Lever du det liv du vill leva?

[Rigge]

Skillnaden kanske inte är självklar men pryl-/status-jägarna tror att varje ny pryl ska göra dom lyckligare.

Jag känner mig lite träffad, men det är klart att prylar gör en lycklig. Jag hade vart klart olycklig om jag inte fick sätta mig i en varm bil varje morgon istället för att stå vid busshållplatsen och bli blöt.

Jag köpte precis en snöskoter för att "alla" andra hade en och avundsjukan blev för mycket. Jag hade en fantastisk dag i lördags med den, såna saker gör att man orkar masa sig till jobbet. Att jobba bara för att ha råd att överleva måste vara pest.

 

[He rik]

Jag gissar på kompisen som åkte till tyskland, han levde det liv han ville och skaffade sig erfarenheter medans ni andra hoppade in i mönstret med Villa, Volvo, Vove och Vungar.
Jag var inte helt seriös nu men inget säger att han skulle vara olyckligare än er.

Att arbeta mycket kan mycket väl ge lycka om man jobbar med det man gillar osv. Den som blir olycklig av att jobba mycket är den som gör det för prylarna han kan köpa som sedan inte gör honom lyckligare vilket han trodde. Dessa personer känner man ofta igen genom att dom gärna drar på sig stora lån för att kunna köpa de prylar som ska göra dom lyckliga. Vilket sedan låser fast dom vid grottekvarnen och tvingar dom till att jobba ännu mera

Det jag vill säga är att det skrivs ofta att den som jagar pengar blir olycklig men det är inte riktigt sanningen jag anser snarare att det är den som jagar prylar, status mm är den som jagar sig olycklig. Skillnaden kanske inte är självklar men pryl-/status-jägarna tror att varje ny pryl ska göra dom lyckligare. Medans den som jagar pengar mer kan jämföras med en idrottare som vill prestera bättre tid i nästa lopp.

Samtidigt blir människor lyckliga av strävan mot mål och självförverkliganden vilket lätt kan blandas ihop med girighet för en utomstående betraktare. Egentligen är det kanske dom själv som är giriga och så tror dom att den som jobbar hårdare än dom själv gör det av girighet. För vissa handlar det om idrottsliga erövringar medans andra vill göra yrkesmässiga prestationer.

Precis som jag sett det,klockrent!

Jag har nära erfarenhet av någon som faktiskt är lycklig av vetskapen om sin förmögenhet i sig och jobbat hårt för att få den,inte vad han kan köpa utan pengarna i sig och det är inget fel i det för han gillart.

Jag å andra sidan är tvärtom,ser jag ingen användning av slantarna så saknar dom värde så jag kommer inte bli rik då jag förverkar inkomsterna för att må bra och inte jobbar mer än vad som behövs.

Olika sätt att må bra på och bra mår vi.

Henrik

 

[Pelle]

Det är inte pengarna man blir lycklig av, det är vetskapen om att ha en ekonomi oberoende av andra faktorer som ger en liten bit av lycka till oss (egentligen trygghet mer än lycka).

Hur många gånger har du inte hört om den rike, kroniskt sjuke som skulle ge bort allt h*n hade mot att få bli frisk?

Överskatta inte värdet av pengar.

 

[Two stroke man]

Jag känner mig lite träffad, men det är klart att prylar gör en lycklig. Jag hade vart klart olycklig om jag inte fick sätta mig i en varm bil varje morgon istället för att stå vid busshållplatsen och bli blöt.

Jag köpte precis en snöskoter för att "alla" andra hade en och avundsjukan blev för mycket. Jag hade en fantastisk dag i lördags med den, såna saker gör att man orkar masa sig till jobbet. Att jobba bara för att ha råd att överleva måste vara pest.

Skulle gissa att din varma bil kostar ca 2 timmar av din arbetsdag. Blir du lyckligare av två timmar på jobbet än 10 minuter i regnet på busshållplatsen?

Om din drivkraft är avundsjukan på alla andra så har du en mycket lång väg att vandra min vän.

 

[Rigge]

Skulle gissa att din varma bil kostar ca 2 timmar av din arbetsdag. Blir du lyckligare av två timmar på jobbet än 10 minuter i regnet på busshållplatsen?

