Man vet att man är småbarnsförälder när...

Hur som helst så ställde jag min skrikande unge på trappen utanför ytterdörren och där fick han stå tills han gav med sig. Grannarna tycker säkert inte att jag uppfostrar mina barn korrekt men just ikväll skiter jag fullständigt i det.
Han somnade som vanligt direkt han la huvudet på kudden men han sa först godnatt med väldigt hes röst. Och världens snällaste storasyster sa några uppmuntrande ord innan hon, i vanlig ordning, lade sig för att stirra i taket en timme innan hon somnar.
Att två syskon kan vara så lika varandra :va


Ibland undrar jag om vi inte är ganska lika. Helt min metod...:)

Men jag har fått lära mej att en timeout (det som du ger när du ställer ut ungjäveln). Ger bäst effekt om det är "centralt" placerad. Så barnet hör vad som händer runt dej och dom andra.
Bor man i två våningskåk så är första trappsteget oftast ganska bra plats trappen är ju ganska central. Mina förslag så som altan, farstukvisten eller det egna rummet, gick inte hem.
 
Ibland undrar jag om vi inte är ganska lika. Helt min metod...:)

Men jag har fått lära mej att en timeout (det som du ger när du ställer ut ungjäveln). Ger bäst effekt om det är "centralt" placerad. Så barnet hör vad som händer runt dej och dom andra.
Bor man i två våningskåk så är första trappsteget oftast ganska bra plats trappen är ju ganska central. Mina förslag så som altan, farstukvisten eller det egna rummet, gick inte hem.

Jag körde ett tag med time out och satte honom då på en av barstolarna vid köksön. Nu kan han dock gå ner från dem själv och vägrar sitta kvar så det sket sig.
Jag brukar oftast stänga in honom på sitt rum och sen får han komma ut när han ber om förlåt.
Ibland kör jag ignoreringsmetoden, att jag vägrar prata/svara honom när han har betett sig illa och till slut får han be om förlåt och då är allt bra.
Men som sagt, det är ingen som kan vara säker på vad som funkar. Dels för att alla ungar är olika och kräver olika saker. Dottern till exempel är nästintill alltid medgörlig men någon gång ibland kan hon bli sur och tvär och då går hon till sin säng och sitter där och surar tills hon blir på annat humör.
 
Det är ju skitenkelt att uppfostra barn, det är ju bara att titta på TV4 morgon-tv på måndagar så är ju hon Anna Skevhult där och påpekar precis hur man ska göra...

När mina barn var små hette experten Anna Wahlgren, hennes ord var lag bland kvarterets småbarnsföräldrar, jag dömde ut kärringen och påpekade att har man gift om sig lika många gånger som hon så är man troligtvis fullblodspsykopat och att växa upp som barn i hennes familj kan knappast vara tryggt och bra när papporna byts oftare än lakanen...

Vi fick hennes "bibel" av någon helfrälst batikmamma med bärsjal i grannskapet, men jag kastade den oöppnad i soporna.

Hennes dotter Felicia skrev senare en bok som bekräftade mina misstankar, kärring var skogstokig alkoholist...

Att vara småbarnsförälder är skitlätt, det är bara att göra sitt bästa
Prövningarna kommer sen i tonåren

Så här i efterhand tror jag vårat sunda förnuft och att göra vårt bästa betalade sig bra, i mina ungars generation blev det inte folk av många, en stor del av den generationen stopade i sig all droger dom kom över, och dom enda som inte proppade i sig piller var dom som fick det utskrivet för sina bokstavskombinationer, dom sålde istället sina piller till klasskompisar...

Mina ungar stökade väl lite lagom i tonåren, drack öl på helgerna, och när dom inte gjorde det körde dom trimmad moppe/epatraktor/bil...

Polisen ringde hem till mig ett par gånger, sonen hade sladdat förbi en polisbil i 70 knyck med A-traktorn, men växellådsspärren föll på plats och varvtalsregulatorn kopplades till och vid polisens provkörning kom dom inte över 33km/h trots att dom låg mot varvstoppet.

