K B
Gudomlig sporthojare
- Gick med
- 27 Feb 2008
- Ort
- Långt bort
- Hoj
- CBR900RR -92, CBR 900RR -92 Turbo, K5 Turbo, 7/11 Turbo, CBR1000RR SC59
En vecka kvar nu!
ISLE Of MAN - racerapport!
- Thread starter bg
- Start date
Wheeliedevil
Användare
Riktigt kul läsning, Björn!
Verkligen roligt att du delar med dig av detta.
Jag vet att du inte är så mycket för sociala nätverk och media så därför är detta extra kul att läsa.
Du är en fantastisk människa, berättare och förare.
Jag önskar dig all lycka världen med att uppleva din dröm!
Ser fram emot att få se bilder och höra din berättelse live.
/Henric
Verkligen roligt att du delar med dig av detta.
Jag vet att du inte är så mycket för sociala nätverk och media så därför är detta extra kul att läsa.
Du är en fantastisk människa, berättare och förare.
Jag önskar dig all lycka världen med att uppleva din dröm!
Ser fram emot att få se bilder och höra din berättelse live.
/Henric
Axxexs
Ordinary man doing extraordinary things
- Gick med
- 11 Dec 2003
- Ort
- Verkstan
- Hoj
- Technical Sports Racing AC28-M Prototype powered by Honda Racing Corporation
Hoppas resan över går bra Björn & co! 
Ska bli kul att få höra före och sen vad man tyckte om racen och hur det sen upplevs efteråt. Det är mycket man inte kan förstå innan en sån här resa. Vad som väntas är en känslomässig berg-och-dalbana. Racet tar hårt på förarna och hojarna.
Var och hälsade på en annan av "MGP New commers" idag, Mark Shields, och hans hoj står fortfarande som ett tomt chassie och väntar på sin motor som kommer på måndag! Inte alltid lätt att få ihop alla grejjer i tid! Så du är ute i bra tid.
Hoppas på bra väder bara! Nu denna veckan på UGP var det kanonväder med sol och 27 grader. Bästa vädret sen 1995. Lokalbefolkningen klagade på "Where is the clouds?" och tyckte det var för varmt!?
Ska bli kul att få höra före och sen vad man tyckte om racen och hur det sen upplevs efteråt. Det är mycket man inte kan förstå innan en sån här resa. Vad som väntas är en känslomässig berg-och-dalbana. Racet tar hårt på förarna och hojarna.
Var och hälsade på en annan av "MGP New commers" idag, Mark Shields, och hans hoj står fortfarande som ett tomt chassie och väntar på sin motor som kommer på måndag! Inte alltid lätt att få ihop alla grejjer i tid! Så du är ute i bra tid.
Hoppas på bra väder bara! Nu denna veckan på UGP var det kanonväder med sol och 27 grader. Bästa vädret sen 1995. Lokalbefolkningen klagade på "Where is the clouds?" och tyckte det var för varmt!?
bg
"Probably the best Bear in the world"
Bästa tråden på SH ever!!
Att fullfölja sina drömmar borde fler av oss göra & jag ser fram emot fler rapporter från ditt äventyr...
Kör hårt!!
Lycka till Björn!!
Mvh/Sladdfantomen
Haha... stora ord det där. Nu ska vi inte förhasta oss. Har ju inte ens stigit i land på Isle of Man än...
Men det är kul att ni uppskattar det jag skrivit så här långt! Även om jag känner de flesta av er som kommenterat i tråden, och att jag vet att ni kan massor om RR, så försöker jag hålla mina texter på en någorlunda allmän och instruktiv nivå. Vet nämligen att tråden även följs av en och annan som inte har så mycket insikt i motorcykelracing överhuvudtaget. Hoppas på detta sätt att så många som möjligt ska kunna få ut något av att hänga med i rapporteringen från ö-riket.På återhörande!
/Björn
bg
"Probably the best Bear in the world"
Sitter på färjan från Esbjerg till Harwich och passar därför på att uppdatera, nu när det äntligen finns lite tid. Som jag skrev så har de senaste dagarna varit intensiva.
