Lucius
Light?!
Jahapp…. Då sitter man här igen, en lördag med solsken ute och härligt vit, glittrande, snö överallt.
Det är den första april och det skämtas en hel del till höger och vänster men jag kan inte någonstans hitta ett skämt som är mer vansinnigt än det som vädergudarna pålaggt oss Stockholmare; Snö! I april… Ett elakare skämt får man leta efter!
Nåja, till storyn då.
Jag har sedan en tid blivit sambo, något som visat sig ha dubbla sidor. En rad fördelar men även en hel del mindre bra fördelar. De flesta säger att för- och nackdelarna tar ut varandra men jag vill inte riktigt tro på det. För då är ju faktiskt situationen Status Quo och man kan pissa bort sin tid och sina pengar på annat i sådant fall anser jag.
Vi började träffas för nästan 2 år sedan, sambon och jag. I Maj 2004 närmare bestämt – det var kärlek vid första ögonkastet skulle man kunna säga. Hela den sommaren träffades vi, ofta och med kärlek. Vi tog en hel del turer ihop, sambon och jag.
Sommaren blev höst och vi kom fortfarande överens väldigt bra, jag menar – vi hade ju bara skrapat på ytan på varandra. Men när allt blir så där grått och trist så lägger man ofta ”locket på” och man blir så där vanligt ”svensson-deppig”… Både hon och jag kom överens om att vi kanske skulle ta en liten ”paus” i vårt förhållande. Jag menar, vi skall ju inte äventyra något genom att konstant klänga på varandra?!
Det lät riktigt bra tycker jag som var så där måttligt road över situationen i övrigt, för tilläggas skall, att hon faktiskt var på samma arbetsplats som jag dessutom.
Hela senhösten och vintern passerade vi varandra på arbetsplatsen, utbyten av en hel del blickar och en o annan klapp & kram förekom. Men vi talade inte så där mycket med varandra som vi gjort tidigare, förrens våren började analkas igen.
Visst fasen är det konstigt? Så fort våren börjar göra sig påmind, solen tittar fram lite då och då – ja då får man den där minen på läpparna igen, det där leendet! Allt känns lättare, så mycket roligare och dessutom får man alla dessa vårkänslor!!
Vi tittade oftare på varandra när vi träffades på jobbet med blickar våta som badlakan, trånade skulle man faktiskt kunna säga. När vi passerade varandra var det definitivt kärlek, ömma klappar övergick till regelrätta smekningar, klämma lite på varandra - vara nära varandra!
Jag behöver väl knappast säga att vi beslöt att återuppta vår kärleksaffär från det gångna året??!
Vi fick ytterligare en sådan där superskön vår och sommar, sambon och jag! Vi kunde knappt leva utan varandra, det mesta gjorde vi ihop – hon var med nästan varje gång när jag träffade mina övriga polare. Vi åkte tillsammans, vi åt tillsammans och levde tillsammans!
Vilken härlig känsla!!!
Men säg den lycka som varar för evigt… Någonstans i slutet på oktober kommer ju åter den där trista perioden, när löven redan fallit, när regnet är vanligare än lapplisor på Götgatan.
Naturligtvis blir det omorganisering på jobbet i samma veva. Personer kommer till, andra får gå – nya kontor skall byggas, andra försvinna – vissa bara ändras.
Sambon får gå… Vafasen?! Nu är det snabba puckar som gäller, skall kon inte vara kvar på jobbet? Vem skall jag då se fram imot att få träffa på jobbet alla dessa depp-månader?! Känslan av henne sitter ju i - ännu mer än förra året faktiskt! Och det är ju inte så att vi kommer att träffas så där jättemycket på kvällarna efter jobbet!
Vi kommer till ”flytta-ihop-stadiet”.
Flera av er här har, precis som vi, kommit till detta stadiet. Att leva långt ifån varandra kan ha sina nackdelar och man väljer att istället flytta ihop. Man tänker dock sällan på vad detta kommer att få för konsekvenser.
Jag menar… Bara att få in henne i lägenheten är ett aber, alla hennes prylar skall kånkas in och ställas i ordning – på platser man själv hade tänkt ha annat dessutom!!
