Fist Woman
Guest
Det är fredag eftermiddag, solen skiner och det är tjugo grader varmt. Sitter på jobbet och funderar på att åka hem lite tidigare. Vägen hem är normalt en tråkig rak tvåfilig väg, det går bra att hålla stumt långa sträckor ( i alla fall med bilen, BMW 530i) Just den här fredagen har jag emellertid tagit Duccen till jobbet så jag tar en omväg över Bettna och Nyköping hem. Jag stannar en stund vid kyrkogården i Stigtomta för att tvätta av visiret vid vattenposten som finns vid grinden.
När jag går en sväng bland gravstenarna så slås jag av hur underbart livet ändå är, jag är förvisso en cynisk och självupptagen jävla bitch men jag älskar mitt eget liv och min tid här ibland er mer än något annat. Det förefaller tråkigt att bara ligga där under två meter jord och vila, hur jävla vackert det än är ovan jord.
Kör vidare mot Jönåker stannar en stund vid en stor sjö som heter Yngaren. Jag har dykt många gånger i den och vet att här finns stora gösar och mycket grov ål så jag sitter och fantiserar en stund vid strandkanten om vad som döljer sig under den krusiga ytan. Plötligt så kommer det ett par i 50-årsåldern åkande längs vägen i en SAAB 9-5 och jag blir instinktivt nervös över att jag skall få skäll över "den där vårdslösa omkörningen i 250 km/h som du nyss gjorde", jag känner mig som "Drutten" i "Drutten och Jena".
Det visar sig emellertid att de inte sett mig och paret börjar att smeka varandra i solskenet på stranden, jag drar på mig hjälmen och smyger därifrån innan det blir pinsamt.
När jag varvar ur Duccen på motorvägen hem så tänker jag att ingenting är skönare, absolut ingenting.
Jag inser samtidigt att alla dåliga ursäkter som att "min sambo förbjuder mig" "jag kan inte ta det lungt" osv är bara dåliga bortförklaringar eller helt enkelt bristande intresse för motorcykelåkning, vill man så kan man.
Ta det inte så lungt men ha en skön sommar!
//FW
När jag går en sväng bland gravstenarna så slås jag av hur underbart livet ändå är, jag är förvisso en cynisk och självupptagen jävla bitch men jag älskar mitt eget liv och min tid här ibland er mer än något annat. Det förefaller tråkigt att bara ligga där under två meter jord och vila, hur jävla vackert det än är ovan jord.
Kör vidare mot Jönåker stannar en stund vid en stor sjö som heter Yngaren. Jag har dykt många gånger i den och vet att här finns stora gösar och mycket grov ål så jag sitter och fantiserar en stund vid strandkanten om vad som döljer sig under den krusiga ytan. Plötligt så kommer det ett par i 50-årsåldern åkande längs vägen i en SAAB 9-5 och jag blir instinktivt nervös över att jag skall få skäll över "den där vårdslösa omkörningen i 250 km/h som du nyss gjorde", jag känner mig som "Drutten" i "Drutten och Jena".
Det visar sig emellertid att de inte sett mig och paret börjar att smeka varandra i solskenet på stranden, jag drar på mig hjälmen och smyger därifrån innan det blir pinsamt.
När jag varvar ur Duccen på motorvägen hem så tänker jag att ingenting är skönare, absolut ingenting.
Jag inser samtidigt att alla dåliga ursäkter som att "min sambo förbjuder mig" "jag kan inte ta det lungt" osv är bara dåliga bortförklaringar eller helt enkelt bristande intresse för motorcykelåkning, vill man så kan man.
Ta det inte så lungt men ha en skön sommar!
//FW