Mest utmanande körsituationen?

[MickeZX7R]

Har ni råkat ut för något som utmanat reflexerna fullt ut under körning?

För min del blev det spännande när trottellocket på min Husqvarna 250-74 fick för sig att lämna förgasaren.
Full spruta på en slingrig skogsväg, tills jag fick stopp på skenandet.

En annan gång när min Kawasaki GPz750-82 började vobbla kraftigt i en lång vänsterkurva.
Där kändes det som att det var dags att ordna upp finanserna ett tag innan gaffeln planade ut o jag kunde styra normalt igen.

 

[andersbrink]

Wobbla (enligt SAOL ) är väl default för alla. Lectron-förgasare har en viss förmåga att hänga sig när trottlarna blir slitna - rätt odramatiskt på en dragstrip. Däremot sprängda motorer vid målgången och 4 liter olja på bakdäcket då vevaxeln stannat tvärt och skickat ut vevstakarna mot främre ramrören - är lite intressant innan man kommer för sig att dra in kopplingen. Korsande vilda djur på små krokvägar. Möte med genande motorcyklister - allt för ofta - lixom VAFAN!

 

[Saabraggarn]

Jag läste könsituationer först och tänkte mig lite smaskig läsning..

 

[Ulvhamne]

Det mest spännande var väl inte en MC utan en moped med inte mycket original som gick alldeles för fort. Och hade en motorsågsförknasare, som häktade sig, och det fanns bara bakbroms, och i samma veva gick den pedalen av. Lite lätt ångest där.
Eller en annan gång när jag körde moped på grusvägar och såg att nån bonde spänt taggtråd över vägen, så jag började bromsa, och insåg att det inte skulle stanna innan staketet, och efter att ha kört in i taggtråd ett par gånger redan i mitt liv kände jag inte för att göra det en gång till, så jag hoppade av moppen i farten.
En annan onödigt spännande händelse var när jag körde till jobbet på RV55 mellan enköping och strängnäs, och något kvastskaft hade hällt ut nån cm grus över 1 kvadratmeter eller lite mer, på lite drygt en cm djup, mitt i idealspåret i kurvan. Att plötsligt tappa allt fäste i nästan laglig hastigheti en kurva var ltie sådär. Kändes som om hojen omedelbart kanade en meter i sidled. Men hände inte nåt mer än att när jag lämnade gruset så fick jag fäste igen och kunde fortsätta köra.
Eller de där gångerna när något blindstyre börjar köra om precis när man håller på att passerar dem. Eller vid möte. Då blir man lite nervös med. Nuförtiden eldar jag på för kung och fosterland vid omkörningar för att minska tiden folk har på sig för att göra dumheter.

 

[checkster]

Hade för 13-14år sedan en Suzuki GSXR 750 -97 med MCX turbokit på ,Andersson turbo downpipe ,ca 260hk på 1.3bar laddtryck
En gång då jag skulle ut och köra tillsammans med polaren på hans Kawasaki ZX9 så hade vi bara hunnit köra några minuter innan vi svängde ut på en tvåfilig 110-väg med mitträcke, vi hamnade bakom en bil i högra filen som höll ca 100kmh , jag vek ut i vänsterfilen och vred på fullt när jag rätat upp hojen, men antingen var bakdäcket för kallt eller så lutade jag hojen lite innan jag gasade för mycket, för jag fick världens släpp på bakdäcket när laddtrycket kom och polaren som körde bakom såg bara att bakändan slängde fram och tillbaka 3-4gånger , det gick då nog säkert 130-140kmh och jag hade bilar på höger sida och mitträcke på vänster, hade en jävla flyt att hojen lugnade ner sig och slutade slänga med bakändan, jag hade även en styrdämpare monterat som kanske hjälpte lite att hålla styret rakt.
Minns att vi stannade till sen på en mack flera minuter efteråt och jag var fortfarande helt skakis.

