ISLE Of MAN - racerapport!

Brutale

Sporthojsnörd
Gick med
7 Oct 2014
Ort
Lidköping
Hoj
Husqvarna TE300i, Yamaha YZF R6, Kawasaki Z750, Sålda: MV Agusta Brutale Dragster 800 EAS & Kawasaki ZX6-RR
Tänkte säga att vi ses på Anderstorp BG, och det gör vi med all säkerhet och minst 1.5m avstånd.

Jag lovar att hålla mig ur spår för snabba teamet ONE då jag själv har blivit övertalad att göra en Endurance debut 🙈
 
  • Hjärta
Reaktioner: bg

bg

"Probably the best Bear in the world"
Gick med
9 Jan 2005
Ort
Västkusten
Hoj
BMW S1000RR (BG-edition)
Tänkte säga att vi ses på Anderstorp BG, och det gör vi med all säkerhet och minst 1.5m avstånd.

Jag lovar att hålla mig ur spår för snabba teamet ONE då jag själv har blivit övertalad att göra en Endurance debut 🙈
Underbart glädjande besked Brutale! Kom bara ihåg att endurance på Anderstorp varken avgörs i den andra eller tredje kurvan under första varvet...:jäs (fl´åt, kunde inte låta bli.:krama)

Tror det kommer bli hur bra som helst för dig och precis vad du behöver i det här skedet av din karriär. Mycket körning där du har gott om tid på dig att bygga upp tempo under en stint och både snabbare och långsammare förare att lära av runt banan.

Ser fram emot att ses!!!
/BG
 

bg

"Probably the best Bear in the world"
Gick med
9 Jan 2005
Ort
Västkusten
Hoj
BMW S1000RR (BG-edition)
ENDURANCE - SÄSONGSPREMIÄR!

Endurance är en tävlingsform av road racing som handlar om uthållighet precis som namnet antyder. Det gäller inte bara föraren utan i högsta grad även maskin och depåpersonal. Det är ett format som premierar goda förberedelser och ett gott lagarbete eftersom det går ut på att köra en och samma motorcykel så många varv som möjligt under en förutbestämd tidsrymd. Maximalt tillåtet antal förare är tre stycken som, så länge allt går enligt planeringen, byts av i samband med de nödvändiga tankstoppen.

I den svensk/skandinaviska serien, SEC, är de flesta tävlingarna sex timmar men även åtta- och tio-timmars tävlingar har förekommit sedan jag gjorde min första start 1999. I VM löper de mest prestigefyllda tävlingarna över 24 timmar.

Till i år fick jag förfrågan om jag ville köra med ett av de svenska team som varit mest dominerande i serien under de senaste fem åren, nämligen ONE Endurance Team. Teamet ägs och drivs av de båda förarna Patrik och Stefan, men för att få allt flyta och fungera under en tävlingshelg så finns det ett tiotal personer till som turas om att hjälpas åt med allt från matlagning till däckbyten och tankningar i depån.
IMG_2380.JPG
I lördags när det var friträning på Anderstorps-banan satt jag för första gången på teamets Kawasaki ZX-10R som tidigare byggts och tävlats i VM av det anrika Schweiziska teamet Bolliger. Som brukligt efter en vinters stillestånd var det en del mindre tekniska bekymmer som behövde avhjälpas under dagen innan maskinen gick som vi ville. Mina förarkollegor den här tävlingen, Patrik och "Masen", har redan kört hojen under flera säsonger och hjälptes därför åt att hitta rätt inställningar inför söndagens tävling. Själv koncentrerade jag mig bara på att försöka lära känna Kawan i lugn och ro. Teknikstrulet gjorde dock att det endast blev ett enda helt 20 minuters träningspass för mig under dagen.

Söndagens tidsträning gick fint för oss alla tre och vi kvalade in som näst bästa team bland endurancelagen efter Lingvalls Racing Team. En festlig notering så här i efterhand är att jag och Masen körde våra bästa varv med bara en enda tusendels skillnad över Anderstorps 4025 meter långa slinga.

När det blev tävlingsdags utsågs jag till att ta första "stinten" som det heter på fackspråk. I endurance sker starten alltid med klassisk Le Mans-start, d.v.s. förarna inleder med att springa tvärs över startrakan och hoppa på motorcyklarna som väntar med motorerna avslagna. Det är ett moment som förhöjer spänningen. Jag brukar normalt sett göra ganska hyggliga starter men den här gången fipplade jag till det genom att inte hitta rätt med tummen över startknappen. Jag tappade 3-5 sekunder på missödet och det räckte för att halka ner till mitten av startfältet. Resten av passet flöt dock fint och succesivt hittade jag rätt på Kawan och fick den tid i sadeln jag missat under gårdagen för att lära känna chassits karaktär.

