Hur bli av med olustkänsla?

[roke]

Efter att jag ramlat på motorcykeln och nu när smärtorna i axeln fortfarande påminner mig så har jag svårt att bli av med en olustig stelhet och oro som närmast nästan kan beskrivas som rädsla när jag åker mc.

Hur ska jag någonsin kunna släppa efter och ”ladda på”(nåja) in kurvorna som jag tyckte jag gjorde innan jag ramlade omkull?

Stel och feg har körstilen blivit och detta tycker jag inte främjar säkerheten i åkandet.
Tvärtom.

Nu har jag bara varit ute två gånger efter vurpan så jag tror att rätt medicin är att bara fortsätta åka.
Börja köra försiktigt tills tryggheten infinner sig och därefter försiktigt höja tempot.

Jag tror det kommer att dröja länge innan körkänslan blir så avslappnad och bekymmersfri som jag tyckte den var innan man i praktiken fick smaka att man inte är odödlig.
Nu var min lilla olycka inte på minsta vis höghastighetsrelaterad, men detta räckte för att få mig eftertänksam. (jag slog ikull på rullgrus när jag ändå skulle stanna)

Hur gör ni andra för att övervinna eventuella olustkänslor efter en incident.
Är det någon som känner igen sig?

 

[BMW R90s]

jag tror du är inne på rätt linje när du säger att man får ta det lungt
efter en vurpa. Inte försöka att pressa utan köra medvetet sakta.
Avsluta säsongen och börja om i vår?

 

[HanneZ]

Det försvinner efter ett tag, annars är det bara o lägga ner!

 

[Thruxton Håkan]

Tror du har svaret själv.
Ut och kör så tidigt som möjligt.
Det tippset fick jag av min farbror när jag gjort en rejäl cross olycka.

 

[PutteLiten]

Hur gör ni andra för att övervinna eventuella olustkänslor efter en incident.
Är det någon som känner igen sig?

Bara att köra på. Tillslut så försvinner de dåliga vibbarna.

 

[wdac]

svart gul gixxer som gasa omkull på rörken i söndags?

 

[Bajen-Sam]

Ut och kör lungt tills denna säsong slutar, sen kan du öka efter olusten och värmen kommer nästa sommar. Inget bra att ladda i kurvorna nu när du känner olust och asfalten är kall, kan sluta illa det.

 

[Pizzabagarn]

Avsluta säsongen och börja om i vår?

Så skulle jag nog gjort
Beror såklart hur man funkar som person.

 

[vx800]

Jag råkade ut för en olycka för två år sedan ( påkörd äv en bil som körde ut framför mig) precis i slutet på säsongen. JAg bröt foten ( som fortfarande smärtar lite....) o fick gå gipsad i 6 v. De tips jag fick var att det var bara att hoppa upp på hojen igen o köra, annars är risken att man "fegar ur" o det inte blir något mer åkande.
Det gäller att kommar över osäkerheten o ta det lugnt i början. Man kommer inte att sluta tänka på det men det gäller o inte tänka för mycket heller ......

 

[johanssonsan]

Ut och åk lugnt och sansat tills du känner att du slappnar av. Ställ inte undan hojen förrän det känns OK. Då kommer du att längta efter nästa säsongs första åk.

 

[955i]

Kör när lusten finns och ta det lugnt så kommer det tillbaka.
Samma huvud som framkallar det olustiga och osäkerheten kommer glömma och snart sitter man där i samma tempo/stil som innan.

Det går över mao. Ta det bara i din takt.

 

[Tom@s]

Tiden läker alla sår... nåja, nästan i alla fall. Gick omkull för två år sen och det sitter i ibland fortafarande. Däremot så har man säkert lärt sig ett och annat på det.

Anpassa farten i början så kommer det av sig självt så småningom. Det som inte försvinner från huvudet har du säkert nytta av att tänka på ibland.

 

[ezzo]

Stelt. oharmoniskt mm..
Jobba med din blick. Fundera vart du tittar.. Hur du tittar... Vad ser du?
Målfixering/tunnelseende ger ett smalt synfält där farten känns ruskigt hög.
Försök att aktivt använda dig av perferiseendet. Vidga ditt synfält.. detta saktar ner världen.. så¨att säga.. Dvs motsatsen till tunnelseendet.
Sen var noga med att inte titta för nära hojen.. Inte låsa blicken på det som är läskigt. Tänk på titta dit du vill! OCH slappna av.. var mjuk i kroppen. Häng inte i styret. Din förankring i hojen ska vara via benen och tanken.

