Konsekvenser av hojåkning

laidback

Hafsörn
Gick med
19 Dec 2010
Ort
Nyköping
Hoj
En massa röd-vita, nu med blå inslag.
Konsekvenserna av hojåkning
Här kommer Del I
Del II finns på sid 6 inlägg 114
Del III finns på sid 10 inlägg 184



För snart fem år sen skulle jag ut en sväng med hojen.
Allt var nog ungefär som vanligt ni vet, brotta på sig stället, ta ut hojen ur garaget, åka och tanka och under tiden tänka ut en fin runda som tar några timmar.
Skillnaden idag jämfört med andra dagar var att ikväll skulle jag inte komma hem.
Det skulle ta tio månader att komma hem.

När jag är ute själv brukar jag ta det lite soft, jag har ju inte bråttom nånstans.
Annars när vi är flera är ofta tempot en ”gnutta” högre så vi kommer fram till fiket nån gång och får kasta skit på varann igen! Nu åkte jag själv.

Farsan sitter jämte sängen jag ligger i och jag är förbannad; Fattar han inte att han ska lyfta upp mina armar så jag når handtaget ovanför sängen och kan svinga mig ner på golvet och dra härifrån? Varför kan jag inte lyfta armarna själv?
Varför kan jag inte säga vad jag tänker?

Sakta går det upp för mig vad som hänt.
Den (då) nya -06:an är kraschad och samtidigt passade jag även på att köra tänderna genom underläppen, i nerslaget bet jag ihop så att flisor rök om tre-fyra andra tänder varav en senare drogs ut, vänsterarmen bröts, de flesta revbenen gick av på alla nivåer fram och bak, ena lungan föll ihop samt några nackkotor krossade. I stora drag.
Den dagen har minnet raderats helt.

Sköterskan förklarar; ”Du kan inte prata därför att läkarna har skurit upp din luftstrupe för att få ner en slang från respiratorn. Då kommer ingen luft till dina stämband.”
Den j---a nackkragen klämmer sönder mina öron!
En sköterska kommer in och ska suga ut allt slem i halsen som samlas innanför ingångshålet.
På eftermiddan kommer nån läkare och ska justera respiratorn. Hon trycker och vrider på lite olika knappar medan jag känner hur syresättningen sjunker, jag börjar förstå hur astmatiker har det. Svetten sprutar och paniken är nära…

Det tog fem veckor innan jag fick prova att prata första gången. Rummet fylldes med personal som ville höra hur jag lät!
Jag kom att tänka på filmen ”HARD TO KILL” med Steven Seagal där han ligger i koma i sju år men vaknar upp och en sköterska har under tiden kärat ner sig i honom.
Det hände inte mig…

Det var en snabbspolning av de första veckorna efter den värsta kraschen jag gjort och allt var som en morfindimma av äckel, ont och vill inte.
Så här fem år senare har jag nog landat lite och inser väl att det kanske inte blir så mycket mer hojåkning för min del.
I fortsättningen är det Permobil (elrulle) som gäller för mig.

Dock lever ännu hoppet om att forskningen ska komma på hur man syr ihop en skadad ryggmärg.
Just i mitt fall fick jag en krosskada liknande den man får om man dyker på för grunt vatten. Mot sånt hjälper inga ryggplattor i världen!

Meningen med allt detta svammel är absolut inte att avråda folk från att åka hoj eller att skrika åt er att inte bryta mot hastighetsgränserna.
Nej, jag menar att liksom vara mer inne i det ni gör. Att tänka vad nästa steg blir, alltid, jämt och hela tiden!
Tydligen gjorde inte jag det.

Det finns ett bra uttryck;”If you can´t do the time, then don´t do the crime”.
Allt du gör måste hela tiden smaka mer än det kostar!
Jag menar att du måste hela tiden väga för eller emot.
Alltså: För = nytt personbästa på favoritsträckan. Mot = ett liv i ex.vis rullstol.

