Teddy
"...I been here for years"
Hojfan startar inte! Inte nu igen! Vafan! Jag gjorde rent stiften dagen innan och den startade som en klocka till kval ett och kval två och bara för att man ska till utsläppet och ut på sightinglap så har hojskitfan beslutat sig för att sura ner stiften. Jag förbannar mig själv för att jag varit så noncharlant och igonrerat det faktum att sura stift är som en klämd ichiasnerv i min gamla skorv till hoj. En del änglar saknar vingar och vandrar runt i shorts och keps som vanliga människor. Efter fyra långa vändor med en ängels hjälp att putta startar hojen och jag kan ansluta till utsläppet och rulla ut på sightinglap som ett av de sista sista ekipagen.
Egentligen borde jag förstått att det skulle sluta illa. Det varslade redan på kval två men jag viftade bort det som en osannolik olyckshändelse. På sista varvet på kval två bromsar jag inför bergskurvan och känner att höger styrhalva lever sitt egna liv. Hm, konstigt, en ny upplevelse, undrar vad det kan vara? Gasar vidare genom bergskurvan och svistedsböjen på trean, ser att passet flaggas av, kastar en blick bakåt, konstaterar att det är tomt, släpper gasen istället för att växla upp till fyran, drar lite i styrhalvan och är på väg att dra hela alupinnen ut ur cliponet!
"Oscar!", tänker jag. Det är lustigt vilka tankar som far genom huvudet i sådana situationer. Ni kanske kommer ihåg den uteblivna duellen mellan V-gurra och Oscar på Anderstorp där Oscar skulle köra med bromsgreppet på ryggen. Den enda skruven som håller alupinnen i cliponet (jotack, den var dragen med momentnyckel och allt) hade lossnat och var helt och hållet försvunnen.
Personbästa sattes redan på kval ett vilket resulterade i en tredje plats på griden, personbästa putsades till på kval två men den trevlige Dansken Leif Nielsen på den 13 år gamla ex-VM Hondan från 1993 klämde sig förbi in på tredjeplatsen och bumpade ner mig till fjärde startposition. Men vafan gjorde det, jag stod i första startled, Front Row! En skruv från verktygslådan, lite locktite, ett knyck i armbågen och Oscar var ur tankarna.
Åter till starten. Jag far genom depån, ut på banan och får äntligen lite fartvind mot bröstet, genom perforeringen i skinnstället och på min genomsvettiga överkropp. Tanken på första startled far genom mitt huvud om och om igen. Hur var det nu igen, skulle jag stå till vänster eller höger? Nej just det, jag står längst till vänster och har innerspår till esset. Jag flyger fram genom ett tomt esset, genom crossböjen och vidare genom torparen och slår på gas ut på långa rakan då det står som en fontän med kylarvatten ut från hojens vänstersida. In med koppligsgreppet och dagen är över. Bara så där. Känslor av tomhet och besvikelse blandas lika bra som olja och vatten i mitt medvetande när jag rullar nerför rakan.
Jag kom inte till start. Jag fick inte stå i första startled och se lamporna slockna. Jag såg starten och min tomma startruta från depån. Man får tycka synd om sig själv fem minuter om dagen, nu är de minutrerna förbi och istället får jag torrt konstatera att det är mitt eget fel eftersom jag valde att fästa en plugg i kylsystemet med silicon istället för tvåkomponents epoxylim som AKO hade sagt åt mig att göra.
Jag hade glömt bort hur kul det är att vara nervös inför en tävling, att sitta och titta på när andra arbetar, att titta på klockan var femte minut och att filosofera kring resultatlistor. I'l be back!
Egentligen borde jag förstått att det skulle sluta illa. Det varslade redan på kval två men jag viftade bort det som en osannolik olyckshändelse. På sista varvet på kval två bromsar jag inför bergskurvan och känner att höger styrhalva lever sitt egna liv. Hm, konstigt, en ny upplevelse, undrar vad det kan vara? Gasar vidare genom bergskurvan och svistedsböjen på trean, ser att passet flaggas av, kastar en blick bakåt, konstaterar att det är tomt, släpper gasen istället för att växla upp till fyran, drar lite i styrhalvan och är på väg att dra hela alupinnen ut ur cliponet!
"Oscar!", tänker jag. Det är lustigt vilka tankar som far genom huvudet i sådana situationer. Ni kanske kommer ihåg den uteblivna duellen mellan V-gurra och Oscar på Anderstorp där Oscar skulle köra med bromsgreppet på ryggen. Den enda skruven som håller alupinnen i cliponet (jotack, den var dragen med momentnyckel och allt) hade lossnat och var helt och hållet försvunnen.
Personbästa sattes redan på kval ett vilket resulterade i en tredje plats på griden, personbästa putsades till på kval två men den trevlige Dansken Leif Nielsen på den 13 år gamla ex-VM Hondan från 1993 klämde sig förbi in på tredjeplatsen och bumpade ner mig till fjärde startposition. Men vafan gjorde det, jag stod i första startled, Front Row! En skruv från verktygslådan, lite locktite, ett knyck i armbågen och Oscar var ur tankarna.
Åter till starten. Jag far genom depån, ut på banan och får äntligen lite fartvind mot bröstet, genom perforeringen i skinnstället och på min genomsvettiga överkropp. Tanken på första startled far genom mitt huvud om och om igen. Hur var det nu igen, skulle jag stå till vänster eller höger? Nej just det, jag står längst till vänster och har innerspår till esset. Jag flyger fram genom ett tomt esset, genom crossböjen och vidare genom torparen och slår på gas ut på långa rakan då det står som en fontän med kylarvatten ut från hojens vänstersida. In med koppligsgreppet och dagen är över. Bara så där. Känslor av tomhet och besvikelse blandas lika bra som olja och vatten i mitt medvetande när jag rullar nerför rakan.
Jag kom inte till start. Jag fick inte stå i första startled och se lamporna slockna. Jag såg starten och min tomma startruta från depån. Man får tycka synd om sig själv fem minuter om dagen, nu är de minutrerna förbi och istället får jag torrt konstatera att det är mitt eget fel eftersom jag valde att fästa en plugg i kylsystemet med silicon istället för tvåkomponents epoxylim som AKO hade sagt åt mig att göra.
Jag hade glömt bort hur kul det är att vara nervös inför en tävling, att sitta och titta på när andra arbetar, att titta på klockan var femte minut och att filosofera kring resultatlistor. I'l be back!
Last edited:
