Kakan
Jag är en elak person med dyslexi *flin*
Eva och Sven Holmlund som inte lyckats få några egna barn,
hade bestämt sig för att anlita en s.k. surrogatpappa för att bilda en
liten familj.
På morgonen den dagen surrogatpappan skulle komma på besök, kysste Sven sin
Eva och sade:
- Jag sticker nu älskling, han kommer nog när som helst.
En halvtimme senare kommer en babyfotograf till bostadsområdet för att
försöka sälja sina tjänster med hjälp av dörrknackningsmetoden.
- God morgon fru Holmlund. Ni känner inte mig, men jag har kommit för
att...
- Å! Ni behöver inte förklara och säg gärna Eva, svarar fru Holmlund,
jag har väntat på Er halva förmiddagen.
- Verkligen? säger fotografen. Det var väl bra det, jag är ju specialist
på bebisar.
- Det var just det som jag och min man har hoppats på, kom in och sitt.
- Hur kan vi nu komma igång? säger Eva lätt rodnande.
- Överlämna det problemet till mig, säger babyfotografen,
jag brukar oftast först försöka med ett par omgångar i badkaret,
sedan en på soffan och kanske ett par på sängen.
Ibland kan det vara idé med en omgång på vardagsrumsmattan,
där det blir lättare att rulla runt i pigga ställningar.
- Badkaret, vardagsrumsmattan?
Inte konstigt att det gick dåligt för mig och Sven, tänkte Eva.
- Tja Eva.... ingen kan väl garantera nåt perfekt varje gång.
Men om vi provar flera olika ställningar och jag knäpper från sex eller sju
olika
vinklar är jag säker på att Ni kommer att bli nöjd med resultatet.
- Jag hoppas att det går ganska fort, säger Fru Holmlund hest.
- Viss tid måste man nog räkna med, i mitt yrke måste saker och ting få ta
nödvändig tid.
Jag skulle kunna skjuta några snabbisar på kanske fem minuter,
men då skulle Ni nog inte bli så särskilt nöjd med resultatet.
- Skulle jag inte det...? svarar Fru Holmlund lätt frågande.
Fotografen öppnar sin portfölj och tar fram en mapp med barnbilder.
- De här fixade jag på taket av en Londonbuss, säger han med ett leende.
- Oh min Gud!! utropar fru Holmlund medan hon allt mer intensivt börjar
tugga på en näsduk.
- Och de här tvillingarna blev verkligen lyckade trots att deras mor
verkligen var svår att arbeta med.
Fotografen räckte över fler bilder till fru Holmlund.
- Var hon svår? frågade fru Holmlund.
- Ja jag är rädd för det. Jag blev till slut tvungen att ta henne till
Kungsträdgården för att få jobbet ordentligt utfört.
Folk trängdes omkring oss i fyra eller fem led för att se ordentligt vad
vi höll på med.
- I fyra eller fem led? viskade fru Holmlund medan hennes ögon nu blänkte
av skräckblandad förvåning.
- Just det, sa fotografen, och i mer än tre timmar dessutom. Mamman
gnällde och
skrek hela tiden, så jag hade verkligen svårt att koncentrera mig på
uppgiften.
Mörkret närmade sig också, så jag blev tvungen att jäkta på mina skott,
men till slut när några ekorrar började att nafsa i min utrustning blev
jag tvungen att ge upp.
Fru Holmlund lutade sig framåt.
- Du menar att de verkligen tuggade på Din .. ...utrustning ?
- Ja precis så var det. Om Du är färdig nu så sätter jag upp mitt stativ
så vi kommer igång på allvar.
- Stativ??? Eva börjar nu att se väldigt oroad ut.
- Ja, jag måste använda ett stativ att vila min Canon mot.
Den är nämligen alldeles för stor att hålla i själv medan jag gör mig klar
för aktion.
Förstår du Fru Holmlund? ... Hallå, Fru Holmlund!!??....
**********************************************************
Några kvinnor spelade golf. På ett av hålen gjorde en av damerna en
ruskig slice och sände bollen in i en grupp av män som stod och
väntade på sin tur att slå på ett annat hål. Kvinnan sprang genast dit
för att be om ursäkt och för att se hur det hade gått.
När hon kom fram låg en av männen på marken med händerna mellan benen och vred sig i plågor.
"Får jag se på det där", frågade kvinnan.
"Nej! Det... går snart...........över", stönade mannen.
"Sluta tramsa nu", sa kvinnan, "jag är sjuksköterska och vet precis hur
man tar hand om den här sortens skador".
Kvinnan rullade över mannen på rygg och förde hans armar åt sidorna.
Därefter öppnade hon försiktigt hans byxor och stack ner handen och började massera.
Efter en stund frågade hon: "Känns det lite bättre nu?"
"Ja, det känns jättebra", sa mannen, "men jag har fortfarande fruktansvärt ont i tummen."