Jag skulle aldrig vilja ha något ogjort, första knäskrapet, resorna till Alperna, långsladdarna me XT:n, fajterna i rookieracen, varven på Nurburgring, osv.
Jag vill inte byta bort de sista 20 åren, jag vill bara ha mer av samma sak!

Hoppas jag inte förstört sommaren för er nu bara.
Sen måste det väl finnas fler som är ”kraschade” här på Sporthoj?
 
Last edited:

Yasha

Dammas bitch
Gick med
6 Mar 2003
Ort
Hemma
Hoj
Hojlös
Det är så ruskigt viktigt att du nu delat med dig av din erfarenhet. Tack!

Just det att vara med, här och nu, när vi kör hoj. Det är en dyrköpt läxa som vi andra får ta del av. :krama

Det gör mig också glad att du är här, trots allt. Både i livet och på SH! Var rädd om dig och tack för att du är rädd om oss andra.

/ Veronica
 

Fordon

2018: Comeback och fetrevansch!
Gick med
14 Oct 2010
Ort
Täby
Hoj
Saknas
En väldigt bra påminnelse inför varje körning att man inte är odödlig. Tack för att du delade med dig!
 

nilax

Mullihatta -Ka-svosch
Gick med
7 Apr 2008
Ort
Vaxholm
Hoj
Kawa zx10r -04, en grön en
Gripande läsning!

Tack för att du tog dig tid och mod att skriva. Rent spontant känner jag att det vore klokt med mer eftertanke innan jag ger mig ut och gasar. Odödlighetsfaktorn kommer över mig då och då, tyvärr får jag säga, fast det är ju förbannat kul att dra på. Väldigt kluvet ibland...

Hoppas inte tråden spårar ur i vanlig ordning!
 

granted79

Guest
Shit vilken historia.... Vet inte vad jag skall säga , ville ändå kommentera ditt inlägg och säga att du e sjukt duktig på att skriva och formulera dig. Man får upp ögonen för saker o ting av din historia och att på bara ett ögonblick kan livet förändras.
En gammal vän till mig vurpade med fyrhjuling nu i dagarna också och kommer antagligen bli förlamad från halsen o nerät :( Vad skall man säga till honom? Hur skall man bete sig? Galet svårt att veta....:(
 

sampan

Pengarna ska rulla!
Gick med
28 Mar 2010
Ort
Nybro
Hoj
sxv 550 -08 + PANIGALE!!
tack för att du delar med dig. får man fråga vad som hände ?

"det hände inte mig.." fick mig att le lite.
 

k1322

Numera mest i diket
Gick med
29 Aug 2003
Ort
Sverige
Hoj
Enstånkor
Gripande historia samt beundrande hur du har tagit dig igenom perioden efter olyckan. Ord som dessa väcker eftertänksamhet, något man ofta har på tok för lite av.
 

MC Doktorn

Guest
WOW !!
Vilken styrka laidback att du beskriver så ärligt och ödmjukt om hur viktigt det är att våga leva men också tänka på konsekvenserna.

Din erfarenhet och dom råd du ger är verkligen något värda och ALLA som kör hoj borde läsa dina ord!!!!.

Själv jobbar jag som Ortoped och ser ibland den verklighet som du upplevt.
Jag har övertygat mig själv ( och andra) när jag kör hoj, handling och konsekvens.

Men samtidigt måste man tillåta sig att leva ha kul.
Jag hoppas du finner dig till rätta i din situation som du har just nu.

Om det är ok kopierar jag det du skrivit och sätter upp på min anslagstavla?

Tack! :)
 

laidback

Hafsörn
Gick med
19 Dec 2010
Ort
Nyköping
Hoj
En massa röd-vita, nu med blå inslag.
tack för att du delar med dig. får man fråga vad som hände ?

"det hände inte mig.." fick mig att le lite.
Tack hörni!

Jo, det här hände i en lång vänsterböj och antagligen satt jag väl och glodde på mätarna eller nåt. Det var vanlig trist 90-väg så jag körde inte tillräckligt "inspirerat", kanske.
Eftersom jag tappat minnet från den dan så har jag ingen aning om vad som hände.
 

Nash

KUNG Fotpinne! ;)
Gick med
19 Jan 2008
Ort
@ Fornudden!
Hoj
Vilken av alla 10 hojar? =)
Känner igen det du säger allt för väl just nu... En nära vän hamnade för någon vecka sen i precis samma "sist" som dig och vi alla kämpar för att honom!
Allt har liksom satts i ett annat perspektiv hos oss i hans närhet och frågan "Whats the point" poppar upp i skallen varje gång man tänker på det!
Suget finns inte kvar, HUR kan det göra det efter att se honom ligga där nästan livlös och förklara "Vi hörs sen då, ska ut o brassa hoj"

Jag fick en uppenbarelse för nått år sen att OM jag ska fortsätta åka hoj så behöver jag verkligen coola ner och tänka flera steg fram och det har gjort mitt MC körande så sjukt avslappnat och givande! Sätta på sig allt och bara ååååka... glida med på naturens krafter och ha full kontroll på allt i lagliga 70-80...
Den känslan av kontroll är som bortblåst i 170-180! Då går tankarna istället till "bromsar jag tillräckligt, lås inte hjulen lås inte hjulen, lutar jag tillräckligt SHIT jag missa växeln Oh JÄVLAR JAG KOMMER UT I MÖTANDE AAAAAAAH BROOOOMSA!!!"

Min hojsäsong blev kortlivad då våran hoj blev stulen men här kommer det lite underliga, Jag har ABSOLUT ingen känsla eller lust att köpa en ny! Varför!? Suget är inte kvar och riskerna väger upp högre än njutningen...

Tyvärr så vet jag med mig många som kör med "trigg-känslan" att köra fortare, köra med flera i grupp över förmåga, skynda sig till körningar oavsett om man känner för det eller inte, det är ju liksom ONSDAG och då MÅSTE man vara på plats!? Eller?
Sjukt trist att behöva påminna mitt ex om hennes stukade fot och att hon verkligen behöver sin vila istället för att skynda sig till nästa körning men men... Kan tyvärr inte göra mycket annat än att titta på när folk övertygare sig själv om att det är skitkul med gruppkörningar och MC åkande när man tydligt ser att det är nästan påtvingat och drygt mellan folket...
 
Last edited:

Spirit

Det är farligt att leva - man kan dö!
Gick med
24 Sep 2006
Ort
Södertälje
Hoj
Triumph Explorer
TACK för att du delar med dig! :tummenupp

Det skadar aldrig att bli påmind om att man faktiskt inte är odödlig.
 

laidback

Hafsörn
Gick med
19 Dec 2010
Ort
Nyköping
Hoj
En massa röd-vita, nu med blå inslag.
granted79!

Ang. din kompis så tycker jag själv inte om när folk säger att
"jamen så bra du rör dig nu, du är snart på benen igen ska du se..." BLÄ!!
Eller direkt när ni träffas börja prata om att "va kul vi hade när..." det säger ni ju aldrig annars, väl?
Skrik och svär om vilken jävla otur och så där, försök inte försköna nåt, säkert svårt men det är inget jag gillar.
 
Last edited:

Nash

KUNG Fotpinne! ;)
Gick med
19 Jan 2008
Ort
@ Fornudden!
Hoj
Vilken av alla 10 hojar? =)
granted79!

Ang. din kompis så tycker jag själv inte om när folk säger att
"jamen så bra du rör dig nu, du är snart på benen igen ska du se..." BLÄ!!
Eller direkt när ni träffas börja prata om att "va kul vi hade när..." det säger ni ju alldrig annars, väl?
Skrik och svär om vilken jävla otur och så där, försök inte försköna nåt, säkert svårt men det är inget jag gillar.

Tyvärr så ser inte chansen att han ska vara på benen igen så bra ut... :(
Och att snacka om motorcyklar känns lite avtrubbat... Båda har hamnat på sjukhus pga just MC åkandet både pga VÅRA misstag och pga ANDRAS... Jag blev benådad medans ni hade extrem otur!

Nu gäller det att kämpa ihop för det ni går igenom här framöver kräver enormt mod och styrka!
 

Ogmike

Mitgleider
Gick med
4 Sep 2009
Ort
Jönköping
Hoj
2020 Kawa Ninja 1000 SX
Det är en väldig fokus på just hastighet när man pratar om motorcyklister...

Jag har kört hoj rätt länge nu, de gånger jag har varit inblandad i olyckor i trafiken så har det aldrig haft något med hög hastighet att göra. Två ggr i korsningar med vänstersvängande bilister som inte ser sig för, en gång prejad av gubbe som bytte fil utan att se bakåt, en gång helt självförvållat bromsat omkull när lastbilen framför plötsligt står still och man själv slöat till bakom och sett det försent, typiskt nog under en "transportsträcka" och inte när man kört "aktivt".

Man lär sig att läsa trafiken och förutse var tillbuden kommer och man lär sig om mänskliga beteenden bakom ratten.
 

laidback

Hafsörn
Gick med
19 Dec 2010
Ort
Nyköping
Hoj
En massa röd-vita, nu med blå inslag.
Nash!

Undvik inte att prata om nåt, för ingen av er kan ju låtsas om att oyckan aldrig hänt.
 

moddlaren

Guest
Tjo på dej laidback

jag tävlade för många år sedan i motocross och har väll varit med om en hel del vurpor med mer eller mindre mängder gips efteråt.

Armbrott, benbrott, nyckelben, handledsbrott, fotledsbrott, revben, osv osv, men det läker samman o kroppen fungerar bra efter några månader.

MEN en dag på träning i Grums slog jag runt framlänges i platåhoppet, skulle ju givetvis segla över det med en gång när det var ny byggt,
Gränslade 2 spår ett med framhjul o ett med bakhjul.

Ja ni kan säkert räkna ut hur det slutade denna gången 4och full skruv på rullen ca 90-100 blås o rätt i backen, vaknade upp av att nacken inte gick att vrida rätt från låst vänster läge.

Jag hade fått crossen i ryggen när jag kastade mej av huvudet i backen hakan under bröstkorgen o crossen uppe på.

Jag hade tur 15 veckor i gips krage och ett år utan några större utsvävningar och nacken läkte riktigt bra.

Läkaren sa att jag hade änglavakt den dagen 1mm mer utsträckning o nacken hade varit av.



Jag beundrar dej som kan se livet så positivt som du verkar kunna o hoppas att dom som läser fattar hur viktigt det är med skydd och hastighet.

På en cross bana är det tvång på kläder o skydd men i trafiken är det upp till vara o en att värdera sitt skinn.


Var rädda om er när ni är ute o åker hoj man lever bara en gång.

mvh
 

Nash

KUNG Fotpinne! ;)
Gick med
19 Jan 2008
Ort
@ Fornudden!
Hoj
Vilken av alla 10 hojar? =)
Det är en väldig fokus på just hastighet när man pratar om motorcyklister...

Jag har kört hoj rätt länge nu, de gånger jag har varit inblandad i olyckor i trafiken så har det aldrig haft något med hög hastighet att göra. Två ggr i korsningar med vänstersvängande bilister som inte ser sig för, en gång prejad av gubbe som bytte fil utan att se bakåt, en gång helt självförvållat bromsat omkull när lastbilen framför plötsligt står still och man själv slöat till bakom och sett det försent, typiskt nog under en "transportsträcka" och inte när man kört "aktivt".

Man lär sig att läsa trafiken och förutse var tillbuden kommer och man lär sig om mänskliga beteenden bakom ratten.

Du måste väl själv förstå att fart dödar... Vi människor är skapta att SPRINGA i max 20-25 km/h och när vi tar oss friheten att färdas fortare än vad våran kropp tillåter så blir skadorna allvarligare vid högre hastigheter...

