Don Quixote
Nordic BoTT 2010
Ja äntligen - Rejsrapport STCC Knudan + bilder!
Torsdag eftermiddag och vad är man på väg till? Slår mig igen att man med huvet före har kastat sig rakt in i Sveas premiere Roadracingklass. Både jag och teamchef Ingmar känner oss riktigt taggade inför vad som komma skall men samtidigt aningen nervösa och osäkra över vad som ska ske. SM/SO-tävlingar har man börjat få lite koll på hur de går till men detta är nått helt nytt. Jada jada, rullar in i Kågeröd och förutom att jag i regnet skrotade min springare "Rosinante" här förra året så är det ändå mestadels goda minnen som återvänder.
Anders med gigantus-bussen står redan på plats och Alex och de andra har också anlänt. Inte så mycket folk i depån ännu och under kvällen står vi mest och dekaltrimmar samt diskuterar exakt hur sne Alex bakram är efter vurpan i Finland och om den duktigt våldtagna bakkutsen har nån framtid eller om den är redo för arkivet.
Fredag morgon efter en kort men god natts sömn. Dags för första träningen innan, som det känns, han med hornen har klivit upp. Gnuggar morgontröttheten ur ögonen och rullar ut på banan.
På SM förra året körde jag som bäst 1.05,5 och det var på en exVM-supersporthoj och med livet som insats. Jag var väl medveten om att inte ens den tiden skulle räcka särskillt långt och detta skulle bli första indikationen på om man själv utvecklats nånting sen sist och hur den nya Kawan står sig mot en trimmad supersport.
Körningen de första minuterna känns som vanligt rätt avig. Ingmar visar 1.07-tider på depåtavlan och jag kommer in för ett snabbt taktiksnack. Ut igen de sista minuterna och utan att egentligen göra något annorlunda ser jag till stor glädje flertalet 1.05 på tavlan. Tangerat personbästa på första träningen!
Inför andra träningen strax efter lunch är målet att köra 1.04. Tycker inte det ska vara några problem alls och det känns som det går läskigt fort. Kommer ut på start-o-mål och förväntar mig att se iaf 1.04 på tavlan men en dämpad Ingmar visar 1.07... och 1.07 igen.. och igen... Ger allt man har och får till en 6a.
Tid är ett synnerligen relativt begrepp tydligen och klockan har under detta pass beslutat sig för att gå på tog för fort så det är bara att ge upp och parkera för dagen.
Lördag morgon och efter avslutat morgondusch har Ingmar redan krängt av däcken och undrar om vi ska lägga på torr-sulor. Tittar upp mot himlen som ser ganska snäll ut och beslutar mig för att det nog blir torrföre. Som för att straffa oss öser regnet ner innan Ingmar har hunnit runt hörnet. Scheisse - sen kraschen i regn här förra året har jag varit barnsligt nojjig i blötan och jag börjar bli ordentligt orolig över hur det ska gå.
Blöt bana men inget regn på första kvalet. Målsättningen är att INTE krascha samt iaf ha några förare bakom sig så man slipper stå och skämmas resten av dagen. Kommer på att man kan knäskrapa i regn. Först åt vänster, sen åt höger också... och åt vänster. Hur festligt som helst. Åker runt och roar mig några varv tills jag kommer på att man kanske borde försöka åka fort också. Utan att riskera något lägger jag några hyffsade varv med 1.15,nånting som bäst. Det skulle utan problem ha gått att åka några sekunder fortare men jag vill inte riskera nått nu när jag äntligen har hittat lite förtroende att köra regn igen. Till nästa kval är det säkert torrt och då j_klar....
MMmm.. just det. En tropisk storm beslutar sig för att dra in just som vi ska ut o köra. Efter 1.5 varv inser jag att det hela bara är löjligt och går in i depån. Hjälmen är så igen-immad att jag får fälla upp visiret för att hitta depåinfarten. Det visar sig vara ett bra beslut att ge upp för ganska snart därefter går Papunen in i muren ut på start o mål. Han följs sedan av ytterligare en förare som skickar hojen över räcket och ut i skogen. Och sen kommer två till. Tävlingsledningen inser att det nog räcker nu och rödflaggar passet.
Jaha, 21a plats av 28 startande. Inte riktigt vad man hade hoppats på men det är trots allt riktigt duktiga förare man kör mot så inget att hänga läpp över. Solen tittar fram på eftermiddagen och det är verkligen vad som behövs för att lätta upp stämningen. Väderprognosen för söndagen är osäker men det kanske ska bli torrt... hoppas hoppas...