Om din drivkraft är avundsjukan på alla andra så har du en mycket lång väg att vandra min vän.

Åka-till-jobbet bilen är en av dom billigaste bilar, och bästa, jag haft så den kostar nog inte många minuters arbete. Jag skulle inte klara mig utan den heller med det jobb jag har och där jag bor men det är en annan sak. Däremot har jag en annan bil som är som ett svart pengahål.

Tja ser jag att mina kompisar har roligt vill väl jag ha det också. Utan en snöskoter har inte vintern mycket att erbjuda. Sen att jag har lång väg att vandra är fullt möjligt.

 

[He rik]

Åka-till-jobbet bilen är en av dom billigaste bilar, och bästa, jag haft så den kostar nog inte många minuters arbete. Jag skulle inte klara mig utan den heller med det jobb jag har och där jag bor men det är en annan sak. Däremot har jag en annan bil som är som ett svart pengahål.

Tja ser jag att mina kompisar har roligt vill väl jag ha det också. Utan en snöskoter har inte vintern mycket att erbjuda. Sen att jag har lång väg att vandra är fullt möjligt.

Men skoter måste väl gå på välbefinnandekontot så den kan du väl räkna bort från statusjaktpengarna på samma sätt som en ny hoj,ny bil för"alla andra har det ju"är väl lite onödigare,ny bil för det är ett intresse är en annan sak.

Henrik

 

[Rigge]

Men skoter måste väl gå på välbefinnandekontot så den kan du väl räkna bort från statusjaktpengarna på samma sätt som en ny hoj,ny bil för"alla andra har det ju"är väl lite onödigare,ny bil för det är ett intresse är en annan sak.

Henrik

Ja det har ju inget med status att göra alls. Försöker bara ha så roligt jag kan, problemet är ju att det krävs mycket jobb för det.

 

[He rik]

Ja det har ju inget med status att göra alls. Försöker bara ha så roligt jag kan, problemet är ju att det krävs mycket jobb för det.

Det är Så man märker om det är ett intresse man brinner för eller bara en "grej"!

Känns arbetet för att få det man vill betungande är det inte meningen att man ska göra det,bara söka vidare.

Henrik

 

[Starstriker]

Ja det har ju inget med status att göra alls. Försöker bara ha så roligt jag kan, problemet är ju att det krävs mycket jobb för det.

En skoter ska jag äga någon gång i livet. Har aldrig kört nån, men det verkar helball. Det är ju ett finfint komplement till hojen på somrarna!

Frågan är bara om det är nån vits med att äga en skoter i Sthlm, eller måste jag bosätta mig i Härjedalen först?

 

[Rigge]

En skoter ska jag äga någon gång i livet. Har aldrig kört nån, men det verkar helball. Det är ju ett finfint komplement till hojen på somrarna!

Frågan är bara om det är nån vits med att äga en skoter i Sthlm, eller måste jag bosätta mig i Härjedalen först?

Ja det har ju vart kanon här, 1½ timme från Stockholm. Vet inte hur det är med leder och så ner mot Uppsala och Stockholm. Har man 7-16 jobb blir det ju nästan bara kört på helgerna ändå så då kanske man kan ta släpet och åka en bit.

 

[Pelle]

En skoter ska jag äga någon gång i livet. Har aldrig kört nån, men det verkar helball. Det är ju ett finfint komplement till hojen på somrarna!

Frågan är bara om det är nån vits med att äga en skoter i Sthlm, eller måste jag bosätta mig i Härjedalen först?

Är det inte enklare och billigare att hyra en när behovet uppstår?

 

[Starstriker]

Är det inte enklare och billigare att hyra en när behovet uppstår?

Säkert. Överlag så ogillar jag att hyra eller låna saker, för då är de aldrig så som jag vill ha dom.

Köper hellre och säljer när jag tröttnar. Same same.
Nu finns det inte en chans att jag hinner med snöskoter. Har en ettåring och ytterligare en på g inom kort. Tänkte iaf inte sälja hojen. Får köra i parkeringshuset på nätterna. På helgen om det är fint väder kanske jag hinner ett varv runt kvarteret

 

[Agile]

Några är inne på samma spår som jag brukar resonera i.

