Mottog för ungefär två timmar sedan ett telefonsamtal från en fd. arbetskamrat som för ganska exakt 3 år sedan lämnade Sverige och Ericsson för att göra karriär i USA.
Efter de sedvanliga hälsningsfraserna började han berätta för mig om hur det hade gått sedan han flyttade, och kort sagt kan man väl säga att det går mycket bra för honom. Efter en del skitjobb startade han eget företag i IT-branschen, vilket år 2003 omsatte ungefär $70 000 000, och de har kontor i både New York och LA. Han är fortfarande ensam ägare och VD, men jobbar också med det han började med, dvs. programmering.
Efter denna lilla presentation kommer han fram till anledningen till sitt samtal. Han erbjuder mig jobb som webbutvecklare på New York-kontoret. Givetvis blir jag ganska överumplad, men då han förklarade vad jobbet innebar blev jag mer och mer intresserad.
Han garanterade mig en ingångslön på $6 500 i månaden, relativt fria arbetstider, fri hyrbil genom företaget, och det bästa av allt, en av företaget bekostad lägenhet det första året, eller tills jag hittar egen bostad. Inte vilken lägenhet som helst heller, utan den som företaget upplåter för viktiga kunder, en luxuöst inredd 5-rummare mitt på Manhattan. Det finns också möjlighet till delägarskap inom några år.
Efter denna chock frågade jag honom när jag i så fall skulle börja, och tydligen var det ganska akut. Inom två veckor ville han helst se mig där, för att sedan jobba tre månader med full lön så att jag kan bestämma mig ordentligt.
Jag har aldrig haft något direkt sug efter att jobba utomlands, men detta var, i äkta Gudfaderstil, "An offer i can't refuse", så jag tackade ja efter en liten stunds betänketid. Resa är bokad, och om allt löser sig med uppsägning av lägenhet, jobb och dylikt, så åker jag till staterna fredagen den 9 april.
Givetvis kommer jag fortsätta förpesta sporthoj.com med mina inlägg, så lätt blir ni inte av med mig. Dock kommer jag nog inte komma tillbaks till Sverige på ett tag.
Så, mina vänner. Jag ber att få tacka för den tid som ni har låtit mig umgås med er. Jag har träffat många underbara människor genom detta forum, varav några få är väldigt speciella för mig. Jag tänker inte nämna er vid namn, ni vet vilka ni är.
På återseende,
Marcus
Efter de sedvanliga hälsningsfraserna började han berätta för mig om hur det hade gått sedan han flyttade, och kort sagt kan man väl säga att det går mycket bra för honom. Efter en del skitjobb startade han eget företag i IT-branschen, vilket år 2003 omsatte ungefär $70 000 000, och de har kontor i både New York och LA. Han är fortfarande ensam ägare och VD, men jobbar också med det han började med, dvs. programmering.
Efter denna lilla presentation kommer han fram till anledningen till sitt samtal. Han erbjuder mig jobb som webbutvecklare på New York-kontoret. Givetvis blir jag ganska överumplad, men då han förklarade vad jobbet innebar blev jag mer och mer intresserad.
Han garanterade mig en ingångslön på $6 500 i månaden, relativt fria arbetstider, fri hyrbil genom företaget, och det bästa av allt, en av företaget bekostad lägenhet det första året, eller tills jag hittar egen bostad. Inte vilken lägenhet som helst heller, utan den som företaget upplåter för viktiga kunder, en luxuöst inredd 5-rummare mitt på Manhattan. Det finns också möjlighet till delägarskap inom några år.
Efter denna chock frågade jag honom när jag i så fall skulle börja, och tydligen var det ganska akut. Inom två veckor ville han helst se mig där, för att sedan jobba tre månader med full lön så att jag kan bestämma mig ordentligt.
Jag har aldrig haft något direkt sug efter att jobba utomlands, men detta var, i äkta Gudfaderstil, "An offer i can't refuse", så jag tackade ja efter en liten stunds betänketid. Resa är bokad, och om allt löser sig med uppsägning av lägenhet, jobb och dylikt, så åker jag till staterna fredagen den 9 april.
Givetvis kommer jag fortsätta förpesta sporthoj.com med mina inlägg, så lätt blir ni inte av med mig. Dock kommer jag nog inte komma tillbaks till Sverige på ett tag.
Så, mina vänner. Jag ber att få tacka för den tid som ni har låtit mig umgås med er. Jag har träffat många underbara människor genom detta forum, varav några få är väldigt speciella för mig. Jag tänker inte nämna er vid namn, ni vet vilka ni är.
På återseende,
Marcus




