K-Man skrev:
Ja jösses....
Det kunde man ju ha räknat ut med arschlet och en bit krita hur det där skulle sluta.
På den tiden jag busade i skogen hittade vi ett fint skogsmaskinspår.
Vi laddade som fan, för det var blött i början, men sjönk nesligt efter ett par meter.
En timme senare hade vi grävt oss tillbaka till utgångspunkten, backade en bit till och valde ett nytt spår, vi tog ännu mera fart och studsade några meter längre in innan det bar iväg neråt med rask takt.
Leran nådde redan då ganska högt upp på dörren, så vi tog oss inte ut (riktiga terrängbilar har små jävla skjutfönster i dörrarna).
Med gemensamma krafter lyckades vi så småningom pressa upp ena dörren tillräckligt för att krypa ut, greppade spadarna och började gräva loss.
När vi hade grävt runt och försökt gunga loss bilen så var det tillslut bara taket som stack upp ovanför gropen vi hade skapat, men då var det IAF så pass fast mark under bilen att vi lyckade styra in en stock under, och ställa domkraften på.
Efter att ha lyft bilens alla hjul i turordning och lagt under rejäla mängder med slanor och ris så fick vi så pass bärighet att vi kunde köra ett par decimeter framåt och bakåt, därifrån gungade vi oss sakta men säkert bakåt tills vi så småningom hade fast mark under däcken.
Precis då vi stod och lastade spadarna på flaket kom det förbi en gubbe på cykel ute på vägen vi så dåraktigt hade lämmnat, och ropade " He er in't dit pojkar, Jonnsons skogsmaskin sjönk där i våras, och han fick ringa grävarn å be han gräva en väg ut åt han..."
Vid närmare eftertanke så hittade vi ju stocken i ett dumpat lass med gallringstimmer, och gyttjepölen brevid var hålet där den åtthjulsdrivna skogsmaskinen tidigare hade sjunkit.
Då hade han dessutom valt det torraste spåret genom...
Oj vad jag saknar min gamla Rova....