Vågar nästan lova att ditt största problem är blicken.

Kör mjukt

 

[Babar]

Ut och kör mycket. Öka marginalerna i körningen och ta det lugnt, riktigt lugnt. BYgg upp känslan igen sakta. Enda sättet. SOm inlägget ovan skrvit med. SLappna av. Vanligen spänner man sig rejält av rädslan vilket ställer till det med säkerhet och merginaler i körningen.

Jag körde den varianten när jag totalmosade en bil. Klarade mig oskadd som tur var trots bilen var helt skrotad. Dagen efter satt jag i en lånad bil och plågade mig åka runt på stan. Det gick sakta men körde bil gjorde jag. Fortfarande 20 år efter den händelsen sitter det lite obekväm känsla i ryggmärgen ibland i tvärsnäva högerkurvor. Men det är inget som stör längre.

 

[Perris]

Givetvis bör man inte vara rädd och stel i kroppen när man kör, det ska ju vara skoj, men jag tycker ändå att en viss olustkänsla kan vara positivt. Blir lite trial and error över det hela. Jag har gjort ett flertal dumma grejer med bilen och de nya erfarenheter och instinktiva rädsla jag lärt mig hjälper mig att inte sätta mig i samma situation igen. Som exempelvis att hålla avstånd till bilar framför, tack vare min lilla incident jag var med om så sitter det numera i ryggmärgen att inte ligga för nära.

/perris

 

[spookedbones]

Nu vet du att rullgrus är besvärligt. Check! Gå vidare.
Visualisera. låter väll helflummigt men tänk goda hojtankar innan turen. Positiva förväntningar.
Åk lugnt och långt. Skit i stressiga trafikmiljöer. Var är det vackert? Åk dit.

 

[xyx]

Som alla andra skriver: bara att köra.
Vurpade (på bana visserligen) i augusti 2005, olustkänslan och förmågan att hålla liknande tempo har först börjat försvinna på allvar nu under 2007 - så det kan ta tid.

Kan vara skönt att bryta mönster också.

Själv var jag precis på en ca. 500 mil lång MC-semester ner om italien. Inga som helst dåliga känslor inför körningen då, nya miljöer och annat körsätt gör underverk.

 

[Bozze]

Det e bara att köra på så kommer olustkänslan försvinna. Jag krascha själv för ett tag sen hadde en 30mil hem så det var bara att kolla igenom hojen och köra hem. Var jävligt skakis hela vägen hem men sen släppte det. Så det e bara att köra av dig olustkänslan. Efter ett tag e det inget du tänker på. Du kommer bli gasglad snart igen om du bara kör.

 

[roke]

Tack alla för all feedback!
Nu har jag varit ute med kartan på en 10 milarunda och utforskat en ny rutt.
Lugnt tempo och knaggligt i början, men efter 30-40 km och ett par sköna kända partier börjar det släppa lite i alla fall.
På slutet var tempot behagligt och körningen ganska okritisk.

Jag tror att tipset om att hålla blicken långt fram hjälper mig bäst för att hitta tillbaka till flytet.
I början fick jag verkligen tvinga blicken långt fram för att inte stirra nära framhjulet.
Efter ett tag upptäcker jag att jag ju faktiskt har ganska gott om tid, och då ökar farten utan att man märker det.
Avslappnad i armar och blicken långt fram, det verkar vara en bra metod.
Jag tror att körglädjen kan börja komma tillbaka, det känns så i alla fall.

 

["FUBAR"]

Sluta tänk..

..Och bara njut

Jag var ute ca 3 veckor efter min senaste vurpa. Foten såg förjävlig ut fortfarande, men såna bakhjulsbombningar som jag laddade på då har jag aldrig gjort (eller jo, men du fattar..)
Lite oroskänslor hade jag inför första wheelien eftersom det var ett överslag på bakhjulet som orsakade sista kraschen med bruten for som resultat, men efter den satt klockrent så släppte allt
Så ge fan i att oroa dig så mycket.