Jag har också problemet du beskriver. Förr var jag väldigt akademisk när jag pratade, använde svåra ord och uttalade aldrig(ALDRIG!!!!) någonting fel, sluddrade, stammade eller liknande.
För en ca två år sedan sade det klick. Vill påstå att det blev som över natten och sen blev sämre för att stanna på en nivå där det legat länge.
Jag är väl nu vad man kallar tankspridd. Glömmer vad jag håller på med medan jag gör det, som någon annan beskrev här. Kan ha väldiga problem att hålla samma tanke i huvudet en stund utan att den försvinner iväg.
Ibland när jag pratar driver jag ur min egen mening, börjar tveka på talet och glömmer vart jag ville komma med det jag pratade om.
Något annat jag anmärkt är mitt lokalsinne. Det finns knappt ett.
Samma med koncentrationsförmågan. Jag kan bara koncentrera mig på saker som förefaller intressanta. Jag går en teknisk linje på gymnasiet och har fått slopa matte- och fysikkurser på grund av min relativt nyvunna begränsning.
Jag skulle ändå kalla mig för relativt intelligent. Även om jag glömmer saker och det faktum att ointressanta går in genom ena örat och ut genom det andra. Det lustiga är att språkkunskaper och praktiska saker som utförs med kroppen, typ hantverke och mek, har ökat märkbart i samband med allt skrivet ovan
Edit: Skall tilläggas att all ledig "hjärntid", inkl pauserna mellan varje mening går åt tänkande på motorer och allt som har med det att göra. Det tar konstant upp en del av hjärnan. Kan ju bli svårt att koncentrera sig på flera saker samtidigt