JB Racings säsongsavslut i REC 
Ja då sitter man här stel och jävlig.
Efter 2.51 så tog vårat äventyr slut.
Efter långa rakan ligger jag jämnsides med med en äldre gul Suzuki. (TEAM nr 30 tror jag)
Hör gärna av er om ni såg mig.
Han har kört ifrån mig tidigare så vid inbromsningen så tänkte jag att jag skulle släppa honom vilket jag gjorde. vi hamnar i samma spår och jag börjar småbromsa lite. Föraren framför bromsar lite hårdare än mig och jag är ruskigt nära att smälla honom i baken.
Enda utvägen va att gå ut i gräset i en hisklig fart. får inte ner farten för fem öre och nästa steg är lecakulorna. hojen börjar kränga och jag flyger som stålmannen. Hur många varv jag flyger runt är oklart. Men hinner tänka att fan borde det inte ta stopp snart.
När jag äntligen stannar så ligger jag kvar och bara känner efter
Det gör ont i vänsteraxeln. Men hur ont?
Ställer mig upp och en funktionär kommer och stall stötta mig när jag går.
Och det bara hugger i axeln.
Kollar på hojen och det ser ut som endast toppkåpan är trasig.
Hoppar in i Ambulansen och till sjukstugan det bär.
Får av mig det enormt tajta skinstället och läkarn på plats tror att nyckelbenet är av och kallar på Ambulans.
In till Värnamo Sjukhus och klippa sönder resten utav min kläder ( stackars läkare och sjuksystrar som måste ta i mig och mina riktigt illaluktande kläder)
In på röntgen och det visar mycket riktigt att nyckelbenet är av!
Trist avslut på sässongen men nu har jag hela vintern på mig att bli hel
Kanon jobb utav flaggvakten vid långa rakan som tidigare på loppet visat sig allert pigg att använda blåflagg så man vet när folk behöver passera !!
Tack Akutpersonalen på banan.
Ambulanspersonalen och den riktigt sköna personalen på Sjukhuset
// Johan (glad att det inte blev värre)
Nån som såg mig vurpa får gärna berätta hur det såg ut.
Ja då sitter man här stel och jävlig.
Efter 2.51 så tog vårat äventyr slut.
Efter långa rakan ligger jag jämnsides med med en äldre gul Suzuki. (TEAM nr 30 tror jag)
Hör gärna av er om ni såg mig.
Han har kört ifrån mig tidigare så vid inbromsningen så tänkte jag att jag skulle släppa honom vilket jag gjorde. vi hamnar i samma spår och jag börjar småbromsa lite. Föraren framför bromsar lite hårdare än mig och jag är ruskigt nära att smälla honom i baken.
Enda utvägen va att gå ut i gräset i en hisklig fart. får inte ner farten för fem öre och nästa steg är lecakulorna. hojen börjar kränga och jag flyger som stålmannen. Hur många varv jag flyger runt är oklart. Men hinner tänka att fan borde det inte ta stopp snart.
När jag äntligen stannar så ligger jag kvar och bara känner efter
Det gör ont i vänsteraxeln. Men hur ont?
Ställer mig upp och en funktionär kommer och stall stötta mig när jag går.
Och det bara hugger i axeln.
Kollar på hojen och det ser ut som endast toppkåpan är trasig.
Hoppar in i Ambulansen och till sjukstugan det bär.
Får av mig det enormt tajta skinstället och läkarn på plats tror att nyckelbenet är av och kallar på Ambulans.
In till Värnamo Sjukhus och klippa sönder resten utav min kläder ( stackars läkare och sjuksystrar som måste ta i mig och mina riktigt illaluktande kläder)
In på röntgen och det visar mycket riktigt att nyckelbenet är av!
Trist avslut på sässongen men nu har jag hela vintern på mig att bli hel
Kanon jobb utav flaggvakten vid långa rakan som tidigare på loppet visat sig allert pigg att använda blåflagg så man vet när folk behöver passera !!
Tack Akutpersonalen på banan.
Ambulanspersonalen och den riktigt sköna personalen på Sjukhuset
// Johan (glad att det inte blev värre)
Nån som såg mig vurpa får gärna berätta hur det såg ut.
Last edited:
