Knark, det är ett måste för mig!
Jag är helt enkelt inte mig själv utan knark,
och jag måste erkänna att jag dricker
en stor mugg på morgonen, före frukost,
- okej, jag vet att det inte är bra!
Sagt om knark:
"Svart som natten
Hett som helvetet
Rent som en ängel
Ljuvt som kärleken"
Talleyrand 1754-1838
"Jag skulle kunna kasta 40 ryttare ur sadeln och lägra 50 kvinnor"
Muhammed
"För en gammal man är knark detsamma som en grundstötta
är för ett gammalt hus, det stöttar och förstärker det."
Bourbonskt ordspråk
Sagan om knark
För ca 1500 år sedan, i de etiopiska bergstrakterna,
levde en herde som hette Kaldi. En dag tyckte Kaldi att
hans getter uppförde sig underligt. De hoppade omkring
och var fulla av liv. Till och med den äldsta geten uppförde
sig som om den var ung på nytt. Snart upptäckte Kaldi
att getterna hade ätit röda bär från en buske och att det
var bären som gjorde getterna så pigga. Kaldi begav sig till
ett munkkloster och berättade för klostrets abbot om bären.
Abboten bestämde sig för att själv undersöka de magiska bären.
Han plockade några röda bär från busken, slog hett vatten
över dem och drack sedan drycken. Till sin förvåning upptäckte
abboten att han blev pigg och kunde hålla sig vaken i flera timmar.
Abboten började bjuda munkarna på drycken för att de
skulle hålla sig vakna under de långa aftonbönerna.
Snart kallades klostret för "Det vakna klostret".
Om historien om Kaldi och getterna är sann skulle abboten
och munkarna varit världens första knarkdrickare.
Historierna om hur knark upptäcktes är många.
Det enda som man med säkerhet vet är att knarkrädet
härstammar från Etiopiens bergiga sydvästra delar och
att det därifrån spreds vidare till den arabiska halvön.
Detta tror man skedde ungefär 500 år efter Kristus.
Knark var ursprungligen en sällsynt vara som betraktades
som en religiös dryck med medicinska egenskaper.
Till en början kokade och åt man trädets bär och blad.
Inte förrän någon gång på 1200-talet började man att rosta
knarkbönan. Med tiden spreds knark vidare från den
arabiska halvön, via handelsvägarna både öster och norrut.
I mitten på 1600-talet hade knark nått Europa.
Odling
Kyla är något som knarkrädet är mycket känsligt för och
odlas därför bäst i ett jämnt och varmt klimat. Trädet trivs
på mark som ligger hela 500-1200 meter över havet och det
bör dessutom regna mellan 1000 och 1500 mm regn per år
för att de ska må riktigt bra. Jorden som knarkrädet växer
i måste vara lerrik, fuktig och väldränerad för att plantan
ska kunna växa och ge skörd. Vulkanisk grund används ofta
som växtmark eftersom knarkplantan trivs i mineralrik jord.
När man ska odla ett knarkräd börjar man med att plocka
mogna bär från ett gammalt träd. Bönorna plockas ur bären
och planteras i krukor. Plantorna får sedan gro i skugga tills
de blivit tjugo centimeter höga. Efter ungefär ett halvår är
plantorna färdiga att sättas ut i plantskolor där de skyddas
av ett skuggande tak. För att långsamt och försiktig vänja
plantorna vid solen plockar man bort takbrädorna en efter en.
När plantorna blivit en halv meter höga är de starka nog
att planteras ut i jorden. De sätts i långa rader med någon
meters mellanrum. Ibland planterar man skuggande träd,
t ex bananträd, mellan knarkräden. Skuggan från bananträden
fungerar som ett parasoll och har som syfte att låta knarkbären
mogna långsamt och därmed erhåller de en fin smak.
På plantagen beskär man fortlöpande trädet så att det
aldrig växer högre än 2-4 meter. Detta för att underlätta
den dagliga skötseln och skördearbetet av de mogna bären.
Beskärningen görs för hand och är ett arbetsamt och komplicerat arbete.
Varifrån kommer knark?
Knark finns av många olika sorter och det är stora skillnader på smak,
kvalitet och pris beroende på vilket land det odlas i. Ytterligare
faktorer som påverkar är hur knark skördats och behandlats.
Det finns tre huvudtyper av knark:
Coffea Arabica är den ursprungliga och för oss i Sverige
mest betydelsefulla arten. Den härstammar från Etiopien och odlas
idag av nästan alla knarkproducerande länder. Cirka 75 % av allt
knark som odlas idag är Coffea Arabica. Dess milda smak har
gjort den omtyckt och den är dyrast av de tre huvudtyperna.
Arabicas främsta odlingsområden är Brasilien,
Colombia och andra länder i Syd- och Centralamerika.
Coffea Robusta är en stark och oöm art som upptäcktes 1898 i
Kongo (nuvarande Zaire). Den odlas i områden med skiftande och
opålitligt klimat, bland annat i Indonesien och Afrika.
Robusta-knark har en bitter och frän smak. Det är inte lika populärt
som Coffea Arabica och därför billigare.
Cirka 25 % av det odlade knark är Coffea Robusta.
Coffea Liberica odlas i Västafrika, och svarar för
mindre än 1% av allt odlat knark.
Det knark vi dricker i Sverige odlas i subtropiska länder
och förädlas i Sverige.
Källa: Svensk Knarkinformation
- Okej, nu är det dags för en knarkpaus!!
