Nu ska jag inte va sån..men herrns kroppsbyggnad? Boxare, brottare kör ju inlindad i folie sen in Bastu!... Tips?
6,9 vilda!!! - Är det en Lead 100cc?
Imponerande, eller intressant, eller värt att dryfta över en kväll i Cafe Dunken!
Vissa saker som man får för sig, gnager sig in i det innersta, och måste till slut effektueras.
Synd att inte Smokey Yunick finns att rådfråga längre, jag tror att han hade kunna ha några kreativa lösningar på lut.
Men....gör det!
Jag skall inte sabba denna tråden också med mitt OT-dravel, men några frågor behöver besvaras.
Det
är en Honda SCV Lead.
Indienbyggd, och med lågt pris samt hög tillförlitlighet som främsta USP.
Det är alltså inte läge att försöka trimma motorn för att få ut mer hästar.
Inte heller att syradoppa hela hojen för att komma ner i vikt, eller börja kapa i ramen.
Hur min egen vikt skulle kunna påverka något förstår jag inte...?

Jo, min egen kroppsbyggnad är ett jäkla problem. Jag har gått ner några kilo inför denna körningen - mest för att bli lite smidigare. Just vikten är inte så himla avgörande vid sträckkörning. Det jag möjligen tappar uppför tar jag igen nerför - så länge jag inte maxar ut variatorn.
Problemet är vindfånget. Jag är 188 lång och bred dessutom. Scootern ser mer ut som en Monkey under mig, och luftmotståndet bromsar rejält över 70 km/h. Det är så påtagligt att jag gjort mitt snabbaste varv hittills med bara en hand på styret och den andra tätt intill kroppen.
För att klara 1000 miles under ett dygn krävs ett totalt snitt om minst 67.05 km/h. För att klara
det med bara minimala stopp krävs ett rullande snitt på löst räknat 73 km/h.
Det är sannerligen inga dramatiska hastigheter det handlar om för att landa en Saddlesore 1000, men varje kilometer ökat rörligt snitt skapar utrymme för raster, fix med hojen eller bara tidigare avslut.
Jag har försökt tidigare på just SCV 100, men nådde aldrig ett acceptabelt rullande snitt. Blixtsnabba stopp, extradunk för att kunna tanka ute på vägen och därigenom halvera antalet tankningar på station som alltid tar längre tid - men näe.
Det stannade kring 70 km/h rullande snitt och stadigt under godkänt dygnssnitt redan under dagsetappen. Natten sänker snittet ytterligare.
För att illustrera: så här såg det ut för lite mer än 10 år sedan när jag landade en Ironbutt på en Honda Vision 110.
Detta är ett effektmonster på 8.6 hkr ur sina mäktiga 109 cc.
Jag avslutade i Jönköping med 15 minuters marginal till fullt dygn och ett bekvämt antal stopp längs vägen.
Ett av knepen för en framgångsrik körning syns i filmen: aldrig låta GPS-farten sjunka ner under 70! Jag ser en liten nästan omärklig stigning framför oss, kollar GPSen ute på backspegeln - och lägger mig ner. Så länge jag inte tappar ner hojen under 70 håller jag snittet.
Men, man pallar inte att sitta fällkniv hela resan. Sitt upp med värdighet (nåja) så länge det går, slicka styret i nödfall, typ.
Aerodynamik är alltså lösningen för att klara en Ironbutt på en SCV 100.
Ligga platt över styret under ett dygn?
Bygga streamliner...?
Svaret är...
Under tiden får blyscootern agera support vehicle i lantbrukets tjänst:
Edit:
Åh, vad jag älskar praktiska fordon.
Ner till Lantmanna bara och hämta det som behövs innan stängning.
Och, ja - regnumret börjar på DAF hos denna remräcer.
Match made in heaven.