En fullfjädrad endurancehoj som den här har inte bara en mycket större tank på 24 liter mot normala 17, utan också helt annan chassigeometri för att tillåta snabba hjulbyten. Det märktes dock snabbt att den här hojen är byggd av proffs och även om endurance alltid är en stor kompromiss är det här en lyckad sådan. Längst tid tog det att få förtroende för framhjulets grepp under max nerlägg.

När jag lämnade över till Masen efter en timme och en kvart på banan var vi i ledning. Masen la snabba och jämna varvtider under sitt pass och kunde dryga ut ledningen ytterligare innan det blev dags för Patrik. Våra hetaste konkurrenter, Lingvalls och C4 Racing drabbades tyvärr av krasch respektive maskinproblem under de inledande timmarna vilket gav oss ett betryggande avstånd inför mitt andra körpass. Redan under utvarvet märkte jag emellertid att vänster clip-on styre inte satt där det borde och efter att ha försökt under ett par varv insåg jag att det inte skulle gå att köra resten av dagen med det lösa styret. Ett snabbt depåstopp senare var jag på banan och kunde hitta ett skönt flyt med 1:38:2 som bästa varvtid i slutet av passet när den lilla kvarvarande bränslemängden gjorde cykeln mer lättkörd.
IMG_2371 (2).jpg
Strax efter mitt byte öppnade sig himlen vilket betydde Masen och Patrik fick köra sina avslutande pass i regn och kyla. Båda två visade sig ha tjocka pannben och trots ett oplanerat stopp under slutminuterna när Patrik fick problem med imma på glasögonen skrevs segermarginalen till 30 varv efter sex timmars tävlande, före C4-Racing med E.K. Racing på tredje plats. Enligt Stefan som för dagen agerade som vår teamchef är det den största segermarginalen i SEC:s historia.

Vi ser med tillförsikt fram emot resten av säsongen. Dessvärre nåddes vi i förrgår av beskedet att nästa deltävling som skulle ägt rum om några veckor på Mantorp är inställd p.g.a. den rådande Covid-situationen i Östergötland. Om någon ersättningstävling går att få till återstår att se men vidare endurance-rapporter kommer med största säkerhet från min sida här under säsongen.

På återhörande!
/Björn

FOTO: Mikael Pflügler, Karin Gustavsson
 

bg

"Probably the best Bear in the world"
Gick med
9 Jan 2005
Ort
Västkusten
Hoj
BMW S1000RR (BG-edition)
MÅLGÅNG I THE WORLD ADVENTURE WEEK!
UPGA2930.JPG
Vid tolvslaget i natt avslutades tävlingen med ovanstående namn. Initiativet kom från KTM och syftet var att alla hojåkare, oavsett märke och modell, skulle inspireras att ta ut sina hojar på en vecka av äventyr.

2362 deltagare från hela världen hade i förväg anmält sitt intresse att delta genom en app som heter RISER. För egen del hade jag dessvärre inte möjlighet att avsätta hela veckan för ändamålet eftersom det trots allt var en ordinarie arbetsvecka för mig. Men i måndags fick jag ändå en flygande start genom att lägga drygt 40 mil på småvägar i Dalsland i sadeln på en KTM 1290 Super Adventure S. Det innebar att jag körde upp mig till plats 110. Dock rejält distanserad av en kanadensare som hann med 160 mil under första dygnet.

Sedan följde en rad arbetsdagar där mina resor inskränkte sig till några vändor till och från jobbet. I fredags bytte jag emellertid verktyg till en KTM 690 Enduro och drog på äventyrssafari över det fantastiska svenska grusvägsnätet tillsammans med tre kompisar.

Lite drygt 100 mil på tre dagar hann vi med inklusive fastkörningar och navigeringsmissar. Kanske inget ultimat upplägg i en tävling som går ut på att tillryggalägga så många kilometer som möjligt, men vansinnigt kul hade vi i alla fall. Å det får väl ändå anses ha varit själva andemeningen i tävlingsupplägget?

