Och söker man såna jobb faller man på att man inte har gått industriprogrammet på gymnasiet (där det säkert ingick någon kurs i brandsäkerhet eller något som är helt avgörande) eller så går jobbet till någon som fick sparken från en annan liknande firma för en månad sedan eftersom att den har 20års erfarenhet inom yrket.
Samtidigt så tycker den som jobbat 20 år inom yrket och fick jobbet istället för en själv att unga idag är bortskämda och gnäller om att det är svårt att få jobb när han själv just fick jobb hur lätt som helst...
Jag gick naturveteskaplig/teknisk med inriktning på maskinteknik på gymnasiet. Alltså ungefär föregångaren till teknikprogrammet, och minst lika teoretisk. De enda jobb som jag har haft sedan jag hade den vita mössan på skallen har inte haft det minsta med min gymnasieutbildning att göra. Dessutom så har det varit så att de flesta jobb jag har haft har jag fått genom personliga kontakter på ett eller annat vis och inte ens behövt söka.
Nää, du har rätt. Vad tänkte jag med egentligen, det är klart att alla jobb går till någon annan så man kan lika gärna sitta hemma och gnälla över det på internet.
Och innan du exploderar över vad jag just skrev så skall jag bara förklara att jag är less på ungdomar som läser/ser på nyheterna om hur folk står och klagar över att de inte får något jobb och därmed så söker de inte ens utan bara defaultgnäller över att det inte finns något jobb.
Visst, i byar med 19.000 invånare så kanske det inte finns så jättemycket att välja på... kanske inte heller i omnejden med 250.000 invånare... men någonstans i sverige så finns det absolut jobb.
Senast på nyheterna rapporterar dem om att t.o.m industrin återanställer och att bemanningsföretagen i västsverige växer med 37%.
Men en sak håller jag absolut med om, det är via kontakter de flesta får jobb... många företag uppmuntrar t.ex. de anställda att rekommendera vänner och bekanta till arbetsplatsen, så har de flesta hos oss fått sina jobb.
ibland får man börja längst ner för att ta sig upp och vidare.
