Det är 2010 och relationen hundar - människor börjar verkligen gå överstyr. Först var det kamphundar som vi inte klarade av. Sen stoppade vi småhundar i väskor och klarade inte ens av dem!
Nu klarar vi tydligen inte av några som helst hundar!
Jag är ute och går ganska ofta dagtid och möter många människor med hundar av alla sorter. Sen ett halvår tillbaka har jag märkt att det händer väldigt ofta att man stöter på hundar som VERKLIGEN inte klarar av att gå ute bland människor!
Scenariona är oftast demsamma:
Möta människa med hund på smal gränd - Jag får hoppa undan pga. skall från hund och löst koppel.
Grannen kommer ut med sin hund och har attackerat både mig och mina polare som hälsat på!
Jag går med hörlurar och har känslan av att något är bakom mig - Jo, en människa som försöker hålla undan hunden att INTE HOPPA PÅ MIG/nosa MIG I RÖVEN!
Jag går på trottoar och trofan en hundjävel springer upp från trädgården och skrämmer ihjäl mig!
Jag tycker det är rätt ok att genom ögonkontakt med hundägare o hund, så får hunden hälsa genom att lukta. Men nått jävla skall eller visa tänder ska jag fan inte acceptera.
Jag är inte 84år och heter heller inte tant Agda, jag gillar inte att klaga men tycker ändå att många hundägare är slöa och klarar inte av att hantera en hund.
Jag uppskattar hundar väldigt mycket men vill inte bli påhoppad på gatan! Ni som är ordentliga hundskötare bör premieras och gör säkert ett grymt jobb. Förmedla gärna hur en hund skall skötas till era vänner med hundar!
Vet inte hur detta ska diskuteras, fler som upplever samma sak, finns det nån förslöande trend inom hundägande och hur ska man bära sig åt egentligen som hundägare i stadsmiljö?
Och hur ska jag som vanlig människa möta en hund på gatan utan att behöva hoppa undan/bli rädd/få rabies pga bett?
Så är det.
Nu klarar vi tydligen inte av några som helst hundar!
Jag är ute och går ganska ofta dagtid och möter många människor med hundar av alla sorter. Sen ett halvår tillbaka har jag märkt att det händer väldigt ofta att man stöter på hundar som VERKLIGEN inte klarar av att gå ute bland människor!
Scenariona är oftast demsamma:
Möta människa med hund på smal gränd - Jag får hoppa undan pga. skall från hund och löst koppel.
Grannen kommer ut med sin hund och har attackerat både mig och mina polare som hälsat på!
Jag går med hörlurar och har känslan av att något är bakom mig - Jo, en människa som försöker hålla undan hunden att INTE HOPPA PÅ MIG/nosa MIG I RÖVEN!
Jag går på trottoar och trofan en hundjävel springer upp från trädgården och skrämmer ihjäl mig!
Jag tycker det är rätt ok att genom ögonkontakt med hundägare o hund, så får hunden hälsa genom att lukta. Men nått jävla skall eller visa tänder ska jag fan inte acceptera.
Jag är inte 84år och heter heller inte tant Agda, jag gillar inte att klaga men tycker ändå att många hundägare är slöa och klarar inte av att hantera en hund.
Jag uppskattar hundar väldigt mycket men vill inte bli påhoppad på gatan! Ni som är ordentliga hundskötare bör premieras och gör säkert ett grymt jobb. Förmedla gärna hur en hund skall skötas till era vänner med hundar!
Vet inte hur detta ska diskuteras, fler som upplever samma sak, finns det nån förslöande trend inom hundägande och hur ska man bära sig åt egentligen som hundägare i stadsmiljö?
Och hur ska jag som vanlig människa möta en hund på gatan utan att behöva hoppa undan/bli rädd/få rabies pga bett?
Så är det.
En vacker dag kommer jag att vadera cykeln, cykla i skinnställ och strunta i att veja, bara klippa kopplet mitt på. Hundägarens handled lär inte må bra, hunden är vara nån dm längre, och jag borde vara rätt trasig också, om jag inte hade haft skinnställ då. Sen är det bara att ringa Aftonbladet! 
opcorn