Vid midnatt på söndag kväll kunde jag summera sammanlagt 152 mil under veckan och en total körtid, d.v.s. där jag varit i rörelse på motorcykeln eftersom appen pausar körtiden så fort man står still mer än någon minut, på 27 timmar och 8 minuter. Det gav mig en slutplacering som nummer 232.

Bäste svensk blev José Enisco på plats nummer 18 som hunnit med 288 mil. Överlägsen segrare är dock en chilenare vid namn Raul de la Jara som hunnit med 501 mil genom Sydamerika på sju dagar med en KTM 1190 Adventure R. Hatten av för dem båda!

På återhörande!
/Björn
🏁
 

bg

"Probably the best Bear in the world"
Gick med
9 Jan 2005
Ort
Västkusten
Hoj
BMW S1000RR (BG-edition)
ÄNTLIGEN RR-TÄVLING IGEN!
Förra veckan gick traditionsenligt Bikeweek av stapeln på Gelleråsen Arena utanför Karlskoga. Konceptet har funnits sedan 90-talet och förutom allmänhetens åkning körs även ett 6-timmars endurancelopp innan veckan avslutas med SM i Road Racing.

I år deltog jag emellertid bara i enduranceloppet tillsammans med mitt lag, One Endurance Racing. Vi vann den inledande tävlingen på Anderstorp i maj men de efterföljande båda deltävlingarna, på Mantorp och KymiRing i Finland, blev tyvärr inställda p.g.a. pandemin. Därför var det kanske inte konstigt att det kändes lite ringrostigt att komma ut på racerbanan igen. Mina team-kamrater Humlan och Masen hade hunnit med några pass dagen före men själv hade jag bara utrymme att närvara under tävlingsdagen.

226574347_2934570360149536_4659573112617253239_n.jpg

Kvalet gick trots allt bra och vi fick starta från sjunde position på startgridden. Humlan inledde stabilt i blött väglag men utan pågående nederbörd. Det skulle dock förändra sig efter någon halvtimme när himlen öppnade sig. Vår taktik att starta på begagnade regndäck för upptorkande väglag föll platt och Humlan fick gå i depå tidigare än planerat för däck- och förarbyte.

Depåstoppet gjorde att vi föll som en sten genom resultatlistan men Masen gick ut och övertygade fenomenalt genom att under långa stunder vara snabbast på banan under sitt drygt timslånga pass. När jag sedan tog över rodret var det fortfarande blött och jag som aldrig tidigare kört Kawan på regndäck gick istället ut försiktigt och kände mig för. Succesivt torkade det upp och jag fick mer förtroende för cykeln. Försökte hitta ett tempo som var jämnt men utan att döda regndäcken. De skulle ju kunna behövas om det började regna igen. Så småningom fanns dock ett tydligt torrspår och jag gick in för att byta till slicks.

Den sista stunden av mitt pass var banan nästan helt torr men jag hade svårt att ställa om körningen till torrt med den attack som behövdes. Varken känsla eller tider ville infinna sig innan jag blev invinkad av teamet i samband med en saftey car-situation. Min lagkamrater gjorde dock ett stabilt arbete under resterande timmar och vi kunde till slut ta målflaggan som segrare efter 251 varv. Tre varv före Lingvalls Racing Team och E.K. Racing på tredje plats. Fint med pålitliga lagkamrater när man själv inte levererar på topp.
20210729_181356.jpg
Nåväl, det här var en bra "shake down" inför årsracet med classic och supermono som äger rum 13-15 augusti. Det kommer förhoppningsvis bli en riktigt kul tillställning!
På återhörande!
/Björn

Foto: Lotta Kronåker, Karin Gustafsson
 

bg

"Probably the best Bear in the world"
Gick med
9 Jan 2005
Ort
Västkusten
Hoj
BMW S1000RR (BG-edition)
ÅRSRACET I LINKÖPING HELGEN SOM GICK!
image2 (2).jpeg
Äntligen var det så dags för årets första tävlingshelg i den nordiska serien för Supermono och Classic racing. Eftersom de tre inledande tävlingshelgerna i Danmark, Finland och Norge tyvärr fick ställas in blev det ju en rumphuggen serie i år med bara de svenska deltävlingarna på Linköping och Karlskoga kvar.

FREDAGSTRÄNINGARNA...
...började mindre bra genom att kolven på Supermonon sprack med påföljden att den fick skämmas under ett skynke under resten av helgen. Motorn på 730cc, med block från en BMW F650 och topp från en Ducati 1198R, har gått som en klocka under de två säsonger jag kört den hittills men nu var det uppenbarligen dags för en större renovering. I skrivande stund är det oklart hur mycket mer som gick sönder vid haveriet men har vi tur är det bara kolven som behöver bytas och i så fall finns det goda möjligheter att kunna delta i Karlskoga om ett par veckor.

image6.jpeg
Aermacchin som jag fått låna för 350cc-klassen av Bo Strandell led av tändningsproblem och ville inte gå rent. Strandell visade sig för övrigt vara en för mig ny men mycket intressant bekantskap med bl.a. en MotoGP-start i 500cc-klassen 1971 på något så ovanligt som en Linto och en 40-årig karriär som stallchef/teamägare i bilsport bakom sig. Ingmars Paton gick helt felfritt och den kvalade jag in i pole position i 500cc under eftermiddagens tidsträning. Sandströms Ducati TT1:a lunkade också på i F2-klassen men utan det där riktiga klippet i motorn som borde finnas där.

LÖRDAGEN...
...kom med regn lagom till tävlingarna skulle påbörjas under eftermiddagen. I slutänden blev det bara Ducatin som jag startade på eftersom det inte kändes försvarbart att ta ut den dyrbara Paton-hojen i vätan när det inte gällde några mästerskapspoäng. I slutänden blev det en fjärdeplats på regndäck i upptorkande med Duccen. Kvällens stora begivenhet blev att få samtala en halvtimme med ingenjörs-ikonen (ISR-)Acke Rising och racingidolen "Peppe" Sjöström som tävlat i 500-klassen 1979-84 i GP-VM när de kom för att beundra Patonen.
image8 (2).jpeg

SÖNDAGEN...
....betydde blåsigt men mindre blött väglag. Strandell hade fått fart på Aermacchin och från sista startled bland 22 förare lyckades jag till sist köra upp den till en tredjeplats efter 12 varv. Det var fantastiskt kul att ha fått möjligheten att prova en sådan klassisk roadracingmaskin. Den sägs ju ha varit bland det sista som kunde hålla tvåtaktarna stånga i början på 70-talet och efter att ha kört en kan jag förstå varför. I 500-klassen kunde jag till sist avgå med segern efter en hård duell med Lasse Sandberg på Seeleyn som avgjordes på slutvarven när jag hade lite bättre flyt med varvningarna. I F2-klassen blev det ännu en fjärdeplats med Duccen.
image8.jpeg

Sammanfattningsvis en trevligt helg och det var framför allt väldigt skoj att träffa hela det glada supermono- och classic-gänget igen. I den depån vilar inga sorger. Linköping köre som publikfri tävling men till avslutningen på Karlskoga 3-5/9 medger Corona-restriktionerna en publik på 600 åskådare. Biljetterna säljs som förköp via Tickster.

På återhörande!
/Björn
 

silja

Ljuset i tunneln kan vara ett tåg!
Gick med
16 Jan 2006
Ort
Örebro
Hoj
Min Honda RVF400 -94 vid Point of Ayre, Isle of Man. Såld numera.
Jag har sett den tidigare så jag tror att den finns här någonstans.
 
  • Gilla
Reaktioner: bg

bg

"Probably the best Bear in the world"
Gick med
9 Jan 2005
Ort
Västkusten
Hoj
BMW S1000RR (BG-edition)
SERIESEGRARE I SVENSKA ENDURANCE CUPEN!
240588470_1710797319113388_7191275295422313949_n.jpg
Det blev till sist en totalseger i SEC, Svenska Endurance Cupen, för vårt lag ONE Endurance Racing i söndags. Men segern säkrades med ett nödrop. Efter att de båda tidigare deltävlingarna flutit problemfritt började våra bekymmer redan på morgonens tidsträning.
Kawasakin saknade effekt och betedde sig ryckigt vid gaspåslag genom Anderstorps långsvängar. Efter snabb felsökning av våra proffsiga mekaniker kunde det konstateras att bränslepumpen inte gav tillräckligt tryck. Ett snabbt byte av pump efter kvalet gjorde att hojen fick tillbaka sin explosivitet igen.