Den hojen var inte inte gjord för att köra med i trafiken, kort hjulbas och en jävla ketchupeffekt, den skulle upp på bakhjulet på alla växlar oavsett hastighet och vid lägre hastigheter så släppte fästet på bakhjulet vid för snabbt gaspådrag vid fel varvtal

Sålde den till en annan här på forumet efter en sommar med allt för många onödigt spännande upplevelser

 

[Hoztic]

Uppskuret bakdäck vid inspirerad körning på krokväg var väl sådär lagom kul.

Att returslangen från bryggan hoppade av blev väldigt spännande, det blir halt om man sprutar soppa på bakdäcket När jag vände i en rondell för att ta mig hem så gled jag bara runt, det var som att köra på blankis. Men på med slangen, och sen full mutter till Gelleråsen för en dag på bana

På samma tema, jag rullar in på Jet-macken i Enköping och känner att det luktar väldigt mycket soppa, tittar ner och inser att en slang har gått av, så det pissar soppa från min hoj! Fram med verktyg, meckar ihop grejerna, tankar fullt och åker hem. Sen kom jag på den briljanta idén att köra slut på så mycket soppa som möjligt innan jag river, för att slippa så mycket spill. Sagt och gjort, jag tar en runda, men mitt under en omkörning av en buss tvärdör hojen, då har slangen gått av igen, tack så jävla mycket. Rullar in bakom, och ut på första bästa grusväg, ca 5km hemifrån, i skållhet sommarvärme, med full utrustning. Jag var så förbannad att jag gick om en cyklist i en uppförsbacke på vägen hem

 

[Steffo_b]

Det mest spännande jag råkat ut för var med min förra hoj och på den tiden jag bodde i Uppsala och jobbade i Stockholm. Jag brukade köra Rv 255 från Uppsala till Märsta och sedan ta E4 resten av vägen. Just det här tillfället hade man precis nyligen asfalterat om 255 och en bit norr om Märsta på väg söderut så tröttnade jag på att ligga bakom en bil som såsade i 80 på 90 väg. Jag gick ut och vred på men eftersom det regnade och asfalten blödde lite så blev det plötsligt såphalt och bakhjulet började spinna trots bara 85 hk. Hojen ormade sig satan då bakhjulet inte hade fäste nog för gaspådraget. Största utmaningen var att låta bli att dra i styret som ryggmärgen sade utan att bara släppa gasen och låta hojen reda ut det själv. När jag återfick fästet så var det bara att gå på gasen igen och köra om. Men det var rätt svettigt när bakänden på hojen piskade åt både höger och vänster innan det stabiliserade sig.

 

[erikn]

Kom att tänka på en sak, blev påmind när jag läste om att honka i Stanna vid mc-tråden.

Jag hade morsans 22" damcykel, en Crescent tror jag. Hade varit iväg till polarna och hade badgrejor med. Var väl ca 3-4 km hemifrån, när jag skulle hem frågade en av polarna om jag ville ha hjälp hem, han hade en RD125. Ja, varför inte säger jag. Men i stället för att jag håller i honom så puttar han mig med foten på pakethållaren. Går väl bra, men när vi närmar oss hemma så får han för sig att han ska gasa på vid en nedförsbacke.

Jag sitter där, kan inte göra annat än hålla ordentligt i styret, badrocken fladdrar på och det tårar sig i ögonen. Till slut går det så fort så jag funderar på hur jag ska få stopp på honom, skakar lite på huvudet och han släpper av. Till saken hör att den här cykeln hade luriga bromsar. Minsta lilla man trampar lite hårdare så låser den bakhjulet. Och det ville jag definitivt inte. I alla fall kan ni förstå hur fort det går när jag vill bromsa rejält inför kurvan som kommer (se bild) för att inte kasa av. Kurvan är inte så brant. På den tiden fanns ingen trottoar och antalet hus i hela området har nog ökat tiofalt.

Den stunden trodde jag att jag skulle dö.