Lever du det liv du vill leva?

Var är Ja/Nej-pollen?

Jag kan i alla fall dela med mig av mitt livs viktigaste läxa hittills. Jag kom till insikten att jag inte kan göra mitt bästa om det är jag själv som står som den ultimata gagnaren. Bevisat om och om igen. Man kan inbilla sig själv bäst man vill men efter ett kort tag ger i alla fall min kropp upp tills dess att jag inte kommer ur sängen på morgonen. Man måste såklart ta hand om sig själv och ibland kräver det till och med att man ska framstå som självupptagen, men vad det slutgiltligen kokar ner till är att göra sitt bästa för andra människor.

“The only thing necessary for the triumph of evil is for good men to do nothing” - Edmund Burke
 
Last edited:
Jag lever just nu mitt liv med baktanken att mina barn inte ska behöva leva om min uppväxt med lite för lite pengar..

Jobbar väl mer än jag borde, periodvis extremt mycket.. Men försöker lyssna på min kropp, som verkligen säger ifrån ibland :/
Men 4-5 år till så här sen är allt på det torra..


Om jag kommer vara nöjd med detta när jag blir gammal? Tveksamt..
 
Fyfan va lite ja lev va ja vill.
Men sen lillan kom har allt som blivit annars.
Nu finns inget annat.
Jag har fått kärlek, förälskelse och mognad i ett.
Även om jag visste det så är jag överraskad över hur mkt man faktiskt kan älska.
Varenda dag är fylld av ...
Henne.
Jag älskar så jag nästan går sönder.
Så back on topic, JA!
Vill gärna dö i det tillstånd jag nu har...
Bara total kärlek.



*puuuhhhh*
 
Jag lever just nu mitt liv med baktanken att mina barn inte ska behöva leva om min uppväxt med lite för lite pengar..

Jobbar väl mer än jag borde, periodvis extremt mycket.. Men försöker lyssna på min kropp, som verkligen säger ifrån ibland :/
Men 4-5 år till så här sen är allt på det torra..


Om jag kommer vara nöjd med detta när jag blir gammal? Tveksamt..


Har lite samma installning forutom med skillnaden att jag baddar for cruisy liv for mig och min pojkvan, inte for barn. Inom nat ar raknar jag med att ha astadkommit stort sett vad jag onskat mig som bas i livet, ekonomin ar kalas, huset ar schysst, bilarna ar fortfarande blanka och jag bor med koalas next door och tropiska stranderna fem minuter promenad bort... Inget som kommit gratis da jag betalat for mkt av detta med min halsa, men kan idag se hur mycket jag faktiskt astadkommit. Jag skapat det liv jag onskat mig istallet for att sitta och vara avis.

Numera glads jag at att kunna aka pa langre och kortare semestrar med bara nagar manaders mellanrum (HATAR tanken av ekorrhjul dar 11 manader av livet bestar av vantan pa en ynka pissmanad av ledighet), kunna bjuda mina basta vanner hit, ha mojlighet till att bade arbeta pa sjukhus (for pengarna) och pa veterinar (for det roliga!), ingen oro for ekonomin, reser massor, behover aldrig frysa, kan simma i havet varje dag eller ha ata middag i varm solnedgang nar jag kanner for det... kan rabbla upp hundra saker. :)

Fast det tog nagra ar innan jag larde mig att titta upp och njuta av vad som fanns runtomkring istallet for att enbart jaga drommen!

Jag är avundsjuk på alla retards.. dom ser så oförskämt lyckliga ut.

Själv har jag en förmåga att börja grubbla över nån liten jävla detalj och sen skiter sig allt :gnissla


Samma har, det ar sa forbannat svart att da bara ta ett steg tillbaka och lata saker och ting ha sin gang. For vartenda gang jag stressat sonder mig (dvs. ofta!) har det i slutandan lost sig finemang anda:gnissla
 
Last edited:

Återigen ..
Min lilla tjej, hon är så fin....
Ingen kan ge motsvarande.
Finns inget vackrare.


Du hittar aldrig en stoltare pappa.
Jag vill besudla världen med vetskap.
Tänk att världens vackraste lilla tjej hittade till MIG....
T o m barnläkarna förundras.

vackrare och bättre kan ingen vara :)
 
Precis. Min mamma sa alltid till mig när jag var liten att "Det blir inte roligare än man gör det". Nu på äldre dagar förstår man den fulla innebörden. Man skapar sig sitt eget liv.

