flugan
Vem vet
Då var det dags för ERF i Skåne, det betyder att man får gå upp 04.15 ifall man är den som har släpet på gården. Hämtade upp Johansson och vår depåpersonal för dagen; Hållundan & PacMan.
Man ska göra det man är bäst på så därför sov alla i bilen utom Johansson, han körde
. Det var ganska gött att vakna upp nere i Skåne framåt 8-tiden.
Anmäler, lastar ur, besiktigar, tjenamossar och mår gött utav att solen tittar fram. Sen kommer det ett kval i ottan som känns som ett hårt uppvaknade. Alltså hårdare än vad kval i ottan brukar kännas. Hojen känns väldigt mjuk därbak och väldigt ostadig. Johansson går ut och kommer in med samma omdöme, det är sladdrig där bak. Kollar luftrycket... 1.6 i varmtryck... det var vad det var i kalltryck dagen innan
Vi kränger av däcket och inspekterar fälgen, men den ser rätt bra ut så istället för better-safe-than-sorry och använda regnfälgen bestämmer vi (eller var det jag) oss för att bara byta ventilen. Byta ventil är svårt, då får man gå bort till Bamse så byter han ventilen på gentilt manér.
Efter krängda däck, blir det lite äta mat och ligga vila på asfalten i solen innan starten går från 15e plats.
Sen går starten, den känns relativt bra och när jag gjort min odramatiska timme är det dags att gå in för byte. Bytet var nog det mest dramatiska för det var skitsvårt att sätta sig upprätt, armarna ville inte räta ut sig efter att ha varit krökta en timma, de ville mest göra ont.
Johansson tar hojen och åker ut så att jag kan sitta och oja mig över mina armar. Pacman och hållundan har gjort en übertankning. Ngns laptop säger att vi kört upp oss till 12e plats. Det säger den laptopen hela tiden för den slutade räkna efter 60e varvet. Men på ngt sätt känns det bra ändå.
Johannson är ute i 75minuter och kör upp oss i fältet utan att dra ner på takten. Stabilt
!! Det blir det pacecar och han kommer in för byte, dock kommer han in lite väl tidigt mot vad vi har signalerat och depåpersonalen får sprinta ner till tankdepån. Slänger ett snabbt öga på bakdäcket innan jag sätter mig på hojen. Fifan vad det ser ut, det har rookieränder från helvetet på båda sidorna. Ja ja, det kanske blir slätt och fint igen nu när vi byter gubbe.
Men det blir inte så fint utan det blir mest slirigt när man kommer ut, inte så mycket i början men mer och mer desto längre man kör. I utgången av vissa kurvor går varvtalet upp men det känns inte som att farten har gått upp lika mycket, man kommer inte alltid riktigt dit man siktar, och så svajar det och gungar lite oxå. Däcket måste ha tappat luft igen tänker jag så jag signalerar för byte, men jag orkar inte vänta på att rätt skylt ska visas upp så jag åker in depån istället. I all min iver kommer jag inte på ngt bättre att skrika än "Luft! Jag behöver luft!" Pacman och hållundan tittar på mig med stora tomma ögon. "Luft!" skriker jag igen. Men de blir bara ännu mer perplexa. "Kompressor!" skriker jag då och med ens har de lagt pusslet till budskapet i min bristfälliga kommunikation och inser att det är inget fel alls med min andning. Mitt skrikande har dock gjort dem hyperstressade så de får stressa av sig genom att sprinta ner till tankdepån igen, så kollar jag trycket medans Johansson äntrar hojen. Det är bara 0,2-0,3bar för lite, ska det spela så stor roll egentligen tänker jag och pytsar i den luft som saknas. Det hade tydligen sladdat för Johansson på hans stint oxå men det ville inte han berätta för mig för att jag inte skulle få några griller. Omtänksama lagkamrater är bra.
Johansson far ut på det nypumpade däcket och tiderna stiger stabilt för varje varv som går. Det ser konstig ut när han kommer ur liton och ut på start och mål, han sitter upprätt och det gungar, dessutom så går det duktigt brett. Efter 40varv kommer han in och skriker "Luft!". Nu vet alla vad som menas när man kommer in och skriker "Luft!". Men när jag ser däcket kan jag inte göra mer än att börja asgarva, det finns nog ingen luft i världen som kan få ordning på det däcket. 20min kvar och ingen xtra fälg med slicks på, det var färdigkört för idag. Tydligen hade det sladdat ganska bra både här och var. Johansson tyckte hårnålen var svårast får den höll han på att sladda ur.