För att göra en lång historia kort så gick monteringen av slirkopplingen perfekt. Fattas bara annat när det var Mikael ”Gislavado” Larsson, mest känd som Stiggys och Alexander Lundhs vapendragare/mekaniker, som anlitats för jobbet. Få svenskar har väl så mycket erfarenhet av att skruva racermotorcyklar på internationell toppnivå som just Gislavado. Att det blev just Mikael visade sig dessutom vara ett riktigt lyckokast för oss. Hondan stod ju nämligen kvar i Anderstorp efter mappningen förra helgen. Efter att min far, och tillika ständige följeslagare i racerdepåerna genom åren, åkt fram och tillbaka, hämtat en fungerande koppling hos Claessons i Bromölla och levererat denna till Anderstorp, så åtog sig Mikael att montera in den i tisdags kväll när han slutat sitt ordianarie arbete
Även om Mikael är van att jobba i betydligt större sammanhang så tog han sig verkligen tid att, inte bara montera kopplingen, utan även titta över hojen i allmänhet och komma med värdefulla tips. Bl.a. upptäckte han att styrdämparen behövde luftas samt delgav oss lite andra matnyttigheter från sina år med skruvandet av CBR 600 i supersport-VM. Det behöver väl inte tilläggas att det var mer än välkommet för oss som gör vår första säsong på hojmodellen.
Så långt frid och fröjd. Men man vill inte komma till Isle of Man med en motorcykel som inte körts en meter sedan den varit nedplockad i molekyler. Frågan var då var man skulle kunna genomföra en sista shakedown med bara några dagar kvar till avresa? Drog mig till minnes att Mats Nilsson, en av Filip Backlunds sponsorer, några veckor tidigare nämnt att Filip hade bandagar för allmänheten på Knutstorp i onsdags och torsdags. Onsdagen var utesluten då jag var tvungen att jobba på mitt ordinarie arbete natten mot onsdagen för att dessutom gå på igen och jobba 15-24 på onsdagskvällen. På torsdagen var jag ju dock ledig.
Efter en kontakt med Mats så hade han förmedlat en plats åt mig på Backlunds event i Skåne och efter fem timmars sömn satte jag mig i bilen och rullade de 25 milen söderut. På Knutstorp möttes jag inte bara av en massa lyckönskningar från racerkollegor och real roadracingintresserad allmänhet, utan också av Filip och hans trevliga stab. Snabbt som ögat hade Filip fixat in mig i en lämplig grupp och sen kom… regnet. Att köra i regn skulle i det här skedet av förberedelserna inte fylla någon funktion då det var fjädringsinställning och test av den nya kopplingen som var huvudmålet. Förmiddagen ägnades därför åt att laborera med fjäderförspänning, kompression och returdämpning i depån, enligt de råd och rekommendationer jag fått från min mentor Dave Moffit på Isle of Man. Generellt kan sägas att man vill ha hojen lite lösare uppsatt på landsvägen än vad som är brukligt på en racerbana eftersom den annars riskerar att studsa ovanpå alla små gupp och gropar som man tenderar att bli varse när man passerat 200 km/h-sträcket. När sedan solen tittade fram efter lunch så fick jag känna på inställningarna i praktiken vilket kändes okey, även om tempot var mycket moderat delvis beroende på vetskapen om att en vurpa skulle äventyra hela projektet, delvis beroende på avsaknad av den för bandagar obligatoriska DB-killern. Tack vare en försiktig gashand så klarade jag mig från svartflagg p.g.a buller under hela eftermiddagen och fick dessutom de svar jag ville ha beträffande Hondans uppförande. En bra dag enkelt uttryckt!
Fredagen ägnades åt packning från morgon till kväll och efter att ha jobbat sista arbetspasset innan semestern i lördags, så åkte jag ner till resten av teamet i Skåne inför avresan västerut i söndags morse. På tisdag 17:45 förväntas vi anlöpa hamnen i Douglas som är huvudstaden på Isle of Man.
Tack till alla som bidragit till att vi kunde komma iväg så väl förberedda som vi trots allt gjort!
På återhörande!
