Spåra kan den redan.
Det gäller att få den att spåra det du vill.
Jag tycker att man skall använda sele vid spårningen, för att hunden skall skilja mellan promenad och Spårarbete.
Vid spårning är det hunden som bestämmer.
De första spåren lägger man på störningsfri mark, DVS inte för mycket gamla spår eller andra spännande lukter.
Så lite ljud och rörelse runt som möjligt.
Se till att ha vinden i ryggen när du lägger spåret.
Där du vill att spåret skall ta slut placerar du ett "slutföremål".
Slutföremålet skall bestå av en belöning som hunden uppskattar, men även vara av ett slag som passar hundens förväntning på sluthandling av beteendet.
Till spår föredrar jag att placera ut en boll eftersom spåret är en jakthandling.
Spåret läggs rakt eller i svaga böjar i början.
Korta spår därför att spårning är oerhört ansträngande för hjärnan på en orutinerad hund.
Vid spårslutet brukar jag försöka "kliva av" spåret för att undvika att hunden missar slutet och fortsätter spåra.
Inte ovanligt att hunden är så "inne" i spåret att den inte märker något annat.
Upptaget brukar jag göra så att jag selar på hunden, ser till att den är lugn (långsamma klapp och lugn röst brukar förbereda hunden på att "nu är det något på gång" och öka koncentrationen.
Första spåren brukar jag få upp intresset genom att göra en "skottplatsundersökning" (oavsett om det är viltspår eller personspår).
Sätt hunden.
Gå fram till spårstarten.
Undersök marken NOGA.
Hämta hunden.
Den är nu nyfiken på vad du sysslade med.
Var tyst vid spårningen.
Försök inte styra eller berömma hunden, ety du inte har en susning om vad hunden sysslar med just då.
Tappar hunden spåret så slåt den arbeta i linans längd tills den hittar spåret igen.
Vid slutföremålet belönas hela abetsinsatsen med bollkastning (jaktbeteende) gärna med två bollar, så att man kan byta.
Hunden får bära bollen tillbaka (bytesmedvetenhet).
När hunden fattat tar man bort "skottplatsundersökningen" och går i stället på spåretlite snett från sidan.
Dett för att lära hunden att hitta spåret och riktningsbestämma det.
Vinkeln ökas allt eftersom hunden blir mer rutinerad.
När spårupptagen fungerar, så börjar man lägga in vinklar och andra svårigheter i spåret.
När hunden blivit duktig på spårupptag och är noggrann i spåret (lär sig av vinklarna) så kan man lägga längre spår.
Viktigt dock att svåra spår skall vara kortare.
Hunden får inte bli för (mentalt) trött eftersom hunden kommer endast ihåg slutet på förra träningen vid nästa.
Spåra i öppen "storskog" i början.
Det finns många hjälpmedel och genvägar, men det skall inte behövas.
Använder man dem i onödan blir slutresultatet sämre.
Lycka till!
Enklast är nog att börja med att ha en människa som gömmer sig till hjälp och att denna har tex en boll i ett snöre i handen som hunden kan markera på. Så gjorde iallafall jag med min när jag vill hjälp på räddningsverket att lära honom spåra.
Det var sök, inte spår.