Dottern blev tagen av polisen när hon drack starköl på stan, och när polisen sa "töm den där" så halsade hon...
Hon hade inget leg, men när polisen kollade hennes kompis så var hon 17½, så dom trodde att min dotter också kunde vara under 18, så dom ringde hem till mig, (hon var 15) efter en pratstund med den snälla polikvinnan så frågade jag om jag skulle hämta hem min salongsberusade dotter från stan, men dom tyckte inte det behövdes, hon var ju i gott sällskap

Nu är båda mina barn vuxna, har bra jobb och stadiga förhållanden och sköter sig som folk, snart är det deras tur att undra om ungarna blir sängvätare av att inte ha nattlampa i rummet när dom ska sova, jag kommer bara att ge dom ett råd, gör så gott ni kan!
 
Last edited:
Slås varje gång över vilka kackerlackor till överlevare de är, de små..
Flickan har 39,5 men tempo och humör är som vilken dag på stranden som helst. En annan hade ju börjat fundera på dödsannonsen
 
Slås varje gång över vilka kackerlackor till överlevare de är, de små..
Flickan har 39,5 men tempo och humör är som vilken dag på stranden som helst. En annan hade ju börjat fundera på dödsannonsen
Jag låg hemma över påsk med liknande feber, och jag var beredd att ringa Fonus..
Men precis som du skriver, mina är likadana..
 
... när man hittar nappar överallt I hela hushållet. Ända tills det blir läggdags. Då har dom plötsligt upphört att existera.
 
När man svarar ja högt i butiker så fort någon ropar "Mamma"

Stoltaste och bästa ögonblicket med barn:
När lilltösen under metern lång stod i luciatåget med strut och ljus och skrålar ut i bästa sång. Hon var minsann inte varken lucia eller tärna eller stjärngosse. Jag ska ha strut sa hon bestämt till fröknarna inför när de undrade vad hon ville va, jaha stjärngosse sa de då, nepp, STJÄRNFLICKA svarar tösen då. YES, jag har på något vis lyckats skapa en individ som skiter i könsroller och gör som hon vill. Ja jag grät floder på luciatåget.


Eller när samma tös ropade efter mig vid lämningen på dagis och jag skulle iväg och ha uppkörning för mc kortet: "Lycka till mamma, hoppas du klår Simoncelli". Ja jag grät då också. Ja jag klarade uppkörningen.

Senast idag blev jag stolt igen över ungarna. Jag är deprimerad av att vara arbetslös och ha sålt hojen. Äldsta dottern vid lämning vid skolan: "mamma, tänk positiva tankar nu, det är det enda som hjälper när livet är uselt, POSITIVA!!!!" Sen smällde hon igen bildörren och springer iväg.

Edit: ja... småbarnsförälder är jag väl eg inte längre, de börjar ju bli stora.... men i en förälders ögon så är de kanske alltid mindre än vad de är?!
 
Last edited:
Jag tyckte det började redan på BB, hade aldrig trott att mina läppar skulle kunna forma orden: "åh, han kissade mig i ansiktet, vad roligt!"
 
Jag tyckte det började redan på BB, hade aldrig trott att mina läppar skulle kunna forma orden: "åh, han kissade mig i ansiktet, vad roligt!"

Markus 2.0 och pissar redan på potentiella meningsmotståndare. Vad månde bliva av detta barn...?

Edit;

Gratinerar!
 
Last edited:
Jag tyckte det började redan på BB, hade aldrig trott att mina läppar skulle kunna forma orden: "åh, han kissade mig i ansiktet, vad roligt!"

Vaffan har du blitt med knodd!? Grattis till ditt nya liv!
Man blir lite mer ödmjuk och det är nog bra för dig :D
 
Har jag inte märkt, inget någon annan verkar ha hängt upp sig på heller. Kanske för att jag var perfekt redan innan? :va

Edit: tack ;)

Snart kommer tvåan också och då kommer du bli riktigt nedmald i skosulorna.
Retorik har ingen effekt på små människor. De är dessutom helt likgiltiga till det mesta, vilket gör svårt att argumentera för sin sak. Att de skall hålla käften och sova/äta tex.
 
Snart kommer tvåan också och då kommer du bli riktigt nedmald i skosulorna.
Retorik har ingen effekt på små människor. De är dessutom helt likgiltiga till det mesta, vilket gör svårt att argumentera för sin sak. Att de skall hålla käften och sova/äta tex.