De högre makterna förstod nog att det räckte med pissväder nu för på söndag morgon är banan torr och vädret blir bättre och varmare. Mitt under lunchen kommer nervositeten med en duktig attack och det är precis att jag får i mig den sista biten chokladkaka innan magen säger stopp för gott. De obligatoriska fyra pissepauserna kommer i tät följd och vi rullar bort mot line-up:en. Tusentals människor i publiken och vetskapen om att TV är där och filmar gör inte gott för nerverna.
Andas, andas, andas... Den röda lampan tänds, släcks och hela fältet rusar nerför rakan mot första böj. Får till en riktigt usel start och hoj på hoj far förbi. Arga tankar i huvet och planer på en skarp ombromsning smids. Men det är fullständigt trafikkaos in i första böj och jag känner mig inte så sugen på att inleda säsongen med att krasha ut mig själv och alla framför mig så jag är tvungen att backa av. Hela första varvet är rörigt. Alla vill om alla och man känner sig som i en insektssvärm.
Något varv senare har folk börjat inta sina positioner och jag kan börja fokusera på att plocka placeringar. Ingmar visar P25 på tavlan. Ajaj, inte bra alls. Bromsar om någon och ser att Alex ligger framför mig. Försöker gå på innern in i hårnålen men det var väl optimistiskt. Dyker på innern in i Liton och tror den sitter men Alex kommer på yttern och stänger dörren. Känns för ett ögonblick som om vi ska kroka ihop och gå av bägge två men det löser sig på nått lyckligt sätt. Tar nya tag och bromsar om både Alex och Jimmy Lindén efter långrakan. Börjar jaga ytterligare två förare. Känner att jag är klart snabbare men kommer helt enkelt inte om. Försöker på alla möjliga och mindre möjliga sätt och varven rinner iväg. 9 varv senare är jag äntligen förbi men vid det här laget är alla som jag hoppades ha en rejäl fight med - Jorpes, Packalén, Funk, Olsson, m.fl, 6-7 sekunder före och jag inser att det inte kommer att gå att komma ikapp. Helt slut i kroppen koncentrerar jag mig de sista varven på att komma imål och jag slutar till sist på en 19e plats.
Placeringen får väl anses vara acceptabel med tanke på motståndet men hade jag gjort en bättre start hade topp-15 och poäng varit möjligt. Bästa varvtid var 1.04,9 och därmed nytt PB.
Nu är första tävlingen avklarad och man vet ungefär vad man kan vänta sig. På Gälleråsen om två veckor ska det vara sol och jag ska upp på poängplats. Motivationen är bättre än nånsin.
Jorpes - detta var en engångsföreteelse. Le o var glad medans du kan!
Torsdag eftermiddag och vad är man på väg till? Slår mig igen att man med huvet före har kastat sig rakt in i Sveas premiere Roadracingklass. Både jag och teamchef Ingmar känner oss riktigt taggade inför vad som komma skall men samtidigt aningen nervösa och osäkra över vad som ska ske. SM/SO-tävlingar har man börjat få lite koll på hur de går till men detta är nått helt nytt. Jada jada, rullar in i Kågeröd och förutom att jag i regnet skrotade min springare "Rosinante" här förra året så är det ändå mestadels goda minnen som återvänder.
Anders med gigantus-bussen står redan på plats och Alex och de andra har också anlänt. Inte så mycket folk i depån ännu och under kvällen står vi mest och dekaltrimmar samt diskuterar exakt hur sne Alex bakram är efter vurpan i Finland och om den duktigt våldtagna bakkutsen har nån framtid eller om den är redo för arkivet.
Fredag morgon efter en kort men god natts sömn. Dags för första träningen innan, som det känns, han med hornen har klivit upp. Gnuggar morgontröttheten ur ögonen och rullar ut på banan.
På SM förra året körde jag som bäst 1.05,5 och det var på en exVM-supersporthoj och med livet som insats. Jag var väl medveten om att inte ens den tiden skulle räcka särskillt långt och detta skulle bli första indikationen på om man själv utvecklats nånting sen sist och hur den nya Kawan står sig mot en trimmad supersport.
Körningen de första minuterna känns som vanligt rätt avig. Ingmar visar 1.07-tider på depåtavlan och jag kommer in för ett snabbt taktiksnack. Ut igen de sista minuterna och utan att egentligen göra något annorlunda ser jag till stor glädje flertalet 1.05 på tavlan. Tangerat personbästa på första träningen!
Inför andra träningen strax efter lunch är målet att köra 1.04. Tycker inte det ska vara några problem alls och det känns som det går läskigt fort. Kommer ut på start-o-mål och förväntar mig att se iaf 1.04 på tavlan men en dämpad Ingmar visar 1.07... och 1.07 igen.. och igen... Ger allt man har och får till en 6a.