Våra sinnen är inte skapta för blixtsnabba reaktioner, vi kan inte låsa in oss i ett sköldpaddskal och våldet vi utsetts för i en krasch är långt ifrån det vi egentligen klarar av... Dessutom så klarar maskinerna vi sitter på inte övernaturliga krafter heller och man får hjulsläpp, sladd eller vattenplaning som följd.

Nu säger jag inte att världen ska stå still pga detta men när vi utsätter oss själva för dessa faror MÅSTE VI RÄKNA med att skadorna blir allvarligare ju högre farter man når vid en ev olycka... Där råder det väl inget tvivel om eller?

Jag har vänner att prata ut med och han vet att vi alla finns här för honom! Han är fortfarande samma ettriga jävel han alltid varit... :) Blir "bara" en omställning i hans liv nu som vi alla ska hjälpa honom med!
Det svåra är väl att acceptera sitt öde...
 
Last edited:

laidback

Hafsörn
Gick med
19 Dec 2010
Ort
Nyköping
Hoj
En massa röd-vita, nu med blå inslag.
Tja moddlaren!

Då vet du vad det handlar om, j---a tur!
Jag kunde själv aldrig tänka mig att det var så mycket "runtomkring".
Förr tänkte jag bara att de i rullstol kanske har lite svårt att nå mjölken i affären visst det är väl inte mycket mer än så? Men nu fattar jag vilket bök det är med allt!
Det är liksom inte bara att sitta i rulle och lalla runt...
 

Hoztic

Alltid på väg mot nya mål
Gick med
31 Jan 2005
Ort
S-holm, men med hjärtat i Hedesunda
Hoj
K1300S
Bra tråd! :tummenupp

Jag gjorde en liknande övning på Gotland ring för några år sen, skallade ett räcke. En kota i nacken sprack, och några kotor i bröstryggen komprimerades (jag trodde det var tre, men när jag såg min journal härom veckan visade det sig vara 5 mosade kotor), några flisor i ögongloben lossnade och ena lungan trycktes ihop. Dock minns jag allting, från att jag inser att det kommer att smälla, själva krocken med räcket, hur hjälmen krossas och smärtan när kotorna trycks ihop och alla nerver kommer i kläm. Jag minns väldigt exakt hur det känns att ligga i en sandfålla och ha brännande smärta i ryggen och inte kunna andas. Ganska jobbiga minnen, och en sommar i stödkrage gör inte saken bättre :( Fast å andra sidan jag minns lyckan när jag kände att jag hade känsel och rörlighet i alla tår och fingrar också. Och jag hade ju bara tappat andan, så jag började andas efter en stund också, uppenbarligen...

Ibland är marginalerna på rätt sida, ibland på fel, och när man kliver ur sängen på morgonen vet man aldrig vilken sida dom är på den dagen! :fakta

Vissa ramlar ur ett flygplan och klarar sig, vissa snubblar på köksmattan och slår ihjäl sig, det känns som att det är meningen ibland, och inte meningen ibland. Men att sitta och vara rädd för att något kan hända hela livet, och aldrig våga leva ut sina drömmar, gör bara att man kommer att ångra sig när det är för sent! Sen kan man ju förbättra oddsen för att komma hem varje dag, helt klart, men nog fan ska man våga leva också! Every man dies, but not every man really lives :fakta

Krya på dig laidback!
 
Nyheter
2022 års Honda Monkey 125

Efter sin comeback 2018 får...

Kungligt MotoGP på Sachsenring

581 dagars väntan på sin nä...

Sommarrea hos XL Moto

Sponsrat inlägg. Sommare...

Åk med oss på nya Gotland Ring!

Gerry, Freddy och Linus är ...

Stopp för fossila drivmedel

Nyligen presenterades utred...

Provkörning: Seat MÓ eScooter 125 – Elhoj för alla.

Äntligen en elhoj för den b...

Rapport från RR-SM i Anderstorp

En unik prispall. Tre styck...

Provkörning: Triumph Bonneville T120 – Lugnande Pulser.

I vardagens stress, kontors...

Kawasakis 2022 MX-modeller

Kawasaki har presenterat fe...

Delta i World Adventure Week

World Adventure Week äger r...

Top