Stefan "Humlan" Bernström tog starten och gick sin vana trogen ut och körde förnuftigt och stabilt under första stinten innan han lämnade över styret till undertecknad. Starkt jobbat av Humlan då han inte var helt återställd efter den lunginflammation han dragits med de senaste veckorna. Efter att ha acklimatiserat mig under några varv hittade jag ett tryggt tempo som jag kände att jag kunde hålla hela körpasset igenom. Trettiofem varv räckte bensinen i 24-literstanken vilket gav en körsträcka på drygt 14 mil innan jag blev tvungen att gå i depå och lämna över till Björn "Masen" Ljungquist Tideström. Dessvärre hade jag och Humlan dödat högersidan av framdäcket under våra båda körpass och "Masen" fick därför koncentrera sig på att hålla cykeln upprätt då framdäcket plogade vilt genom alla högersvängar. Trots detta avancerade vi genom fältet och tävlingen såg ut att arta sig till en spännande fight om förstaplatsen med Lingsvalls Racing Team.

Efter Masen var det min tur att gå ut på mitt andra körpass med helt färska svålar både fram och bak. Efter ett försiktigt utvarv för att skrubba in däcken började jag satsa lite hårdare under andra varvet. När jag gick ut på Anderstorps gamla start- & målraka för andra gången och skulle lägga i tredje växeln rasade istället växellådan plötsligt. Trean var som bortblåst och med halva sextimmars-tävlingen kvar att tillryggalägga fann vi av taktiska skäl istället för gott att avvakta i depå fram tills det var ett par minuter kvar av tävlingen. Då rullade Humlan ut och defilerade i sakta mak över mållinjen som sista lag.

I Endurance får man nämligen inte bara placeringspoäng utan lag som deltar i starten ute på startplattan och lag som tar målflagg får dessutom några bonuspoäng som gratifikation. Tack vare dessa extra målflaggs-poäng kunde vi alltså säkra seriesegern före väl kämpande E.K Racing och Lingvalls.

Det fina med att ta hem totalsegern i den svenska cupen är att vi nu vunnit startavgiften som wildcards på finalen i den tyska endurance serien. Den tävlingen avgörs på klassiska Nürburg rings GP-slinga och det är en bana som jag aldrig tidigare tävlat på. OM tävlingen blir av med tanke på covid, översvämningar och alla andra saker som kan lägga hinder i vägen med kort varsel återkommer jag med en racerapport därifrån så småningom.

På återhörande!
/Björn

Foto: Björn "BC" Carlsson
 

bg

"Probably the best Bear in the world"
Gick med
9 Jan 2005
Ort
Västkusten
Hoj
BMW S1000RR (BG-edition)
BG-RACING I VETENSKAPENS TJÄNST!

Som de flesta av er läsare känner till har ju all road racing på Isle of Man varit inställd de senaste två åren p.g.a. pandemin och vi är säkert många som försöker hitta olika sätt att stilla abstinensen.
IMG_3337.JPG

Under det senaste dygnet hade jag och min trogne Isle of Man-mekaniker, kamrat Kollin, därför beslutat oss för att genomföra en empirisk studie i hur långt man egentligen behöver köra genom det svenska sommarlandskapet för att samla på sig samma mängd flugor på kåpglaset som man gör under ett av de sex mil långa varven på The Mountain Course som banan på Isle of Man kallas.
IMG_3335.JPG

Det exakta svaret visade sig vara 168 mil, fyra kilometer och fyrahundra meter. Det tog oss 19 timmar och 16 minuter att genomföra det strikt vetenskapliga experimentet och färdvägen finns markerad i blått på bifogad karta.
IMG_3363.PNG

Den fullständiga rapporten är nu författad och inskickad till Kungliga vetenskapsakademin, men ett referat därav planeras att presenteras i ett kommande nummer av Allt om MC så småningom.;)

På återhörande!
/Björn
 

bg

"Probably the best Bear in the world"
Gick med
9 Jan 2005
Ort
Västkusten
Hoj
BMW S1000RR (BG-edition)
SÄSONGSAVSLUTNING I SUPERMONO & CLASSIC RACING.
image002.jpg
Föregående helg ägde finalerna i årets classic racing-serie rum på Gelleråsen i Karlskoga. Serien blev ju dock ganska rumphuggen i år när samtliga deltävlingar i de övriga nordiska länderna ställdes in under vår och försommar p.g.a covid. Kvar blev i slutändan endast de två sista tävlingshelgerna som var planerade till Sverige.

Höjdpunkterna i Karlskoga blev segrar i lördagens 500cc-tävling samt i söndagens Supermono-race. Detta följdes upp med en andraplats i supermono på lördagen samt en knippe fjärdeplatser i 350-klassen på Strandells Aermacchi samt i F2-klassen på Sandströms Ducati.