Tid är ett synnerligen relativt begrepp tydligen och klockan har under detta pass beslutat sig för att gå på tog för fort så det är bara att ge upp och parkera för dagen.Lördag morgon och efter avslutat morgondusch har Ingmar redan krängt av däcken och undrar om vi ska lägga på torr-sulor. Tittar upp mot himlen som ser ganska snäll ut och beslutar mig för att det nog blir torrföre. Som för att straffa oss öser regnet ner innan Ingmar har hunnit runt hörnet. Scheisse - sen kraschen i regn här förra året har jag varit barnsligt nojjig i blötan och jag börjar bli ordentligt orolig över hur det ska gå.
Blöt bana men inget regn på första kvalet. Målsättningen är att INTE krascha samt iaf ha några förare bakom sig så man slipper stå och skämmas resten av dagen. Kommer på att man kan knäskrapa i regn. Först åt vänster, sen åt höger också... och åt vänster. Hur festligt som helst. Åker runt och roar mig några varv tills jag kommer på att man kanske borde försöka åka fort också. Utan att riskera något lägger jag några hyffsade varv med 1.15,nånting som bäst. Det skulle utan problem ha gått att åka några sekunder fortare men jag vill inte riskera nått nu när jag äntligen har hittat lite förtroende att köra regn igen. Till nästa kval är det säkert torrt och då j_klar....
MMmm.. just det. En tropisk storm beslutar sig för att dra in just som vi ska ut o köra. Efter 1.5 varv inser jag att det hela bara är löjligt och går in i depån. Hjälmen är så igen-immad att jag får fälla upp visiret för att hitta depåinfarten. Det visar sig vara ett bra beslut att ge upp för ganska snart därefter går Papunen in i muren ut på start o mål. Han följs sedan av ytterligare en förare som skickar hojen över räcket och ut i skogen. Och sen kommer två till. Tävlingsledningen inser att det nog räcker nu och rödflaggar passet.
Jaha, 21a plats av 28 startande. Inte riktigt vad man hade hoppats på men det är trots allt riktigt duktiga förare man kör mot så inget att hänga läpp över. Solen tittar fram på eftermiddagen och det är verkligen vad som behövs för att lätta upp stämningen. Väderprognosen för söndagen är osäker men det kanske ska bli torrt... hoppas hoppas...
De högre makterna förstod nog att det räckte med pissväder nu för på söndag morgon är banan torr och vädret blir bättre och varmare. Mitt under lunchen kommer nervositeten med en duktig attack och det är precis att jag får i mig den sista biten chokladkaka innan magen säger stopp för gott. De obligatoriska fyra pissepauserna kommer i tät följd och vi rullar bort mot line-up:en. Tusentals människor i publiken och vetskapen om att TV är där och filmar gör inte gott för nerverna.
Andas, andas, andas... Den röda lampan tänds, släcks och hela fältet rusar nerför rakan mot första böj. Får till en riktigt usel start och hoj på hoj far förbi. Arga tankar i huvet och planer på en skarp ombromsning smids. Men det är fullständigt trafikkaos in i första böj och jag känner mig inte så sugen på att inleda säsongen med att krasha ut mig själv och alla framför mig så jag är tvungen att backa av. Hela första varvet är rörigt. Alla vill om alla och man känner sig som i en insektssvärm.
Något varv senare har folk börjat inta sina positioner och jag kan börja fokusera på att plocka placeringar. Ingmar visar P25 på tavlan. Ajaj, inte bra alls. Bromsar om någon och ser att Alex ligger framför mig. Försöker gå på innern in i hårnålen men det var väl optimistiskt. Dyker på innern in i Liton och tror den sitter men Alex kommer på yttern och stänger dörren. Känns för ett ögonblick som om vi ska kroka ihop och gå av bägge två men det löser sig på nått lyckligt sätt. Tar nya tag och bromsar om både Alex och Jimmy Lindén efter långrakan. Börjar jaga ytterligare två förare. Känner att jag är klart snabbare men kommer helt enkelt inte om. Försöker på alla möjliga och mindre möjliga sätt och varven rinner iväg. 9 varv senare är jag äntligen förbi men vid det här laget är alla som jag hoppades ha en rejäl fight med - Jorpes, Packalén, Funk, Olsson, m.fl, 6-7 sekunder före och jag inser att det inte kommer att gå att komma ikapp. Helt slut i kroppen koncentrerar jag mig de sista varven på att komma imål och jag slutar till sist på en 19e plats.
Placeringen får väl anses vara acceptabel med tanke på motståndet men hade jag gjort en bättre start hade topp-15 och poäng varit möjligt. Bästa varvtid var 1.04,9 och därmed nytt PB.
Nu är första tävlingen avklarad och man vet ungefär vad man kan vänta sig. På Gälleråsen om två veckor ska det vara sol och jag ska upp på poängplats. Motivationen är bättre än nånsin.
Jorpes - detta var en engångsföreteelse. Le o var glad medans du kan!
Last edited:
