Pingis
Ny medlem
...T minus 24 hours, 43 minutes and 15 seconds...
Jag skulle vilja uppmana alla kännare att ge en liten kort artbeskrivning av de
olika hoj- och förartyper vi kan tänkas möta under helgen bland alla
brådmogna motorburna ungdommar i lustiga kläder och deras märkliga fordon.
Som den Motard-antropolog jag självsvåldigt kallar mig så tänkte jag ta mig
friheten att räta ut ett och annat frågetecken kring Supermotardens väsen
så alla förstår att det inte är någonting att vara rädd för bara man hanterar
oss på rätt sätt.
Motarden...
...är ett evolutionärt svårdeffinierat och omdebatterat fordon och har likt
sin förare anklagats för att ha identitetsproblem.
"Schizofren bastard", säger belackarna.
"Supermotard !! ", säger du.
Detta är mc-världens Telemarksåkare, hemmamicklare som fixar allt själv
eftersom det mesta som behövs inte har uppfunnits än eller kostar en
förmögenhet och bara går att beställa från england, belgien eller la frankrike.
Som följd känner Motardiston sin mc väl och har en intim relation med alla
dess delar som tyvärr med jämna mellanrum skallrar loss och försvinner.
Motardåkaren håller sig innomskärs och gärna på avlysta, trånga, banor.
Underlaget är av underordnad betydelse för dess agressiva med
okonventionella spårval och en högt utvecklad
kurvteknik med sena inbromsningar, hög kurvhastighet och tidigt gaspåslag.
Eftersom fenomenet Motard befinner dig i evolutionens framkant så är antalet
artspecifika kännetecken få och variationerna många, oftast kläder i kraftigt
läder som dock tillåter en upprätt kroppshållning som i övrigt är något
assymetrisk p g a en överutvecklad muskulatur på ena kroppshalvan till följd
av frekvent kickande.
Känselbortfall i händer och underkropp vanligt. Arvet från crossbanorna bärs,
förutom i körteknik, på huvud och på fötter.
Profeterna heter Boris Chambon, Eddie Seel och Michael Iddon och
Supermoto magazine är en hett efterlängtad dödahavsrulle.
Eder P.
Jag skulle vilja uppmana alla kännare att ge en liten kort artbeskrivning av de
olika hoj- och förartyper vi kan tänkas möta under helgen bland alla
brådmogna motorburna ungdommar i lustiga kläder och deras märkliga fordon.
Som den Motard-antropolog jag självsvåldigt kallar mig så tänkte jag ta mig
friheten att räta ut ett och annat frågetecken kring Supermotardens väsen
så alla förstår att det inte är någonting att vara rädd för bara man hanterar
oss på rätt sätt.
Motarden...
...är ett evolutionärt svårdeffinierat och omdebatterat fordon och har likt
sin förare anklagats för att ha identitetsproblem.
"Schizofren bastard", säger belackarna.
"Supermotard !! ", säger du.
Detta är mc-världens Telemarksåkare, hemmamicklare som fixar allt själv
eftersom det mesta som behövs inte har uppfunnits än eller kostar en
förmögenhet och bara går att beställa från england, belgien eller la frankrike.
Som följd känner Motardiston sin mc väl och har en intim relation med alla
dess delar som tyvärr med jämna mellanrum skallrar loss och försvinner.
Motardåkaren håller sig innomskärs och gärna på avlysta, trånga, banor.
Underlaget är av underordnad betydelse för dess agressiva med
okonventionella spårval och en högt utvecklad
kurvteknik med sena inbromsningar, hög kurvhastighet och tidigt gaspåslag.
Eftersom fenomenet Motard befinner dig i evolutionens framkant så är antalet
artspecifika kännetecken få och variationerna många, oftast kläder i kraftigt
läder som dock tillåter en upprätt kroppshållning som i övrigt är något
assymetrisk p g a en överutvecklad muskulatur på ena kroppshalvan till följd
av frekvent kickande.
Känselbortfall i händer och underkropp vanligt. Arvet från crossbanorna bärs,
förutom i körteknik, på huvud och på fötter.
Profeterna heter Boris Chambon, Eddie Seel och Michael Iddon och
Supermoto magazine är en hett efterlängtad dödahavsrulle.
Eder P.