/Björn
För att göra en lång historia kort så gick monteringen av slirkopplingen perfekt. Fattas bara annat när det var Mikael ”Gislavado” Larsson, mest känd som Stiggys och Alexander Lundhs vapendragare/mekaniker, som anlitats för jobbet. Få svenskar har väl så mycket erfarenhet av att skruva racermotorcyklar på internationell toppnivå som just Gislavado. Att det blev just Mikael visade sig dessutom vara ett riktigt lyckokast för oss. Hondan stod ju nämligen kvar i Anderstorp efter mappningen förra helgen. Efter att min far, och tillika ständige följeslagare i racerdepåerna genom åren, åkt fram och tillbaka, hämtat en fungerande koppling hos Claessons i Bromölla och levererat denna till Anderstorp, så åtog sig Mikael att montera in den i tisdags kväll när han slutat sitt ordianarie arbete
Även om Mikael är van att jobba i betydligt större sammanhang så tog han sig verkligen tid att, inte bara montera kopplingen, utan även titta över hojen i allmänhet och komma med värdefulla tips. Bl.a. upptäckte han att styrdämparen behövde luftas samt delgav oss lite andra matnyttigheter från sina år med skruvandet av CBR 600 i supersport-VM. Det behöver väl inte tilläggas att det var mer än välkommet för oss som gör vår första säsong på hojmodellen.
Så långt frid och fröjd. Men man vill inte komma till Isle of Man med en motorcykel som inte körts en meter sedan den varit nedplockad i molekyler. Frågan var då var man skulle kunna genomföra en sista shakedown med bara några dagar kvar till avresa? Drog mig till minnes att Mats Nilsson, en av Filip Backlunds sponsorer, några veckor tidigare nämnt att Filip hade bandagar för allmänheten på Knutstorp i onsdags och torsdags. Onsdagen var utesluten då jag var tvungen att jobba på mitt ordinarie arbete natten mot onsdagen för att dessutom gå på igen och jobba 15-24 på onsdagskvällen. På torsdagen var jag ju dock ledig.
Efter en kontakt med Mats så hade han förmedlat en plats åt mig på Backlunds event i Skåne och efter fem timmars sömn satte jag mig i bilen och rullade de 25 milen söderut. På Knutstorp möttes jag inte bara av en massa lyckönskningar från racerkollegor och real roadracingintresserad allmänhet, utan också av Filip och hans trevliga stab. Snabbt som ögat hade Filip fixat in mig i en lämplig grupp och sen kom… regnet. Att köra i regn skulle i det här skedet av förberedelserna inte fylla någon funktion då det var fjädringsinställning och test av den nya kopplingen som var huvudmålet. Förmiddagen ägnades därför åt att laborera med fjäderförspänning, kompression och returdämpning i depån, enligt de råd och rekommendationer jag fått från min mentor Dave Moffit på Isle of Man. Generellt kan sägas att man vill ha hojen lite lösare uppsatt på landsvägen än vad som är brukligt på en racerbana eftersom den annars riskerar att studsa ovanpå alla små gupp och gropar som man tenderar att bli varse när man passerat 200 km/h-sträcket. När sedan solen tittade fram efter lunch så fick jag känna på inställningarna i praktiken vilket kändes okey, även om tempot var mycket moderat delvis beroende på vetskapen om att en vurpa skulle äventyra hela projektet, delvis beroende på avsaknad av den för bandagar obligatoriska DB-killern. Tack vare en försiktig gashand så klarade jag mig från svartflagg p.g.a buller under hela eftermiddagen och fick dessutom de svar jag ville ha beträffande Hondans uppförande. En bra dag enkelt uttryckt!
Fredagen ägnades åt packning från morgon till kväll och efter att ha jobbat sista arbetspasset innan semestern i lördags, så åkte jag ner till resten av teamet i Skåne inför avresan västerut i söndags morse. På tisdag 17:45 förväntas vi anlöpa hamnen i Douglas som är huvudstaden på Isle of Man.
Tack till alla som bidragit till att vi kunde komma iväg så väl förberedda som vi trots allt gjort!
På återhörande!
/Björn
TomK
hela världen är min rejsingbana
Kul att läsa om folk som gör slag i saken och som har turen (eller prioriterar rätt ) att kunna ha tid/pengar/ork att projektera en sån här sak. Jag när drömmar om racing på riktiga vägar, men inser att jag nog är lite för gammal när det väl kommer att finnas tid och slantar. Får leva drömmarna genom andras ögon..
