Ca 900 km.
Det blev facit efter tre dagars hojåkning i Pyrenéerna.
Vädret var största farhågan före avresan.
Ovanligt kallt för årstiden och allmänt ostadigt väder bådade inte gott…jag avskyr att åka hoj i regn(taskigt väder har förstört flera MC-semestrar tidigare)
Illavarslande blev det också när det började regna inom en timme efter min ankomst till solsäkra Barcelona…
Som tur var så sken solen när vi hämtade hojarna.
Magkänslan jag hade att IMT var en seriös hyrfirma bekräftades när vi kom dit.
De har bara max ett år gamla BMW-hojar.
Nytvättade och genomgångna när man hämtar dem.
Jag och min kompis hade bokat var sin F650GS (som egentligen är 800cc) som senare skulle visa sig vara ett klockrent val på serpentinvägarna.
När vi plockat över bagaget i packväskorna kunde äventyret börja!
Barcelona är inte den lättaste staden att köra i…Stockholm är som att köra runt i villakvarter i jämförelse med Barcelona.
Enkelriktat hit och dit, förbjuden vänstersväng, kamikazemoppar överallt…att min GPS har inte uppdaterade kartor gjorde inte saken bättre.
Nåja, efter lite trasslande kom vi ur staden i alla fall.
Planen var att komma ut på krokiga småvägar så tidigt som möjligt.
Vi körde till Vic och tog väg C153 till Olot. Trevlig krokig landsväg .
I Olot körde vi västerut på väg N260 (en väg som är som gjord för hojåkare!)
Efter Ripoll byter vägen namn (?) till N152. Mellan Ribes och Queixians var en av resans höjdpunkter.
Riktig alpväg med grym utsikt från 1800m!!
Sedan byter vägen namn igen tillbaka till N260 som vi körde till Seu d’urgell.
Nu hade det blivit sen eftermiddag och vi bestämde oss för att övernatta i Andorra.
En liten varning…här kör alla som biltjuvar!
Tror inte det finns någon trafikpolis i Andorra.
Vi körde in i huvudstaden Andorra La Vella och hittade ett slitet med helt OK hotellrum för 50€, inkl. frukost. Billigt!!
När vi körde in i stan var det fullt av folk,men efter affärerna stängde kl. 21 så var det stendött!
Fast det var fredagskväll när vi var där så var det mycket lite folk ute. Inget för hålligångaren!
På lördag morgon körde vi tillbaka till Seu d’urgell och sedan till Adrall där N260:an svänger västerut mot Sort.
Detta var resans höjdpunkt.
Oändliga kurvsektioner, hårnålar etc etc. Här fanns ingen raka som var längre än 25m. Grymt kul hojväg!!
Vi fortsatte sedan N260:an till Pont de Suert. Regnet hängde i luften, och det såg mörkt ut västerut…
Nu valde vi mellan att fortsätta på krokvägarna västerut, eller dra söderut (mot värmen).
Vi hade varit på höjden 1000m-1800m och här låg temperaturen på 5-10 grader, så vi var lite frusna.
Söderut alltså .
Efter några mil hade temperaturen stigit till ca 20 grader, gött för frusna fingrar!!
Vi körde N230 ner till Tarragona. Fin landsväg med perfekt asfalt.
På söndag tog vi sovmorgon och körde sedan en liten väg norr om Tarragona som heter T213, vid La Llancuna tog vi en väg som heter BP2121. Mkt kul hojväg. Och antagligen den lokala Slingerbulten. Här mötte vi många lokala rejsputtar som slipade knäpuck.
Fin asfalt, perfekt doserade kurvor som gav skönt stöd i svängen.
Efter detta trasslade vi oss tillbaka till Barcelona.
Måndag morgon var det dags att lämna tillbaka hojarna och ta sig till flygplatsen för hemresa.
På det hela taget blev detta en mycket lyckad resa.
Vi klarade oss nästan helt utan regn, även om det var kallt så slapp vi ösregn!!
Mitten på April är nog lite tidigt om man kör över 1000m-nivån, men det finns en stor fördel…ingen trafik!
Ibland kunde vi köra många mil utan att möta en enda bil!
Totalt blev det nästan 90mil, och nästan alla på riktigt roliga hojåkarvägar.
Skönt också att slippa lägga två-tre dagar, enkel resa, att bara ta sig ner och hem.
Har gått i liknande tankar. De är billigt att lågprisflyga till Barcelona och jag har sett att bergen börjar ju strax utanför stan. Och på långt håll ser de lovande ut!