Med en till i lägenheten så blir det en annan lukt hemma – alla reagerar olika på lukter och dessa kan antingen anses lukta ”gott” eller ”illa”. Min sambo förde med sig en doft som jag upplevde som ”illa”. Jag kanske är lite kvinnlig med tanke på att jag reagerade på hennes doft på det sättet - men så är det!
Allt går att ordna, så även lukter, och efter ett tag blir ju den nya lukten ”hemma” i alla fall! Man reagerar inte över den helt enkelt. Jag har fullkomligen vant mig vid hennes lukt vid detta laget t.ex.
Men det är inte bara det som ändras när man blir sambo… Förr när man hade lite polare hemma och tog en bira eller två så var det aldrig några problem. Nu är det helt annorlunda!
Jag menar… JAG gillar min sambo, JAG tycker hon är råsnygg, sexig och allmänt underbar! Att ha henne runt mig tycker jag bara är mysigt…
Problemet är att detsamma tycker mina polare!? Wtf?? Ge fan i min sambo! Nu skall alla polare säga hej till henne, komma med kommentarer om hur snygg hon är – samtidigt som de talar om för mig att de inte skulle ha något imot att ”ha henne under sig” de heller.
Skitjobbigt helt enkelt!
Nåja, vissa av polarna skiter fullkomligt i henne. Jag tror mina grannar faktiskt rent av ogillar henne – ”Vissa släpar tydligen hem vad skit som helst” har jag vid något tillfälle tyckt mig höra. ”Jag undrar om hon ens är tillåten som inneboende enligt stadgarna” är en annan fras man hört under vinterns gång.
Nåja, nu sitter man här igen. Solen tittar fram och snön börjar så sakteligen smälta! Vi lever tillsammans, sambon och jag, och snart kommer den sköna våren i antågande. I morse smekte jag henne så där ömt och viskade ”snart är det bara du och jag igen!”. Jag vet att våra känslor snart åter faller i brand, att vi åter kommer vara så där härligt intensivt tillsammans igen!
Min sambo är japanska och hon heter Yamaha, ni kan se hennes foto i min avatar! Och bara så ni vet - HON ÄR MIN!
Cheer up, mates! Snart är det hojjväder!!
Det är den första april och det skämtas en hel del till höger och vänster men jag kan inte någonstans hitta ett skämt som är mer vansinnigt än det som vädergudarna pålaggt oss Stockholmare; Snö! I april… Ett elakare skämt får man leta efter!
Nåja, till storyn då.
Jag har sedan en tid blivit sambo, något som visat sig ha dubbla sidor. En rad fördelar men även en hel del mindre bra fördelar. De flesta säger att för- och nackdelarna tar ut varandra men jag vill inte riktigt tro på det. För då är ju faktiskt situationen Status Quo och man kan pissa bort sin tid och sina pengar på annat i sådant fall anser jag.
Vi började träffas för nästan 2 år sedan, sambon och jag. I Maj 2004 närmare bestämt – det var kärlek vid första ögonkastet skulle man kunna säga. Hela den sommaren träffades vi, ofta och med kärlek. Vi tog en hel del turer ihop, sambon och jag.
Sommaren blev höst och vi kom fortfarande överens väldigt bra, jag menar – vi hade ju bara skrapat på ytan på varandra. Men när allt blir så där grått och trist så lägger man ofta ”locket på” och man blir så där vanligt ”svensson-deppig”… Både hon och jag kom överens om att vi kanske skulle ta en liten ”paus” i vårt förhållande. Jag menar, vi skall ju inte äventyra något genom att konstant klänga på varandra?!
Det lät riktigt bra tycker jag som var så där måttligt road över situationen i övrigt, för tilläggas skall, att hon faktiskt var på samma arbetsplats som jag dessutom.
Hela senhösten och vintern passerade vi varandra på arbetsplatsen, utbyten av en hel del blickar och en o annan klapp & kram förekom. Men vi talade inte så där mycket med varandra som vi gjort tidigare, förrens våren började analkas igen.
Visst fasen är det konstigt? Så fort våren börjar göra sig påmind, solen tittar fram lite då och då – ja då får man den där minen på läpparna igen, det där leendet! Allt känns lättare, så mycket roligare och dessutom får man alla dessa vårkänslor!!
Vi tittade oftare på varandra när vi träffades på jobbet med blickar våta som badlakan, trånade skulle man faktiskt kunna säga. När vi passerade varandra var det definitivt kärlek, ömma klappar övergick till regelrätta smekningar, klämma lite på varandra - vara nära varandra!
Jag behöver väl knappast säga att vi beslöt att återuppta vår kärleksaffär från det gångna året??!
Vi fick ytterligare en sådan där superskön vår och sommar, sambon och jag! Vi kunde knappt leva utan varandra, det mesta gjorde vi ihop – hon var med nästan varje gång när jag träffade mina övriga polare. Vi åkte tillsammans, vi åt tillsammans och levde tillsammans!
Vilken härlig känsla!!!
Men säg den lycka som varar för evigt… Någonstans i slutet på oktober kommer ju åter den där trista perioden, när löven redan fallit, när regnet är vanligare än lapplisor på Götgatan.
Naturligtvis blir det omorganisering på jobbet i samma veva. Personer kommer till, andra får gå – nya kontor skall byggas, andra försvinna – vissa bara ändras.
Sambon får gå… Vafasen?! Nu är det snabba puckar som gäller, skall kon inte vara kvar på jobbet? Vem skall jag då se fram imot att få träffa på jobbet alla dessa depp-månader?! Känslan av henne sitter ju i - ännu mer än förra året faktiskt! Och det är ju inte så att vi kommer att träffas så där jättemycket på kvällarna efter jobbet!
Vi kommer till ”flytta-ihop-stadiet”.
Flera av er här har, precis som vi, kommit till detta stadiet. Att leva långt ifån varandra kan ha sina nackdelar och man väljer att istället flytta ihop. Man tänker dock sällan på vad detta kommer att få för konsekvenser.
Jag menar… Bara att få in henne i lägenheten är ett aber, alla hennes prylar skall kånkas in och ställas i ordning – på platser man själv hade tänkt ha annat dessutom!!
Med en till i lägenheten så blir det en annan lukt hemma – alla reagerar olika på lukter och dessa kan antingen anses lukta ”gott” eller ”illa”. Min sambo förde med sig en doft som jag upplevde som ”illa”. Jag kanske är lite kvinnlig med tanke på att jag reagerade på hennes doft på det sättet - men så är det!
Allt går att ordna, så även lukter, och efter ett tag blir ju den nya lukten ”hemma” i alla fall! Man reagerar inte över den helt enkelt. Jag har fullkomligen vant mig vid hennes lukt vid detta laget t.ex.
Men det är inte bara det som ändras när man blir sambo… Förr när man hade lite polare hemma och tog en bira eller två så var det aldrig några problem. Nu är det helt annorlunda!
Jag menar… JAG gillar min sambo, JAG tycker hon är råsnygg, sexig och allmänt underbar! Att ha henne runt mig tycker jag bara är mysigt…
Problemet är att detsamma tycker mina polare!? Wtf?? Ge fan i min sambo! Nu skall alla polare säga hej till henne, komma med kommentarer om hur snygg hon är – samtidigt som de talar om för mig att de inte skulle ha något imot att ”ha henne under sig” de heller.
Skitjobbigt helt enkelt!
Nåja, vissa av polarna skiter fullkomligt i henne. Jag tror mina grannar faktiskt rent av ogillar henne – ”Vissa släpar tydligen hem vad skit som helst” har jag vid något tillfälle tyckt mig höra. ”Jag undrar om hon ens är tillåten som inneboende enligt stadgarna” är en annan fras man hört under vinterns gång.
Nåja, nu sitter man här igen. Solen tittar fram och snön börjar så sakteligen smälta! Vi lever tillsammans, sambon och jag, och snart kommer den sköna våren i antågande. I morse smekte jag henne så där ömt och viskade ”snart är det bara du och jag igen!”. Jag vet att våra känslor snart åter faller i brand, att vi åter kommer vara så där härligt intensivt tillsammans igen!
Min sambo är japanska och hon heter Yamaha, ni kan se hennes foto i min avatar! Och bara så ni vet - HON ÄR MIN!
Cheer up, mates! Snart är det hojjväder!!
Man blev lite gladare trots att det SNÖAR ute...
Måste titta till min & se om vi har känslorna kvar för varandra.
