man känner att man tappar kontrollen är det bra att verkligen tokstirra på något och försöka ha så mycket koncentration som möjligt för att hänga kvar i LDn.
Några "klassiska tips" för att enklare drömma lucida drömmar är att skriva ner vad du drömmer, så att du lär dig att komma ihåg dina vanliga drömmar. En vanlig dröm finns bara i korttidsminnet och läggs inte över i långtidsminnet men genom att skriva ner den så läggs "att du skrev ner det och det" över i långtidsminnet och du kommer ihåg det. Det är bra att minnas vad man har drömt så att du minns att du drömt en LD, fast det gör man oftast. En annan grej är att kanske 10-100 gånger varje dag ifrågasätta vad heter jag? vad gör jag här? hur kom jag hit? vad ska jag göra? risken är att du även i en vanlig dröm då frågar dej, vad gör jag här och ett tu tre växlar den vanliga drömmen till en lucid dröm.
/Fredde - king of my mind