Det händer oftare och oftare numera att man kommer till insikt om något och nästa sekund får man en aha-upplevelse "det är det som menas med det talesättet".

Fast det tog nagra ar innan jag larde mig att titta upp och njuta av vad som fanns runtomkring istallet for att enbart jaga drommen!

Samma har, det ar sa forbannat svart att da bara ta ett steg tillbaka och lata saker och ting ha sin gang. For vartenda gang jag stressat sonder mig (dvs. ofta!) har det i slutandan lost sig finemang anda:gnissla

Får man fråga hur gammal damen är?
 
Last edited:
TS: sådana här frågor är riktigt jobbiga, eftersom man tvingas att brottas med tankar man helst skjuter ifrån sig.

Jag har upplevt mycket i livet; bott och arbetat på tre kontinenter och allt som kommer med det. Däremot har jag som de flesta som ställer sig frågor liknande denna försakat väldigt mycket i form av vänskap, förhållanden, familj etc. Jag tror att många ser på människor med högre inkomster med avund, men i många fall bör man förstå att dessa inkomster har kommit till ett mycket högt pris. Ett pris som inte går att värdera i kronor och ören.

Nu är jag drygt 30 och har upplevt mer än de flesta många år äldre, men mitt sociala liv är splittrat iom att vänner är utspridda över USA, Europa och Asien. Tankar angående vad som är viktigt i livet kommer krypande och strax innan jul tog jag ett av de bättre besluten i mitt liv och förhoppningsvis är det början till en positiv förändring.

Vad var beslutet? Jag tog ledigt två veckor och spenderade jul och nyår med mina föräldrar. Detta var de två mest värdefulla veckorna jag haft på flera år och efter att inte ha setts på 1.5 år så var det inget svårt beslut.
Att jag däremot fick idén på en lördag och satt på flyget på måndagen blev inte cheferna direkt glada över, men det kan jag leva med.
 
Ja utan tvekan. Inneburit hårt jobb men stolt över att jag vågat ta de beslut jag har tagit, som många gånger har tycks "konstiga" i andras ögon, om hur jag vill leva mitt liv, har periodvis haft det tufft o värdesätter därför hur bra man har det nu.

Jag är evigt tacksam till min far som uppfostrade mig till den självständiga individ jag är idag.
 
Last edited:
Hade liknade funderingar för ett halvår sedan. Sambon vart gravid och allt kändes plötsligt lite meningslöst. Det kändes inte längre värt att kliva upp kl 6 på morgon för att gå till jobbet. Vara där större delen av dagen sedan åka hem köpa halvfabrikat på ica för det var billigare, Komma hem å käka sedan sova för man var slut efter en dag på jobbet. Och i slutändan sitta med några extra kronor att kunna ha kul för.

Fylldes plötsligt av en känsla av meningslöshet. Det var inte det här jag var skapt för. Har funderat en hel del och det som lockar mig mest vilket kan uppfattas som komiskt men Amisch (stavning) människor. Det vore en livstil för mig. Skapa ett samhälle där alla bidrar till överlevnad. Några fixar grödor andra kött den tredje värme osv. Ett helt självförsörjande samhälle där man gör det vi är skapta för att göra. Fixa mat , skita, sova. Ingen stress ingen byrkrati.

Så av en ren slump fick jag och sambon 3 månader senare tag i ett hus på landet. Jag jobbar fortfarande kvar men tar inte jobbet lika allvarligt. Har börjat fixa för att skaffa höns samt införskaffat frön för att odla mina egna grönsaker. Ett litet steg. Flummigt men sant
 
Jajjamän, kan faktiskt inte komma på en enda större sak som jag skulle vilja ändra på.

Hade jag inte gjort det skulle jag sett till att ändra på det jag är missnöjd med ganska omgående tills harmoni uppstod igen.
 
Har under de senaste 2åren haft den bästa tiden i mitt liv förutom året precis efter gymnasiet. Levde ett samboliv som inte var det bästa och det tog slut. Har fått frågan om jag "förlorat" några år.
Absolut inte.
Nu har jag fått enorm viljestyrka och vet vem jag är och vad jag vill. Erfarenheter och undergångar i livet ska inte underskattas, man får enorm insikt om hur livet ska vara och hittar sedan de saker som verkligen betyder något.