**********************************************************
Killar hoppas det käns bättre nu
hade bestämt sig för att anlita en s.k. surrogatpappa för att bilda en
liten familj.
På morgonen den dagen surrogatpappan skulle komma på besök, kysste Sven sin
Eva och sade:
- Jag sticker nu älskling, han kommer nog när som helst.
En halvtimme senare kommer en babyfotograf till bostadsområdet för att
försöka sälja sina tjänster med hjälp av dörrknackningsmetoden.
- God morgon fru Holmlund. Ni känner inte mig, men jag har kommit för
att...
- Å! Ni behöver inte förklara och säg gärna Eva, svarar fru Holmlund,
jag har väntat på Er halva förmiddagen.
- Verkligen? säger fotografen. Det var väl bra det, jag är ju specialist
på bebisar.
- Det var just det som jag och min man har hoppats på, kom in och sitt.
- Hur kan vi nu komma igång? säger Eva lätt rodnande.
- Överlämna det problemet till mig, säger babyfotografen,
jag brukar oftast först försöka med ett par omgångar i badkaret,
sedan en på soffan och kanske ett par på sängen.
Ibland kan det vara idé med en omgång på vardagsrumsmattan,
där det blir lättare att rulla runt i pigga ställningar.
- Badkaret, vardagsrumsmattan?
Inte konstigt att det gick dåligt för mig och Sven, tänkte Eva.
- Tja Eva.... ingen kan väl garantera nåt perfekt varje gång.
Men om vi provar flera olika ställningar och jag knäpper från sex eller sju
olika
vinklar är jag säker på att Ni kommer att bli nöjd med resultatet.
- Jag hoppas att det går ganska fort, säger Fru Holmlund hest.
- Viss tid måste man nog räkna med, i mitt yrke måste saker och ting få ta
nödvändig tid.
Jag skulle kunna skjuta några snabbisar på kanske fem minuter,
men då skulle Ni nog inte bli så särskilt nöjd med resultatet.
- Skulle jag inte det...? svarar Fru Holmlund lätt frågande.
Fotografen öppnar sin portfölj och tar fram en mapp med barnbilder.
- De här fixade jag på taket av en Londonbuss, säger han med ett leende.
- Oh min Gud!! utropar fru Holmlund medan hon allt mer intensivt börjar
tugga på en näsduk.
- Och de här tvillingarna blev verkligen lyckade trots att deras mor
verkligen var svår att arbeta med.
Fotografen räckte över fler bilder till fru Holmlund.
- Var hon svår? frågade fru Holmlund.
- Ja jag är rädd för det. Jag blev till slut tvungen att ta henne till
Kungsträdgården för att få jobbet ordentligt utfört.
Folk trängdes omkring oss i fyra eller fem led för att se ordentligt vad
vi höll på med.
- I fyra eller fem led? viskade fru Holmlund medan hennes ögon nu blänkte
av skräckblandad förvåning.
- Just det, sa fotografen, och i mer än tre timmar dessutom. Mamman
gnällde och
skrek hela tiden, så jag hade verkligen svårt att koncentrera mig på
uppgiften.
Mörkret närmade sig också, så jag blev tvungen att jäkta på mina skott,
men till slut när några ekorrar började att nafsa i min utrustning blev
jag tvungen att ge upp.
Fru Holmlund lutade sig framåt.
- Du menar att de verkligen tuggade på Din .. ...utrustning ?
- Ja precis så var det. Om Du är färdig nu så sätter jag upp mitt stativ
så vi kommer igång på allvar.
- Stativ??? Eva börjar nu att se väldigt oroad ut.
- Ja, jag måste använda ett stativ att vila min Canon mot.
Den är nämligen alldeles för stor att hålla i själv medan jag gör mig klar
för aktion.
Förstår du Fru Holmlund? ... Hallå, Fru Holmlund!!??....
**********************************************************
Några kvinnor spelade golf. På ett av hålen gjorde en av damerna en
ruskig slice och sände bollen in i en grupp av män som stod och
väntade på sin tur att slå på ett annat hål. Kvinnan sprang genast dit
för att be om ursäkt och för att se hur det hade gått.
När hon kom fram låg en av männen på marken med händerna mellan benen och vred sig i plågor.
"Får jag se på det där", frågade kvinnan.
"Nej! Det... går snart...........över", stönade mannen.
"Sluta tramsa nu", sa kvinnan, "jag är sjuksköterska och vet precis hur
man tar hand om den här sortens skador".
Kvinnan rullade över mannen på rygg och förde hans armar åt sidorna.
Därefter öppnade hon försiktigt hans byxor och stack ner handen och började massera.
Efter en stund frågade hon: "Känns det lite bättre nu?"
"Ja, det känns jättebra", sa mannen, "men jag har fortfarande fruktansvärt ont i tummen."
**********************************************************
Killar hoppas det käns bättre nu
Så jäkla bra. 
ja jag satt å skratta rätt länge åt den
