Racerapport SM Knutstorp 13-15/8 2004
Fick åka ner till säsongens sista SM deltävling nere på Ring Knutstorp utan min mekaniker Peter, som var upptagen på annat håll.
Ida följde med som moraliskt stöd/massör/alltiallo, och skötte sig med bravur…
Kom ner skapligt på torsdagskvällen och hann i lugn och ro få upp tält och lasta ur bussen.
Fredagsträning
På fredagen var det 2 träningspass, gick ut på första passet och bara tog det lugnt och kände mig för lite. Ville känna hur hojen kändes efter krashen på Gelleråsen senast. Hade svårt i inbromsningen efter långa rakan, satt nog mycket i huvudet sedan kraschen.
Hade inget förtroende för hojen i inbromsningarna, kändes som jag låste upp bakhjulet i varje inbromsning och hade svårt att få till spåret in i böjen. Bromsade för mycket, fick för låg kurvhastighet, och kompenserade genom att ge för mycket gas ut ur kurvan.
Körde 5-6 lugna varv innan jag började öka tempot lite, fick genast upp 1.08.375 på Laptimern. Kändes verkligen bra, personbästa med över 4 sekunder redan på första träningspasset. Hade jag kört på dom tiderna på racet här i våras så hade jag legat topp 10. Började känna att jag kanske skulle ha chans på poängplats nu, mina första poäng.
En dryg timme innan andra träningspasset började det hällregna, och jag stod över det träningspasset. Dels orkade jag inte skifta däck, och sen var det lovat uppehåll resten av helgen, så jag kände att jag inte hade mycket att vinna på att halka runt i regnet när jag fått upp så bra tempo på första passet…
Kval 1
Första kvalet kördes på lördag förmiddag. Kändes inte helt okej, kände mig seg och inte så taggad som jag brukar. Gick ut några lugna varv som vanligt, och ökade tempot eftersom. Fick genast låga 1.09 tider på min laptimer, men signalerna från depån pekade på att jag inte kvalat in. Hamnade i ganska mycket trafik, men valde att ligga kvar ute och få ihop lite varv och få in tempot och känslan i kroppen. Så här i efterhand hade det nog varit klokt att gå in i depån och vänta in lite mindre trafik på banan.
Efter passet visade det sig att jag låg på 33:e plats, med 1.09.286. Jag var utkavlad!
Fattade inte att det var sant, jag körde över 3 sekunder snabbare än förra gången här nere, som då räckte till en 18:e plats i racet. Och det räckte inte ens in till att kvala in nu. Det verkade som det var flera än jag som hade blivigt snabbare…
Kval 2
Taktiken inför andra kvalet var att gå ut och göra 5-6 snabba varv, komma in och vila och dricka vatten, sen ut och köra resten av passet sen.
Ut och körde och fick upp ett bra tempo från början. Låg på ganska jämna, låga 1.09 tider första 6 varven, och eftersom jag hade lite flyt bestämde jag mig för att ligga kvar lite längre på banan innan jag gick in för det planerade stoppet.
Depåsignalerna visade nu att jag hade kvalat in som det såg ut nu. På varv 11 laddade jag för hårt i esset innan start och mål, vilket resulterade i en grym highsider som jag än idag inte förstår hur jag kunde hålla mig på hjulen efter.
Bestämde mig för att gå in i depån på en gång för att kyla ner mig lite. Låg nu på en 31:a plats av dom 32 som får köra racet. Men med mycket liten marginal. Var tvungen att sätta ett snabbt varv på slutet av passet för att känna mig säker på att få köra racet på söndagen.
Gick ut igen och laddade på ordentligt från början. Första flygande varvet fick jag upp 1.09.280 på laptimern, en liten förbättring men jag var lite irriterad över att jag fortfarande inte körde snabbare än fredagsträningen. Nästa varv fick jag upp min första 1.08 tid och det kändes bättre, men hade fortfarande inte förtroende för hojen.
Varvet efter laddade jag ännu hårdare, och bromsade lite senare efter långa rakan. Låste upp bakhjulet och fick inte fäste igen hur jag än gjorde. Innan jag hann tänka mer än ”Ååååh helvete..!”
Sen for jag som en projektil ut i gruset utan att ha saktat ner nämnvärt. Nu blev det vingligt och jag hann tänka ”Det här kan göra ont..”
Hastigheten bromsades ner av gruset och det började kännas som jag skulle klara mig på hjulen, men nu började däckstraven komma oroväckande nära. Stannade någon meter ifrån och pustade ut… ”Oj oj oj, det där var nära…”
Hade problem att komma ut ur gruset men fick en vänlig knuff i ändan av en funktionär. Linkade tillbaka till depån med kåporna fulla med grus och hojen kändes märklig.
Nu var passet nästan slut så jag bestämde mig för att åka in i depån och parkera…
När jag skulle rulla in hojen i tältet kunde jag inte rubba den alls, kollade att jag inte hade någon växel i, kopplade ur, men det gick inte.
Till slut märkte jag att bromspedalen hade fastnat i nedre läget, med full bromsverkan. Lyfte upp den, sen rullade hojen hur lätt som helst.
Nu väntade jag nervöst på att alla skulle komma in från banan, och hoppades att ingen av dom som låg efter mig hade förbättrat sin tid.
När dom officiella listorna kom ut sedan hade jag kvalat in som 30:e av dom 32 som kvalat in, med 5 hundradelar tillgodo. Pustade ut…
Vid närmare inspektion visade det sig att den kompletta fotpinnebryggan som jag lånat av Erik (eftersom jag kraschat sönder min) var krokig vilket gjorde att länken som trycker på bromscylindern inte låg helt i linje. Detta resulterade i att den kärvade och att min fotbroms fungerade som en parkeringsbroms, när man väl bromsat så fastnade den i det läget.
Detta var förklaringen till att jag haft såna problem med inbromsningarna hela helgen.
Trött, sur, och irriterad bytte jag fotpinnebryggan innan vi åkte in till byn och käkade Pizza. Där var det bra service förresten, vi fick vänta en timme på pizzorna och när dom väl kom så var det fel pizzor. Orkade inte strula utan åt snällt upp pizzan och åkte tillbaka till banan…
På kvällen krängde vi på nya slicks till söndagen, sen var det läggdags…
Warmup
Inför warmupen på söndag förmiddag kändes det bra. Hade hittat orsaken till problemet med inbromsningarna, och skulle bara ut och känna mig för lite, och gnugga in dom nya däcken.
Låg på höga 1.09 och låga 1.10 tider, och ändå körde jag om ganska många, verkade som det var fler som tog det lugnt. Laddade lite mer ett par varv på slutet och kände lite mer förtroende för cykeln nu.
Race
Innan racet kändes det rätt så bra, jag hade ingen press på mig från sista startled, och jag skulle bara ta mig i mål utan att krascha och kanske undvika sistaplatsen.
För andra racet i rad nu så gjorde jag en kanonstart, klippte nästan två startled i starten. Sen bromsade jag alldeles för tidigt, och sen blev det trångt i första böj och jag tappade lite. Som vanligt var jag sen alldeles för snäll när det blev trångt och några till smet förbi på baksidan av banan. Efter lite snabb huvudräkning så räknade jag ut att jag nog var tillbaka på 30-31:a plats nånstans.
Låg nu i en klunga på 5-6 man som höll ungefär samma tempo, men på varv 6 gjorde jag en liten miss i hårnålen och tappade en lucka till dom andra. Låg nu och höll jämt med nr.51, en silverfärgad R1.
När varvningarna sedan började närma sig gjorde jag i riktigt rookiemisstag. Såg i ögonvrån att ledarna började närma sig, dom var två stycken och sedan en lucka ner till trean.
Fick blåflagg i 90 graders högern innan backen upp till hårnålen, så jag höll ut lång till höger och gav plats åt ledarna. Två förare körde om, sen vek jag in bakom. Nu såg jag att den sista av dom två var nr.51 som jag fightades med, och att han smitit förbi lite påpassligt när jag gav plats åt ledarna. Och att jag nu förmodligen låg i vägen för tvåan i racet…
Tvåan i racet passerade mig i hårnålen, sen fick jag ta upp jakten på nr.51 igen.
Kom ifatt varvet efter och tog mig om i hårnålen, och drog sen ifrån. Men avståndet fram till klungan blev alldeles för stort, så jag hamnade i ”ingenmansland” dom sista varven in i mål.
Gick i mål som 29:a, vilket i det här racet får ses om godkänd, det gick riktigt fort därute.
Efter racet kände jag mig missnöjd, utan att egentligen veta varför. Jag hade förbättrat mitt personbästa med nästan 4 sekunder på Knutstorp, och återigen gjort en kanonstart. Men jag hade väl fått för höga förväntningar efter fredagsträningen när jag jämförde min tid då med racet i våras. Sen känns det som att jag vill ligga bättre en 29:e plats och harva, trots att målet med alla race den här första säsongen har varit att kvala in, ta sig i mål, och inte krascha…
Tempot i den här tävlingen var hysteriskt högt, det finns en del Superbikeförare som skulle haft svårt att hävda sig i Rookie1000 den här helgen.
Satt och pustade ut ett tag innan vi började riva tält och lasta upp. Var nästan sist från depån i vanlig ordning. Sen väntade sju timmar i bussen hem.
Var hemma vid tvåtiden på natten, bara dumpade bussen och gick och la mig, skulle upp 06.15 och jobba dagen efter… Inte riktigt lika glamoröst som Rossi och grabbarna…
Sviestad nästa...