Jag älskar att köra, så det får kosta så mkt som det gör för att hålla sig på den nivån som krävs för att inte vara begränsad (ganska låg alltså )

Jag gillar faktiskt att köra bil. Inte sådär snabbt och heftigt som hoj, utan bara att åka bil. Oavsett om jag åker till ICA eller Gbg så uppskattar jag faktiskt varje mil att få åka en bra, och enligt mig fin bil istället för en japanare från -98 med 24.000 mil på mätaren. Haft såna ett antal år också, och nu efter 3-4 år med nyare bilar så måste jag säga att njutningen är bestående.

Jag älskar alkohol - Vin, whisky osv.. Att ha en ekonomi som tillåter en att öppna en vinare för 300 en tisdagkväll är definitivt livskvalitet.

Tjejen älskar att resa. För henne är det GULD värt att ha råd att åka 3 veckor till långtbortistan om hon känner för det osv.. Och att shoppa skor, helt sjukt mkt skor.


Framför allting annat dock. Står trygghetskänslan i att känna att vi sitter säkert. Även om saker skiter, bostadsmarknaden kraschar och inkomsterna tynar bort, så har vi byggt en hyfsat grund och kan byta ner oss på bil, sälja båt och så och därmed ha råd med lägenheten även om räntorna blir vansinniga.


Allt ovan ska som flera är inne på särskiljas från statusjakten och den kapprustning som många är inne på. Jag har bekanta som bor på fina adresser, äger fina bilar och köper dyra kläder. Men sängen är den billigaste från Ikea, mattorna är från rusta och pastan eldorado. Som inte har råd att köra bilarna för att de lånat 80%, bor över sin ekonomi och bränner pengar på krogen för att visa att "de kan".

 

[Starstriker]

Framför allting annat dock. Står trygghetskänslan i att känna att vi sitter säkert. Även om saker skiter, bostadsmarknaden kraschar och inkomsterna tynar bort, så har vi byggt en hyfsat grund och kan byta ner oss på bil, sälja båt och så och därmed ha råd med lägenheten även om räntorna blir vansinniga.

Indeed. Samma situation här.
Jag har riskat ganska mycket för att uppnå det här, men med facit i hand så gjorde jag rätt.

 

[teddster]

Nej, jag skulle ha rest i asien, sydamerika och australien samt bott och startat eget
företag i USA innan jag var 20. Den planen sprack...

Nu svamlar jag runt i andrahandsdjungeln för lägenhet, jobbar på ett äventyrslöst
arbete samt pluggar upp gymnasiebetyg på distans...

...suck...

 

[BostonGurka]

Flumvarning:

Läste nyligen en amerikansk studie där man frågat några tusen personer som låg på dödsbädden vad de ångrar i livet.

Här är de vanligaste svaren:

1. De att de hade haft modet att leva de liven de ville, och inte de liven som förväntades av dem.

2. Inte hade jobbat så hårt

3. Haft modet att uttrycka sina känslor

4. Bättre hållit kontakten med sina vänner (säkert vanligt att gamla tappar kontakt med sina polare)

5. Tillåtit sig att vara lyckliga istället för att hela tiden sträva efter mer.

Om folk nu klämmer ur sig sånt här på dödsbädden måste det ju innebära att de under sina liv samlat på sig någon form av insikt. Kanske är det något som vi som är mitt i livet kan ta till oss redan nu?

Jobbar du med det du vill? Bor du där du vill bo? Jobbar du lagom mycket? Har du många RIKTIGA vänner? Blir du mycket lyckligare av massa pengar? Osv osv.

Lite flummigt, jag vet, men ta dig en funderare, på riktigt, för livet är kort.

För 10 år sedan brydde jag mig inte om sånt här, men efterhand som åren går så inser man att livet är för kort för att hålla på med fel saker.

Carpe Diem var det visst någon som sade.

Jag tycker att det låter som om de där fem sakerna är saker som de hade velat
göra i livet, men inte gjort.

Fast jag tycker att det står att de fem sakerna är saker de har gjort i livet,
men ångrar att de gjorde.

 

[Magnif Bastard]

Jag tycker svaret på TS fråga tolkas bra av denna filosof. Ni kan ersätta ordet snowboard med valfritt intresse, t.ex motorcykel...