Helgens besvikelse blev ett oväntat ras på Patonen under söndagens race. Motorn hade börjat missa på höga varvtal redan under lördagens morgonträning men prognosen vi kom fram till under felsökningen i depån var att det inte verkade vara något som riskerade att skada motorn. Byte av batteri och stift visade sig visserligen inte hjälpa, men hojen gick ända tillräckligt bra för seger under lördagen. Under näst sista varvet på söndagen stannade dock motorn helt och jag fick bryta från ledning. Det får bli felsökning i vinter och vi håller tummarna för att det inte ska vara för dyrt eller komplicerat att fixa.

Desto mer positivt under helgen var det däremot att vi förmodligen ringat in chassiproblemet som vi dragits med på Supermonon till att det är bakstötdämparen som är den största boven. Ända sedan jag började köra Martebos specialbygge för två år sedan har den dragits med bakhjulsstuds in i kurvorna. Martebo har kortat svingen och förbättrat svinginfästningen under vintern som gick och mycket tyder nu på att det är bakstötdämparen som helt enkelt inte jobbar tillräckligt finkänsligt i det initiala slaget. I vinter får vi fortsätta fundera på vad vi kan göra för att få bättre känsla från chassits bakände. När chassit är utprovat och färdigt skulle vi vilja komma ut till någon av de europiska supermono-tävlingarna under nästa säsong.

På återhörande!
/Björn

Foto: Joachim Cruus
 

bg

"Probably the best Bear in the world"
Gick med
9 Jan 2005
Ort
Västkusten
Hoj
BMW S1000RR (BG-edition)
ÅRETS BENELLI WEEK AVSLUTAD!

Nyss hemkommen tillsammans med Karin från Benelli Week i fabrikatets hemort, Pesaro vid Adriatiska havets kust i Italien, så har jag en del upplevelser att dela med mig av som jag tror borde kunna intressera andra hojåkare.

Men först något kort om eventet: Benelli Week genomfördes i den här formen första gången till märkets 100-års jubileum 2011 vilket betyder att det var 110-års jubileum i år. Veckan planeras och genomförs av märkesklubben, Motoclub Pesaro T Benelli, som har sin hemvist i märkets ursprungliga lokaler i de centrala delarna av staden. Besökarna kommer huvudsakligen från Europa och hela veckan går i korthet ut på att umgås, göra dagsturer till olika sevärdheter i sadeln på gamla såväl som nya Benellihojar. Det nuvarande företaget, som förövrigt ingår under samma kinesiska Geeley-paraply som Volvo, är också med och stöttar eventet genom att till exempel låna ut några exemplar av de senaste modellerna för provkörning.

Benelli hade sin storhetstid på 60- och 70-talet och den främsta framgången är utan tvekan när australiensaren Kel Carruthers 1969 lyckades vinna både VM-deltävlingen på Isle of Man och hela VM-serien i 250 GP på en rak fyrcylindrig fyrtaktare. Bland gatåkare så är nog märket mest känt för att man var först med att producera en rak sexa för landsvägsbruk 1972.

Här kommer några bilder från veckan att drägla över...

Benelli kompressormatad 250cc 1939: En vattenkyld (notera den snyggt infällda kylaren framför tanken) rak fyra som sägs ha utvecklat 52,5 hk/ 10 000 rpm och varit god för 235 km/h vilket var betydligt mer än samtida konkurrenter. Tyvärr förhindrade krigsutbrottet deltagande i några större tävlingar.
IMG_3448.JPG


Ett chassi tillverkat för att tävla i tyska Superbike i mitten på 80-talet med en trimmad 900 Sei-motor. Enligt den tyske ägaren var den dock inte särskilt konkurrenskraftig p.g.a. effekthandikapp och begränsad nedläggningsvinkel trots att man hissat upp motorn rejält i jämförelse med standardhojarna. Men en cool gathoj blev det ju i alla fall, eller hur?
IMG_3706.JPG


Vy från en italiensk bergstopp under en av utflykterna med klubben.
IMG_3398.JPG


Den legomodell av en Benelli 750 Sei som den Scandinaviska Benelli-klubben med Christer Nilsson i spetsen förärade moderklubben i Pesaro som tack för arbetet med årets Benelli Week.
IMG_3727.JPG


På återhörande!
/Björn
 

bg

"Probably the best Bear in the world"
Gick med
9 Jan 2005
Ort
Västkusten
Hoj
BMW S1000RR (BG-edition)
RACERAPPORT FRÅN NÜRBURGRING!

Det här inlägget borde kommit för två veckor sedan, men livet består ju tyvärr inte bara av motorcyklar...

KLASSISK MARK
Vad kan väl vara mer ståndsmässigt än att avsluta roadracingsäsongen 2021 på anrika Nürburgring i tyska Eifelbergen? Som jag nämnde i ett tidigare inlägg vann vårt endurancelag, ONE Endurance Racing, årets svenska endurance cup. Förstapriset bestod av betald startavgift och transport ner till näst sista deltävlingen i Deutsche Langstrecken Meisterschaft (DLC) som gick under 6 timmar på ringen söndagen den 26 september.

Dessvärre var det ju inte den drygt två mil långa nordslingan som var aktuell, eftersom inga mc-tävlingar hållits där sedan 1994, utan istället den 5,1 km GP-slingan där F1 brukar avgöras. Båda slingorna delar depå och alla riktiga biltävlingar som hålls på nordslingan använder sig även av större delen av GP-slingan. Helig mark med andra ord och racingatmosfären är verkligen påtaglig i hela området runt banan.
IMG_3829.JPG
På nerresan till banan fick vi se en del trista scener i Eifelområdet. Återuppbyggnad pågick i många byar då området tyvärr drabbats hårt av skyfallen med översvämningar och annat elände som följd.

UPPLADDNING
Teamet samlades i depån på lördagskvällen för inskrivning och iordningställande av hoj och depåbox. Dessvärre kunde inte Masen delta så Humlan och jag hade bestämt att vi skulle genomföra tävlingen på bara två förare. Vid midnatt var allt klart och vi kunde dra till hotellet tre kilometer bort för några timmars sömn. Reveljen gick kl. 06 och vid kl. 07 var vi återsamlade i depån. Det hade regnat under natten och när friträningen genomfördes var det upptorkande ute på banan vilket är svårast möjliga underlag. Humlan gick ut på regndäck men kom snart in för byte till slicks. Jag som aldrig kört på banan tidigare tog det väldigt lugnt under de få varv jag hann köra innan det blev rödflagg p.g.a. en annan förares krasch.

RACE
Även kvalet innebar lömska förhållanden på delar av banan och vi kvalade till sist in som 30:e lag av 39 stycken där 11 lag var riktiga endurancelag. Resterande team var så kallade stafettlag som bara behöver flytta transpondern mellan sina olika motorcyklar vid depåbesöken. Humlan tog sin vana trogen starten och körde första timmen innan han lämnade över till mig. Jag kände mig försiktigt för då jag fortfarande inte var helt bekant med banan som nu var helt torr. Efter en kvart hade jag ändå rätt bra koll på mina referenspunkter. Jag började kapa sekund efter sekund och hittade ett fint flyt innan jag gick in och lämnade över styret till Sonny. Sonny (minns tyvärr inte efternamnet) var vår tyske depågranne som kom och bad att få köra med oss efter att hans eget team kört sönder hojen redan under friträningen. Humlan kände honom lite sedan tidigare och vi tyckte synd om honom så vi erbjöd honom att köra en tredjedel. Tyvärr tappade vi också några varv i detta skede när vi var tvungna att sträcka kedjan efter min körning. Istället för att nosa på pallen trillade vi ner genom fältet.
IMG_3843.JPG
Depåboxen med F1-standard.

BROMSFEL
Sonny uppgav att han hade haft lite svårt att acklimatisera sig till vår Kawasaki när han kom tillbaka efter sin stint. Trots detta höll han vårt team cirkulerande på hyggliga varvtider. Väderleksprognosen hotade med mer regn under eftermiddagen och istället för att köra själv skickade Humlan därför ut mig igen för att försöka hämta ikapp tid medan det ännu var torrt. Jag hade bara roligare och roligare för varje varv eftersom den här typen av snabba banor passar min körstil bra och vi nådde upp till femteplatsen igen. Det enda smolket i glädjebägaren var att frambromsen blev svampigare och svampigare under passet och tryckpunkten varierade från kurva till kurva. Det gjorde att jag var tvungen att köra med lite större marginaler i inbromsningarna. Framförallt efter att jag bromsat mig av banan i den första tvära högerkurvan efter startrakan när jag klämde de två yttre fingrarna mellan bromsgrepp och handtag och därför förlorade stora delar av bromsverkan.