Fick åka ner till säsongens sista SM deltävling nere på Ring Knutstorp utan min mekaniker Peter, som var upptagen på annat håll.
Ida följde med som moraliskt stöd/massör/alltiallo, och skötte sig med bravur…
Kom ner skapligt på torsdagskvällen och hann i lugn och ro få upp tält och lasta ur bussen.
Fredagsträning
På fredagen var det 2 träningspass, gick ut på första passet och bara tog det lugnt och kände mig för lite. Ville känna hur hojen kändes efter krashen på Gelleråsen senast. Hade svårt i inbromsningen efter långa rakan, satt nog mycket i huvudet sedan kraschen.
Hade inget förtroende för hojen i inbromsningarna, kändes som jag låste upp bakhjulet i varje inbromsning och hade svårt att få till spåret in i böjen. Bromsade för mycket, fick för låg kurvhastighet, och kompenserade genom att ge för mycket gas ut ur kurvan.
Körde 5-6 lugna varv innan jag började öka tempot lite, fick genast upp 1.08.375 på Laptimern. Kändes verkligen bra, personbästa med över 4 sekunder redan på första träningspasset. Hade jag kört på dom tiderna på racet här i våras så hade jag legat topp 10. Började känna att jag kanske skulle ha chans på poängplats nu, mina första poäng.
En dryg timme innan andra träningspasset började det hällregna, och jag stod över det träningspasset. Dels orkade jag inte skifta däck, och sen var det lovat uppehåll resten av helgen, så jag kände att jag inte hade mycket att vinna på att halka runt i regnet när jag fått upp så bra tempo på första passet…
Kval 1
Första kvalet kördes på lördag förmiddag. Kändes inte helt okej, kände mig seg och inte så taggad som jag brukar. Gick ut några lugna varv som vanligt, och ökade tempot eftersom. Fick genast låga 1.09 tider på min laptimer, men signalerna från depån pekade på att jag inte kvalat in. Hamnade i ganska mycket trafik, men valde att ligga kvar ute och få ihop lite varv och få in tempot och känslan i kroppen. Så här i efterhand hade det nog varit klokt att gå in i depån och vänta in lite mindre trafik på banan.
Efter passet visade det sig att jag låg på 33:e plats, med 1.09.286. Jag var utkavlad!
Fattade inte att det var sant, jag körde över 3 sekunder snabbare än förra gången här nere, som då räckte till en 18:e plats i racet. Och det räckte inte ens in till att kvala in nu. Det verkade som det var flera än jag som hade blivigt snabbare…
Kval 2
Taktiken inför andra kvalet var att gå ut och göra 5-6 snabba varv, komma in och vila och dricka vatten, sen ut och köra resten av passet sen.
Ut och körde och fick upp ett bra tempo från början. Låg på ganska jämna, låga 1.09 tider första 6 varven, och eftersom jag hade lite flyt bestämde jag mig för att ligga kvar lite längre på banan innan jag gick in för det planerade stoppet.
Depåsignalerna visade nu att jag hade kvalat in som det såg ut nu. På varv 11 laddade jag för hårt i esset innan start och mål, vilket resulterade i en grym highsider som jag än idag inte förstår hur jag kunde hålla mig på hjulen efter.
Bestämde mig för att gå in i depån på en gång för att kyla ner mig lite. Låg nu på en 31:a plats av dom 32 som får köra racet. Men med mycket liten marginal. Var tvungen att sätta ett snabbt varv på slutet av passet för att känna mig säker på att få köra racet på söndagen.
Gick ut igen och laddade på ordentligt från början. Första flygande varvet fick jag upp 1.09.280 på laptimern, en liten förbättring men jag var lite irriterad över att jag fortfarande inte körde snabbare än fredagsträningen. Nästa varv fick jag upp min första 1.08 tid och det kändes bättre, men hade fortfarande inte förtroende för hojen.
Varvet efter laddade jag ännu hårdare, och bromsade lite senare efter långa rakan. Låste upp bakhjulet och fick inte fäste igen hur jag än gjorde. Innan jag hann tänka mer än ”Ååååh helvete..!”
Sen for jag som en projektil ut i gruset utan att ha saktat ner nämnvärt. Nu blev det vingligt och jag hann tänka ”Det här kan göra ont..”
Hastigheten bromsades ner av gruset och det började kännas som jag skulle klara mig på hjulen, men nu började däckstraven komma oroväckande nära. Stannade någon meter ifrån och pustade ut… ”Oj oj oj, det där var nära…”
Hade problem att komma ut ur gruset men fick en vänlig knuff i ändan av en funktionär. Linkade tillbaka till depån med kåporna fulla med grus och hojen kändes märklig.