Bor där jag vill bo, har familjen nära, har intressanta studier och jobbar samtidigt på ett jobb där människorna är sköna. Är nog borta 7-10 dagar per månad för att åka runt i vårt avlånga land och träffa riktiga vänner. Har ingen "skriven" vardag utan jag bestämmer helt själv.
Har ingen platt-tv :hihi
 
Egentligen så är det en enkel fråga som borde vara likaledes enkel att besvara. För mig är den dock ej helt trivial att finna svaret på. Finns alltid saker man funderar över om man borde göra si eller så, men till syvende och sist så fattar man sitt beslut och går vidare. Blev det bättre eller sämre? Vem vet, för man kan inte få facit på något man inte har gjort. Det kan handla om att t.ex jobba mindre, det i sin tur skulle kunna resultera i mindre kapital och mer fritid. Fritid är ju bra, men om man t.ex vill resa så behövs kapital och då är man tillbaka på ruta 1 igen. Det enda som jag tror att man kan vara säker på när man ligger på dödsbädden är att man ångrar det man aldrig gjorde. Allt annat har man ju gjort och har kunnat ta ställning till.
 
Det händer oftare och oftare numera att man kommer till insikt om något och nästa sekund får man en aha-upplevelse "det är det som menas med det talesättet".



Får man fråga hur gammal damen är?

Fyller 29 i Mars, tillrackligt gammal for att vara en sur karring:tummenupp
 
TS: sådana här frågor är riktigt jobbiga, eftersom man tvingas att brottas med tankar man helst skjuter ifrån sig.

Jag har upplevt mycket i livet; bott och arbetat på tre kontinenter och allt som kommer med det. Däremot har jag som de flesta som ställer sig frågor liknande denna försakat väldigt mycket i form av vänskap, förhållanden, familj etc. Jag tror att många ser på människor med högre inkomster med avund, men i många fall bör man förstå att dessa inkomster har kommit till ett mycket högt pris. Ett pris som inte går att värdera i kronor och ören.

Nu är jag drygt 30 och har upplevt mer än de flesta många år äldre, men mitt sociala liv är splittrat iom att vänner är utspridda över USA, Europa och Asien. Tankar angående vad som är viktigt i livet kommer krypande och strax innan jul tog jag ett av de bättre besluten i mitt liv och förhoppningsvis är det början till en positiv förändring.

Vad var beslutet? Jag tog ledigt två veckor och spenderade jul och nyår med mina föräldrar. Detta var de två mest värdefulla veckorna jag haft på flera år och efter att inte ha setts på 1.5 år så var det inget svårt beslut.
Att jag däremot fick idén på en lördag och satt på flyget på måndagen blev inte cheferna direkt glada över, men det kan jag leva med.

Later valdigt likt som mina egna beslut och liv. Har varit valdigt fokuserad pa att det som hattande mellan olika lander och kulturer innebar, men nyligen borjat prioritera mina narmaste och min egna halsa mer.

Att halsa pa dar hemma ett par veckor ar javligt nice och man paminns av det trygga, stabila grund som finns dar. Da ar det fantastisk att ta fart och flyga fritt igen:)
 
Vill & vill är väl en definitionsfråga? Just nu känns allt bra och livet känns väldigt rättvist, det går bra nu mao. Men, jag skulle ju inte tveka en sekund om nån kom & fråga om jag ville byta allt jag har mot en Toyota LandCruiser och 100milj så jag kan spendera det nästakommande 10åren med att luffa jorden runt och bara se & göra allt man drömmer om. Den dagen man ligger på långvården och spanar på 50-60år yngre sköterskor med uppåtstående bröst så summerar jag hellre 10års resande än 10års jobb med semester varje sommar..
 
Jag lever inte direkt det liv jag vill leva. Men jag har uppfyllt alla mina drömmar och önskningar. Jag jobbar med det jag alltid velat och allt såntdär.

Men nåt saknas. När jag kommer på vad det är så fixar jag det. Har aldrig direkt suttit och väntat på att mitt liv ska fixa sig själv.