Keys To Reality by Ken Achenbach
Written in the January 1992 issue of TransWorld SNOWboarding

It’s kind of funny how you can go from walking around with nothing but lint in you pocket and being totally stoked, to walking around with a pocket full of keys and being totally bummed.

It starts out simply and seductively. I’ll just get this car so I can snowboard more. Wrong. Anything that let’s you snowboard more is a scam. It won’t let you snowboard more because you ride every day and a car can’t add days to the week.

“I’ll just get this little night job so I can buy gas,” you hear yourself saying. There’s another key. Then your job starts making you miss sleep, so you can’t snowboard as hard or as long as you used to. And you need stuff to wear to work. You need a place to change and store your stuff. Now you have an address, that’s another key. Soon you have to get a day job because you’re not making enough money at night. The keys start adding up.

Now that you have a job, girls know you’re not a total loss and you end up with a girlfriend. She wants you to hang with her once in a while instead of going boarding all the time. First, she gives you the key to her heart, and then the key to her apartment. That’s two more. You can’t give her the key to your heart because snowboarding put a combination lock on it and only your snowboard knows the number.

Now you have a bunch of keys in your pocket. They’re high-maintenance items. You have to take care of them. They’re weighing you down. Snowboarding is slowly slipping away, and you don’t even notice.
One day, cruising to your full-time office job that you had to get a few years back to make payments on all your keys, you drive past a guy on the corner with his thumb out and a snowboard under his arm. While speeding by you start thinking about the guy you just passed. He looked like you used to—snowboard and nothing else. As you pull into the parking lot at work, you can’t get the hitchhiker out of your head. Your mind keeps wandering back. Pulling all the keys out of you pocket and jingling them, you think about what you really want from life.

Running back to your car, you reverse out of the parking lot and squeal a Rockford in the middle of the four-lane highway. You’ve got to get away from your keys. You begin throwing them out the window as you blow down the highway. First to go is the key to the door at work. Then you backhand your girlfriend’s apartment key out the passenger window. Flick, there goes the key to the storage unit, then the key to her car. Flick, flick, flick. You feel better each time a key flies out the window and goes bouncing down the pavement at 100 mph. You don’t even slow down for the tollbooth, paying instead with the tossed key to your office and the executive washroom.
You only have two keys left. You unlock your house, run in, grab your snowboard, and dash out of the house. You leave the key to your house sitting in the lock to the front door. Whoever finds the house open can take it, and all your stuff. You don’t need it anymore. You jump back into the car and start burning rubber through all four gears back to the highway where you saw the hitcher.
He’s still there. You slam on the brakes. When he opens the car door, you look into his eyes. It’s you. It’s the life you left behind when you sold out.

 

[0scar]

Men skoter måste väl gå på välbefinnandekontot så den kan du väl räkna bort från statusjaktpengarna på samma sätt som en ny hoj,ny bil för"alla andra har det ju"är väl lite onödigare,ny bil för det är ett intresse är en annan sak.

Henrik

Har, och vill ha ny bil av den simpla anledningen att jag fick nog av att slanga oandliga timmar pa verkstaden pa en aldre bil. For att inte tala om vad det kostade, sedan allt stress till det med att organisera annat ak under tiden, ringe verkstad, hamta och lamna... Nej tack, jag spar hellre pa dom psykbryten till saker som verkligen fortjanar det och kor en bil dar precis allt faller under forsakring (inklusive sko-avtrycken och bucklorna efter nan idiot som hoppat pa motorhuven).

 

[0scar]

Allt ovan ska som flera är inne på särskiljas från statusjakten och den kapprustning som många är inne på. Jag har bekanta som bor på fina adresser, äger fina bilar och köper dyra kläder. Men sängen är den billigaste från Ikea, mattorna är från rusta och pastan eldorado. Som inte har råd att köra bilarna för att de lånat 80%, bor över sin ekonomi och bränner pengar på krogen för att visa att "de kan".

Vad sorgligt

 

[- Jerker -]

Jag är nöjd. Dessutom tycker jag att livet blir bättre för varje år. Jag skulle inte, om möjligheten gavs, vilja byta tillbaka till någon tidigare period i livet.