Nu var passet nästan slut så jag bestämde mig för att åka in i depån och parkera…
När jag skulle rulla in hojen i tältet kunde jag inte rubba den alls, kollade att jag inte hade någon växel i, kopplade ur, men det gick inte.
Till slut märkte jag att bromspedalen hade fastnat i nedre läget, med full bromsverkan. Lyfte upp den, sen rullade hojen hur lätt som helst.
Nu väntade jag nervöst på att alla skulle komma in från banan, och hoppades att ingen av dom som låg efter mig hade förbättrat sin tid.
När dom officiella listorna kom ut sedan hade jag kvalat in som 30:e av dom 32 som kvalat in, med 5 hundradelar tillgodo. Pustade ut…
Vid närmare inspektion visade det sig att den kompletta fotpinnebryggan som jag lånat av Erik (eftersom jag kraschat sönder min) var krokig vilket gjorde att länken som trycker på bromscylindern inte låg helt i linje. Detta resulterade i att den kärvade och att min fotbroms fungerade som en parkeringsbroms, när man väl bromsat så fastnade den i det läget.
Detta var förklaringen till att jag haft såna problem med inbromsningarna hela helgen.
Trött, sur, och irriterad bytte jag fotpinnebryggan innan vi åkte in till byn och käkade Pizza. Där var det bra service förresten, vi fick vänta en timme på pizzorna och när dom väl kom så var det fel pizzor. Orkade inte strula utan åt snällt upp pizzan och åkte tillbaka till banan…
På kvällen krängde vi på nya slicks till söndagen, sen var det läggdags…
Warmup
Inför warmupen på söndag förmiddag kändes det bra. Hade hittat orsaken till problemet med inbromsningarna, och skulle bara ut och känna mig för lite, och gnugga in dom nya däcken.
Låg på höga 1.09 och låga 1.10 tider, och ändå körde jag om ganska många, verkade som det var fler som tog det lugnt. Laddade lite mer ett par varv på slutet och kände lite mer förtroende för cykeln nu.
Race
Innan racet kändes det rätt så bra, jag hade ingen press på mig från sista startled, och jag skulle bara ta mig i mål utan att krascha och kanske undvika sistaplatsen.
För andra racet i rad nu så gjorde jag en kanonstart, klippte nästan två startled i starten. Sen bromsade jag alldeles för tidigt, och sen blev det trångt i första böj och jag tappade lite. Som vanligt var jag sen alldeles för snäll när det blev trångt och några till smet förbi på baksidan av banan. Efter lite snabb huvudräkning så räknade jag ut att jag nog var tillbaka på 30-31:a plats nånstans.
Låg nu i en klunga på 5-6 man som höll ungefär samma tempo, men på varv 6 gjorde jag en liten miss i hårnålen och tappade en lucka till dom andra. Låg nu och höll jämt med nr.51, en silverfärgad R1.
När varvningarna sedan började närma sig gjorde jag i riktigt rookiemisstag. Såg i ögonvrån att ledarna började närma sig, dom var två stycken och sedan en lucka ner till trean.
Fick blåflagg i 90 graders högern innan backen upp till hårnålen, så jag höll ut lång till höger och gav plats åt ledarna. Två förare körde om, sen vek jag in bakom. Nu såg jag att den sista av dom två var nr.51 som jag fightades med, och att han smitit förbi lite påpassligt när jag gav plats åt ledarna. Och att jag nu förmodligen låg i vägen för tvåan i racet…
Tvåan i racet passerade mig i hårnålen, sen fick jag ta upp jakten på nr.51 igen.
Kom ifatt varvet efter och tog mig om i hårnålen, och drog sen ifrån. Men avståndet fram till klungan blev alldeles för stort, så jag hamnade i ”ingenmansland” dom sista varven in i mål.
Gick i mål som 29:a, vilket i det här racet får ses om godkänd, det gick riktigt fort därute.
Efter racet kände jag mig missnöjd, utan att egentligen veta varför. Jag hade förbättrat mitt personbästa med nästan 4 sekunder på Knutstorp, och återigen gjort en kanonstart. Men jag hade väl fått för höga förväntningar efter fredagsträningen när jag jämförde min tid då med racet i våras. Sen känns det som att jag vill ligga bättre en 29:e plats och harva, trots att målet med alla race den här första säsongen har varit att kvala in, ta sig i mål, och inte krascha…
Tempot i den här tävlingen var hysteriskt högt, det finns en del Superbikeförare som skulle haft svårt att hävda sig i Rookie1000 den här helgen.
Satt och pustade ut ett tag innan vi började riva tält och lasta upp. Var nästan sist från depån i vanlig ordning. Sen väntade sju timmar i bussen hem.
Var hemma vid tvåtiden på natten, bara dumpade bussen och gick och la mig, skulle upp 06.15 och jobba dagen efter… Inte riktigt lika glamoröst som Rossi och grabbarna…
Sviestad nästa...
