Hej alla barn!
Igår jobbade jag jättelänge. Det var dåligt, eftersom jag tänkt åka till Jönköping för att köpa en motorcykel. Jag jobbade undan allt jättefint, och på vägen tillbaka till lagret med en trasig stenskiva och en massa kartongskit så hamnade jag bakom en röd japansk bil som körde 28 på 50-väg. I varje korsning saktade han/hon in till promenadfart. Till slut svängde ärkefuckot höger från vänsterfilen, så jag mosade gaspedalen i golvet. Bakom nästa krök stod en massa fok med gula västar och ett pistolliknande föremål.
Tre gulvästade personer klev ut i gatan och vinkade in mig mot kanten. Jag stannade lydigt och vevade ner rutan. Jag satt i telefonkö samtidigt, så jag lyssnade inte så noga på vad poliskvinnan sa, men hon pratade på ändå.
Jag hade begått ett fasansfullt brott. Jag hade framfört en blå skåpbil av märke Mercedes i 62 km/h på 50-väg. Hon sa att det skulle kosta mig 1200:-, och det lät ju dyrt så jag nekade. Då var hon tvungen att skriva en massa papper, vilket gjorde mig skadeglad. Jag ska på rättegång, spännande!
Sen släppte jag av allt skit på jobbet och styrde kosan mot Jönköping. Det är aslångt dit från Stockholm. Om man börjar åka klockan 18:30 så kommer man inte fram i dagsljus, men eftersom jag är bärne... apa till yrket och därmed inte är förmögen att tänka klart, så åkte jag ändå.
Det är verkligen aslångt. När jag hade åkt i två timmar var jag bara i Mantorp. Tråkigt. Sen blev det vacker utsikt till höger. En sjö med en ö i.
Sen var jag framme. Då var klockan kvart över nio. Jag kollade hojen på mitt fackmannamässiga sätt. Ryckiryck i hjul och sving. Tittelititt på allt annat. Provköreliköra och sen köpeliköpa. Jag fick kaffe och smörgås också. Trevligt folk, di där smålänningarna.
Sen åkte jag hem. Jag startade från strax söder om Jönköping vid 22:30. Det är på tok försent för att påbörja en såpass lång resa. Men eftersom jag är bärne... apa till yrket och därmed inte är förmögen att tänka klart, så åkte jag ändå. Jag stannade och tankade och köpte kaffe vid Nyköpingsbro. De fega stackarna vågar inte låta folk komma in i butiken efter midnatt, så jag fick stå utanför. Dumma.
Halv två var jag hemma. Den sista biten genom södra länken var en hård kamp för att hålla mig vaken. Jag stupade i säng, men somnade såklart inte direkt. Efter vad som kändes som tre minuter ringde klockjäveln, och det var dags att gå upp. Det hade naturligtvis gått ungefär fyra timmar, för klockan var sex. Jag gick ut, flyttade min feta swift till tisdagsgatan (den femtonde maj är det slut på plognätterna, hurra! Då kan jag låta den lilla sötnosbilen stå och förfalla skitlänge i taget!), och sen åkte jag till garaget och lastade ur min nya fethoj. Sen åkte jag och jobbade. [självömkan]Jag hann inte med nån lunch.[/självömkan]
Nu är jag trött. Min nya hoj är rosa.
Jag kallar den "My Little Pony". Den är söt.
Puss och kram.
Igår jobbade jag jättelänge. Det var dåligt, eftersom jag tänkt åka till Jönköping för att köpa en motorcykel. Jag jobbade undan allt jättefint, och på vägen tillbaka till lagret med en trasig stenskiva och en massa kartongskit så hamnade jag bakom en röd japansk bil som körde 28 på 50-väg. I varje korsning saktade han/hon in till promenadfart. Till slut svängde ärkefuckot höger från vänsterfilen, så jag mosade gaspedalen i golvet. Bakom nästa krök stod en massa fok med gula västar och ett pistolliknande föremål.
Tre gulvästade personer klev ut i gatan och vinkade in mig mot kanten. Jag stannade lydigt och vevade ner rutan. Jag satt i telefonkö samtidigt, så jag lyssnade inte så noga på vad poliskvinnan sa, men hon pratade på ändå.
Jag hade begått ett fasansfullt brott. Jag hade framfört en blå skåpbil av märke Mercedes i 62 km/h på 50-väg. Hon sa att det skulle kosta mig 1200:-, och det lät ju dyrt så jag nekade. Då var hon tvungen att skriva en massa papper, vilket gjorde mig skadeglad. Jag ska på rättegång, spännande!
Sen släppte jag av allt skit på jobbet och styrde kosan mot Jönköping. Det är aslångt dit från Stockholm. Om man börjar åka klockan 18:30 så kommer man inte fram i dagsljus, men eftersom jag är bärne... apa till yrket och därmed inte är förmögen att tänka klart, så åkte jag ändå.
Det är verkligen aslångt. När jag hade åkt i två timmar var jag bara i Mantorp. Tråkigt. Sen blev det vacker utsikt till höger. En sjö med en ö i.
Sen var jag framme. Då var klockan kvart över nio. Jag kollade hojen på mitt fackmannamässiga sätt. Ryckiryck i hjul och sving. Tittelititt på allt annat. Provköreliköra och sen köpeliköpa. Jag fick kaffe och smörgås också. Trevligt folk, di där smålänningarna.
Sen åkte jag hem. Jag startade från strax söder om Jönköping vid 22:30. Det är på tok försent för att påbörja en såpass lång resa. Men eftersom jag är bärne... apa till yrket och därmed inte är förmögen att tänka klart, så åkte jag ändå. Jag stannade och tankade och köpte kaffe vid Nyköpingsbro. De fega stackarna vågar inte låta folk komma in i butiken efter midnatt, så jag fick stå utanför. Dumma.
Halv två var jag hemma. Den sista biten genom södra länken var en hård kamp för att hålla mig vaken. Jag stupade i säng, men somnade såklart inte direkt. Efter vad som kändes som tre minuter ringde klockjäveln, och det var dags att gå upp. Det hade naturligtvis gått ungefär fyra timmar, för klockan var sex. Jag gick ut, flyttade min feta swift till tisdagsgatan (den femtonde maj är det slut på plognätterna, hurra! Då kan jag låta den lilla sötnosbilen stå och förfalla skitlänge i taget!), och sen åkte jag till garaget och lastade ur min nya fethoj. Sen åkte jag och jobbade. [självömkan]Jag hann inte med nån lunch.[/självömkan]
Nu är jag trött. Min nya hoj är rosa.
Jag kallar den "My Little Pony". Den är söt.Puss och kram.
Underbart!
