Idag är jag ledsen för att...

[Skrotnisse]

"Emmerdale" likaså. Glöm inte den!

Den glömmer vi.
Men brittiskt vardagsdrama blir inte bättre än "Heartbeats" ("Tillbaka till Aidensfield").

 

[BlöjRäsern]

Den glömmer vi.
Men brittiskt vardagsdrama blir inte bättre än "Heartbeats" ("Tillbaka till Aidensfield").

Den är ju bra också, lite för mycket action i den bara. Men kom igen, "emmerdale". Såg den som pjuklarv, såg något avsnitt nyss. Några var äldre, andra lika gamla som de alltid varit. Fossiliserade kan tänkas.

 

[Bushido]

Tack fölr tipsen gubbar, ska kolla in dem

 

[skold040]

Jag har sålt min hoj idag

 

[Skrotnisse]

Jag har sålt min hoj idag

Du sålde en KTM innan den rasade:

 

[sportbike]

När jag startade den här tråden saknade jag mina hojpolare som gått bort, drygt två veckor senare gick Ezzo bort så jag tappade sugen för hojåkat helt förra året.
Skaffade ny hoj vid årsskiftet i år och tyckte det var kul igen.
Åkte en sväng med en kompis, det var sista gången jag såg honom, 20 mil hann jag med innan jag åter igen tappade sugen.
Den kompisen var Nilax.
Sånt gör mig ledsen då och då.

 

[Bushido]

När jag startade den här tråden saknade jag mina hojpolare som gått bort, drygt två veckor senare gick Ezzo bort så jag tappade sugen för hojåkat helt förra året.
Skaffade ny hoj vid årsskiftet i år och tyckte det var kul igen.
Åkte en sväng med en kompis, det var sista gången jag såg honom, 20 mil hann jag med innan jag åter igen tappade sugen.
Den kompisen var Nilax.
Sånt gör mig ledsen då och då.

Fy fan... Du har mina sympatier...

 

[roffe_s]

När jag startade den här tråden saknade jag mina hojpolare som gått bort, drygt två veckor senare gick Ezzo bort så jag tappade sugen för hojåkat helt förra året.
Skaffade ny hoj vid årsskiftet i år och tyckte det var kul igen.
Åkte en sväng med en kompis, det var sista gången jag såg honom, 20 mil hann jag med innan jag åter igen tappade sugen.
Den kompisen var Nilax.
Sånt gör mig ledsen då och då.

Mmm, lider med Dig, Du har fått Din beskärda del av sorger relaterade kring vårt speciella intresse. När jag bytte datorväska häromveckan fiskade jag upp programmet från Ezzos begravning, det fick följa med till den nya. Jag såg att Highside raderat hans nummer ur telefonen, jag har inte riktigt hunnit dit än för egen del...

Ibland finns det tröst att ge, någon smart eller annorlunda infallsvinkel att resonera kring. Men när de gäller kompisar, nära vänner eller familj som gått före tror jag inte det finns annat att göra än att stanna upp, slå sig till ro och låta minnena skölja över en då och då. På något vis är väl sorgen ett tecken på att vi brytt oss, fortfarande saknar och att vi faktiskt är människor på gott och ont.

Det brukar bli lite lättare med tiden, livet går ju vidare och vi gläds åt att de närmast anhöriga får livet att fungera igen. Hojåkningen är inte livet själv, men jag hoppas Du i sakta mak hittar igen något av det gamla intresset.

Det sägs att vi alla har våra kors att bära. Men som tur är kan vi kanske hjälpas åt med några? Ha en god kväll...

 

[sportbike]

Tack båda två, omtanken värmer.

 

[Rockmorsan]

När jag startade den här tråden saknade jag mina hojpolare som gått bort, drygt två veckor senare gick Ezzo bort så jag tappade sugen för hojåkat helt förra året.
Skaffade ny hoj vid årsskiftet i år och tyckte det var kul igen.
Åkte en sväng med en kompis, det var sista gången jag såg honom, 20 mil hann jag med innan jag åter igen tappade sugen.
Den kompisen var Nilax.
Sånt gör mig ledsen då och då.

Massor av

 

[Swish]

Vad gör man när man är så rädd och orolig, dygnet runt, för någon som betyder allt för en, att man inte vet vart man ska ta vägen? Vart tar man vägen då, när man VERKLIGEN inte vet vart man ska ta vägen? När den känslan fyller en helt..?

 

[BlöjRäsern]

Vad gör man när man är så rädd och orolig, dygnet runt, för någon som betyder allt för en, att man inte vet vart man ska ta vägen? Vart tar man vägen då, när man VERKLIGEN inte vet vart man ska ta vägen? När den känslan fyller en helt..?

Det beror väl på läget. Är det en situation du kan kontrollera och/eller påverka?

 

[Nikel]

Vad gör man när man är så rädd och orolig, dygnet runt, för någon som betyder allt för en, att man inte vet vart man ska ta vägen? Vart tar man vägen då, när man VERKLIGEN inte vet vart man ska ta vägen? När den känslan fyller en helt..?

Jättesvårt.
Men försök leva i nuet och ta vara på den tid ni har tillsammans och njut av det du har nu.

Att vara rädd och orolig för något som inte hänt eller kan hända gör oftast saken värre än vad det är.

 

[BlöjRäsern]

Jättesvårt.
Men försök leva i nuet och ta vara på den tid ni har tillsammans och njut av det du har nu.

Att vara rädd och orolig för något som inte hänt eller kan hända gör oftast saken värre än vad det är.

En klok pôjk.

 

[BlöjRäsern]

Spöken från passerade (nåja) kärlekar. Hur många ggr får de narra en egentligen?
Ja, jag vet: så många ggr man låter dem.
Ska komma ihåg det alltid bara

 

[Maestro]

R.I.P. Lars-Gunnar Björklund

 

[Bushido]

Idag är jag helt jävla förkrossad då sex års förhållande (stormigt ibland förvisso, men överlag var det ändå mitt livs bästa sex år...) nu är slut... Och jag har fan aldrig mått såhär pissdåligt tidigare i mitt liv...

 

[Skäggot]

Idag är jag helt jävla förkrossad då sex års förhållande (stormigt ibland förvisso, men överlag var det ändå mitt livs bästa sex år...) nu är slut... Och jag har fan aldrig mått såhär pissdåligt tidigare i mitt liv...

Surt, och det här låter löjligt, men ibland är det bäst så och det kommer garanterat bli bättre.

Ja, förutsatt att du nu inte är mentalsjuk och börjar stalka henne.

 

[BlöjRäsern]

Surt, och det här låter löjligt, men ibland är det bäst så och det kommer garanterat bli bättre.

Ja, förutsatt att du nu inte är mentalsjuk och börjar stalka henne.

Det kan också vara bättre.
En klok vän sa att stora kärlekar tar ca 6mån att komma över. Det kan hända att han har rätt.

 

[Bushido]

Må så vara att saker och ting kan bli bättre... Kan också bli sämre... Frågan är bara varför det ska vara så himla svårt att bara rycka upp sig och gå vidare med livet? Just nu känns allting bara tomt... Flickvännen borta, har inget jobb och all lust att göra saker, träffa kompisar, pyssla med mina hobbyer etc, är som bortblåst... Känns som att jag just nu försöker "sitta av tiden" så att säga, när jag väl går upp på morgonen går jag mest och väntar på att dagen ska ta slut och jag kan få gå och lägga mig igen... Och jag vet inte ens vad det ska tjäna något till. Har liksom inget att se fram emot direkt... Nä, just nu känns det mest hopplöst...