Don Quixote
Nordic BoTT 2010
Racerapporten denna gång blir bara en sjättedel så lång då racet bara blev en sjättedel så långt 
Vi skulle ändra massa saker denna gången och det var inget bra drag. Jag gick ut o kvalade först i stället för sist. Körde apdåligt några varv, höll på att slängas av cykeln av att det vobblade så hysteriskt uppför backen på baksidan, fick för mig att jag hade punktering fram (ren inbillning visade det sig) och gick i depå efter att ha smiskat in ett hårresande varv på tvåoenhalv minut nånting...
Robban som bara varit på Mantorp en gång innan kör ungefär lika fort och det blir till sist upp till Humlan att kvala in oss på tionde plats efter att ha skruvat lite chassi och dragit åt styrdämparen.
Jada jada, jag tar starten för första gången, hojen tar lite tid på sig att starta och jag kommer iväg som 26a nånting. Men nu börjar det arta sig faktiskt. Kommer ner och kör 23or och jagar förbi en massa förare upp till 9a och blir inte varvad. Det är synnerligen bra ifall att det skulle komma en pacecar då man åter är ifatt ledarna. Brottas dock med en tokig kramp i höger underarm så jag kan inte köra med den attack jag skulle vilja.
Går in efter en timme och byter till Robban. Efter bytet och några varv är vi uppe på fjärde plats och det känns som att det finns chans att vi kan ta hem det här
Allt kommer dock till ett abrupt slut då Humlan börjar gapa vid räcket, jag springer fram och ser Robban ligga medvetslös i depåböjen med hojen brevid sig. Några otäcka sekunder innan han börjar röra på sig och kryper ut i gräset.
Han ser därefter synnerligen förvirrad ut när han går runt och haltar och tittar sig omkring. Får syn på hojen, försöker resa den upp, virrar runt lite till, hejar till depån, försöker åter få upp hojen och lyckas men sen kommer ambulanspersonalen fram och tar hand om stackaren.
Hur olyckan egentligen gick till är oklart då Robban inte minns nånting och de två andra inblandade (Mårtensson och Hagheim) har helt olika historier. Hur som helst var det jäkligt olyckligt.
Jag var på rent förbannat dåligt humör strax efteråt men det blev bättre efter lunchen. Tog en timme att få ihop hojen och Humlan tog målflagg strax efter att Robban hade kommit tillbaka från sjukan.
Jeje, däckkostnaderna blev små och det gick ju bra en stund iaf. Nu får vi ladda om till åsen!
Får också passa på att hälsa krya på dig till Backlund. Eländes dumt att gå o slå dig sådär. Hoppas det blir bra snart!

Vi skulle ändra massa saker denna gången och det var inget bra drag. Jag gick ut o kvalade först i stället för sist. Körde apdåligt några varv, höll på att slängas av cykeln av att det vobblade så hysteriskt uppför backen på baksidan, fick för mig att jag hade punktering fram (ren inbillning visade det sig) och gick i depå efter att ha smiskat in ett hårresande varv på tvåoenhalv minut nånting...

Robban som bara varit på Mantorp en gång innan kör ungefär lika fort och det blir till sist upp till Humlan att kvala in oss på tionde plats efter att ha skruvat lite chassi och dragit åt styrdämparen.
Jada jada, jag tar starten för första gången, hojen tar lite tid på sig att starta och jag kommer iväg som 26a nånting. Men nu börjar det arta sig faktiskt. Kommer ner och kör 23or och jagar förbi en massa förare upp till 9a och blir inte varvad. Det är synnerligen bra ifall att det skulle komma en pacecar då man åter är ifatt ledarna. Brottas dock med en tokig kramp i höger underarm så jag kan inte köra med den attack jag skulle vilja.
Går in efter en timme och byter till Robban. Efter bytet och några varv är vi uppe på fjärde plats och det känns som att det finns chans att vi kan ta hem det här

Han ser därefter synnerligen förvirrad ut när han går runt och haltar och tittar sig omkring. Får syn på hojen, försöker resa den upp, virrar runt lite till, hejar till depån, försöker åter få upp hojen och lyckas men sen kommer ambulanspersonalen fram och tar hand om stackaren.
Hur olyckan egentligen gick till är oklart då Robban inte minns nånting och de två andra inblandade (Mårtensson och Hagheim) har helt olika historier. Hur som helst var det jäkligt olyckligt.

Jag var på rent förbannat dåligt humör strax efteråt men det blev bättre efter lunchen. Tog en timme att få ihop hojen och Humlan tog målflagg strax efter att Robban hade kommit tillbaka från sjukan.
Jeje, däckkostnaderna blev små och det gick ju bra en stund iaf. Nu får vi ladda om till åsen!
Får också passa på att hälsa krya på dig till Backlund. Eländes dumt att gå o slå dig sådär. Hoppas det blir bra snart!