Har studerat IoM en del och ser problemen med att lära sig en så lång bana utan och innan och dessutom i de hastigheter som krävs för att vara konkurrenskraftig. Vad var det någon sa? Det tar 100 varv på mc innan man ens börjar minnas de viktiga sakerna på den banan (bromspunkter, brunnslock, bulor, vägmarkeringar, träddungar med frön och löv osv sv) och många hundra till innan det börjar gå fort. Att sen ta med i beräkningen olika väder på olika höjder och ställen, det är fanemig inte det lättaste.
Att sedan kunna öva på landsvägsracing med allt vad det innebär, är inte så lätt här hemmavid. Det går ju att köra satan på någon favoritväg för att känna hur gupp och allt sånt påverkar hojen, men då har man trafik att ta hänsyn till och farbror blå brukar bli ledsna i ögat över sådana tilltag (har jag hört
). Nog för att vissa svenska banor håller tillräckligt låg standard för att kunna passera för att vara landsväg, men ändå 
Nå, stort lycka till och hoppas materialet håller ihop och fokuset är med dig!
) att kunna ha tid/pengar/ork att projektera en sån här sak. Jag när drömmar om racing på riktiga vägar, men inser att jag nog är lite för gammal när det väl kommer att finnas tid och slantar. Får leva drömmarna genom andras ögon..Har studerat IoM en del och ser problemen med att lära sig en så lång bana utan och innan och dessutom i de hastigheter som krävs för att vara konkurrenskraftig. Vad var det någon sa? Det tar 100 varv på mc innan man ens börjar minnas de viktiga sakerna på den banan (bromspunkter, brunnslock, bulor, vägmarkeringar, träddungar med frön och löv osv sv) och många hundra till innan det börjar gå fort. Att sen ta med i beräkningen olika väder på olika höjder och ställen, det är fanemig inte det lättaste.
Att sedan kunna öva på landsvägsracing med allt vad det innebär, är inte så lätt här hemmavid. Det går ju att köra satan på någon favoritväg för att känna hur gupp och allt sånt påverkar hojen, men då har man trafik att ta hänsyn till och farbror blå brukar bli ledsna i ögat över sådana tilltag (har jag hört
). Nog för att vissa svenska banor håller tillräckligt låg standard för att kunna passera för att vara landsväg, men ändå Nå, stort lycka till och hoppas materialet håller ihop och fokuset är med dig!
svrajder
Ny medlem
"Även om jag känner de flesta av er som kommenterat i tråden, och att jag vet att ni kan massor om RR, så försöker jag hålla mina texter på en någorlunda allmän och instruktiv nivå. Vet nämligen att tråden även följs av en och annan som inte har så mycket insikt i motorcykelracing överhuvudtaget. Hoppas på detta sätt att så många som möjligt ska kunna få ut något av att hänga med i rapporteringen från ö-riket".
Den "allmänna och instruktiva nivån" är precis lagom tycker jag. Kanonkul läsning! Good luck!
Den "allmänna och instruktiva nivån" är precis lagom tycker jag. Kanonkul läsning! Good luck!
Galne Dansken
Uppsala Roadrunners
Kul att du delger oss detta äventyr - jag är säker prenumerant..
Hade jag vettat om detta och vem du är - hade du fått en Lycka till kram på Knutstorp dagen med Filip..
Jag åkte förre året en "Trackbutt" med Ironbutt gänget på IOM - dvs. vi hade 30 timmar på oss att köra 1.000 US miles, vilket är 27 varv.. För min del var det en upplevelse för livet - och gav extremt respecKt för tävlingsfolket.
Tror det är ca. 265 kurvor på ett varv (och i tävlingshastighet är det verkligen kurvor).. Det som slog mig mest var att en mycket stor del är dolda kurvor. Att sen ha apex, så hjälmen är några centimeter från en husväg och utgången är dold - ger lite "kittlingar" i magen!
Ska passa på att önska al lycka till på detta äventyr...
Hade jag vettat om detta och vem du är - hade du fått en Lycka till kram på Knutstorp dagen med Filip..
Jag åkte förre året en "Trackbutt" med Ironbutt gänget på IOM - dvs. vi hade 30 timmar på oss att köra 1.000 US miles, vilket är 27 varv.. För min del var det en upplevelse för livet - och gav extremt respecKt för tävlingsfolket.
Tror det är ca. 265 kurvor på ett varv (och i tävlingshastighet är det verkligen kurvor).. Det som slog mig mest var att en mycket stor del är dolda kurvor. Att sen ha apex, så hjälmen är några centimeter från en husväg och utgången är dold - ger lite "kittlingar" i magen!
Ska passa på att önska al lycka till på detta äventyr...
Ozziania
SuperSport är lite roligare
Kul att läsa om folk som gör slag i saken och som har turen (eller prioriterar rätt
....Att sedan kunna öva på landsvägsracing med allt vad det innebär, är inte så lätt här hemmavid. Det går ju att köra satan på någon favoritväg för att känna hur gupp och allt sånt påverkar hojen, men då har man trafik att ta hänsyn till och farbror blå brukar bli ledsna i ögat över sådana tilltag (har jag hört
Vet inte men på något vis känns det som att strådstartaren kan göra lite av dessa saker i jobbet
Många lycka till Björn & team med både körning och material, kommer att följa detta
G-50 Lasse
Ny medlem
bg
"Probably the best Bear in the world"
Hälsning från "The Road Racing Capital of the World"
Igår kväll, strax innan 18-snåret lokal tid, klev vi så äntligen iland på klassisk road racing-mark. Isle of Man har som många av er säkert redan känner till ett valspråk som lyder "Isle of Man - The Road Racing Capital of the World" och atmosfären här andas verkligen racing ur alla aspekter. Om det finns ett himmelrike för hojåkare i livet efter detta så måste det se ut ganska precis så här... med ett STORT undantag! Nämligen vädret.
Efter att igår ha anlänt i strålande solsken och hunnit installera oss i depån med allt vad det innebär i form av tältbyggnation o.s.v. så har det under dagen idag blåst kuling och regnat småspik.
Det är väl förvisso ungefär vad man kan förvänta sig av de brittiska öarna men samtidigt ska jag inte sticka under stol med att just blött underlag är min största farhåga inför tävlingarna. Saken är nämligen den att regndäck är förbjudna runt Mountain Course. Det låter kanske märkligt för den oinvigde, men eftersom banan är så lång så är det sällan regn runt hela banan samtidigt. Lägger man dessutom till att farterna allt som oftast befinner sig norr om 200 km/h-sträcket, så inser alla som provat på att köra med regndäck på en upptorkande svensk bana att det inte kommer dröja många kilometer innan däcksexplosionen är ett faktum. Ett regndäck har nämligen en extremt mjuk gummiblandning för att ge bra våtgrepp, men medaljens baksida är att det snabbt överhettas på torr asfalt och i höga farter blir påföljden att hela gummibitar släpper från slitbanan tills bara corden återstår.
Därför är det vid regnväder enbart tillåtet att köra med intermediate-däck som väl närmast är att beskriva som skurna slicks. Skulle vädret rent av bli så dåligt, i form av regn eller dimma, att inte räddningshelikoptern kan flyga så ställs träningar in medan tävlingar skjuts upp till en annan dag.
Nåväl, Tuukka och jag hann i alla fall med två varv runt banan med hans skåpbil i morse innan det värsta busvädret satte in. Så här långt känns det som om jag har gjort vinterns hemläxa relativt väl och jag har åtminstone ganska bra koll på om efterföljande böj går åt höger eller vänster om jag får säga det själv
. De uppskattningsvis 200-250 timmarna framför DVD:n och youtube verkar ha betalat sig. Det ni där hemma aldrig kan förstå av onboard-filmerna på datorn är emellertid vilka fruktansvärda höjdskillnader banan har. Den insikten kan man bara få från synintryck på plats vid bankanten. Bray Hill efter start- och målrakan är ett lysande exempel på detta fenomen. Om jag kan klura ut hur man bifogar bilder i det här datoreländet så ska jag försöka fixa fram en illustrativ bild från nedförsbacken vid Bray hill där man föväntas hålla full gas på sexans växel i ca. 250 km/h...
På återhörande!
/Björn
Igår kväll, strax innan 18-snåret lokal tid, klev vi så äntligen iland på klassisk road racing-mark. Isle of Man har som många av er säkert redan känner till ett valspråk som lyder "Isle of Man - The Road Racing Capital of the World" och atmosfären här andas verkligen racing ur alla aspekter. Om det finns ett himmelrike för hojåkare i livet efter detta så måste det se ut ganska precis så här... med ett STORT undantag! Nämligen vädret.
Efter att igår ha anlänt i strålande solsken och hunnit installera oss i depån med allt vad det innebär i form av tältbyggnation o.s.v. så har det under dagen idag blåst kuling och regnat småspik.
Det är väl förvisso ungefär vad man kan förvänta sig av de brittiska öarna men samtidigt ska jag inte sticka under stol med att just blött underlag är min största farhåga inför tävlingarna. Saken är nämligen den att regndäck är förbjudna runt Mountain Course. Det låter kanske märkligt för den oinvigde, men eftersom banan är så lång så är det sällan regn runt hela banan samtidigt. Lägger man dessutom till att farterna allt som oftast befinner sig norr om 200 km/h-sträcket, så inser alla som provat på att köra med regndäck på en upptorkande svensk bana att det inte kommer dröja många kilometer innan däcksexplosionen är ett faktum. Ett regndäck har nämligen en extremt mjuk gummiblandning för att ge bra våtgrepp, men medaljens baksida är att det snabbt överhettas på torr asfalt och i höga farter blir påföljden att hela gummibitar släpper från slitbanan tills bara corden återstår.Därför är det vid regnväder enbart tillåtet att köra med intermediate-däck som väl närmast är att beskriva som skurna slicks. Skulle vädret rent av bli så dåligt, i form av regn eller dimma, att inte räddningshelikoptern kan flyga så ställs träningar in medan tävlingar skjuts upp till en annan dag.
Nåväl, Tuukka och jag hann i alla fall med två varv runt banan med hans skåpbil i morse innan det värsta busvädret satte in. Så här långt känns det som om jag har gjort vinterns hemläxa relativt väl och jag har åtminstone ganska bra koll på om efterföljande böj går åt höger eller vänster om jag får säga det själv
. De uppskattningsvis 200-250 timmarna framför DVD:n och youtube verkar ha betalat sig. Det ni där hemma aldrig kan förstå av onboard-filmerna på datorn är emellertid vilka fruktansvärda höjdskillnader banan har. Den insikten kan man bara få från synintryck på plats vid bankanten. Bray Hill efter start- och målrakan är ett lysande exempel på detta fenomen. Om jag kan klura ut hur man bifogar bilder i det här datoreländet så ska jag försöka fixa fram en illustrativ bild från nedförsbacken vid Bray hill där man föväntas hålla full gas på sexans växel i ca. 250 km/h...På återhörande!
/Björn
UglyBugly
Ny medlem
Hei Björn. Vi gleder oss stort til å komme etter dere over til Isle of Man. Det er mye vær på øya, men det vil helt sikkert snu og bli bedre. Vi gleder oss til å se hva du skriver etter første practice på Mountain Circuit. MVH TH.
Madmore
Ny medlem
Såå jävla coolt.
Ett stort lycka till och tack för att du delar med dig av upplevelsen!!!
Ett stort lycka till och tack för att du delar med dig av upplevelsen!!!
nosense
MilleOnAir
Kul med en Stenungsundare representerad på IOM, lycka till med att förverkliga mångas dröm!
Nyheter
|
Norton Motorcycles siktar på fyra nya modeller till 2026
Norton Motorcycles förbered... |
|
TILLSTÅND KLART: GGN 2.0 KÖRS I HEJDEBY 2025
Nu är det klart att världen... |
|
Norton Motorcycles siktar på fyra nya modeller till 2026
Norton Motorcycles förbered... |
|
GB350S i fokus på Wheels and Waves 2025
Honda var tillbaka i Biarri... |
|
|
En hyllning till mästaren!
Pressrelease från MV Agusta... |
|
Vinnarhoj från Custom Bike Show
I nästa nummer av Allt om M... |
|
Testhoj hämtas från Sulas MC
Vi åkte till Strängnäs för ... |
|
Transportstyrelsen avvecklar appen Mina fordon
Foto: Andreas Johansson ... |
|
|
Custom Bike Show 2025
Den 7 juni var det åter dag... |
|
Forged följer tre baggerbyggen
Tre amerikanska hojbyggare ... |