RAS I TABELLEN
Jag lämnade över cykeln till Humlan tillsammans med informationen om bromsen. Humlan körde efter förutsättningarna och höll ställningarna under sitt pass. Eftersom Sonny inte ansåg sig vara tillräckligt snabb på vår hoj såg han gärna att jag tog den avslutande stinten på 45 minuter. Innan jag stack ut gjorde våra duktiga mekaniker en snabb luftning av bromspumpen. Det gjorde att bromsen nu kändes kanon. Men bara i två varv tyvärr. Sedan kom problemen smygande igen och under de sista 10 minuterna hade jag verkligen ingen frambroms överhuvudtaget. Det gjorde att jag fick hanka mig fram med enbart motorbroms och bakbroms och tappade därmed nästan en minut per varv.
Tillslut hamnade vi på en sjundeplats bland endurancelagen, men hade det inte varit för krånglet med frambromsen och kedjan hade vi definitivt varit med och slagits om tredjeplatsen när vi studerade varvtider etc. i efterhand. "Om inte om hade varit..." som det brukar heta.
IMG_3871.JPG
En del av interiören på Pistenklause...

Nåväl, på det hela taget kunde jag och teamet summera ett fantastiskt roligt äventyr på klassisk racingmark när vi åt avslutningsmiddag (Tack Humlan!!!) på den välkända racingkrogen Pistenklause i Nürburg senare samma kväll. Berömd inte bara för att många av bilracingens stora stjärnor lämnat spår i lokalen, utan också för att Sabine Schmitz familj är dem som grundat hotellet 1969 och ännu driver det.

På återhörande!
/Björn
 

bg

"Probably the best Bear in the world"
Gick med
9 Jan 2005
Ort
Västkusten
Hoj
BMW S1000RR (BG-edition)
SINGLE-MINDED!

Människor som följer sina drömmar och som inte ger upp när det blir lite svårt och jobbigt är alltid fascinerande, eller hur? Speciellt om de också råkat begåvas med talanger utöver det vanliga och dessutom inte har tillgång oändliga ekonomiska resurser eller horder med experter som kan backa upp.

Inom motorsport är det naturligt att så gott som all stjärnglans faller på förarna eftersom det är de som håller i styret eller sitter bakom ratten när mållinjen passeras. Ibland glöms det bort att förarna ju egentligen bara är sista länken i kedjan för ett bra resultat.

IMG_3924.jpg

Därför är det extra kul att jag i nya numret av Allt om MC, Nr 6-21, har fått möjlighet att lyfta fram tre svenska och minst sagt unika (i ordets rätta bemärkelse) roadracinghojar och deras skapare över hela 8 sidor. Personligen tycker jag att det är otroligt häftigt att det finns människor i vårt land som med förhållandevis små medel, och med bara några vänner till hjälp, lyckas förverkliga visioner till den här höga nivån. Artikeln tog ett år att färdigställa från idé till tryck och fokus ligger på ambitionerna och allt slit och svett som det kostat byggherrarna under resans gång.

Visst kan ämnet tyckas smalt och jag är tacksam över att Micke och Jocke på Allt om MC-redaktionen lät mig utöka från sex (vilket redan är mycket för ett sådant här knäck) till åtta sidor för att jag skulle få det som jag ville ha det i slutänden. Jag hoppas och tror ändå att jag lyckats förpacka min idé på ett sätt som gör att fler läsare än bara dem som besitter den tekniska förmågan att bygga egna tävlingshojar ska kunna ha utbyte av artikeln.

Tidningen når prenumeranterna idag och borde då finnas i tidningsdiskarna i slutet på kommande vecka. Håll till godo.:hej

På återhörande!
/Björn
 
Nyheter
Rekordmånga besökare på MP-messut i Helsingfors

Vi på Bike tillbringade hel...

Bike på Diavel V4 i Abu Dhabi!

Just nu befinner sig Bikes ...

Snart Daytona Bike Week

Den 3-12 mars är det åter d...

Full fart på finska mc-mässan

I Zodiacs monter står en ol...

Bike på MP Messut i Helsingfors!

I Bikes monter kan man svar...

Bildkonst på Norrsken Choppers Swap

Lördagen den 11 februari ha...

Sök Mc-stipendiet

Svedea vill att fler ska up...

Nu ”superbike” 400 från Kawasaki!

Kawasaki skräller rejält ge...

Indian Riders Fest 2023

Precis som många andrastora...

MC-mässa i helsingfors till helgen

MP23 blir första hojmässan ...

Top