Och carpe diam? Crea diem är bättre. :)
 
Hade liknade funderingar för ett halvår sedan. Sambon vart gravid och allt kändes plötsligt lite meningslöst. Det kändes inte längre värt att kliva upp kl 6 på morgon för att gå till jobbet. Vara där större delen av dagen sedan åka hem köpa halvfabrikat på ica för det var billigare, Komma hem å käka sedan sova för man var slut efter en dag på jobbet. Och i slutändan sitta med några extra kronor att kunna ha kul för.

Så av en ren slump fick jag och sambon 3 månader senare tag i ett hus på landet. Jag jobbar fortfarande kvar men tar inte jobbet lika allvarligt. Har börjat fixa för att skaffa höns samt införskaffat frön för att odla mina egna grönsaker. Ett litet steg. Flummigt men sant

Saker kommer som sagt i annan dager när man får barn. Det som var viktigt tidigare blir kanske inte lika viktigt längre.

Kul med hus på landet och att ni vågade ta steget. Hur trivs ni?
Har kollat en hel del på Kanal 9:s "Ett nytt liv på landet". Där tar folk väldiga kliv, men man behöver ju inte flytta ut på landet, skaffa får, stor familj och börja odla ekologist samma dag......
 
Däremot kan jag bli väldigt irriterad på dom som har fått mycket gratis i livet och inte har vett att vara tacksamma/uppskatta det.

Kloka ord.



För att vara seriös så nä inte riktigt det livet jag vill leva men efter att ha blivit tvärblåst av tjejer och myndigheter så vet jag inte om jag vill ha det livet jag trånade efter längre. Nu lever jag i en pausstatus ett tag och för tillfället är det jäkligt skönt. Har efter många års jävulskap och bök lyckats hamna i en situation där jag har mycket fritid som jag kan styra lite över och som dessutom klaffar med polarens/kollegans dito så vi kan jobba på vårat projekt i lugn och ro.

Kompisar har jag som är nära, bra och få. Har gjort det mesta jag velat i livet, rest, tagit bågekort, dykcert, hoppat fallskärm, nuppat.

I stället för ungar har jag Långforden som med sitt dollargrin ser ut att uppskatta all energi och investering jag lägger på henne.

Vi får se vad som händer.
 
Jag har ett bra jobb, en bra fru, bra ungar, bra sporthoj, bra endurohoj, bra bil, bra hus (men lite för dåligt garage). Fet tv och de flesta andra leksaker som gör mig glad!

Ganska nära det jag vill ha - visst vill jag alltid ha mer, men allt viktigt finns på plats! Man ska inte förneka sig själv om man nu är materialist! Jag får tillfredställelse av att samla ihop grejor, även om jag kanske inte behöver eller kommer använda dom :)

Sen är det svårt att hinna göra allting man vill - finns ju bara så många timmar på dygnet att göra saker så då kommer ju prioriteringarna in. Då gäller det att tänka till, ta beslut och göra. När man då når ett mål så ger det ju positiv energi som gör att man lättare angriper nästa mål! Framgång föder framgång, så det gäller att se till att ha gott om små framgångar så kommer de stora också.

Jag blir glad av att lyckas, att vidarutvecklas och av prylar samt lite sex och kärlek. Meningen med livet har jag gett upp, det var för svårt, jag siktar på att försöka vara glad lite mer sådär på 3 till 6 månader åt gången :)
 
Nyheter
Tierp Arena värd för EM i Dragracing

Den 7–10 augusti 2025 förva...

120 unga motocrosstalanger från hela världen möts i Uddevalla

Screenshot Den 16–17 aug...

En vecka kvar!

Nu är det exakt en vecka kv...

Farligt vilseledande alkomätare på marknaden

Ett stort oberoende test ut...

Specialbyggd Yamaha XSR900 GP hyllar Rainey

För att fira den trefaldige...

Vi provkör Indian Sport Chief RT

I Allt om MC nummer 8 som k...

Ducati 996 SPS – fabriksny 99:a – såld för rekordsumma

När en hojfirma i Tombolo i...

Äldre än en gentleman

Vi har fotograferat en 100 ...

MV Agusta återgår till 100% eget ägande

MV Agusta Motor S.p.A. till...

MV Agusta åter självständigt

MV Agusta Motor S.p.A. till...

Back
Top