Bikerbitch
Stolt mamma
Satt som vanligt o funderade på livet vs döden.
Min kompis lillebror fyllde 9 år igår. Fast dom kan inte fira honom som man brukar med tårta och så. Han finns nämligen inte i livet längre.
Han dog för 5 år sedan. Tiden bara rusar iväg. Det känns som igår.
Hälsade på mormor igår också. Hon sitter på ålderdomshem nu. Fyller 90 nästa år. Relativt pigg i huvudet och letar fortfarande efter något snyggt som hon brukar säga. Det kanske är dags för henne att lämna livet snart också och det är ju så man vill att det skall ta slut. När man är gammal och kroppen inte orkar mer.
Inte som kompisens lillebror eller gpf [rikard] vars liv slutar alldeles för tidigt.
Något svar kommer jag eller ni aldrig att få. Men åh, jag önskar så att människor kunde bry sig mer o ta hand om varandra.
Livet är så kort o bräckligt. Man vet aldrig om man får uppleva morgondagen. Så ta hand om era nära o kära. Ta hand om allting som ni älskar och tycker om.
Jag är livrädd att fler här på forumet som jag känner kommer att dö.
Jag vet att det nämligen inte är omöjligt. Livrädd att någon i familjen eller pojkvännen skall mista livet.
lämna aldrig någon utan att ha sagt förlåt först om ni har bråkat.
Man vet ju aldrig om man kommer återvända hem eller om man vaknar upp till en ny dag. Nej, jag vill inte att man skall isolera sig ifrån omvärlden. Bara ta en liten stund och stanna upp och tänka.
Krama varandra därute
Citerar min mormor "Man måste få vara lite tokig ibland. Det är det som gör att jag lever"
Min kompis lillebror fyllde 9 år igår. Fast dom kan inte fira honom som man brukar med tårta och så. Han finns nämligen inte i livet längre.
Han dog för 5 år sedan. Tiden bara rusar iväg. Det känns som igår.
Hälsade på mormor igår också. Hon sitter på ålderdomshem nu. Fyller 90 nästa år. Relativt pigg i huvudet och letar fortfarande efter något snyggt som hon brukar säga. Det kanske är dags för henne att lämna livet snart också och det är ju så man vill att det skall ta slut. När man är gammal och kroppen inte orkar mer.
Inte som kompisens lillebror eller gpf [rikard] vars liv slutar alldeles för tidigt.
Något svar kommer jag eller ni aldrig att få. Men åh, jag önskar så att människor kunde bry sig mer o ta hand om varandra.
Livet är så kort o bräckligt. Man vet aldrig om man får uppleva morgondagen. Så ta hand om era nära o kära. Ta hand om allting som ni älskar och tycker om.
Jag är livrädd att fler här på forumet som jag känner kommer att dö.
Jag vet att det nämligen inte är omöjligt. Livrädd att någon i familjen eller pojkvännen skall mista livet.
lämna aldrig någon utan att ha sagt förlåt först om ni har bråkat.
Man vet ju aldrig om man kommer återvända hem eller om man vaknar upp till en ny dag. Nej, jag vill inte att man skall isolera sig ifrån omvärlden. Bara ta en liten stund och stanna upp och tänka.
Krama varandra därute
Citerar min mormor "Man måste få vara lite tokig ibland. Det är det som gör att jag lever"
. Eller ska kan kanske våga tro på livet bortom? Nja, jag är skeptisk. Men det kanske kommer med åldern det också. Eller som morfar uttryckte det: till och med fan själv blir religiös på äldre dar.