Det är ju lite det som är charmen med små elaka dvärgar, typ som katter. De skiter fullständigt i dig och de har egna viljor men det är då det känns extra bra när man lyckas dressera dem. Jag minns första gången jag fick första ungen att hämta snusdosan, inte ens gångdrift på den då. Och numera hämtar de ju allt möjligt, ibland sånt man inte ens vill ha.
Det är något speciellt med småungar och jag har börjat acceptera för mig själv att jag vill ha ett till glin, inte vad jag hade väntat mig den där kvällen för ganska exakt 6 år och 1 månad sedan när jag bestämde att det var dags. Hade planerat in ungen till min födelsedag och räknat som en tok, tänkte att det vore skönt att träffa släktingarna en gång mindre per år om vi fyllde på samma dag. Missade med 3 dagar :gråta
Andra ungen skulle födas 11-11-11 tänkte jag, inte heller den gången gick det som planerat med utskjut 5 dagar tidigare.
Den tredje ska födas 1 januari har jag bestämt, jävligt svagt läge dock om den kommer för tidigt :brinnerup

Nehepp, nu är det nog dags att gå och kolla om äldsta ungen fortfarande ligger vaken i sängen och vägrar sova.

Just ja, Grattis förresten Markus :)
 
Låter som ni boys behöver lite vägledning för ni verkar ha noll pli på er avkomma. :mad:

/SH Nanny
 
Säg till när uppfostringsdagiset slår upp portarna på Östermalm, det kan vara värt att pendla :Bugar
 
Att faktiskt få din tvååring (vars värld nyss brakat ihop för nån random oväsentlig sak) och du istället för bara "nej" tagit dig tid att på ett lättbegripligt sätt förklara varför den lilla illern inte ska sitta på skärbrädan och leka med styckkniven. Och den förstår, lägger ifrån sig det olämpliga för att dra iväg och leka självmant och nöjd i sin egen värld, på sitt rum, ensam.

Det finns visst hopp!

Uppenbarligen köper inte dottern saker och ting utan att förstå orsaken. När jag väl fattade att hon krävde mer än jag själv hade gjort, funkar helt plötsligt hennes och min kommunikation utan friktion. Istället för "trots" är livet nu mer "samarbete ". Garvar läppen av mig varje läggning.
 
Last edited:
Att faktiskt få din tvååring (vars värld nyss brakat ihop för nån random oväsentlig sak) och du istället för bara "nej" tagit dig tid att på ett lättbegripligt sätt förklara varför den lilla illern inte ska sitta på skärbrädan och leka med styckkniven. Och den förstår, lägger ifrån sig det olämpliga för att dra iväg och leka självmant och nöjd i sin egen värld, på sitt rum, ensam.

Det finns visst hopp!

Uppenbarligen köper inte dottern saker och ting utan att förstå orsaken. När jag väl fattade att hon krävde mer än jag själv hade gjort, funkar helt plötsligt hennes och min kommunikation utan friktion. Istället för "trots" är livet nu mer "samarbete ". Garvar läppen av mig varje läggning.

Tjejen har en sån där bok där de beskriver ungarnas utveckling i olika åldrar och tamejfan om inte bokjäveln stämmer nästintill på pricken! Åtminstone fram till drygt 3 års ålder, utvecklingsfaserna är tydligt beskrivna och vid vilka tidpunkter de infaller osv. Det är bara nu i efterhand som jag inser att man skulle läsa boken i FÖRVÄG för att vara beredd och inte använda den som ett facit i efterhand...
Den där punkten när vågskålen tippar över mot förståelse är minnesvärd och jag hoppas bara att man kommer uppleva den flera gånger innan det är dags att skicka iväg dem till internat :3freak
 
Nyheter
A ride for our child, Tyra

MC-kortegen ”A ride for our...

Mälaren Runt #40 – 16 augusti

Lördagen den 16 augusti kör...

Specialbyggd Yamaha XSR900 GP

För att fira den trefaldige...

Dragracing-EM på Tierp Arena 7-10 augusti

Den 7–10 augusti 2025 förva...

Tierp Arena värd för EM i Dragracing

Den 7–10 augusti 2025 förva...

120 unga motocrosstalanger från hela världen möts i Uddevalla

Screenshot Den 16–17 aug...

En vecka kvar!

Nu är det exakt en vecka kv...

Farligt vilseledande alkomätare på marknaden

Ett stort oberoende test ut...

Specialbyggd Yamaha XSR900 GP hyllar Rainey

För att fira den trefaldige...

Vi provkör Indian Sport Chief RT

I Allt om MC nummer 8 som k...

Back
Top