We trajjed to posh, but there was problems with the tajjers. Fåår schåårrr it was a difficult rejz.
Man ska göra det man är bäst på så därför sov alla i bilen utom Johansson, han körde
. Det var ganska gött att vakna upp nere i Skåne framåt 8-tiden.Anmäler, lastar ur, besiktigar, tjenamossar och mår gött utav att solen tittar fram. Sen kommer det ett kval i ottan som känns som ett hårt uppvaknade. Alltså hårdare än vad kval i ottan brukar kännas. Hojen känns väldigt mjuk därbak och väldigt ostadig. Johansson går ut och kommer in med samma omdöme, det är sladdrig där bak. Kollar luftrycket... 1.6 i varmtryck... det var vad det var i kalltryck dagen innan
Vi kränger av däcket och inspekterar fälgen, men den ser rätt bra ut så istället för better-safe-than-sorry och använda regnfälgen bestämmer vi (eller var det jag) oss för att bara byta ventilen. Byta ventil är svårt, då får man gå bort till Bamse så byter han ventilen på gentilt manér.
Efter krängda däck, blir det lite äta mat och ligga vila på asfalten i solen innan starten går från 15e plats.
Sen går starten, den känns relativt bra och när jag gjort min odramatiska timme är det dags att gå in för byte. Bytet var nog det mest dramatiska för det var skitsvårt att sätta sig upprätt, armarna ville inte räta ut sig efter att ha varit krökta en timma, de ville mest göra ont.
Johansson tar hojen och åker ut så att jag kan sitta och oja mig över mina armar. Pacman och hållundan har gjort en übertankning. Ngns laptop säger att vi kört upp oss till 12e plats. Det säger den laptopen hela tiden för den slutade räkna efter 60e varvet. Men på ngt sätt känns det bra ändå.
Johannson är ute i 75minuter och kör upp oss i fältet utan att dra ner på takten. Stabilt
!! Det blir det pacecar och han kommer in för byte, dock kommer han in lite väl tidigt mot vad vi har signalerat och depåpersonalen får sprinta ner till tankdepån. Slänger ett snabbt öga på bakdäcket innan jag sätter mig på hojen. Fifan vad det ser ut, det har rookieränder från helvetet på båda sidorna. Ja ja, det kanske blir slätt och fint igen nu när vi byter gubbe. Men det blir inte så fint utan det blir mest slirigt när man kommer ut, inte så mycket i början men mer och mer desto längre man kör. I utgången av vissa kurvor går varvtalet upp men det känns inte som att farten har gått upp lika mycket, man kommer inte alltid riktigt dit man siktar, och så svajar det och gungar lite oxå. Däcket måste ha tappat luft igen tänker jag så jag signalerar för byte, men jag orkar inte vänta på att rätt skylt ska visas upp så jag åker in depån istället. I all min iver kommer jag inte på ngt bättre att skrika än "Luft! Jag behöver luft!" Pacman och hållundan tittar på mig med stora tomma ögon. "Luft!" skriker jag igen. Men de blir bara ännu mer perplexa. "Kompressor!" skriker jag då och med ens har de lagt pusslet till budskapet i min bristfälliga kommunikation och inser att det är inget fel alls med min andning. Mitt skrikande har dock gjort dem hyperstressade så de får stressa av sig genom att sprinta ner till tankdepån igen, så kollar jag trycket medans Johansson äntrar hojen. Det är bara 0,2-0,3bar för lite, ska det spela så stor roll egentligen tänker jag och pytsar i den luft som saknas. Det hade tydligen sladdat för Johansson på hans stint oxå men det ville inte han berätta för mig för att jag inte skulle få några griller. Omtänksama lagkamrater är bra.
Johansson far ut på det nypumpade däcket och tiderna stiger stabilt för varje varv som går. Det ser konstig ut när han kommer ur liton och ut på start och mål, han sitter upprätt och det gungar, dessutom så går det duktigt brett. Efter 40varv kommer han in och skriker "Luft!". Nu vet alla vad som menas när man kommer in och skriker "Luft!". Men när jag ser däcket kan jag inte göra mer än att börja asgarva, det finns nog ingen luft i världen som kan få ordning på det däcket. 20min kvar och ingen xtra fälg med slicks på, det var färdigkört för idag. Tydligen hade det sladdat ganska bra både här och var. Johansson tyckte hårnålen var svårast får den höll han på att sladda ur.
We trajjed to posh, but there was problems with the tajjers. Fåår schåårrr it was a difficult rejz.
Vilka märken har "Bakkelit compound"?
